Ärendet handlar om hur livstids fängelse för mord ska tillämpas och att vissa omständigheter, som mord på närstående eller i organiserad brottslighet, ska beaktas som skäl för detta straff.
Ja/Nej-fråga: Ska riksdagen stödja utskottets förslag att be regeringen följa rättspraxis om livstids fängelse för mord?
Om förslaget går igenom, kommer regeringen att få i uppdrag att säkerställa att dödligt våld mot närstående och gängrelaterade mord leder till livstids fängelse i större utsträckning.
|
Justitieutskottets betänkande
|
Omständigheter som särskilt ska beaktas som skäl för livstids fängelse för mord
Sammanfattning
Utskottet föreslår ett tillkännagivande till regeringen med anledning av ett motionsyrkande. Enligt utskottet bör regeringen noggrant följa utvecklingen av rättspraxis när det gäller straffet för mord. Om det skulle visa sig att dödligt våld mot närstående och gängrelaterade mord inte i betydligt större utsträckning än tidigare leder till livstids fängelse bör regeringen utan dröjsmål återkomma till riksdagen med ett nytt lagförslag som säkerställer att så blir fallet.
I betänkandet finns en reservation (S, V, MP) och tre särskilda yttranden (S, C, V, MP).
Behandlade förslag
Ett yrkande i en motion väckt med anledning av proposition 2018/19:138 Straffet för mord.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
Omständigheter som särskilt ska beaktas som skäl för livstids fängelse för mord
Omständigheter som särskilt ska beaktas som skäl för livstids fängelse för mord (S, V, MP)
1.Omständigheter som särskilt ska beaktas som skäl för livstids fängelse för mord (S, MP)
2.Omständigheter som särskilt ska beaktas som skäl för livstids fängelse för mord (C)
3.Omständigheter som särskilt ska beaktas som skäl för livstids fängelse för mord (V)
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Motion väckt med anledning av proposition 2018/19:138
Bilaga 2
Motionärernas lagförslag
Bilaga 3
Utskottets lagrådsremiss med lagförslag
Bilaga 4
Lagrådsyttrande som utskottet begärt
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
|
Omständigheter som särskilt ska beaktas som skäl för livstids fängelse för mord |
Riksdagen ställer sig bakom det som utskottet anför om livstids fängelse för mord och tillkännager detta för regeringen.
Därmed bifaller riksdagen delvis motion
2019/20:50 av Johan Forssell m.fl. (M) yrkande 1.
Reservation (S, V, MP)
Stockholm den 15 oktober 2020
På justitieutskottets vägnar
Fredrik Lundh Sammeli
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Fredrik Lundh Sammeli (S), Andreas Carlson (KD), Johan Forssell (M), Petter Löberg (S), Louise Meijer (M), Adam Marttinen (SD), Maria Strömkvist (S), Johan Hedin (C), Linda Westerlund Snecker (V), Ellen Juntti (M), Katja Nyberg (SD), Joakim Sandell (S), Carina Ödebrink (S), Johan Pehrson (L), Bo Broman (SD), Ingemar Kihlström (KD) och Johanna Öfverbeck (MP).
I proposition 2018/19:138 Straffet för mord föreslog regeringen en skärpning av straffet för mord. Förslaget innebar att det i straffbestämmelsen om mord anges att det som skäl för livstids fängelse särskilt ska beaktas om gärningen föregåtts av noggrann planering, präglats av särskild förslagenhet, syftat till att främja eller dölja annan brottslighet, inneburit svårt lidande för offret eller annars varit särskilt hänsynslös. Syftet med förslaget var att livstidsstraffet skulle kunna komma i fråga i betydligt större utsträckning än tidigare. Riksdagen beslutade den 13 november 2019, efter förslag från justitieutskottet, att anta lagförslaget (bet. 2019/20:JuU4, rskr. 2019/20:34). Lagändringen trädde i kraft den 1 januari 2020.
Under beredningen av lagstiftningsärendet Straffet för mord väckte Johan Forssell m.fl. (M) i kommittémotion 2019/20:50 yrkande 1 ett förslag om ändring i regeringens lagförslag. Enligt motionärerna borde straffbestämmelsen om mord kompletteras med ytterligare två omständigheter som särskilt ska beaktas som skäl för livstids fängelse, nämligen att gärningen riktat sig mot en närstående och att gärningen utgjort ett led i en brottslighet som utövats i organiserad form. Motionärernas yrkande finns i bilaga 1. Lagförslaget i motionen finns i bilaga 2.
Den 3 oktober 2019 beslutade utskottet att bryta ut motionsyrkandet från ärendet Straffet för mord (bet. 2019/20:JuU4) och i stället behandla yrkandet i ett särskilt betänkande (prot. 2019/20:3 § 3). Utskottet beslutade även att ge sitt kansli i uppdrag att ta fram ett utkast till utskottspromemoria med förslag till lagändring i enlighet med det som yrkas i motionen i syfte att använda promemorian i den fortsatta beredningen av ärendet.
Mot denna bakgrund tog justitieutskottets kansli fram utskottspromemorian Omständigheter som särskilt ska beaktas som skäl för att döma till livstids fängelse för mord. Promemorian remissbehandlades under våren 2020. Promemorian och remissyttrandena finns tillgängliga i justitieutskottets ärende med diarienummer 1050-2019/20.
Den 23 april 2020 beslutade utskottet att ge sitt kansli i uppdrag att ta fram ett utkast till lagrådsremiss med förslag till lagändring i enlighet med det som yrkas i motion 2019/20:50 (M) yrkande 1 (prot. 2019/20:26 § 4).
