Ärendet handlar om att genomföra EU:s nya regler om vapenlagar.
Ska riksdagen godkänna regeringens förslag om nya vapenlagar?
Inga nya regler införs, och regeringen får i uppdrag att inte gå längre än vad EU kräver. Dessutom ska tidsbegränsade licenser för automatvapen och enhandsvapen ses över.
|
Justitieutskottets betänkande
|
Genomförande av 2017 års ändringsdirektiv till EU:s vapendirektiv
Sammanfattning
Utskottet avstyrker regeringens proposition Genomförande av 2017 års ändringsdirektiv till EU:s vapendirektiv och bifaller därmed fem motionsyrkanden om avslag på propositionen. I denna del finns en reservation (S, MP).
Utskottet föreslår också två tillkännagivanden till regeringen med anledning av motionsyrkanden. Enligt utskottet bör regeringen se till att genomförandet av 2017 års ändringsdirektiv i svensk rätt inte går längre än vad direktivet kräver. Vidare bör regeringen under 2021 återkomma till riksdagen med ett förslag om att avskaffa tidsbegränsade licenser för automatvapen och enhandsvapen. När det gäller dessa tillkännagivanden finns två reservationer (S, V, MP) och (S, V, L, MP).
Utskottet föreslår även att riksdagen avslår två motionsyrkanden.
I betänkandet finns totalt fyra reservationer (S, V, L, MP).
Behandlade förslag
Proposition 2020/21:42 Genomförande av 2017 års ändringsdirektiv till EU:s vapendirektiv.
Åtta yrkanden i följdmotioner.
Sex yrkanden i motioner från allmänna motionstiden 2020/21.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
Genomförande av 2017 års ändringsdirektiv till EU:s vapendirektiv
1.Genomförande av 2017 års ändringsdirektiv till EU:s vapendirektiv, punkt 1 (S, MP)
2.Genomförande på miniminivå, punkt 2 (S, V, MP)
3.Översyn av vapenlagstiftningen, punkt 3 (V, L)
4.Tidsbegränsade licenser, punkt 4 (S, V, L, MP)
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Motioner från allmänna motionstiden 2020/21
Bilaga 2
Regeringens lagförslag
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
|
1. |
Genomförande av 2017 års ändringsdirektiv till EU:s vapendirektiv |
Riksdagen avslår regeringens förslag.
Därmed bifaller riksdagen motionerna
2020/21:3768 av Linda Westerlund Snecker m.fl. (V) yrkande 1,
2020/21:3770 av Johan Forssell m.fl. (M),
2020/21:3774 av Johan Hedin och Helena Vilhelmsson (båda C),
2020/21:3775 av Andreas Carlson m.fl. (KD) och
2020/21:3776 av Adam Marttinen m.fl. (SD) samt
avslår proposition 2020/21:42 punkterna 1–3.
Reservation 1 (S, MP)
|
2. |
Genomförande på miniminivå |
Riksdagen ställer sig bakom det som utskottet anför om att regeringen ska se till att genomförandet av 2017 års ändringsdirektiv i svensk rätt inte går längre än vad direktivet kräver och tillkännager detta för regeringen.
Därmed bifaller riksdagen motionerna
2020/21:2241 av John Widegren (M) yrkande 1,
2020/21:2788 av Marléne Lund Kopparklint (M),
2020/21:2804 av Kjell-Arne Ottosson m.fl. (KD) yrkande 29,
2020/21:3299 av Johan Forssell m.fl. (M) yrkande 7 och
2020/21:3769 av Johan Pehrson m.fl. (L) yrkande 1.
Reservation 2 (S, V, MP)
|
3. |
Översyn av vapenlagstiftningen |
Riksdagen avslår motionerna
2020/21:3768 av Linda Westerlund Snecker m.fl. (V) yrkande 2 och
2020/21:3769 av Johan Pehrson m.fl. (L) yrkande 2.
Reservation 3 (V, L)
|
4. |
Tidsbegränsade licenser |
Riksdagen ställer sig bakom det som utskottet anför om att regeringen under 2021 ska återkomma till riksdagen med ett förslag om att avskaffa tidsbegränsade licenser för automatvapen och enhandsvapen och tillkännager detta för regeringen.
Därmed bifaller riksdagen motionerna
2020/21:644 av Adam Marttinen m.fl. (SD) yrkande 3 och
2020/21:3299 av Johan Forssell m.fl. (M) yrkande 10.
Reservation 4 (S, V, L, MP)
Stockholm den 21 januari 2021
På justitieutskottets vägnar
Andreas Carlson
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Andreas Carlson (KD), Fredrik Lundh Sammeli (S), Johan Forssell (M), Petter Löberg (S), Adam Marttinen (SD), Maria Strömkvist (S), Linda Westerlund Snecker (V), Katja Nyberg (SD), Joakim Sandell (S), Carina Ödebrink (S), Johan Pehrson (L), Rasmus Ling (MP), Ingemar Kihlström (KD), Sten Bergheden (M), Per Söderlund (SD), Helena Vilhelmsson (C) och Emma Ahlström Köster (M).
I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition 2020/21:42 Genomförande av 2017 års ändringsdirektiv till EU:s vapendirektiv. För att genomföra ändringsdirektivet föreslår regeringen bl.a. att vissa löstagbara magasin regleras i vapenlagen, att kraven på märkning och registrering utökas samt att vapenmäklarverksamhet regleras på samma sätt som vapenhandlarverksamhet. Regeringen föreslår även lättnader i tillståndsplikten för ljuddämpare.
Regeringens förslag till riksdagsbeslut finns i bilaga 1. Regeringens lagförslag finns i bilaga 2.
Med anledning av propositionen har sex motioner med sammanlagt åtta yrkanden väckts. I betänkandet behandlar utskottet också sex motionsyrkanden från allmänna motionstiden 2020/21. Förslagen i motionerna finns i bilaga 1.
Under ärendets beredning har inrikesminister Mikael Damberg besökt utskottet och informerat om regeringens förslag om genomförandet av 2017 års ändringsdirektiv till EU:s vapendirektiv.
