Den här frågan handlar om att alla föräldrar ska ha samma rättigheter och skyldigheter gentemot sitt barn vid födseln, oavsett om föräldrarna är gifta eller inte.
Inget beslut – det är en fråga (interpellation) från en riksdagsledamot till en minister, där ledamoten vill ha svar på om ministern planerar att ändra lagen.
Justitieministern kommer att svara på Martína Johanssons (C) fråga i riksdagen, men det leder inte direkt till någon lagändring.
<p>Herr talman! Martina Johansson har frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder för att barnets rätt till sina föräldrar inte ska vara olika beroende på om föräldrarna är gifta eller inte. Vi har haft glädjen att diskutera detta tidigare, till och med några gånger, och jag gör det gärna igen.</p><p>Vad handlar då den här frågan om? Jo, den handlar om förhållandet att ogifta föräldrar, till skillnad från gifta föräldrar, inte automatiskt får gemensam vårdnad. Som jag just sa besvarade jag nyligen en fråga från Martina Johansson om detta. Som jag då tog upp har frågan om automatisk gemensam vårdnad för ogifta föräldrar utretts flera gånger, men det har inte lett till några lagändringar.</p><p>Det är sant att den senaste utredningen är från 1999. Då ansåg utredaren att det med hänsyn till barnets bästa inte var lämpligt att införa automatisk gemensam vårdnad för alla ogifta föräldrar. Enligt utredaren var det heller inte lämpligt med en sådan ordning för föräldrar som bor ihop, eftersom det kan vara förenat med svårigheter att avgöra vilka som verkligen är sambor.</p><p>I stället föreslog utredaren att föräldrar som inte är gifta med varandra när barnet föds ska få gemensam vårdnad när tre månader har gått från det att faderskapet fastställts genom en bekräftelse som godkänts av socialnämnden, om ingen av föräldrarna inom denna tid anmält att han eller hon motsätter sig gemensam vårdnad.</p><p>De här förslagen behandlades i en proposition våren 2010. I propositionen konstaterade den dåvarande regeringen att det för ogifta föräldrar som är ense om gemensam vårdnad redan fanns ett antal möjligheter att på ett enkelt sätt få det och att det förslag jag just redogjorde för inte innebar någon förbättring.</p><p>När det gäller personer som är oense kan det i vissa fall ifrågasättas om det finns förutsättningar för gemensam vårdnad, särskilt mot bakgrund av att presumtionen för gemensam vårdnad upphävdes genom 2006 års vårdnadsreform. Den dåvarande regeringen konstaterade att det i stället måste göras en bedömning i varje enskilt fall med utgångspunkt i vad som är bäst för barnet. Riksdagen instämde i den bedömningen.</p><p>Sedan dess har riksdagen i princip årligen – senast i mars i år – behandlat och avslagit motioner om automatisk gemensam vårdnad för ogifta föräldrar. Jag kan konstatera att riksdagen i sina senare ställningstaganden har tagit fasta på bland annat den möjlighet som funnits sedan 2022 att i samband med digital bekräftelse av föräldraskap göra en anmälan om gemensam vårdnad via Skatteverkets e-tjänst. Denna möjlighet att digitalt bekräfta ett föräldraskap har fått stort genomslag. Den innebär att fler barn kan få två rättsliga föräldrar och vårdnadshavare i nära anslutning till barnets födelse. Det har alltså blivit mycket enklare för ogifta föräldrar att bekräfta ett föräldraskap och i samband med det få gemensam vårdnad.</p><p></p><p>Det är mot den bakgrunden som det i nuläget inte finns några planer på att utreda frågan på nytt. Jag och regeringen kommer dock förstås, med utgångspunkt i barnets bästa, att prioritera barnets rättigheter genom att fortsätta utveckla den familjerättsliga lagstiftningen i den takt som behövs. I det arbetet är det förstås viktigt att bevaka att vi har ett regelverk som utgår från barnets bästa och som är förenligt med såväl barnkonventionen som Europakonventionen.</p>
<p>Herr talman! Det stämmer att jag har ställt de här frågorna vid lite olika tillfällen. Senast fick jag svaret att det hade gjorts flera olika utredningar om gemensam vårdnad, vilket gjorde mig lite förvånad. Jag hade inte riktigt koll på att det fanns flera olika utredningar. Därför frågade jag RUT och fick till svar att det var den som gjordes 1999. Den är alltså 26 år gammal. Det är ganska länge sedan vi lät göra en utredning i den här frågan. Precis som ministern redogjorde för landade man tidigare i att detta inte behövdes.