Förlängning av lagen om tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige

Socialförsäkringsutskottets betänkande 2018/19:SfU26

Förlängning av lagen om tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige

Sammanfattning

Utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om dels fort­satt giltighet av lagen om tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppe­hållstillstånd i Sverige, dels ändring i samma lag. Regeringen föreslår förutom att lagens giltighetstid förlängs t.o.m. den 19 juli 2021 att både alternativt skyddsbehövande och flyktingar ska ha rätt till familjeåterförening samt att det införs en bestämmelse om permanent uppehållstillstånd i vissa fall för utlän­ningar som har fötts i Sverige och som sedan födseln är statslösa. Ändringarna i lagen (kallad tillfälliga lagen) och följdändringarna i utlänningslagen föreslås träda i kraft den 20 juli 2019.

Som en följd av förslaget om fortsatt giltighet av tillfälliga lagen föreslås även att lagen om uppehållstillstånd för studerande på gymnasial nivå ska träda i kraft den 20 juli 2021 och upphöra att gälla den 20 januari 2025.

I betänkandet finns tio reservationer (M, SD, V, KD, L) och tre särskilda yttranden (SD, C, L).

Behandlade förslag

Proposition 2018/19:128 Förlängning av lagen om tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige.

Ett tjugotal yrkanden i följdmotioner.

Innehållsförteckning

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Redogörelse för ärendet

Utskottets överväganden

Förlängning av lagen om tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige

Reservationer

1.Avslag på propositionen, punkt 1 (V)

2.Förlängning och ändring av tillfälliga lagen m.m., punkt 2 (M)

3.Familjeåterförening och ömmande omständigheter, punkt 3 (V)

4.Varaktigt bosatta, punkt 4 (SD)

5.Konsekvensanalys, punkt 5 (M)

6.Ny tillfällig lag på miniminivå, punkt 6 (SD)

7.En parlamentarisk kommitté för en framtida migrationslagstiftning, punkt 7 (M)

8.En parlamentarisk kommitté för en framtida migrationslagstiftning, punkt 7 (SD)

9.En parlamentarisk kommitté för en framtida migrationslagstiftning, punkt 7 (KD)

10.En parlamentarisk kommitté för en framtida migrationslagstiftning, punkt 7 (L)

Särskilda yttranden

1.Förlängning och ändring av tillfälliga lagen m.m., punkt 2 (SD)

2.Förlängning och ändring av tillfälliga lagen m.m., punkt 2 (C)

3.Förlängning och ändring av tillfälliga lagen m.m., punkt 2 (L)

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Följdmotionerna

Bilaga 2
Regeringens lagförslag

 

 

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

 

 

1.	Avslag på propositionen

Riksdagen avslår motion

2018/19:3106 av Christina Höj Larsen m.fl. (V) yrkande 1.

 

Reservation 1 (V)

2.	Förlängning och ändring av tillfälliga lagen m.m.

Riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om dels fortsatt giltighet av lagen (2016:752) om tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige, dels ändring i samma lag,

2. lag om ändring i lagen (2017:353) om uppehållstillstånd för studerande på gymnasial nivå,

3. lag om ändring i lagen (2017:354) om ändring i lagen (2017:353) om uppehållstillstånd för studerande på gymnasial nivå,

4. lag om ändring i lagen (2017:355) om ändring i lagen (2017:353) om uppehållstillstånd för studerande på gymnasial nivå,

5. lag om ändring i lagen (2018:755) om ändring i lagen (2017:353) om uppehållstillstånd för studerande på gymnasial nivå,

6. lag om ändring i utlänningslagen (2005:716),

7. lag om ändring i lagen (2017:356) om ändring i utlänningslagen (2005:716).

Därmed bifaller riksdagen proposition 2018/19:128 punkterna 1–7 och avslår motionerna

2018/19:3108 av Paula Bieler m.fl. (SD) yrkandena 1 och 2 samt

2018/19:3109 av Maria Malmer Stenergard m.fl. (M) yrkandena 1 och 2.

 

Reservation 2 (M)

3.	Familjeåterförening och ömmande omständigheter

Riksdagen avslår motion

2018/19:3106 av Christina Höj Larsen m.fl. (V) yrkandena 2–9.

 

Reservation 3 (V)

4.	Varaktigt bosatta

Riksdagen avslår motion

2018/19:3108 av Paula Bieler m.fl. (SD) yrkande 3.