Det kan nämnas att riksdagen tidigare har gjort flera tillkännagivanden till regeringen i frågor som behandlas i detta ärende. En närmare genomgång av dessa görs i det följande avsnittet under rubriken Tidigare riksdagsbehandling och regeringens redovisning av tillkännagivandena (s. 15 f.).
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår regeringens proposition Genomförande av 2017 års ändringsdirektiv till EU:s vapendirektiv och bifaller därmed fem motionsyrkanden om avslag på propositionen.
Riksdagen ställer sig bakom det som utskottet anför om att regeringen ska se till att genomförandet av 2017 års ändringsdirektiv i svensk rätt inte går längre än vad direktivet kräver.
Riksdagen ställer sig bakom det som utskottet anför om att regeringen under 2021 ska återkomma med ett förslag om att avskaffa tidsbegränsade licenser för automatvapen och enhandsvapen.
Riksdagen avslår motionsyrkanden om en översyn av vapenlagstiftningen.
Jämför reservation 1 (S, MP), 2 (S, V, MP), 3 (V, L) och 4 (S, V, L, MP).
Bakgrund
Om ärendet
Inom EU finns bestämmelser om kontroll av vapen i rådets direktiv 91/477/EEG om kontroll av förvärv och innehav av vapen, kallat vapendirektivet, och Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/51/EG om ändring av rådets direktiv 91/477/EEG om kontroll av förvärv och innehav av vapen.
I maj 2017 antogs ett nytt direktiv, Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/853 om ändring av rådets direktiv 91/477/EEG om kontroll av förvärv och innehav av vapen, kallat ändringsdirektivet. Direktivet har till huvudsyfte att motverka att skjutvapen missbrukas genom att det används i brottslig verksamhet. Genom ändringsdirektivet skärps vapendirektivets krav när det gäller bl.a. märkning, reglering av vapenhandlar- och vapenmäklarverksamhet, underårigas förvärv och innehav av skjutvapen, registerföring, system för övervakning under tillståndstiden, kontroll av distanshandel, förbud för förvärv och innehav av vissa vapen och viss ammunition, omprövning av tillstånd, reglering av vapenmagasin och andra vapendelar samt utbyte av information mellan medlemsstaterna.
Under våren 2020 behandlade riksdagen proposition 2019/20:58 Reglering av vapenmagasin. Riksdagen avslog propositionen i april 2020 (bet. 2019/20:JuU17, rskr. 2019/20:213).
Gällande rätt enligt vapenlagen
I 2 kap. 1 § vapenlagen (1996:67) finns de grundläggande bestämmelserna om att det krävs tillstånd för innehav av skjutvapen och ammunition. Från kravet på innehavstillstånd finns ett antal undantag, t.ex. att den som har tillstånd eller rätt att inneha ett visst vapen för skjutning får inneha ammunition till vapnet, om ammunitionen är avsedd för samma ändamål som tillståndet eller rätten till innehav av vapnet avser, och att den som har vapenhandlartillstånd har rätt att inneha de vapen som anges i tillståndet (2 kap. 8 och 10 d §§ vapenlagen).
Enligt 2 kap. 8 § andra stycket vapenlagen kan tillstånd att inneha ammunition även meddelas i andra fall, dvs. fall där någon inte har ett vapentillstånd eller då någon har vapentillstånd som inte innefattar rätt att skjuta med vapnet. Ett sådant tillstånd får meddelas enskilda personer samt sådana sammanslutningar och huvudmän för museer som får meddelas tillstånd att inneha skjutvapen, om det skäligen kan antas att ammunitionen inte kommer att missbrukas. Enligt förarbetena är det normalt endast för samlarändamål det kan komma i fråga att få tillstånd att inneha ammunition utan att ha något vapen att använda ammunitionen till (prop. 1990/91:130 s. 36).
Enligt 2 kap. 3 § vapenlagen får tillstånd att inneha skjutvapen meddelas enskilda personer. Därutöver får sammanslutningar för jakt- och målskytte beviljas innehavstillstånd för skjutvapen som ska ingå i verksamheten, t.ex. för utlåning till föreningens medlemmar. Vidare får tillstånd meddelas huvudmän för vissa typer av museer för skjutvapen som ska ingå i samlingarna. Dessutom får innehavstillstånd meddelas auktoriserade bevakningsföretag för utlåning till väktare som har tillstånd att som lån inneha ett sådant skjutvapen.
Av 2 kap. 4 § vapenlagen framgår att en enskild person kan få tillstånd att inneha skjutvapen i princip endast om den enskilde behöver vapnet för ett godtagbart ändamål. Godtagbara ändamål är enligt 2 kap. 5 a § vapenförordningen jakt, målskytte, skydd och avlivning av fällfångade djur. Om det finns synnerliga skäl får tillstånd meddelas också för andra ändamål, s.k. udda ändamål. Förutom tillstånd för skjutning för vissa ändamål kan en enskild, enligt 2 kap. 4 § vapenlagen, också meddelas innehavstillstånd om vapnet har samlar-, prydnads- eller affektionsvärde.
Som en generell förutsättning för tillstånd att inneha skjutvapen gäller enligt 2 kap. 5 § första stycket vapenlagen att det skäligen ska kunna antas att vapnet inte kommer att missbrukas. Vidare förutsätter tillstånd för skjutning att vapnet är lämpat för det ändamål som tillståndet ska avse.
Vad specifikt gäller helautomatiska vapen och enhandsvapen, med undantag för start- eller signalvapen, gäller enligt 2 kap. 6 § vapenlagen att tillstånd får meddelas endast om det finns synnerliga skäl. Enligt 2 kap. 6 a § vapenlagen ska tillstånd för en enskild att inneha helautomatiska vapen eller enhandsvapen för flerskott tidsbegränsas till att gälla i högst fem år. Det gäller dock inte om särskilda skäl talar emot en sådan begränsning. När det gäller helautomatiska vapen och enhandsvapen för flerskott sker alltså en omprövning som regel med femårsintervall.