Utskottet beslutade därefter den 16 juni 2020 att inhämta Lagrådets yttrande över ett förslag till lag om ändring i brottsbalken (prot. 2019/20:37 § 2). Utskottets lagrådsremiss med lagförslag finns i bilaga 3.
Lagrådet avstyrkte förslaget. Lagrådets yttrande finns i bilaga 4.
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen ställer sig bakom det som utskottet anför om livstids fängelse för mord och tillkännager detta för regeringen.
Jämför reservationen (S, V, MP) och särskilt yttrande 1 (S, MP), 2 (C) och 3 (V).
Bakgrund
I brottsbalken var straffskalan för mord ursprungligen fängelse i tio år eller på livstid (3 kap. 1 §). Straffskalan innebar att domstolen endast hade två alternativ när den skulle mäta ut ett fängelsestraff för mord – ett tidsbestämt straff på tio år eller ett livstidsstraff. Den 1 juli 2009 ändrades straffskalan till fängelse på viss tid, lägst tio och högst 18 år, eller på livstid (prop. 2008/09:118, bet. 2008/09:JuU17, rskr. 2008/09:251). Syftet med reformen var att skapa utrymme för en mer nyanserad straffmätning för mord och en höjd straffnivå för det tidsbestämda straffet för detta brott. I motiven angavs att fängelse på livstid borde förbehållas de allvarligaste fallen, t.ex. när domstolen ska bestämma ett gemensamt straff för flera mord eller ett mord och annan allvarlig brottslighet eller när den tilltalade tidigare har dömts för särskilt allvarlig brottslighet (prop. 2008/09:118 s. 43).
Straffbestämmelsen om mord ändrades på nytt den 1 juli 2014 (prop. 2013/14:194, bet. 2013/14:JuU28, rskr. 2013/14:223). Syftet med lagändringen var att livstidsstraffet skulle kunna användas i betydligt större utsträckning än tidigare och att livstids fängelse skulle utgöra ett normalstraff i den bemärkelsen att det kunde förutses att ett sådant straff skulle dömas ut i en majoritet av fallen. Lagändringen innebar att det i straffskalan för mord lades till att straffet är fängelse på livstid om omständigheterna är försvårande. I en dom den 3 februari 2016 prövade Högsta domstolen för första gången frågan om straffet för mord efter 2014 års lagändring (NJA 2016 s. 3). Enligt domstolen kunde det syfte som anges i förarbetena – att öka tillämpningen av livstidsstraffet – inte anses vara förenligt med den genomförda lagändringen, vilket innebar att lagens ord skulle ha företräde. Högsta domstolens slutsats var att 2014 års omformulering av lagtexten inte förändrade det rättsläge som rådde närmast dessförinnan.
Högsta domstolens avgörande i NJA 2016 s. 3 innebar att riksdagens beslut i 2014 års lagstiftningsärende inte fick någon verkan. Under våren 2017 riktade riksdagen ett tillkännagivande till regeringen om att skyndsamt återkomma till riksdagen med ett nytt lagförslag. I tillkännagivandet angavs att livstidsstraffet för mord bör användas i betydligt större utsträckning än tidigare och vara normalstraffet i den bemärkelsen att det förutses dömas ut i en majoritet av fallen (bet. 2016/17:JuU16 punkt 3, rskr. 2016/17:211).
Regeringens proposition 2018/19:138 Straffet för mord
I propositionen Straffet för mord föreslår regeringen en skärpning av straffet för mord. Förslaget innebär att det i straffbestämmelsen om mord anges fem olika omständigheter som särskilt ska beaktas som skäl för livstids fängelse. Syftet med lagändringen är att livstidsstraffet ska kunna komma i fråga i betydligt större utsträckning än tidigare. Riksdagen beslutade den 13 november 2019, efter förslag från justitieutskottet, att anta lagförslaget (bet. 2019/20:JuU4, rskr. 2019/20:34). Lagändringen trädde i kraft den 1 januari 2020.
Den första omständigheten som domstolen särskilt ska beakta som skäl för livstids fängelse är om gärningen föregåtts av noggrann planering. Enligt motiven ska det vara fråga om mer ingående planering. Endast det förhållandet att gärningen har planerats är alltså inte tillräckligt, utan det ska handla om planering av mer kvalificerat slag. Så kan t.ex. vara fallet om någon kartlagt offrets vanor för att kunna utföra gärningen.
Den andra omständigheten som särskilt ska beaktas är om gärningen präglats av särskild förslagenhet. Som exempel anges att tillvägagångssättet vid mordet varit sådant att det gjort brottet särskilt svårupptäckt. Vidare anges att omständigheten ofta torde sammanfalla med att gärningen har föregåtts av noggrann planering men att den inte behöver göra det. För att omständigheten ska beaktas som skäl för ett livstidsstraff krävs vidare att det är fråga om förslagenhet av mer kvalificerat slag. Att det vid gärningen förekommit inslag av förslagenhet är således inte tillräckligt, utan det krävs att gärningen är att karakterisera som särskilt förslagen.
Den tredje omständigheten som särskilt ska beaktas som skäl för livstids fängelse är om gärningen syftat till att främja eller dölja annan brottslighet. Det rör sig enligt motiven om situationer där gärningen har samband med annan brottslighet och kan exempelvis avse att mordet ingår i en plan för genomförande av ett annat brott.
Den fjärde omständigheten som särskilt ska beaktas är om gärningen inneburit svårt lidande för offret. Omständigheten skiljer sig från de föregående på så sätt att den tar sikte på brottsoffrets situation. I omständigheten ryms enligt motiven ett antal ytterligare faktorer, såsom att våldet har varit kraftigt, att offret har tillfogats omfattande eller allvarliga skador, att offret har upplevt svår smärta, att gärningen har haft karaktär av avrättning, att förloppet har varit utdraget och att offret har känt stark dödsångest.