 

Reservation 4 (SD)

5.	Konsekvensanalys

Riksdagen avslår motion

2018/19:3109 av Maria Malmer Stenergard m.fl. (M) yrkande 3.

 

Reservation 5 (M)

6.	Ny tillfällig lag på miniminivå

Riksdagen avslår motion

2018/19:3108 av Paula Bieler m.fl. (SD) yrkande 5.

 

Reservation 6 (SD)

7.	En parlamentarisk kommitté för en framtida migrationslagstiftning

Riksdagen avslår motionerna

2018/19:3107 av Fredrik Malm m.fl. (L) yrkandena 1 och 2,

2018/19:3108 av Paula Bieler m.fl. (SD) yrkande 4,

2018/19:3109 av Maria Malmer Stenergard m.fl. (M) yrkande 4 och

2018/19:3110 av Hans Eklind m.fl. (KD).

 

Reservation 7 (M)

Reservation 8 (SD)

Reservation 9 (KD)

Reservation 10 (L)

Stockholm den 13 juni 2019

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Maria Malmer Stenergard

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Maria Malmer Stenergard (M), Rikard Larsson (S), Carina Ohlsson (S), Katarina Brännström (M), Paula Bieler (SD), Elisabeth Björnsdotter Rahm (M), Kadir Kasirga (S), Hans Eklind (KD), Björn Petersson (S), Jonas Andersson i Skellefteå (SD), Arin Karapet (M), Jennie Åfeldt (SD), Johanna Jönsson (C), Christina Höj Larsen (V), Fredrik Malm (L), Rasmus Ling (MP) och Erica Nådin (S).

 

 

 

 

Redogörelse för ärendet

Inom Justitiedepartementet har en lagrådsremiss utarbetats, Förlängning av lagen om tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige, som den 11 april 2019 överlämnades till Lagrådet. I lagrådsremissen föreslås att tillfälliga lagen förlängs, att både alternativt skyddsbehövande och flyktingar ska ha rätt till familjeåterförening samt att det införs en bestämmelse om permanent uppehållstillstånd i vissa fall för utlänningar som har fötts i Sverige och som sedan födseln är statslösa.

Lagrådet har lämnat lagförslagen utan erinran.

I detta betänkande behandlar utskottet proposition 2018/19:128 Förläng­ning av lagen om tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstill­stånd i Sverige och fem motioner som har väckts med anledning av propo­sitionen.

Förslagen i propositionen bygger på en överenskommelse mellan rege­ringen, Centerpartiet och Liberalerna.

En förteckning över de behandlade förslagen finns i bilaga 1. Regeringens lagförslag finns i bilaga 2.

Utskottets överväganden

Förlängning av lagen om tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige

Gällande ordning

Bestämmelser om uppehållstillstånd i Sverige finns huvudsakligen i utlän­ningslagen (förkortad UtlL). Den 20 juli 2016 trädde lagen (2016:752) om till­fälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige, för­kortad tillfälliga lagen, i kraft. Lagen, som tillämpas framför utlänningslagen och begränsar rätten till uppehållstillstånd i flera avseenden, gäller t.o.m. den 19 juli 2019.

Uppehållstillstånd på grund av skyddsbehov

Skyddsbehövande i utlänningslagen indelas i flykting, alternativt skyddsbehö­vande och övrig skyddsbehövande (4 kap. 1–2 a §§ UtlL), bl.a. beroende på grunden för skyddsbehovet.

Flyktingar, alternativt skyddsbehövande och övriga skyddsbehövande som befinner sig i Sverige har rätt till uppehållstillstånd som ska vara permanent eller gälla i minst tre år (5 kap. 1 § UtlL). Enligt praxis är utgångspunkten att skyddsbehövande beviljas permanent uppehållstillstånd.

Enligt tillfälliga lagen 4 och 5 §§ ska uppehållstillstånd som skyddsbehö­vande inte beviljas en utlänning som är övrig skyddsbehövande och uppehålls­tillstånd som beviljas en flykting eller en alternativt skyddsbehövande ska vara tidsbegränsat.

Uppehållstillstånd för anhöriga

Uppehållstillstånd ska enligt utlänningslagen ges bl.a. till en utlänning som är make, sambo eller barn till någon som är bosatt i Sverige (5 kap. 3 § första stycket 1 och 2 UtlL). Om någon av makarna eller samborna är under 18 år får uppehållstillstånd vägras (5 kap. 17 a § UtlL).