Propositionen
Regeringens bedömning av behovet av författningsändringar
Regeringen konstaterar i propositionen att den svenska regleringen av skjutvapen och ammunition håller en hög skyddsnivå och att den i många avseenden redan uppfyller de utökade krav som ställs genom ändringsdirektivet. För att genomföra ändringsdirektivet fullt ut krävs dock vissa författningsändringar. Huvuddelen av dessa redogörs för nedan. Regeringen anger att en utgångspunkt i genomförandet är att regleringen inte ska vara onödigt betungande för dem som legalt innehar eller använder vapen.
Vapenlagen ska gälla för vissa löstagbara vapenmagasin
Skälen för regleringen
Vapenlagen innehåller i dag inte några regler om vapenmagasin och det är lagligt att utan tillstånd inneha magasin till bl.a. pistoler och automatvapen. Vapenmagasin omfattas inte heller av de särskilda regler om förverkande som finns i vapenlagen. När det gäller jaktvapen finns i Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd om jakt och statens vilt (NFS 2002:18 och 2010:9) bestämmelser om vilken magasinskapacitet som får användas vid viss jakt.
Genom artikel 10.1 i ändringsdirektivet införs ett krav på att förvärv av laddningsanordningar för halvautomatiska vapen med centralantändning, vilka kan innehålla fler än 20 patroner eller fler än 10 patroner vad gäller långa skjutvapen, ska tillåtas endast för personer som beviljats tillstånd eller ett tillstånd som har bekräftats, förnyats eller förlängts. Genom artikel 5.3 införs även ett krav på att medlemsstaterna ska säkerställa att tillstånd att förvärva och tillstånd att inneha ett skjutvapen i kategori B ska återkallas om det framkommer att den person som beviljades det tillståndet innehar en laddningsanordning av motsvarande storlek (fler än 20 respektive 10 patroner) som är möjlig att montera på halvautomatiska skjutvapen med centralantändning eller repeterande skjutvapen, såvida inte personen har beviljats tillstånd eller tillstånd som har bekräftats, förnyats eller förlängts.
Eftersom vapenlagen och vapenförordningen saknar regler om förvärv och innehav av magasin kan magasin därmed förvärvas oavsett kapacitet och överlåtas utan att någon kontroll görs av innehavarens och förvärvarens lämplighet och behov. För att uppfylla direktivets krav måste därför en reglering av magasin för halvautomatiska vapen med centralantändning, som har en så hög kapacitet att de träffas av artikel 10.1 i dess lydelse enligt ändringsdirektivet regleras på nationell nivå, enligt regeringen.
Vad gäller begreppet löstagbart magasin konstaterar regeringen att en definition saknas såväl i ändringsdirektivet som i svensk lagstiftning. Regeringen instämmer i den bedömning som görs i frågan av Lagrådet, nämligen att det knappast är möjligt att införa en preciserad definition av begreppet löstagbara magasin i lagtexten. Regeringen anger dock ett antal kriterier som bör beaktas vid bedömningen av vad som ska anses utgöra ett löstagbart magasin (s. 58 f.) men konstaterar att den närmare betydelsen av löstagbara magasin får avgöras i rättstillämpningen.
Om regleringens utformning
När det gäller vilka magasin som ska omfattas av en reglering konstaterar regeringen att vapendirektivet är ett minimidirektiv, vilket innebär att medlemsstaterna får anta bestämmelser som är strängare än de som finns i direktivet. Regeringen anför att även om det finns poänger med en generell reglering av samtliga löstagbara magasin bör det vägas mot den administrativa börda som en sådan reglering kan komma att innebära för främst enskilda vapeninnehavare. Regeringen konstaterar också att dess tidigare förslag om en generell reglering av löstagbara magasin har saknat tillräckligt stöd i riksdagen.
Mot den bakgrunden anser regeringen att endast magasin med en sådan kapacitet som omfattas av artikel 10.1 i ändringsdirektivet bör regleras i vapenlagen. Det innebär att magasin för halvautomatiska skjutvapen med centralantändning, som kan innehålla fler än 20 patroner eller fler än 10 patroner vad gäller långa skjutvapen regleras. Andra typer av magasin kommer även fortsättningsvis att vara oreglerade.
På grund av den säkerhetsrisk som helautomatiska skjutvapen med stora magasin innebär bör dock även magasin – med angiven kapacitet – för helautomatiska skjutvapen omfattas av regleringen.
I fråga om hur magasin ska regleras bedömer regeringen att de inte bör jämställas med skjutvapen enligt 1 kap. 3 § vapenlagen. En sådan ordning skulle vara onödigt betungande och alltför långtgående. Det ligger i stället närmare till hands att reglera magasin på samma sätt som ammunition.
Den omständighet som bör vara av betydelse för att ett innehav av magasin inte ska kräva ett särskilt tillstånd bör dock vara att magasinet passar till vapnet i stället för att ändamålet med tillståndet ska vara avgörande (jfr med reglerna för ammunition ovan).
Genom att vapenmagasin regleras på i princip samma sätt som ammunition, bortsett från ändamålskravet, menar regeringen att även legala vapeninnehavares behov av att fritt kunna förvärva och inneha flera magasin till de vapen som används för skjutning tillgodoses utan att möjligheten att ingripa mot oberättigade innehav av magasin påverkas. Det är vidare en fördel vid rättstillämpningen om regleringen av ammunition och vapenmagasin kan utformas på ett likartat sätt.
Förslaget, som alltså endast avser magasin med en sådan kapacitet att de omfattas av artikel 10.1 i ändringsdirektivet, innebär således att den som har tillstånd eller rätt att inneha ett visst vapen för skjutning inte behöver söka tillstånd för innehav av magasin som passar till vapnet. I övriga fall bör tillstånd få meddelas enskilda personer samt sådana sammanslutningar och huvudmän för museer som får meddelas tillstånd att inneha skjutvapen, om det skäligen kan antas att magasinet inte kommer att missbrukas.
Enligt regeringen möjliggör en sådan reglering att legitimt innehav och användning av magasin kan kontrolleras, samtidigt som användning för brottslig verksamhet förhindras.
Den som innehar magasin utan att ha rätt till det ska, på samma sätt som vid otillåtet innehav av ammunition, dömas till böter eller fängelse i högst sex månader. På motsvarande sätt som för ammunition bör det i ringa fall inte dömas till ansvar.