Slutligen ska som skäl för livstids fängelse särskilt beaktas om gärningen annars varit särskilt hänsynslös. Uttrycket tar sikte på sådana omständigheter vid gärningen som kan sägas vara särskilt graverande men som inte nämns tidigare i straffbestämmelsen. I motiven anges att det främst avser förhållanden som rör brottsoffrets situation eller karaktären på angreppet mot honom eller henne. En gärning kan anses vara särskilt hänsynslös exempelvis på grund av att brottet har riktat sig mot en närstående, att brottsoffret har befunnit sig i en skyddslös ställning, att brottet har utförts i offrets hem, att brottet har förövats inför ögonen på närstående till offret, t.ex. offrets barn, eller att gärningsmännen har varit i numerärt överläge.
I propositionen framhålls att uppräkningen inte är uttömmande. Det kan alltså finnas andra försvårande omständigheter knutna till själva gärningen som medför att straffvärdet är så högt att fängelse på livstid bör dömas ut. Som exempel på förhållanden som bör tala för livstids fängelse anges att brottet har begåtts i samband med brott i vinningssyfte, att brottet har inneburit ett angrepp på någon i hans eller hennes tjänsteutövning eller att brottet har begåtts med sådan avsikt som anges i 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott utan att straffansvar enligt den bestämmelsen föreligger. För ett livstidsstraff talar vidare, liksom tidigare, att den tilltalade tidigare har dömts för särskilt allvarlig brottslighet eller att ett gemensamt straff ska bestämmas för flera mord eller ett mord och annan allvarlig brottslighet.
I propositionen betonas även att domstolen ska göra en helhetsbedömning av samtliga omständigheter som är relevanta för straffmätningen i det enskilda fallet. Det ska också beaktas att dessa kan föreligga i olika grad. Att det ska göras en samlad bedömning innebär att straffmätningen kan resultera i ett tidsbestämt straff, trots att det finns omständigheter som talar för ett livstidsstraff. Så kan t.ex. vara fallet om det samtidigt finns förmildrande omständigheter av viss styrka. Det kan exempelvis röra sig om att brottet har föregåtts av ett kraftigt provocerande beteende (jfr prop. 2008/09:118 s. 43). Om det saknas omständigheter som talar för livstids fängelse, ska ett tidsbestämt straff dömas ut oavsett om det finns några förmildrande omständigheter eller inte.
I propositionen anges vidare att lagändringen innebär att straffnivån höjs även för mord som inte bestraffas med fängelse på livstid och att hela straffskalan bör användas vid straffmätningen.
Motionen
Under utskottsbehandlingen av propositionen Straffet för mord (prop. 2018/19:138, bet. 2019/20:JuU4) väckte Johan Forssell m.fl. (M) i kommittémotion 2019/20:50 yrkande 1 ett förslag om ändring i regeringens lagförslag. Enligt motionärerna bör straffbestämmelsen om mord kompletteras med ytterligare två omständigheter som särskilt ska beaktas som skäl för livstids fängelse, nämligen att gärningen riktat sig mot en närstående och att gärningen utgjort ett led i en brottslighet som utövats i organiserad form. Utan en sådan komplettering av bestämmelsen finns det enligt motionärerna risk för att brott mot närstående som begås i hemmet och gängmord som begås på öppen gata inte kommer att leda till livstids fängelse. Motionärerna hänvisar till 2014 års lagändring som innebar att det i straffskalan för mord lades till att straffet är fängelse på livstid om omständigheterna är försvårande. Motionärerna framhåller att det i förarbetena till den lagändringen angavs vilka omständigheter som skulle vara att betrakta som försvårande. Enligt Högsta domstolens avgörande i NJA 2016 s. 3 innebar 2014 års omformulering av lagtexten emellertid inte någon förändring av rättsläget. Mot den bakgrunden är det enligt motionärerna viktigt att brott som riktat sig mot en närstående uttryckligen ingår i uppräkningen av omständigheter som särskilt ska beaktas som skäl för livstids fängelse för mord. När det gäller gängbrottslighet pekar motionärerna på att domstolen som en försvårande omständighet vid bedömningen av straffvärdet särskilt ska beakta om brottet utgjort ett led i en brottslighet som utövats i organiserad form eller systematiskt (29 kap. 2 § 6 brottsbalken). Genom den bestämmelsen och dess förarbeten finns redan en definition av begreppet brottslighet som utövats i organiserad form. Bestämmelsen träffar mord som begås som ett led i gängkriminalitet, vilket kan medföra strängare straff, men den innebär inte nödvändigtvis att påföljden blir livstids fängelse. Ett sätt att understryka att gängrelaterade mord ska medföra livstids fängelse är enligt motionärerna att lägga till formuleringen från 29 kap. 2 § 6 brottsbalken i uppräkningen av omständigheter som särskilt ska beaktas som skäl för livstids fängelse för mord. De omständigheter som nu anges i straffbestämmelsen om mord är enligt motionärerna inte tillräckliga för att säkerställa att mord som begås inom ramen för organiserad brottslighet träffas av den nya lagregeln.
Remissinstanserna
Som framgår ovan under Redogörelse för ärendet remitterade utskottet en utskottspromemoria som ett led i beredningen av motionsyrkandet. Nedan följer en sammanfattning av remissinstansernas synpunkter.
