Ett språkkrav inom äldreomsorgen

Socialutskottets betänkande 2025/26:SoU26

Sammanfattning

Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag till ändringar i socialtjänst­lagen. Förslagen innebär att det införs en skyldighet för den som bedriver verksamhet inom socialtjänstens omsorg om äldre personer att arbeta för att den personal som genomför insatser i sådan omsorg har de kunskaper i svenska som är relevanta för att genomföra insatserna och att regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om den kunskapsnivå i svenska som är relevant för att genomföra insatser i äldreomsorgen.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2026.

Utskottet anser att riksdagen bör avslå motionsyrkandena.

I betänkandet finns fyra reservationer (V, MP) och ett särskilt yttrande (S).

Behandlade förslag

Innehållsförteckning

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Redogörelse för ärendet

Utskottets överväganden

Inledning

Regeringens lagförslag

Utskottets ställningstagande

Finansiering av reformen

Utskottets ställningstagande

Språk och kvalitet

Utskottets ställningstagande

Relevant kunskapsnivå

Utskottets ställningstagande

Reservationer

1. Finansiering av reformen, punkt 2 (V)

2. Finansiering av reformen, punkt 2 (MP)

3. Språk och kvalitet, punkt 3 (MP)

4. Relevant kunskapsnivå, punkt 4 (MP)

Särskilt yttrande

Särskilt yttrande (S)

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Följdmotionerna

Bilaga 2
Regeringens lagförslag

 

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

 

Redogörelse för ärendet

I betänkandet behandlar utskottet proposition 2025/26:93 Ett språkkrav inom äldreomsorgen, och sex yrkanden i följd­motioner. Regeringens förslag till riksdagsbeslut finns i bilaga 1. Regering­ens lagförslag finns i bilaga 2.

I propositionen finns en redogörelse för ärendets beredning fram till reger­ingens beslut om propositionen.

Den 2 december 2025 fick utskottet information av äldre- och social­försäkringsminister Anna Tenje (M), biträdd av medarbetare från Social­departementet, och företrädare från Socialstyrelsen och Sveriges Kommuner och Regioner (SKR), med anledning av rapporteringen i medierna om brister i hemtjänsten och äldreomsorgen.

Utskottets överväganden

Inledning

Betänkandet är disponerat så att utskottet inleder med att behandla regeringens lagförslag. Därefter behandlas motioner som innehåller förslag på tillkänna­givanden till regeringen.

Propositionen

I propositionen föreslår regeringen en ändring i socialtjänstlagen (2025:400), förkortad SoL, som innebär att det införs en skyldighet för den som bedriver verksamhet inom socialtjänstens omsorg om äldre personer att arbeta för att den personal som genomför insatser i sådan omsorg har de kunskaper i svenska som är relevanta för att genomföra insatserna.

Vidare föreslår regeringen att det ska införas ett bemyndigande i SoL för regeringen att meddela föreskrifter om den kunskapsnivå i svenska som är relevant för att genomföra insatser i socialtjänstens omsorg om äldre personer.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2026.

Utskottets ställningstagande

Det har inte väckts någon motion som går emot att riksdagen nu antar regeringens lagförslag. Utskottet anser att riksdagen av de skäl som anförs i propositionen bör anta regeringens lagförslag.

Propositionen

Regeringen bedömer att förslaget i viss utsträckning medför nya respektive utvidgade uppgifter för kommunerna. Den kommunala finansieringsprincipen bedöms därför bli tillämplig vid införandet av förslaget. Regeringen bedömer att kommunerna får en ökad kostnad med 150 miljoner kronor per år för att bedöma behoven av medarbetares språkutvecklande åtgärder och val av åtgärder samt för att genomföra uppföljningar av personal som deltagit i språkutvecklande åtgärder. Vidare bedömer regeringen att kommunerna får en engångskostnad om 30 miljoner kronor för att ta fram processer och rutiner. Regeringen avser att öka det generella statsbidraget inom utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner, anslaget 1:1 Kommunal­ekonomisk utjämning med 90 miljoner kronor för 2026, 165 miljoner kronor 2027 och 150 miljoner kronor för 2028 och framåt. Regeringen bedömer även att det är viktigt att relevanta myndigheter bidrar till att nivån av språk­kunskaper hos äldreomsorgens personal kan höjas samt att regleringen kan följas upp och utvärderas. Regeringen har föreslagit i budgetpropositionen för 2026 att 23 miljoner kronor per år avsätts för detta arbete under 2026–2030 (prop. 2025/26:1 utg. omr. 9 avsnitt 6.5).