Regeringen anför att genom kriminaliseringen av vissa magasin uppfylls även de krav som uppställs i ändringsdirektivet om att medlemsstaterna ska fastställa ett sanktionssystem för överträdelser av de nationella bestämmelser som antas enligt direktivet och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att dessa sanktioner tillämpas. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande (artikel 16).
Lättnader i tillståndsplikten för ljuddämpare
Enligt bestämmelser i vapenlagen jämställs ljuddämpare i dag med skjutvapen (1 kap. 3 § f). Detta innebär bl.a. att det krävs tillstånd för att inneha ljuddämpare, liksom att driva handel med ljuddämpare och att föra in ljuddämpare till Sverige. Ljuddämpare till tillståndspliktiga vapen omfattas även av krigsmateriellagstiftningens krav för tillverkning, tillhandahållande och utförsel.
Regeringen föreslår att ljuddämpare inte längre ska jämställas med skjutvapen enligt 1 kap. 3 § vapenlagen. Ljuddämpare bör i stället regleras på ett sätt som motsvarar det som föreslås för vissa vapenmagasin. Det innebär att den som har tillstånd eller rätt att inneha ett visst vapen för skjutning utan särskilt tillstånd får inneha ljuddämpare som passar till vapnet. Tillstånd att inneha ljuddämpare i andra fall får meddelas enskilda personer samt sådana sammanslutningar och huvudmän för museer som får meddelas tillstånd att inneha skjutvapen, om det skäligen kan antas att ljuddämparna inte kommer att missbrukas.
Regeringen menar att en enhetlig reglering av vapenmagasin och ljuddämpare innebär en fördel vid rättstillämpningen. Vad gäller alternativet att helt ta bort tillståndskravet för ljuddämpare konstaterar regeringen att ljuddämpare i så fall skulle kunna förvärvas och överlåtas utan någon som helst kontroll i fråga om innehavarens eller förvärvarens lämplighet och behov. Regeringen poängterar att Åklagarmyndigheten framfört att ljuddämpare kan vara åtråvärda i kriminella kretsar. Särskilt med hänsyn till att det dödliga skjutvapenvåldet i kriminella miljöer har ökat kraftigt under senare år är det av största vikt att motverka oberättigade förvärv av ljuddämpare för att förhindra att de används i kriminella syften. Regeringen bedömer därför att det är uteslutet att lämna ljuddämpare helt oreglerade i vapenlagen.
Regeringen föreslår att den som innehar ljuddämpare utan att ha rätt till det, likt förslaget om vapenmagasin, ska dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.
Övriga förslag om vapenmagasin och ljuddämpare
Förslaget att ljuddämpare och vapenmagasin med viss kapacitet ska regleras på samma sätt som ammunition innebär, utöver vad som redogörs för ovan, ytterligare ett antal ändringar i vapenlagen, bl.a. enligt följande.
– Ljuddämpare och magasin ska, under samma förutsättningar som gäller för ammunition, kunna förklaras förverkade.
– Ett tillstånd att inneha en ljuddämpare eller ett magasin ska återkallas under samma förutsättningar som gäller för ammunition.
– Skyldigheten att under vissa förutsättningar omhänderta vapen och tillhörande ammunition och tillståndsbevis ska gälla även ljuddämpare och magasin som hör till vapnet.
– Ljuddämpare och vapenmagasin ska, på samma sätt som gäller för ammunition, få överlåtas eller yrkesmässigt förmedlas endast till den som har tillstånd eller rätt att inneha egendomen. Om ljuddämpare eller magasin överlåts genom ombud ska ombudet ha ett eget vapentillstånd. Överträdelse av bestämmelsen ska straffbeläggas.
– Den som har tillstånd att låna skjutvapen ska utan särskilt tillstånd få inneha ljuddämpare och magasin till vapnet.
– Det ska krävas tillstånd enligt vapenlagen för att till Sverige få föra in ljuddämpare och vapenmagasin. Ljuddämpare och vapenmagasin ska under vissa förutsättningar även få föras in utan särskilt tillstånd. Villkoren för införsel av ljuddämpare och vapenmagasin ska vara desamma som för införsel av ammunition. Även förutsättningarna för att föra ut ljuddämpare och vapenmagasin som en resande fört med till Sverige för personligt bruk men inte haft rätt att föra in, ska vara desamma som för ammunition.
– Ljuddämpare och vapenmagasin ska, på samma sätt och under samma förutsättningar som ammunition, omfattas av bestämmelserna om förvaring och transport. Överträdelse av bestämmelserna om förvaring ska straffbeläggas.
– Straffbestämmelsen som rör förvaring åt någon annan ska dessutom utvidgas till att omfatta ammunition.
– Ljuddämpare och vapenmagasin ska, på samma sätt och under samma förutsättningar som gäller för skjutvapen och ammunition, kunna lösas in av staten.
– Polismyndigheten ska, på motsvarande sätt som myndigheten i dag gör med dem som fått tillstånd att inneha skjutvapen eller ammunition, föra register över dem som meddelats tillstånd att inneha ljuddämpare och vapenmagasin.
Ändringar i kraven för tillstånd att inneha s.k. förbjudna skjutvapen
Förbjudna vapen enligt ändringsdirektivet
I artikel 6.1 i vapendirektivet i dess lydelse enligt ändringsdirektivet stadgas att medlemsstaterna ska vidta alla lämpliga åtgärder för att förbjuda förvärv och innehav av skjutvapen, väsentliga delar och ammunition som klassificeras i kategori A.
Till kategori A, som kallas ”förbjudna skjutvapen”, hänförs sedan tidigare explosiva militära missiler och startlavetter, helautomatiska skjutvapen, skjutvapen maskerade som andra föremål samt vissa typer av ammunition. Genom ändringsdirektivet läggs fyra punkter till i kategori A enligt följande.
Korta skjutvapen med vilka mer än 21 patroner kan avfyras utan omladdning (a), om
– en laddningsanordning med kapacitet för mer än 20 patroner utgör
en del av det skjutvapnet (i), eller
– en löstagbar laddningsanordning med kapacitet för mer än 20
patroner sätts in i det (ii).