Förslaget har fått ett blandat mottagande av remissinstanserna. Flera remissinstanser tillstyrker eller har inte någon invändning mot förslaget, nämligen Sundsvalls tingsrätt, Domstolsverket, Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, Kriminalvården, Brottsoffermyndigheten, Statens institutionsstyrelse, Barnombudsmannen, Statskontoret, Uppsala universitet (Nationellt centrum för kvinnofrid), Umeå universitet (samhällsvetenskapliga fakulteten) och Sveriges kristna råd. Polismyndigheten anför som en allmän utgångspunkt att det alltid är angeläget att det finns straffbestämmelser som motverkar allvarlig brottslighet. Enligt Barnombudsmannen bekräftar förslaget att samhället ser allvarligt på våld som på olika vis drabbar barn och det svarar också mot principen om barnets bästa och visar att Sverige skyddar barn mot våld i hemmet. Åklagarmyndigheten motsätter sig i och för sig inte det föreslagna tillägget men ifrågasätter behovet av ändringen. Inte heller Göta hovrätt motsätter sig förslaget men har synpunkter på den närmare utformningen av den omständighet som tar sikte på gärningar som begås i sammanhang av kriminella grupperingar. Socialstyrelsen förordar ett förtydligande i lagtexten när det gäller gärningar som riktat sig mot en närstående men har i övrigt inga synpunkter på förslaget. Riksdagens ombudsmän, Svea hovrätt, Hovrätten för Nedre Norrland, Stockholms tingsrätt, Örebro tingsrätt, Malmö tingsrätt, Vänersborgs tingsrätt, Luleå tingsrätt, Justitiekanslern, Brottsförebyggande rådet, Lunds universitet (juridiska fakultetsstyrelsen), Stockholms universitet (juridiska fakultetsnämnden och kriminologiska institutionen) och Sveriges advokatsamfund avstyrker eller är kritiska till den föreslagna ändringen.
Flera remissinstanser, t.ex. Riksdagens ombudsmän, Svea hovrätt, Stockholms tingsrätt och Örebro tingsrätt, pekar på att straffbestämmelsen om mord nyligen har ändrats. Riksdagens ombudsmän anför att det torde vara mycket ovanligt att justeringar i en författning görs så snart inpå en genomförd lagändring och att det för att motivera en sådan ordning fordras att det finns ett tydligt behov. Svea hovrätt påtalar att det knappast finns några erfarenheter av den nya bestämmelsens praktiska tillämpning och att det inte heller har framkommit att det skulle finnas några grundläggande brister i utformningen av bestämmelsen. Att på det sätt och av de skäl som föreslås ändra innehållet i en nyss beslutad bestämmelse öppnar enligt hovrätten för hastiga och mindre väl genomtänkta förändringar av central lagstiftning. Hovrätten framhåller också att täta förändringar av viss straffrättslig lagstiftning medför att rättsväsendet i lång tid framöver måste tillämpa flera olika lydelser av samma bestämmelse parallellt. Örebro tingsrätt anser att det är rimligt att först utvärdera vilken effekt den senaste lagändringen får innan ytterligare förändringar genomförs.
Ett antal remissinstanser ifrågasätter behovet av den föreslagna ändringen, däribland Svea hovrätt, Åklagarmyndigheten och Sveriges advokatsamfund. Remissinstanserna hänvisar bl.a. till att de föreslagna omständigheterna redan i dag är att betrakta som försvårande vid bedömningen av straffvärdet för mord och att den omständigheten att gärningen har riktat sig mot en närstående omfattas av uttrycket ”annars varit särskilt hänsynslös” i bestämmelsens nuvarande lydelse. När det gäller omständigheten att gärningen utgjort ett led i en brottslighet som utövats i organiserad form menar Åklagarmyndigheten att det enligt gällande rätt inte är lika tydligt att omständigheten kan utgöra skäl för just livstids fängelse för mord. Enligt myndigheten framgår det emellertid tydligt av 29 kap. 2 § 6 brottsbalken att omständigheten särskilt ska beaktas vid straffvärdebedömningen. Sveriges advokatsamfund menar att gängkriminella personers dödsskjutningar på öppen gata redan täcks av andra omständigheter som nämns i 3 kap. 1 § brottsbalken. En liknande synpunkt framförs av Malmö tingsrätt.
Svea hovrätt, Brottsförebyggande rådet och Stockholms universitet (kriminologiska institutionen) anser att förslaget bryter mot systematiken i 3 kap. 1 § brottsbalken eftersom det innebär att omständigheter som tar sikte på specifika situationer blandas med omständigheter som är mer allmänt hållna. Justitiekanslern framhåller att bestämmelsen enligt den föreslagna lydelsen skulle få en alltför kasuistisk utformning. Justitiekanslern pekar också på risken att förslaget skapar tillämpningsproblem, särskilt i förhållande till andra omständigheter som ska beaktas som skäl för livstids fängelse men som inte särskilt nämns i bestämmelsen. Svea hovrätt anser att förslaget riskerar att begränsa domstolarnas utrymme att göra en allsidig bedömning vid straffmätningen, bl.a. skulle frågan om betydelsen av att en viss omständighet inte nämns i paragrafen kunna bli relevant på ett sätt som den inte blir vid en mindre detaljerad reglering. Liknande synpunkter framförs av Hovrätten för Nedre Norrland, Vänersborgs tingsrätt och Brottsförebyggande rådet.