</p><p>Ytterligare en utredning har tagit upp den här frågan. Den är från 2020 och är alltså fem år gammal. Denna utredning tittade på hur vi förhåller oss till barnkonventionen. I den utredningen framgick att just den här regleringen – att barn inte har rätt till båda sina vårdnadshavare från första början – bryter mot barnkonventionen, som är svensk lag. Detta är en av anledningarna till att fortsätta den här diskussionen. Det innebär ju att regeringen inte vill se över den här regleringen, som faktiskt betyder att vi bryter mot barnkonventionen.</p><p>Det här bygger på en väldigt gammal norm i Sverige om att det handlar om en man och en kvinna som har gemensamma barn. När ogifta kvinnor får barn är det oäkta barn. Detta är trots allt den norm som föräldrabalken fortfarande bygger på.</p><p>Barnets bästa betyder, i alla fall för mig, att barnet har rätt till sina vårdnadshavare från första början, och gärna innan barnet föds. Visst har det blivit lättare för ogifta föräldrar att bekräfta föräldraskapet och ansöka om gemensam vårdnad, herr talman. Centerpartiet vill att man ska kunna göra det innan barnet föds. Där är vi inte än, men vi har kommit ett steg närmare.</p><p>Vilken skillnad gör det juridiska avtal som föräldrarna har sinsemellan för barnet? Det är en springande punkt för mig. Om föräldrarna är gifta är detta inte en fråga. Om de är ogifta är det däremot en fråga. Logiskt tycker jag inte att det ska spela någon roll för barnet om föräldrarna är gifta eller inte. Vem är det som ska avgöra om det är bäst för barnet att både mamma och pappa har vårdnaden från första början eller inte? Det är ju så när man är gift.</p><p>Detta bygger, återigen, på att mammor är självklara föräldrar från första början och på att pappor ska godkännas. Frågan är om avgörandet i denna fråga verkligen ska vara kopplat till kön.</p><p>Låt mig hårdra det här, herr talman, och ta frågan lite längre. Om vi enligt lagen inte likställer mammor och pappor inför barnet, varför ska de då dela på föräldraskapet? Hur ska vi då kunna förvänta oss att mammorna lämnar över ansvaret till papporna och att papporna tar ansvar? Enligt lagen är ju inte mamma och pappa lika om de är ogifta.</p><p></p><p>Herr talman! Man kan tycka att jag drar frågan lite för långt, men lagstiftning är ändå normerande. Innan vi införde en lag mot barnaga i Sverige var det ganska självklart att använda aga som en metod för barnuppfostran, men med hjälp av lagstiftningen har vi förflyttat normerna. Det är ytterligare en anledning till att jag fortsätter att driva frågan.</p><p>Jag vill fråga ministern om det fortfarande inte finns något intresse av att gå vidare med detta och se till att vi slutar bryta mot barnkonventionen, som är svensk lag och som säger att barn har rätt till sina vårdnadshavare från födseln.</p>
<p>Herr talman! Tack, Martina Johansson, för möjligheten att diskutera de här frågorna på nytt!</p><p>Jag vänder mig lite mot beskrivningen att detta bara skulle vara ett uttryck för ett förlegat synsätt eller förlegade normer. Jag tror tvärtom att man kan se på det här ganska pr…
<p>Herr talman! Vem som föder barnet är inte så mycket att diskutera. Det kan vi vara helt överens om. Men om jag är gift med den andra personen eller inte kan inte vara det som avgör vem som är fadern till barnet.</p><p>Ministern själv tar upp det här med att man kanske skulle t…
<p>Herr talman! Det är i och för sig riktigt att föräldrabalken tillkom för länge sedan, men den har inte stått oreformerad sedan dess. Det har skett en löpande reformering av föräldrabalken, i hög grad som en följd av samhällsutvecklingen. Vår syn på en lång rad olika förhålland…
<p></p><p>Herr talman! Tack, Gunnar Strömmer! Det är alltid spännande och roligt att debattera och diskutera med er.</p><p>Det är väl klart att man har haft olika reformer av föräldrabalken. Jag nämnde några i mitt tidigare anförande. Men det är fortfarande ett tillägg till någon…
<p>Herr talman! Tack för möjligheten att få diskutera de här väldigt viktiga frågorna i dag.</p><p>Jag vill förtydliga att jag inte uttrycker någon preferens och inte ger något råd om hur människor ska leva sina liv. Jag återgav vad en lärare i familjerätt sa en gång i tiden.</p>…
Interpellation 2024/25:597 Barns rätt även till pappan vid födseln av Martina Johansson (C) till Justitieminister Gunnar Strömmer (M) Föräldrabalken är en lag som beslutades 1949. Även efter kompletteringar är det en lag som bygger på att en familj består av mamma, pappa och gemensamma barn. Allt annat är ett tillägg till lagen och skapar oreda. Lagen bygger också på dåtidens syn på sex före äkten
av Martina Johansson (C)
till Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Föräldrabalken är en lag som beslutades 1949. Även efter kompletteringar är det en lag som bygger på att en familj består av mamma, pappa och gemensamma barn. Allt annat är ett tillägg till lagen och skapar oreda.