Långa skjutvapen med vilka mer än 11 patroner kan avfyras utan
omladdning (b), om
– en laddningsanordning med kapacitet för mer än 10 patroner utgör
en del av det skjutvapnet (i), eller
– en löstagbar laddningsanordning med kapacitet för mer än 10
patroner sätts in i det (ii).
är avsedda att avfyras från axeln) vars längd kan minskas till mindre
än 60 cm utan att funktionaliteten går förlorad genom en vikbar kolv
eller en kolv av teleskopisk typ eller genom en kolv som kan avlägsnas utan användning av verktyg.
lösa skott, retande ämnen, andra verksamma ämnen eller pyroteknisk
ammunition, eller till ett salutvapen eller ett akustiskt vapen.
Enligt artikel 6.7 i vapendirektivet i lydelsen enligt ändringsdirektivet ska tillstånd som beviljas enligt artikel 6, dvs. tillstånd till vapen, väsentliga delar och ammunition i kategori A, regelbundet omprövas med intervaller som inte överstiger fem år. Artikeln saknar motsvarighet i direktivets tidigare lydelse.
När det gäller vilka vapen som klassificeras i kategori A poängterar regeringen i propositionen att det inte finns någon möjlighet för regeringen att påverka detta. Förslagen i detta avsnitt är endast en följd av den omklassificering som gjorts genom ändringsdirektivet och går inte utöver vad som krävs för att genomföra direktivet i denna del.
Den nuvarande ordningen uppfyller ändringsdirektivets krav
Utöver den omprövning som görs vid ansökan om förnyat tillstånd för helautomatiska vapen och enhandsvapen för flerskott som redogjorts för ovan görs även en omprövning under tillståndstiden av tillstånd att inneha skjutvapen om det framkommer något som kan föranleda en återkallelse av tillståndet enligt 6 kap. 1 § vapenlagen. Ett tillstånd ska bl.a. återkallas om en tillståndshavare har visat sig olämplig att inneha skjutvapen, förutsättningarna för tillståndet inte längre finns eller det annars finns någon skälig anledning att återkalla tillståndet.
För att kontrollera att en person inte är olämplig att inneha ett skjutvapen samkörs vapeninnehavarregistret löpande med misstanke- och belastningsregistret. Utöver de uppgifter som kan inhämtas i de datasystem som Polismyndigheten har tillgång till kan ett omprövningsförfarande även inledas utifrån andra omständigheter som på annat sätt kommit till myndighetens kännedom, t.ex. genom en anmälan av läkare enligt 6 kap. 6 § vapenlagen.
Regeringen konstaterar att den omprövning vart femte år som i dag ska ske enligt vapenlagen inte omfattar tillstånd till alla skjutvapen i kategori A. Den avstämning som görs mot misstanke- och belastningsregistret och de övriga kontroller som görs och som kan föranleda en återkallelse av vapentillstånd får dock anses uppfylla kravet på regelbunden omprövning enligt artikel 6.7 i direktivet. Kravet på tidsbegränsning av enskildas tillstånd i 2 kap. 6 a § vapenlagen behöver därför inte utvidgas till att även gälla tillstånd till kategori A-vapen, enligt regeringens bedömning.
Vad gäller det nuvarande kravet på tidsbegränsning av tillstånd till helautomatiska vapen och enhandsvapen för flerskott anför regeringen att det infördes år 2000 och att det bygger på en bedömning att dessa vapen är särskilt stöldbegärliga och särskilt farliga (prop. 1999/2000:27 s. 34). Syftet med bestämmelsen om tidsbegränsade tillstånd är att säkerställa en kontinuerlig uppföljning och att förutsättningarna för tillstånd är uppfyllda. Regeringen anser att det är av största vikt att motverka att dessa skjutvapen används i kriminella syften, särskilt med hänsyn till att det dödliga skjutvapenvåldet i kriminella miljöer har ökat kraftigt under senare år. Det finns enligt regeringens mening inte anledning att i nuläget göra någon annan bedömning när det gäller tidsbegränsning av tillstånd för helautomatiska vapen och enhandsvapen för flerskott oavsett ändringsdirektivets innebörd i detta hänseende.
Övriga förslag
Utökade krav på märkning för att identifiera skjutvapen och vapendelar
Genom ändringsdirektivet införs krav på medlemsstaterna när det gäller skjutvapen som tillverkats i eller importerats till EU den 14 september 2018 eller senare. Medlemsstaterna ska säkerställa att alla skjutvapen eller väsentliga delar som släpps ut på marknaden har försetts med en tydlig, permanent och unik märkning (artikel 4.1 a). Kravet på märkning gällde tidigare endast vid tillverkning. Obrukbara vapen omfattades tidigare inte av direktivet och därmed inte heller av kravet på märkning. Enligt ändringsdirektivet är det upp till varje medlemsstat att bestämma vilket krav på märkning vid införsel som ska gälla för vapen och vapendelar av särskilt stort historiskt värde.
För att uppfylla ändringsdirektivets krav föreslås därför att vapen eller vapendelar som förs in till Sverige från en stat utanför Europeiska unionen ska förses med samma unika märkning som krävs vid tillverkning. Vad gäller vapen och vapendelar av särskilt stort historiskt värde konstaterar regeringen att vapenlagen inte gäller vapen som är tillverkade före 1890 och som inte är avsedda för gastäta enhetspatroner. Äldre samlarvapen omfattas således inte av märkningsbestämmelserna vid t.ex. införsel. I övrigt gör svensk vapenlagstiftning i princip ingen skillnad mellan historiska vapen, samlarvapen och andra vapen. Det sedan tidigare gällande kravet på märkning som visar att vapnet har förts in i Sverige och året för införseln gäller alltså även samlarvapen. Genom ändringsdirektivet ska märkningen innehålla fler uppgifter än tidigare. Syftet med märkningen är att öka möjligheten att identifiera och spåra skjutvapen. Detta skäl gör sig i många fall gällande även för historiska vapen och samlarvapen. Regeringen anser därför att det fortfarande finns skäl att ställa samma höga krav på märkning av dessa vapen.