Flera remissinstanser pekar på olika tillämpningssvårigheter när det gäller omständigheten att gärningen utgjort ett led i en brottslighet som utövats i organiserad form. Svea hovrätt ifrågasätter om den föreslagna ändringen skulle få den effekt på det gängrelaterade våldet som eftersträvas med hänsyn till de svårigheter som kan finnas för åklagaren att bevisa att brottet har utgjort ett led i en brottslighet som utövats i organiserad form. Även Malmö tingsrätt bedömer att det i många fall blir svårt att avgöra om omständigheten är styrkt. Bevissvårigheterna kan enligt tingsrätten leda till att omständigheten förhållandevis sällan kommer att vara skälet för att påföljden bestäms till fängelse på livstid. Tingsrätten framhåller också vikten av att bestämmelsen i 3 kap. 1 § brottsbalken utformas så att det blir tydligt när påföljden ska bestämmas till fängelse på livstid och när ett tidsbestämt straff kan bli aktuellt. Den tillförda omständigheten att gärningen utgjort ett led i en brottslighet som utövats i organiserad form medför enligt tingsrätten inte sådan tydlighet. Enligt Göta hovrätt tycks det råda en diskrepans mellan vad promemorian vill träffa med den nya omständigheten och vad den valda formuleringen medger. Brottsförebyggande rådet menar att den föreslagna lagändringen inte kommer att omfatta de situationer som avses, bl.a. mot bakgrund av att relationer och samarbete i den kriminella miljön snarare präglas av ombytliga relationer och instabila strukturer än att de utövas i organiserad form. Stockholms universitet (kriminologiska institutionen) och Sveriges advokatsamfund har liknande invändningar.
Hovrätten för Nedre Norrland anser att begreppet närstående medför svårigheter vid den praktiska tillämpningen och anför bl.a. att avgränsningen av begreppet som sådant är problematisk. Malmö tingsrätt anser däremot att omständigheten som tar sikte på brott mot närstående är tydligt avgränsad och förefaller lätt att tillämpa. Enligt Socialstyrelsen bör det framgå av lagtexten att även den omständigheten att gärningen riktat sig mot en tidigare närstående person ska beaktas som skäl för livstids fängelse.
Några remissinstanser, bl.a. Malmö tingsrätt och Vänersborgs tingsrätt, anser att det finns skäl att överväga andra lagtekniska lösningar, t.ex. en gradindelning av brottet.
Lagrådet
Utskottet beslutade, som framgår ovan, att inhämta Lagrådets yttrande över förslaget till lagändring.
Lagrådet avstyrkte förslaget (se bil. 4). Sammanfattningsvis anförde Lagrådet att frågan om 3 kap. 1 § brottsbalken bör ändras på nytt inte bör avgöras förrän tillämpningen av paragrafens nu gällande lydelse har analyserats samt ytterligare överväganden har gjorts angående behovet och ändamålsenligheten av de föreslagna ändringarna.
Utskottets ställningstagande
Mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer är ett allvarligt samhällsproblem som orsakar stort lidande för många. Brottsligheten medför inte bara konsekvenser för dem som utsätts för brott utan drabbar även andra, t.ex. barn som bevittnar våld i hemmet. Brottet begås dessutom ofta i den egna bostaden, en plats där alla ska ha rätt att få känna sig trygga.
Utskottet noterar vidare att det dödliga skjutvapenvåldet i kriminella miljöer har ökat markant i Sverige under senare år. Våldet utövas allt oftare utomhus i stadsmiljö där utomstående personer löper stor risk att komma till skada. Denna utveckling mot en allt grövre gängbrottslighet, inte minst i socialt utsatta områden, är enligt utskottet mycket oroväckande och måste vändas.
I motionen föreslås att det i straffbestämmelsen om mord, utöver de försvårande omständigheter som redan framgår av bestämmelsen, även ska anges att det som skäl för livstids fängelse särskilt ska beaktas om gärningen riktat sig mot en närstående eller utgjort ett led i en brottslighet som utövats i organiserad form. Utskottet delar motionärernas uppfattning att detta är sådana omständigheter som särskilt bör beaktas som skäl för livstids fängelse, och delar även de farhågor som uttrycks i motionen om att det utan en sådan komplettering av bestämmelsen finns en risk för att brott mot närstående som begås i hemmet och gängmord som begås på öppen gata inte kommer att leda till livstids fängelse.
Samtidigt har utskottet dock även tagit intryck av den kritik som riktats mot förslaget. Som framgår har Lagrådet avstyrkt förslaget bl.a. med hänvisning till att frågan om 3 kap. 1 § brottsbalken bör ändras på nytt inte bör avgöras förrän tillämpningen av paragrafens nu gällande lydelse har analyserats samt ytterligare överväganden har gjorts angående behovet och ändamålsenligheten av de föreslagna ändringarna.
Mot denna bakgrund anser utskottet att motionärernas förslag inte bör genomföras innan tillämpningen av den senaste lagändringen har analyserats. Enligt utskottet bör regeringen därför noggrant följa utvecklingen av rättspraxis när det gäller straffet för mord. Om det skulle visa sig att dödligt våld mot närstående och gängrelaterade mord inte i betydligt större utsträckning än tidigare leder till livstids fängelse bör regeringen utan dröjsmål återkomma till riksdagen med ett nytt lagförslag som säkerställer att så blir fallet. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Utskottet tillstyrker därmed delvis motion 2019/20:50 (M) yrkande 1.
|
Omständigheter som särskilt ska beaktas som skäl för livstids fängelse för mord (S, V, MP) |
av Fredrik Lundh Sammeli (S), Petter Löberg (S), Maria Strömkvist (S), Linda Westerlund Snecker (V), Joakim Sandell (S), Carina Ödebrink (S) och Johanna Öfverbeck (MP).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut borde ha följande lydelse:
Riksdagen avslår motion
2019/20:50 av Johan Forssell m.fl. (M) yrkande 1.
