En riksdagsledamot undrar varför en diplomat som misstänktes för spioneri inte fick en offentlig försvarare under den första tiden efter gripandet, trots att det finns en regel om att man ska få det.
Inget beslut – Det här är en fråga från en riksdagsledamot till en minister, och det blir ingen omröstning i riksdagen.
Justitieministern kommer svara på frågan om varför diplomaten inte fick en försvarare direkt.
Väntar på svar.
av Björn Söder (SD)
till Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
I maj förra året greps en diplomat vid Utrikesdepartementet av Säkerhetspolisen misstänkt för spioneri och anhölls under skälig misstanke om brott mot rikets säkerhet. Vid gripandet i mannens bostad slog civilklädd polis från Nationella insatsstyrkan sönder entré- och lägenhetsdörren och släpade ut mannen, som enligt sin advokat trodde att det var utländska rånare som tagit sig in i hans bostad. De civilklädda poliserna var nämligen, enligt diplomaten, delvis maskerade och pratade engelska. Dessa uppgifter har också senare bekräftats av åklagaren.
Diplomaten greps på den lägre graden skälig misstanke och satt frihetsberövad i fyra dagar innan han släpptes. Allt skedde under massiv mediebevakning. Efter att han släppts uppsökte han sjukvård, och dagen efter tog han sitt liv.
Hans närstående har med hänvisning till händelsen bland annat JO-anmält polis och åklagare med kritik om bristande utredning och bristande insyn i processer kring obduktionsprotokoll. Det har också riktats kritik mot att misstankarna aldrig prövades i domstol, vilket, enligt kritiker, innebär att rättsväsendet inte kunde pröva sakfrågan eller ansvaret för ingripandet på ett rättssäkert sätt.
Oaktat sakfrågan om misstänkt spioneri, som inte ens prövats och därmed skulle kunna sakna grund, är det uppenbart, utifrån följderna, att den våldsamma razzian mot diplomatens bostad kunde skett under bättre och mer ordnade former.
Jag vill därför fråga justitieminister Gunnar Strömmer:
Vilka åtgärder avser ministern och regeringen att vidta för att förbättra rättssäkerheten framgent så att risker för övervåld, felaktiga ingripanden eller utebliven domstolsprövning i praktiken minimeras i framtiden?