När vapen och vissa vapendelar överlåts från staten till någon annan för permanent civilt bruk ska de förses med samma unika märkning som vid tillverkning. Vapendelar ska också, på samma sätt som vapen, ha en unik märkning där det framgår att de har överlåtits från en svensk myndighet.
Utökade krav på registerföring
Enligt artikel 4.4 första stycket i vapendirektivet ska medlemsstaterna föra ett centraliserat eller decentraliserat datoriserat register som garanterar behöriga myndigheter tillgång till de register där varje skjutvapen som omfattas av direktivet registreras.
Redan i dag registreras de flesta uppgifter som ska registreras enligt ändringsdirektivet, men ändringsdirektivet utökar kravet på vilka uppgifter som ska registreras i vapenregistret till att omfatta alla de uppgifter med anknytning till skjutvapen som krävs för att spåra och identifiera skjutvapnet i fråga. Därutöver ställs det utökade krav på registrering av vapenhandlare och vapenmäklare, bevarandetider och tillgång till uppgifterna i vapenregistret och att vapenhandlare och vapenmäklare ska föra egna register. Regeringen föreslår ett flertal ändringar för att tillgodose ändringsdirektivets krav i dessa frågor.
Reglering av vapenhandlar- och vapenmäklarverksamhet
Genom ändringsdirektivet införs krav på medlemsstaterna att inrätta ett system för reglering av vapenhandlar- och vapenmäklarverksamhet (artikel 4.3).
Bestämmelser om vapenhandlare finns redan i stor utsträckning i svensk rätt. Det som är nytt är krav på tillstånd och tillståndsprövning för vapenmäklarverksamhet och krav på registrering av vapenhandlare och vapenmäklare.
Regeringen föreslår därför att vapenmäklarverksamhet ska kräva tillstånd enligt vapenlagen på motsvarande sätt som vapenhandlarverksamhet. Därmed bör även de flesta andra bestämmelser som anknyter till tillståndskravet utvidgas till att omfatta vapenmäklarverksamhet, vilket bl.a. innebär att det ska vara straffbelagt att driva vapenmäklarverksamhet utan tillstånd.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 mars 2021. Regeringens förslag till övergångsbestämmelse innebär bl.a. att den som innehar ett magasin som det krävs tillstånd för får inneha magasinet utan sådant tillstånd till utgången av juni 2021 eller, om ansökan om tillstånd har gjorts före nämnda tidpunkt, till dess att ansökan om tillstånd prövats slutligt.
Tidigare riksdagsbehandling och regeringens redovisning av tillkännagivandena
Riksdagen har riktat ett tillkännagivande till regeringen om att avskaffa kravet på särskilt tillstånd för ljuddämpare (bet. 2018/19:JuU29 punkt 13, rskr. 2018/19:298). Enligt tillkännagivandet ska innehav av ljuddämpare i stället regleras på samma sätt som innehav av ammunition (se bet. 2018/19:JuU29 s. 39).
Riksdagen har vidare tillkännagett för regeringen att genomförandet av 2017 års ändringsdirektiv i svensk lagstiftning inte ska gå längre än vad direktivet kräver i de delar som riskerar att försämra eller i onödan försvåra för laglydiga jägare och sportskyttar (bet. 2019/20:JuU33 punkt 10, rskr. 2019/20:304).
Riksdagen har även två gånger tillkännagett för regeringen att reglerna för innehav av helautomatiska vapen och enhandsvapen bör förenklas och att man bör överväga att slopa kravet på förnyande av tillstånd vart femte år (bet. 2018/19:JuU29 punkt 15, rskr. 2018/19:298 och bet. 2019/20:JuU33 punkt 12, rskr. 2019/20:304).
Genom förslagen i denna proposition anser regeringen att tillkännagivandena är slutbehandlade.
Riksdagen har vidare vid flera tillfällen tillkännagett för regeringen att det behövs en översyn av vapenlagstiftningen, bl.a. för att göra en tydligare åtskillnad mellan bestämmelser för jakt- och sportskyttars vapenhantering och de straffrättsliga bestämmelser som syftar till att komma till rätta med den illegala vapenhanteringen (bet. 2018/19:JuU29 punkt 9, rskr. 2018/19:298, bet. 2019/20:JuU33 punkt8, rskr. 2019/20:304 och 2020/21:JuU5 punkt 2, rskr. 2020/21:31). Dessa tillkännagivanden nämns inte i regeringens proposition.
Motionerna
I kommittémotion 2020/21:3768 av Linda Westerlund Snecker m.fl. (V) yrkande 1 begärs att riksdagen ska avslå regeringens proposition. Yrkanden om avslag på propositionen framställs även i kommittémotionerna 2020/21:3770 av Johan Forssell m.fl. (M), 2020/21:3774 av Johan Hedin och Helena Vilhelmsson (båda C), 2020/21:3775 av Andreas Carlson m.fl. (KD) samt 2020/21:3776 av Adam Marttinen m.fl. (SD).
I kommittémotion 2020/21:3769 av Johan Pehrson m.fl. (L) yrkande 1 begärs ett tillkännagivande om att lagstiftningsarbetet med ändringsdirektivet bör fortsätta för att åstadkomma ett faktisk genomförande på miniminivå. Även i motionerna 2020/21:2241 av John Widegren (M) yrkande 1 och 2020/21:2788 av Marléne Lund Kopparklint (M) samt i kommittémotionerna 2020/21:2804 av Kjell-Arne Ottosson m.fl. (KD) yrkande 29 och 2020/21:3299 av Johan Forssell m.fl. (M) yrkande 7 framställs yrkanden om att genomförandet av ändringsdirektivet i svensk rätt inte ska gå längre än vad direktivet kräver.
I kommittémotion 2020/21:3768 av Linda Westerlund Snecker m.fl. (V) yrkande 2 begärs en översyn av vapenlagstiftningen i syfte att göra en tydligare skillnad mellan legala och illegala vapen. Ett liknande yrkande framställs i kommittémotion 2020/21:3769 av Johan Pehrson m.fl. (L) yrkande 2.