Ställningstagande
Vi anser inte att det finns skäl för en sådan lagändring som motionärerna föreslår. Vi anser därför att riksdagen bör avslå motionen.
Vi utvecklar våra skäl för detta i våra särskilda yttranden 1 respektive 3.
|
1. |
Omständigheter som särskilt ska beaktas som skäl för livstids fängelse för mord (S, MP) |
|
|
Fredrik Lundh Sammeli (S), Petter Löberg (S), Maria Strömkvist (S), Joakim Sandell (S), Carina Ödebrink (S) och Johanna Öfverbeck (MP) anför: |
Vi menar att straffbestämmelsen om mord har fått en väl avvägd utformning genom den lagändring som trädde i kraft den 1 januari 2020. Lagändringen kan förväntas leda till att livstidsstraffet kommer i fråga i betydligt större utsträckning än tidigare. Enligt vår uppfattning omfattas både dödligt våld mot närstående och gängrelaterade mord i de flesta fall av de omständigheter som redan nu nämns i bestämmelsen, och det saknas därför anledning att genomföra den föreslagna lagändringen. Vi delar också den kritik som både Lagrådet och ett stort antal remissinstanser framfört mot att justera en lagbestämmelse så snart inpå en genomförd lagändring.
Vi menar vidare att riksdagen med hänsyn till den funktionsfördelning som finns mellan riksdagen och regeringen när man arbetar fram lagförslag inte på egen hand bör ta fram och besluta om en sådan lagändring som motionärerna efterfrågar.
Vi förutsätter dessutom att regeringen noggrant följer utvecklingen av rättspraxis när det gäller straffet för mord och återkommer till riksdagen om det skulle visa sig att den senaste straffskärpningen inte får avsedd effekt. Mot den bakgrunden saknas det också anledning för riksdagen att göra något sådant tillkännagivande som nu föreslås.
|
2. |
Omständigheter som särskilt ska beaktas som skäl för livstids fängelse för mord (C) |
|
|
Johan Hedin (C) anför: |
Jag delar motionärernas uppfattning att straffbestämmelsen om mord bör kompletteras så att det säkerställs att brott mot närstående som begås i hemmet och gängrelaterade mord som begås på öppen gata i betydligt större omfattning än tidigare leder till livstids fängelse. Samtidigt anser jag att riksdagen med hänsyn till den funktionsfördelning som finns mellan riksdagen och regeringen när man arbetar fram lagförslag inte på egen hand bör ta fram och besluta om en sådan lagändring som motionärerna efterfrågar, och jag har därför motsatt mig de olika beredningsåtgärder som utskottet fattat beslut om. Mot denna bakgrund välkomnar jag att utskottet nu delar min uppfattning att riksdagen i stället bör göra ett tillkännagivande till regeringen.
|
3. |
Omständigheter som särskilt ska beaktas som skäl för livstids fängelse för mord (V) |
|
|
Linda Westerlund Snecker (V) anför: |
Livstidsstraffet är omodernt, inhumant och ineffektivt. Den som har dömts till livstids fängelse kan inte förutse den faktiska verkställighetstiden eftersom tidpunkten för tidsbestämning av straffet påverkas av det då förhärskande politiska klimatet. Att vara dömd till ett fängelsestraff som inte är begränsat i tiden påverkar därför den dömdes möjlighet till rehabilitering och återanpassning negativt. Forskning visar dessutom att längre straff inte är effektiva i den meningen att de får människor att begå färre brott. En person som sitter i fängelse är visserligen delvis förhindrad att begå nya brott. För att det ska få effekt på brottsnivån i samhället krävs det emellertid att människor sitter inspärrade under väldigt långa perioder. Detta är en helt annan inställning till brottsprevention och straff än den som i dag finns i de nordiska länderna.
Dessutom anser även jag att riksdagen med hänsyn till den funktionsfördelning som finns mellan riksdagen och regeringen när man arbetar fram lagförslag inte på egen hand bör ta fram och besluta om en sådan lagändring som motionärerna efterfrågar.
Mot denna bakgrund anser jag att motionen bör avslås.
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Motion väckt med anledning av proposition 2018/19:138
1.Riksdagen antar regeringens förslag till ändring i brottsbalken med den justering som framgår av denna motion.
Bilaga 2
Ändring i regeringens förslag till lag om ändring i brottsbalken
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 1 § brottsbalken ska ha följande lydelse.
|
Regeringens förslag i proposition 2018/19:138 |
Motionärernas förslag |
3 kap.
1 §
|
Den som berövar annan livet, döms för mord till fängelse på viss tid, lägst tio och högst arton år, eller på livstid. Som skäl för livstids fängelse ska det särskilt beaktas om gärningen föregåtts av noggrann planering, präglats av särskild förslagenhet, syftat till att främja eller dölja annan brottslighet, inneburit svårt lidande för offret eller annars varit särskilt hänsynslös. |
Den som berövar annan livet, döms för mord till fängelse på viss tid, lägst tio och högst arton år, eller på livstid. Som skäl för livstids fängelse ska det särskilt beaktas om gärningen föregåtts av noggrann planering, riktar sig mot närstående, utgjort ett led i en brottslighet som utövats i organiserad form, präglats av särskild förslagenhet, syftat till att främja eller dölja annan brottslighet, inneburit svårt lidande för offret eller annars varit särskilt hänsynslös. |
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
Bilaga 3
Utskottets lagrådsremiss med lagförslag
Bilaga 4
Lagrådsyttrande som utskottet begärt
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2020-08-25
Närvarande: F.d. justitierådet Eskil Nord samt justitieråden Inga-Lill Askersjö och Sten Andersson
Omständigheter som särskilt ska beaktas som skäl för livstids fängelse för mord
Riksdagens justitieutskott beslutade den 16 juni 2020 att inhämta Lagrådets yttrande över ett förslag till lag om ändring i brottsbalken i justitieutskottets ärende 2019/20:JuU31 Omständigheter som särskilt ska beaktas som skäl för livstids fängelse för mord.