Uppehållstillstånd får ges bl.a. till en utlänning som har för avsikt att ingå äktenskap eller inleda ett samboförhållande med en person som är bosatt i Sve­rige, om förhållandet framstår som seriöst (5 kap. 3 a § UtlL). Som huvudregel ska uppehållstillståndet i dessa fall vara tidsbegränsat vid det första beslutstill­fället (5 kap. 8 § UtlL).

Om personen som utlänningen åberopar anknytning till är en flykting som har beviljats tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt tillfälliga lagen ska uppe­hållstillstånd enligt 5 kap. 3 § UtlL beviljas om flyktingen bedöms ha välgrun­dade utsikter att beviljas permanent uppehållstillstånd. Detta följer av 6 § till­fälliga lagen. Vidare följer att tillstånd får vägras vid tillämpning av 5 kap. 17 a § UtlL om någon av makarna eller samborna är under 21 år. Uppehållstill­stånd enligt 5 kap. 3 a § UtlL ska enligt 6 § tillfälliga lagen inte beviljas om anknytningspersonen är en flykting som har beviljats tidsbegränsat uppehålls­tillstånd enligt tillfälliga lagen.

Av 7 kap. tillfälliga lagen framgår att möjligheten att beviljas uppehållstill­stånd på grund av anknytning till en alternativt skyddsbehövande med tidsbe­gränsat uppehållstillstånd enligt tillfälliga lagen är än mer begränsad. Tillstånd enligt 5 kap. 3 § första stycket 1–4 eller 3 a § UtlL ska då inte beviljas. Begränsningarna gäller dock inte om anknytningspersonen är en alternativt skyddsbehövande som sökt uppehållstillstånd den 24 november 2015 eller tidigare. Uppehållstillstånd på grund av anknytning ska då under vissa förut­sättningar beviljas enligt bestämmelsen i 5 kap. 3 § första stycket 4 UtlL, som avser en förälder till ett ogift utländskt barn som är flykting eller annan skydds­behövande, och i samma utsträckning som för den som åberopar anknytning till en flykting.

Enligt 5 kap. 3 b § UtlL får uppehållstillstånd på grund av anknytning enligt 5 kap. 3 eller 3 a § UtlL beviljas endast om den person som utlänningen åbe­ropar anknytning till kan försörja sig och har en bostad av tillräcklig storlek och standard för sig och utlänningen. Det finns ett flertal undantag från detta krav. I tillfälliga lagen finns ett försörjningskrav som innebär att anknytnings­personen ska kunna försörja både sig själv och den anhörige och ha en bostad av tillräcklig storlek och standard för dem båda (9 § tillfälliga lagen). Även från detta krav finns undantag. Som exempel kan nämnas, vilket framgår av 10 § tredje stycket tillfälliga lagen, att om anknytningspersonen är en flykting eller alternativt skyddsbehövande gäller kravet endast om

1. ansökan om uppehållstillstånd görs senare än tre månader efter att den person som utlänningen åberopar anknytning till har beviljats uppehålls­tillstånd som flykting eller alternativt skyddsbehövande eller förklarats vara flykting eller alternativt skyddsbehövande
2. familjeåterförening är möjlig i ett land utanför EU som familjen har en särskild anknytning till eller
3. utlänningen och den person som utlänningen åberopar anknytning till inte har sammanbott utomlands en längre tid och det inte heller på annat sätt står klart att förhållandet är väl etablerat.

En utlänning som enligt 5 kap. 8 § UtlL har beviljats ett tidsbegränsat uppe­hållstillstånd på grund av familjeanknytning får som huvudregel beviljas ett nytt tidsbegränsat eller permanent uppehållstillstånd på den grunden endast om förhållandet består. Undantag finns från denna huvudregel, bl.a. när ett förhållande har upphört främst på grund av att i förhållandet utlänningen eller utlänningens barn har utsatts för våld eller för annan allvarlig kränkning av sin frihet eller frid. Av 8 § tillfälliga lagen framgår dock att detta inte gäller när uppehållstillstånd har beviljats på grund av anknytning till en flykting eller en alternativt skyddsbehövande med uppehållstillstånd som har tidsbegränsats enligt samma lag.