I kommittémotionerna 2020/21:644 av Adam Marttinen m.fl. (SD) yrkande 3 och 2020/21:3299 av Johan Forssell m.fl. (M) yrkande 10 begärs ett tillkännagivande om att kravet på förnyande av tillstånd vart femte år för innehav av helautomatiska vapen och enhandsvapen ska avskaffas.
Utskottets ställningstagande
Utskottet anser att det förvisso är mycket angeläget att bekämpa illegal vapenhantering och den grova brottslighet där dessa illegala vapen används. Därtill ska Sverige naturligtvis följa gemensamma EU-regler. Som regeringen konstaterar uppfyller emellertid redan den svenska lagstiftningen många av de krav som ställs i vapendirektivet och ändringsdirektivet, och det är utskottets uppfattning att regeringens förslag går längre än vad ändringsdirektivet kräver, bl.a. vad gäller regleringen av vapenmagasin. Därtill riskerar förslaget att innebära en ökad byråkrati och ökade kostnader för lagliga vapeninnehavare utan att komma till rätta med den illegala vapenhanteringen. Som utskottet tidigare har framhållit är det viktigt att vapenlagstiftningen är utformad på ett sätt som inte i onödan försvårar för jakt och sportskytte. Mot denna bakgrund finner utskottet att regeringens förslag inte bör genomföras. Utskottet föreslår därför att regeringens proposition ska avslås och att motionerna 2020/21:3768 (V) yrkande 1, 2020/21:3770 (M), 2020/21:3774 (C), 2020/21:3775 (KD) och 2020/21:3776 (SD) ska bifallas.
I regeringens fortsatta arbete med att genomföra direktivet är det viktigt att detta arbete verkligen syftar till att åstadkomma ett genomförande av direktivet på en faktisk miniminivå. Detta har riksdagen redan tidigare gett regeringen till känna. Eftersom utskottet nu avstyrker regeringens förslag med hänvisning till att förslaget går längre än vad ändringsdirektivet kräver, anser utskottet att det finns skäl för riksdagen att åter rikta ett tillkännagivande i frågan till regeringen. Utskottet tillstyrker därmed motionerna 2020/21:2241 (M) yrkande 1, 2020/21:2788 (M), 2020/21:2804 (KD) yrkande 29, 2020/21:3299 (M) yrkande 7 och 2020/21:3769 (L) yrkande 1.
Vad gäller motionerna om en översyn av vapenlagstiftningen finner utskottet att en sådan översyn förvisso är påkallad men att det med hänsyn till tidigare tillkännagivanden, det senaste under hösten 2020, inte finns skäl att nu åter rikta ett tillkännagivande i frågan. Utskottet avstyrker därför motionerna 2020/21:3768 (V) yrkande 2 och 2020/21:3769 (L) yrkande 2.
Som framgår ovan har riksdagen vid två tillfällen tillkännagett för regeringen att reglerna för innehav av helautomatiska vapen och enhandsvapen bör förenklas och att man bör överväga att slopa kravet på förnyande av tillstånd vart femte år. Regeringen tar upp dessa tillkännagivanden i propositionen men anser att den bedömning som gjordes när det nuvarande kravet på tidsbegränsning av tillstånd till helautomatiska vapen och enhandsvapen för flerskott infördes år 2000 alltjämt är giltig (prop. 1999/2000:27 s. 34). Denna bedömning grundar sig på att det handlar om vapen som är särskilt stöldbegärliga och särskilt farliga, och syftet med bestämmelsen är att säkerställa en kontinuerlig uppföljning och att förutsättningarna för tillstånd är uppfyllda. Utskottet noterar den bedömningen men ser samtidigt att Sverige har en mycket restriktiv vapenlagstiftning med omfattande krav på den som vill köpa och använda vapen. Utskottet finner vidare att det är viktigt med klara och tydliga regler och att en ordentlig vandelsprövning görs av dem som söker vapenlicens. Som utskottet emellertid också anfört, såväl ovan som vid tidigare tillfällen, bör samhället inte försvåra för skötsamma jägare och skyttar i onödan. Vad särskilt gäller frågan om tidsbegränsade vapenlicenser har utskottet också tidigare pekat på att det dagligen görs automatiska slagningar mot belastnings- och misstankeregister, vilket kan föranleda en återkallelse av vapentillstånd. Detta, tillsammans med de övriga kontroller som kan inleda ett omprövningsförfarande, framhålls också av regeringen som tillräckligt för att uppfylla direktivets krav på regelbunden omprövning. Mot denna bakgrund anser utskottet att det eventuella mervärde som nuvarande ordning kan ge, t.ex. när det gäller att upptäcka förändringar i den enskilda vapenägarens behov av vapnet, inte uppväger det merarbete som ordningen innebär för såväl vapenägare som tillståndsmyndighet. Sammantaget anser utskottet därför att systemet med tidsbegränsade licenser för helautomatiska vapen och enhandsvapen bör avskaffas. Med hänsyn till regeringens inställning till tidigare tillkännagivanden anser utskottet vidare att det finns skäl att göra ett skarpare och i tiden bestämt tillkännagivande. Utskottet föreslår därför ett tillkännagivande till regeringen med innebörden att den under 2021 ska återkomma till riksdagen med ett förslag om att avskaffa tidsbegränsade licenser för helautomatiska vapen och enhandsvapen. Därmed tillstyrker utskottet motionerna 2020/21:644 (SD) yrkande 3 och 2020/21:3299 (M) yrkande 10.
|
1. |
Genomförande av 2017 års ändringsdirektiv till EU:s vapendirektiv, punkt 1 (S, MP) |
av Fredrik Lundh Sammeli (S), Petter Löberg (S), Maria Strömkvist (S), Joakim Sandell (S), Carina Ödebrink (S) och Rasmus Ling (MP).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha följande lydelse:
Riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i lagen (1992:1300) om krigsmateriel,
2. lag om ändring i vapenlagen (1996:67),
3. lag om ändring i lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2020/21:42 punkterna 1–3 och avslår motionerna
2020/21:3768 av Linda Westerlund Snecker m.fl. (V) yrkande 1,
2020/21:3770 av Johan Forssell m.fl. (M),
2020/21:3774 av Johan Hedin och Helena Vilhelmsson (båda C),
2020/21:3775 av Andreas Carlson m.fl. (KD) och
2020/21:3776 av Adam Marttinen m.fl. (SD).