Motionerna

I kommittémotion 2025/26:3900 av Nadja Awad m.fl. (V) yrkande 1 föreslås ett tillkännagivande om att regeringen bör återkomma med ett förslag som säkrar permanent finansiering av de aktiviteter som regeringen anser är engångskostnader. I yrkande 2 föreslås ett tillkännagivande om att regeringen bör återkomma med förslag som möjliggör att statlig finansiering även kan användas för att rekrytera nya yrkesgrupper som kan stötta i äldreomsorgen.

I kommittémotion 2025/26:3899 av Nils Seye Larsen m.fl. (MP) yrkande 1 föreslås ett tillkännagivande om att ett språkkrav måste förenas med statligt ansvar för finansiering av språkutvecklande insatser i äldreomsorgen.

Utskottets ställningstagande

Utskottet noterar att lagförslaget innebär att kommunerna i viss utsträckning får nya respektive utvidgade uppgifter att bedöma behoven av medarbetares språkutvecklande åtgärder och val av åtgärder samt att genomföra upp­följningar av personal som deltagit i språkutvecklande åtgärder. Därmed aktu­aliseras den kommunala finansieringsprincipen. Enligt regeringen kommer dessa uppgifter att medföra kostnader för kommunerna om 150 miljoner kronor per år. Utskottet noterar också att regeringen avser att öka det generella statsbidraget enligt vad som framgår ovan. Vidare instämmer utskottet i reger­ingens bedömning att förslaget även medför vissa engångskostnader för att ta fram rutiner och processer för de nya arbets­uppgifterna. Mot denna bakgrund ser utskottet inte skäl att ta några initiativ med anledning av motionerna 2025/26:3900 (V) yrkandena 1 och 2 samt 2025/26:3899 (MP) yrkande 1. Motionsyrkandena bör därför avslås.

Propositionen

Verksamhet inom socialtjänsten ska enligt 5 kap. 1 § SoL vara av god kvalitet. Regeringen konstaterar att kravet på god kvalitet gäller för såväl privata som offentliga utförare av socialtjänst (prop. 2008/09:160 s. 95). En av de vik­ti­gaste förutsättningarna för att uppnå god kvalitet i omsorgen om äldre personer är tillgången till personal med lämplig utbildning och kompetens samt ett tydligt ledarskap (prop. 1996/97:124 s. 54). Enligt 5 kap. 3 § SoL ska personal som utför uppgifter inom socialtjänsten ha lämplig utbildning och erfarenhet. I SoL finns inga uttalade krav på att personalen ska ha några särskilda kun­skaper i svenska. Av Socialstyrelsens allmänna råd (SOSFS 2011:12) om grundläggande kunskaper hos personal som arbetar i social­tjänstens omsorg om äldre framgår emellertid att personalen bl.a. bör ha förmåga att förstå, tala, läsa och skriva svenska. Det är dock den enskilda arbetsgivaren som vid rekry­tering måste ställa krav utifrån verksamhetens behov av kvalitet och kom­pe­tens.

Goda språkkunskaper hos personalen är en förutsättning för patient­säkerhet; t.ex. behöver personalen förstå delegeringar och instruktioner från legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal. Det gäller inte bara den muntliga kom­muni­kationen utan också förmågan att läsa och skriva på relevant nivå. Att personalen har goda kunskaper i svenska har även potential att förbättra situationen för anhöriga och närstående till den enskilde, inte minst genom att öka tryggheten och anhörigas och närståendes insyn i den omsorg som ges till den äldre. Regeringen anför vidare att ökade kunskaper i svenska hos per­sonalen kan bidra till en god arbetsmiljö och en ökad kollegial tillit om perso­nalen obehindrat kan kommunicera med varandra och därigenom få god förståelse för och kunskap om varandras arbete.

Sammantaget bedömer regeringen att en reglering av språkkrav kommer att bidra till högre kvalitet i omsorgen genom att verksamheterna får ett uttryck­ligt ansvar för att införa systematiska arbetssätt i syfte att åtgärda bristande kun­skaper i svenska.

Motionen

I kommittémotion 2025/26:3899 av Nils Seye Larsen m.fl. (MP) yrkande 2 föreslås ett tillkännagivande om att språksatsningar aldrig får ställas över andra avgörande kvalitetsaspekter i äldreomsorgen.