Förslaget har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Elizabeth Lindell. Närvarande från justitieutskottets kansli har även varit kanslichefen Thomas Lindstam.
Förslaget föranleder följande yttrande.
Lagrådsremissen har sin bakgrund i ett tidigare lagstiftningsärende. I det lagstiftningsärendet lade regeringen, genom propositionen Straffet för mord (prop. 2018/19:138), fram förslag till ändringar i bestämmelserna om mord i 3 kap. 1 § brottsbalken. Riksdagen beslutade i enlighet med förslaget. Den nya lydelsen av paragrafen trädde i kraft den 1 januari 2020. Ändringen innebar att fem i paragrafen angivna omständigheter ska beaktas särskilt som skäl för att bestämma straffet för mord till fängelse på livstid.
Under utskottsbehandlingen av propositionen väcktes frågan om ytterligare ändringar i paragrafen. Med anledning av det fick utskottets kansli i uppdrag att ta fram en utskottspromemoria. Promemorian har remissbehandlats. I den nu framlagda lagrådsremissen föreslås, på samma sätt som i promemorian, att lydelsen av 3 kap. 1 § brottsbalken ändras på nytt så att ytterligare två omständigheter ska beaktas särskilt som skäl för att bestämma påföljden för mord till fängelse på livstid. Den nya lydelsen av paragrafen föreslås träda i kraft den 1 januari 2021.
Den valda metoden för lagstiftning – som innebär att en och samma bestämmelse ändras i två steg – inger betänkligheter. Det kan självfallet inte riktas några invändningar mot att det i samband med riksdagsbehandlingen av ett regeringsförslag görs avvikelser från eller tillägg till vad regeringen har föreslagit, under förutsättning att avvikande eller tillkommande förslag är tillräckligt beredda. När det är fråga om ändringar i en och samma bestämmelse, är det dock normalt naturligt att övervägandena kring bestämmelsen sker i ett enda sammanhang, så att riksdagens ställningstagande kan utmynna i en enda lagändring. Om riksdagens ställningstagande i stället delas upp i två olika lagändringar, med skilda ikraftträdandetidpunkter, kan det uppenbarligen leda till att det under en övergångsperiod uppkommer tillämpningssvårigheter för åklagare och domstolar. Också den enskildes möjligheter att hålla sig uppdaterad om lagens innehåll minskar, något som är ägnat att minska lagstiftningens normbildande funktion. I synnerhet inom straffrätten – där behovet av kontinuitet och stabilitet är särskilt stort – är det därför olämpligt med en sådan lagstiftning i två steg.
Givetvis kan det någon enstaka gång förekomma situationer där ett tvåstegsförfarande likväl måste accepteras därför att det annars skulle uppkomma betydande olägenheter. Det skäl som redovisas i lagrådsremissen för att i detta fall dela upp översynen av 3 kap. 1 § brottsbalken i två lagändringar är att den tidigare lagändringen skulle ha blivit fördröjd om den nu föreslagna ändringen hade behandlats redan i samband med den. Vilka olägenheter som en så kort fördröjning, som det är fråga om i detta fall, skulle ha kunnat medföra har emellertid inte tydliggjorts. Mot bakgrund av de olägenheter som kan uppstå genom tvåstegsförfarandet framstår därför inte skälet för detta förfarande som övertygande.
Frågan om den nyss gjorda lagändringen behöver justeras bör därför – i synnerhet som den berör central straffrätt – behandlas på sedvanligt sätt, nämligen genom att lagstiftaren, när viss erfarenhet av den nya lagstiftningen har vunnits, analyserar hur lagen har tillämpats och överväger vilka ytterligare ändringar som eventuellt behöver göras. Det leder i och för sig till tidsutdräkt men utgör samtidigt den bästa garantin för stabilitet i lagstiftningen.
Lagrådet – som konstaterar att det än så länge saknas underlag angående tillämpningen av den nya lydelsen av 3 kap. 1 § brottsbalken – anser alltså att det nu är för tidigt att göra ändringar i paragrafen.
Lagrådet övergår därefter till frågan om behovet och lämpligheten av de nu föreslagna lagändringarna. I vilken utsträckning fängelse på livstid bör komma ifråga som påföljd för mord är i och för sig en rättspolitisk fråga som Lagrådet inte har anledning att ha några närmare synpunkter på. Vad Lagrådet däremot har skäl att bedöma är om den föreslagna lagändringen har fått en lämplig utformning och fyller ett lagtekniskt behov. Hur en straffrättslig bestämmelse bör utformas bör framför allt bestämmas med hänsyn till vilken ledning som rättstillämparen och övriga berörda behöver.