Ställningstagande
Med hänsyn till vårt EU-medlemskap är Sverige skyldigt att genomföra unionens direktiv. Trots att den svenska vapenregleringen i stor utsträckning redan uppfyller de utökade krav som ställs genom ändringsdirektivet är det ändå tydligt att det krävs vissa författningsändringar för att fullt ut genomföra direktivet i svensk rätt. För oss är det tydligt att regeringens förslag i relevanta delar i allt väsentligt är nödvändiga för att så ska anses vara fallet. Vid en jämförelse mellan de föreslagna författningsändringarna och ändringsdirektivet menar vi att det också är tydligt att regeringens förslag inte går utöver vad som är nödvändigt för att genomföra direktivet. Detta gäller inte minst förslaget om hur vapenmagasin ska regleras och i den delen noterar vi också att motionärerna inte ger något tydligt besked om vad som skulle utgöra den påstådda överimplementeringen.
Vi anser sammanfattningsvis att regeringens lagförslag är ändamålsenligt utformade och att de bör antas samt att motionerna bör avslås.
|
2. |
av Fredrik Lundh Sammeli (S), Petter Löberg (S), Maria Strömkvist (S), Linda Westerlund Snecker (V), Joakim Sandell (S), Carina Ödebrink (S) och Rasmus Ling (MP).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde ha följande lydelse:
Riksdagen avslår motionerna
2020/21:2241 av John Widegren (M) yrkande 1,
2020/21:2788 av Marléne Lund Kopparklint (M),
2020/21:2804 av Kjell-Arne Ottosson m.fl. (KD) yrkande 29,
2020/21:3299 av Johan Forssell m.fl. (M) yrkande 7 och
2020/21:3769 av Johan Pehrson m.fl. (L) yrkande 1.
Ställningstagande
Utskottet har som framgått ovan avstyrkt regeringens lagförslag om ett genomförande av ändringsdirektivet. Vi utgår från att regeringen i det fortsatta arbetet med att implementera direktivet ser till att det genomförs på miniminivå, och vi anser därför inte att det finns skäl för riksdagen att åter rikta ett tillkännagivande i frågan till regeringen. Även om vi inte motsätter oss att ändringsdirektivet ska genomföras på en miniminivå anser vi således att motionerna bör avslås.
|
3. |
av Linda Westerlund Snecker (V) och Johan Pehrson (L).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde ha följande lydelse:
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.
Därmed bifaller riksdagen motionerna
2020/21:3768 av Linda Westerlund Snecker m.fl. (V) yrkande 2 och
2020/21:3769 av Johan Pehrson m.fl. (L) yrkande 2.
Ställningstagande
Som framgått ovan har utskottet redan tidigare tillkännagett för regeringen att den bör genomföra en översyn av vapenlagstiftningen, bl.a. i syfte att göra en tydligare uppdelning mellan regler för legala vapenägare och de bestämmelser som tar sikte på illegal vapenhantering. Det är hög tid att en sådan översyn kommer till stånd och detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
|
4. |
av Fredrik Lundh Sammeli (S), Petter Löberg (S), Maria Strömkvist (S), Linda Westerlund Snecker (V), Joakim Sandell (S), Carina Ödebrink (S), Johan Pehrson (L) och Rasmus Ling (MP).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde ha följande lydelse:
Riksdagen avslår motionerna
2020/21:644 av Adam Marttinen m.fl. (SD) yrkande 3 och
2020/21:3299 av Johan Forssell m.fl. (M) yrkande 10.
Ställningstagande
Vi konstaterar att det endast är helautomatiska vapen och enhandsvapen för flerskott som omfattas av krav på förnyade tillstånd vart femte år. Som regeringen anför är dessa vapen särskilt stöldbegärliga och farliga. Det är därför viktigt med kontinuerlig uppföljning och kontroll av att förutsättningarna för tillstånd är uppfyllda. Därtill har det dödliga skjutvapenvåldet i kriminella miljöer ökat kraftigt under senare år, varför det måste anses vara av än större vikt att motverka att dessa särskilt farliga skjutvapen används i kriminella syften. Vi anser därmed att det inte finns skäl att ändra på dessa regler och att motionerna bör avslås.
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
1.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1992:1300) om krigsmateriel.
2.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i vapenlagen (1996:67).
3.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor.
1.Riksdagen avslår proposition 2020/21:42.
2.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör ta initiativ till en översyn av vapenlagstiftningen i syfte att göra en tydligare skillnad mellan legala och illegala vapen och tillkännager detta för regeringen.
1.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om implementering på miniminivå och tillkännager detta för regeringen.
2.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en generell översyn av vapenlagstiftningen och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen avslår proposition 2020/21:42 Genomförande av 2017 års ändringsdirektiv till EU:s vapendirektiv.
Riksdagen avslår proposition 2020/21:42.
Riksdagen avslår proposition 2020/21:42 Genomförande av 2017 års ändringsdirektiv till EU:s vapendirektiv.
Riksdagen avslår proposition 2020/21:42 Genomförande av 2017 års ändringsdirektiv till EU:s vapendirektiv.
Motioner från allmänna motionstiden 2020/21
3.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att avskaffa femårslicenser för vapen och tillkännager detta för regeringen.
1.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att inte överimplementera EU:s vapendirektiv och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen ska verka för att när EU:s vapendirektiv ska införas i Sverige ska det införas på en miniminivå och tillkännager detta för regeringen.
29.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att EU:s vapendirektiv inte ska överimplementeras och tillkännager detta för regeringen.
7.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att 2017 års ändringsdirektiv i svensk rätt ska implementeras på en miniminivå och inte gå längre än vad direktivet kräver och tillkännager detta för regeringen.
10.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att helt slopa kravet på förnyande av tillstånd vart femte år för innehav av helautomatiska vapen och enhandsvapen och tillkännager detta för regeringen.
Bilaga 2