Utskottets ställningstagande

Utskottet instämmer i regeringens bedömning att tillgången till personal med lämplig utbildning och kompetens är en vik­ti­g förutsättning för att uppnå god kvalitet i omsorgen om äldre personer och att nya krav på kunskaper i svenska språket kommer att bidra till högre kvalitet i äldreomsorgen. Vidare uppmärk­sammar utskottet att Socialstyrelsen i allmänna råd anger att personalen i äldreomsorgen bl.a. bör ha förmåga att förstå, tala, läsa och skriva svenska. Därmed anser utskottet att riksdagen inte behöver vidta åtgärder med anledning av motion 2025/26:3899 (MP) yrkande 2. Motionsyrkandet bör avslås.

Propositionen

Regeringen bedömer att nivån för personalens kunskaper i svenska bör definieras, och anför att språknivån behöver utgå från vad som krävs för att personalen ska kunna genomföra insatser inom äldreomsorgen. Att nationellt ange vilken kunskapsnivå i svenska som socialnämnden och privata utförare ska arbeta för att personalen har bidrar till en ökad likvärdighet och en enhetlig språknivå i landet.

Regeringen bedömer att en relevant kunskapsnivå i svenska bör definieras till att vara B2 enligt Gemensam europeisk referensram för språk (Gers). Nivå B2 har två kännetecken. Det första kännetecknet handlar om att personen kan göra mer än att hävda sig i ett socialt sammanhang. Det andra kännetecknet är en ny nivå av personens språkliga medvetenhet.

Regeringen konstaterar att Socialstyrelsen sedan tidigare har tagit fram ett stödmaterial för verksamhetsområdet äldreomsorg som syftar till att stödja olika aktörer i arbetet med att bl.a. bedöma språkkunskaper hos personalen i äldreomsorgen. Stödmaterialet utgår från Gers B2 och innehåller en omfat­tande beskrivning av den språkförmåga som, enligt myndigheten, behövs för arbetet i äldreomsorgen. Socialstyrelsen bedömer att B2 är en lämplig nivå för arbete i äldreomsorgen.

Enligt regeringens bedömning innebär språkkravet inte några negativa konsekvenser av betydelse för kompetensförsörjningen inom äldreomsorgen, eftersom förslaget tillåter att socialnämnden och privata utförare anställer först och därefter arbetar för att den anställda personalen når språknivån. Skill­naden mot dagens situation blir att socialnämnden och utförarna, med hjälp av olika åtgärder, får en skyldighet att arbeta för att personalen också uppnår den angivna språknivån.

Som anges ovan bedömer regeringen att det är viktigt att kunna följa upp och utvärdera regleringen. Regeringen har i budget­propo­sitionen för 2026 föreslagit att 23 miljoner kronor per år avsätts för detta arbete under 2026–2030 (prop. 2025/26:1 utg. omr. 9 avsnitt 6.5).

Det föreslagna språkkravet innebär att socialnämnden och privata utförare ska arbeta för att personal i äldreomsorgen har en kunskapsnivå i svenska som är relevant för att genomföra insatser. Språkkravet innebär skyldigheter för kommunerna och för privata utförare och kommer att vara reglerat i lag. Kun­skapsnivån är inte specifikt angiven i lagförslaget. En bestämmelse föreslås som ger regeringen möjlighet att meddela sådana föreskrifter.

Motionen

I kommittémotion 2025/26:3899 av Nils Seye Larsen m.fl. (MP) yrkande 3 föreslås ett tillkännagivande om att en konsekvensutredning bör genomföras efter att lagen har trätt i kraft som utvärderar möjligheterna för personal inom äldre­vården att nå nivå B2 i svenska språket och vad det kan få för konse­kvenser för kompetensförsörjningen. I yrkande 4 föreslås ett tillkännagivande om att en expertmyndighet, ex­empelvis Socialstyrelsen, bör fastställa föreskrifter om den kunskapsnivå i svenska som är relevant för att genomföra insatser i äldreomsorgen.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens bedömning att det är viktigt att kunna följa upp och utvärdera den föreslagna regleringen och att relevanta myndigheter bidrar till att nivån av språk­kunskaper hos äldreomsorgens personal kan höjas. Det är också positivt att regeringen avser att avsätta 23 miljoner kronor per år under 2026–2030 för detta arbete.

Vidare noterar utskottet att språkkravet enligt regeringens bedömning inte kommer att innebära några negativa konsekvenser av betydelse för kompetens­försörjningen inom äldreomsorgen. Utskottet delar denna bedömning.