Lagen bygger också på dåtidens syn på sex före äktenskapet, vilket innebär att ett barn som blir till och föds utanför äktenskapet fortfarande hanteras som en oäkting.
Pappan måste godkänna att han är just pappa, och mamman måste godkänna att han får ta sin del av ansvaret för barnet. Det är nämligen bara mamman som automatiskt blir vårdnadshavare till sitt barn. Är man däremot gift får barnet automatiskt två vårdnadshavare i samband med födelsen.
Jag menar att det finns fall där pappor inte ska vara vårdnadshavare på grund av vad de har utsatt modern för. Men sker detta oftare när föräldrarna är ogifta än gifta? Jag vill ändå påstå att det fortfarande är undantag att män utsätter sitt barns mor för våld eller våldtäkt.
Hur gör vi med de mödrar som är olämpliga vårdnadshavare i samband med barnets födsel? De är vårdnadshavare oavsett om de är gifta eller inte.
I en skriftlig fråga ställde jag frågan till ministern om han var beredd att göra alla föräldrar likvärdiga i samband med barnets födelse genom att alla pappor som huvudregel automatiskt blir vårdnadshavare.
Svaret jag fick var att följande: ”Frågan om automatisk gemensam vårdnad för ogifta föräldrar har utretts vid flera tillfällen, men inte lett till lagändringar. Utöver det exempel som Martina Johansson tar upp, om barn som kommit till efter sexualbrott, har argumenten mot en sådan ordning handlat bl.a. om att det skulle vara direkt olämpligt med automatisk gemensam vårdnad när modern utsatts för våld av barnets far.”
Jag bad RUT redovisa vilka utredningar som skett som ministern hänvisar till och fick till svar att det inte har skett någon sedan 1999, då det föreslogs en presumtion av faderskapet efter tre månader om inget annat framkommer, men i samband med lagförändringar 2006 ansåg man att detta fallit; då allt skulle utgå från barnets bästa.
I november 2020 presenterades en utredning som sett över hur Sverige har anpassat sig till barnkonventionen som lag. Utredningen konstaterade att ”det inte överensstämmer med artikel 18.1 barnkonventionen att föräldrar som är ogifta vid sitt barns födelse inte ges gemensam vårdnad om barnet”.
Ja, två utredningar är flera, men den senaste konstaterade att vi bryter mot barnkonventionen.
Ministern svarar också att lagen behöver vara i takt med tiden och gav exemplet att det 2022 infördes ”en föräldraskapspresumtion för samkönade gifta par och en möjlighet för ogifta föräldrar att digitalt bekräfta ett föräldraskap utan socialnämndens medverkan så snart barnet har fått ett personnummer. En sådan bekräftelse görs enkelt i en e-tjänst på Skatteverkets webbplats, och föräldrarna kan samtidigt göra en anmälan om gemensam vårdnad.”
Det är helt sant, men om modern av någon anledning – för barnets bästa eller inte – inte godkänner pappan som vårdnadshavare tvingas han gå familjerätten och sedan till domstol och starta en civilrättslig tvist för att få vårdnaden om sitt eget barn.
Vad är skillnaden ur ett barns perspektiv? Är föräldrarna gifta är de båda automatiskt vårdnadshavare medan om de är ogifta är det enbart modern som automatiskt blir vårdnadshavare.
Min fråga till justitieminister Gunnar Strömmer är:
Avser ministern vidta några åtgärder för att barnets rätt till sina föräldrar inte ska vara olika beroende på om föräldrarna är gifta eller inte?