I den nu gällande lydelsen av 3 kap. 1 § brottsbalken anges fem olika omständigheter som särskilt ska beaktas som skäl för livstids fängelse. Samtliga dessa är av tämligen allmän och övergripande karaktär; lagstiftaren har strävat efter att omständigheterna inte anges för snävt, specifikt eller detaljerat (jfr prop. 2018/19:138 s. 26). Till dessa fem omständigheter fogas nu i förslaget ytterligare två av något mera konkret slag; att gärningen riktat sig mot en närstående och att gärningen utgjort ett led i en brottslighet som utövats i organiserad form. Det kan möjligen hävdas att så konkret angivna omständigheter är ägnade att ge domstolar och andra bättre ledning för hur paragrafen ska tillämpas. Men det kan också hävdas att angivandet av flera sådana omständigheter gör lagtexten alltför kasuistisk och motverkar behovet av en nyanserad tillämpning där alla föreliggande omständigheter vägs in. Risken finns också att domstolen vid tillämpningen fäster alltför stor vikt vid de angivna omständigheterna på bekostnad av andra, i det enskilda fallet relevanta, omständigheter. Enligt Lagrådets mening finns det därför anledning att iaktta stor återhållsamhet vad gäller uppräkningen av konkreta omständigheter som kan motivera ett livstidsstraff.
Vad särskilt gäller förslaget att det särskilt ska beaktas om gärningen har begåtts mot närstående noterar Lagrådet följande.
Redan i den befintliga lagtexten anges som en omständighet som särskilt ska beaktas som skäl för livstids fängelse att gärningen ”varit särskilt hänsynslös”. I förarbetena har som exempel på en sådan särskilt hänsynslös gärning angetts att den har riktat sig mot en närstående (se prop. 2018/19:138 s. 33). Det kan inte råda någon tvekan om att domstolarna kommer att läsa och ta ledning av detta uttalande. Lagrådet har svårt att se att det vare sig från legalitets-synpunkt eller annars finns skäl att uttryckligen i lagtexten ange att det som skäl för livstids fängelse särskilt ska beaktas att gärningen är riktad mot en närstående. Det gäller i synnerhet som syftet med förslaget i denna del inte synes vara att åstadkomma någon ändring av rättsläget. I vart fall finns det inte anledning att ändra lagtexten förrän tillämpningen av den redan beslutade lagändringen har kunnat analyseras.
Vad därefter gäller förslaget att det särskilt ska beaktas om gärningen utgjort ett led i en brottslighet som utövats i organiserad form noterar Lagrådet följande.
Det finns givetvis ingen anledning att invända mot den uppfattning som synes ligga till grund för förslaget, nämligen att brottslighet som sker i organiserad form normalt bör bestraffas särskilt strängt. Detta är emellertid redan innebörden i gällande rätt. I 29 kap. 2 § brottsbalken finns allmänna bestämmelser om vad som kan vara försvårande omständigheter vid bedömningen av ett brotts straffvärde. En sådan omständighet är, enligt punkten 6, att brottet utgjort ett led i en brottslighet som utövats i organiserad form eller systematiskt. Det är uppenbart att den bestämmelsen måste tillmätas betydelse även när man bestämmer straffvärdet för ett mord och det råder enligt Lagrådets uppfattning inget tvivel om att domstolarna också gör det. Det framstår mot den bakgrunden inte som nödvändigt att komplettera lagtexten. Det synes redan finnas utrymme och lagstöd för en adekvat och tillräckligt ingripande straffmätning för mord som begås inom ramen för organiserad brottslighet. I vart fall bör en sådan lagändring inte göras innan en analys har gjorts av hur 3 kap. 1 § brottsbalken i sin nu gällande lydelse tillämpas. Till detta kommer att de gärningar som förslaget i denna del synes vara inriktat på i de flesta fall torde omfattas av någon av de omständigheter som redan nu nämns i paragrafen (”föregåtts av noggrann planering”, ”präglats av särskild förslagenhet” eller ”syftat till att främja eller dölja annan brottslighet”).
Även i denna del framstår alltså behovet av en lagändring som tveksamt. Det talar ytterligare för att en lagändring inte bör ske förrän tillämpningen av den beslutade lagändringen har analyserats.
Under alla förhållanden bör förslaget i den senare delen inte genomföras förrän det ytterligare har klargjorts vad som i detta sammanhang avses med ”organiserad form”. Det uttryck som används i förslaget överensstämmer med vad som anges i 29 kap. 2 § 6 brottsbalken och i författningskommentaren anges också att innebörden är densamma (lagrådsremissen s. 34). För att bestämmelsen ska bli tillämplig krävs därför att brottsligheten har begåtts inom ramen för en struktur, där flera personer samverkat under en inte helt obetydlig tidsperiod för att begå brott; personerna ska ha ingått i en sammanslutning eller ett nätverk av viss kontinuitet vars syfte att begå brott har sträckt sig längre än till enbart det aktuella brottet (se prop. 2009/10:147 s. 43 f.). Förslaget i lagrådsremissen har framför allt motiverats med vikten av att samhället markerar mot det dödliga skjutvapenvåldet i kriminella miljöer, särskilt gängbildningar i socialt utsatta områden (se lagrådsremissen s. 28 f.). Såsom några remissinstanser har varit inne på kan det emellertid ifrågasättas om de åsyftade grupperingarna har en ”organiserad form” i den bemärkelse som avses i 29 kap. 2 § 6 brottsbalken; relationer och samarbete inom de kriminella miljöer som lagrådsremissen synes åsyfta präglas enligt Brottsförebyggande rådet snarare av ombytliga relationer och instabila strukturer än av organiserad form. Därmed kan det också ifrågasättas om förslaget i denna del är ägnat att nå sitt syfte. Också det nu sagda visar enligt Lagrådets mening på behovet av att lagförslaget bereds ytterligare.
Sammanfattningsvis innebär detta att frågan om 3 kap. 1 § brottsbalken bör ändras på nytt inte bör avgöras förrän tillämpningen av paragrafens nu gällande lydelse har analyserats samt ytterligare överväganden har gjorts angående behovet och ändamålsenligheten av de föreslagna ändringarna.
Lagrådet avstyrker förslaget.