Utskottet uppmärksammar också att Socialstyrelsen har tagit fram ett stödmaterial för verksamhetsområdet äldreomsorg och att myndigheten har bedömt att Gers B2 är en lämplig nivå för arbete i äldreomsorgen.

Med anledning av det som nämnts ovan anser utskottet att riksdagen inte ska ta initiativ på grund av motion 2025/26:3899 (MP) yrkandena 3 och 4. Motions­yrkandena bör avslås.

 

Reservationer

Ställningstagande

Att utarbeta rutiner och processer med anledning av lagändringen anser jag kommer att vara ett återkommande arbete för kommunerna och inte en engångskostnad. Detta bör vara en del av den permanenta finan­sieringen. Därför bör regeringen återkomma med ett förslag som säkrar permanent finansiering av de aktiviteter som regeringen anser är engångskostnader.

I de verksamheter där en hög andel av personalen behöver språkstöd bedömer jag att det kommer att bli svårt att avvara personal och rekrytera vikarier i tillräckligt hög utsträckning. Regeringen bör därför återkomma med förslag som gör att statlig finansiering även kan användas för att rekrytera nya yrkesgrupper som kan stötta i äldreomsorgen. 

 

Ställningstagande

Jag delar regeringens bedömning att god kommunikation är en central del av en trygg och personcentrerad äldreomsorg. De kostnader som regeringen är beredd att låta staten stå för gäller dock inte själva språkutvecklingen utan bl.a. bedömning av medarbetares språkbehov, uppföljning av personal som deltagit i språkutvecklande åtgärder och framtagande av processer och rutiner. Enligt min mening måste ett språkkrav förenas med ett statligt ansvar för att finansiera språkutvecklande insatser i äldreomsorgen. Regeringen bör vidta lämpliga åtgärder.

 

Ställningstagande

Kommunikationsutmaningar kan inte ses isolerat från andra strukturella brister inom äldreomsorgen. Äldreomsorgens kvalitet och patienters och brukares trygghet beror på så mycket mer än enbart kunskap i det svenska språket. Jag menar därför att språksatsningar aldrig får ställas över andra avgörande kvalitetsaspekter i omsorgen. Regeringen bör vidta åtgärder i enlighet med detta.

 

Ställningstagande

Den språknivå som regeringen bedömer är relevant för personal inom äldreomsorgen anser jag kan vara alltför högt satt i relation till äldreomsorgens kvalitets- och kompetensförsörjningsbehov. Ett generellt krav på denna nivå riskerar därför att bli orealistiskt. Det bör göras en konsekvensutredning efter att lagen har trätt i kraft, som utvärderar möjligheterna för personal inom äldrevården att nå nivå B2 i svenska språket och vad det kan få för konse­kvenser för kompetensförsörjningen. Regeringen behöver vidta åtgärder för att detta ska ske.

Regeringen föreslår vidare att den ska få meddela föreskrifter om den kunskapsnivå i svenska som är relevant för att genomföra insatser i social­tjänstens omsorg om äldre. Att regeringen ska bestämma språknivå snarare än en myndighet som är mer verksamhetsnära eller har språk som särskild kompetens, är orimligt och riskerar att slå fel. Mot denna bakgrund anser jag att en expertmyndighet, exempelvis Socialstyrelsen, bör fastställa föreskrifter om den kunskapsnivå i svenska som är relevant för att genomföra insatser i äldreomsorgen. Regeringen bör vidta lämpliga åtgärder.

 

Särskilt yttrande

Vi ställer oss bakom förslagen i propositionen om en skärpning av språkkravet inom äldreomsorgen. Det skulle emellertid vara önskvärt om tydligare krav ställdes på samtliga personalgrupper inom äldreomsorgen. Vi vill skapa en äldreomsorg där personalen kan arbeta med kvalitet och värdighet, där arbetsvillkoren är goda och byråkratin minimerad och där personalens arbete kan få en högre status.

Vi anser även att lagförslaget måste följas upp och utvärderas, framför allt när det gäller kompetens­försörjning och resultat.

Vi vill också peka på att språkkravet sannolikt kommer att medföra permanent ökade kostnader för kommunsektorn. Därför måste staten säkra framtida finansiering av mer­kostnaderna av förslaget. Vi behöver en reformerad och stärkt äldreomsorg nu – en äldreomsorg som värnar de äldres rätt till trygghet och värdighet och som ger personalen förutsättningar att göra sitt jobb med stolthet.

Vi kommer att noga följa utvecklingen när det gäller dessa frågor och ta nödvändiga initiativ i andra sammanhang.

 

 

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Bilaga 2

Regeringens lagförslag