Uppehållstillstånd på grund av synnerligen eller särskilt ömmande omständigheter

Om uppehållstillstånd inte kan ges på annan grund får tillstånd beviljas en utlänning om det vid en samlad bedömning av utlänningens situation finns sådana synnerligen ömmande omständigheter att han eller hon bör tillåtas stanna i Sverige (5 kap. 6 § UtlL). För barn får uppehållstillstånd beviljas om omständigheterna är särskilt ömmande. Enligt 11 § tillfälliga lagen får dock tillstånd enligt 5 kap. 6 § UtlL beviljas endast om det skulle strida mot ett svenskt konventionsåtagande att avvisa eller utvisa utlänningen.

Ställning som varaktigt bosatt

Enligt 5 a kap. 1 § UtlL ska en ansökan från en utlänning om ställning som varaktigt bosatt beviljas om sökanden de senaste fem åren utan avbrott har vistats i Sverige med uppehållstillstånd. Ställning som varaktigt bosatt innebär att personen ges vissa rättigheter som liknar dem som unionsmedborgare har. I Sverige ges personen permanent uppehållstillstånd (5 kap. 2 b § UtlL). För att beviljas ställning som varaktigt bosatt ska sökanden enligt 5 a kap. 2 § UtlL fullt ut kunna försörja sig och sin familj med egna medel så att grundläggande behov av uppehälle och bostad är tillgodosedda.

Uppehållstillstånd för studier

Enligt 17 § tillfälliga lagen ska som huvudregel den som kan försörja sig genom arbete eller näringsverksamhet beviljas permanent uppehållstillstånd när ett tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt tillfälliga lagen löper ut. För den som är under 25 år gäller detta endast om personen har fullföljt en gymnasie­utbildning eller motsvarande. Sedan den 1 juni 2017 finns i tillfälliga lagen bestämmelser som ger rätt till uppehållstillstånd för studier på gymnasienivå. Den 1 juli 2018 infördes nya ändringar i lagen. Bland annat infördes mer generösa regler för ensamkommande barn som kom till Sverige senast den 24 november 2015 och som ska beviljas eller har beviljats uppehållstillstånd eller fått ett avvisnings- eller utvisningsbeslut eller ett beslut med uppskjuten verk­ställighet på grund av verkställighetshinder som består i att det saknas ett ordnat mottagande i hemlandet. Dessa personer kan beviljas uppehållstillstånd som är giltigt i fyra år om vissa förutsättningar är uppfyllda (16 b och 16 e §§ tillfälliga lagen).

När den tillfälliga lagen upphör att gälla den 20 juli 2019 träder lagen (2017:353) om uppehållstillstånd för studerande på gymnasial nivå i kraft. Lagen är tidsbegränsad och innebär bl.a. att det under en begränsad tid kom­mer att finnas möjligheter att bevilja uppehållstillstånd för studier på gymna­sial nivå, för fortsatta studier och efter fullföljd utbildning samt möjligheter att bevilja permanent uppehållstillstånd vid försörjning.

Propositionen

Fortsatt giltighet av tillfälliga lagen

På grund av flyktingsituationen 2015 var antalet asylsökande i Sverige högt och utmaningarna för asylsystemet stora. Även andra centrala samhällsfunk­tioner utsattes för stora belastningar. För att skapa ett andrum för svenskt flyk­tingmottagande föreslog regeringen ett antal åtgärder i syfte att kraftigt minska antalet asylsökande samtidigt som kapaciteten i mottagandet och etableringen skulle förbättras. En av åtgärderna var tillfälliga lagen, som trädde i kraft den 20 juli 2016. Genom lagen anpassades det svenska regelverket tillfälligt till miniminivån enligt EU-rätten och internationella konventioner. Tillfälliga lagen upphör att gälla den 20 juli 2019, och då blir de mer generösa reglerna om uppehållstillstånd i utlänningslagen gällande igen. Regeringen anger att en återgång skulle innebära att Sveriges regelverk återigen skulle avvika från den ordning för bl.a. längden på uppehållstillstånd som gäller i övriga medlems­stater inom EU.

Regeringen anger att det inte säkert går att fastställa i vilken utsträckning varje genomförd åtgärd har påverkat antalet asylsökande, men bedömer att antalet asylsökande blir lägre vid en förlängning av tillfälliga lagen jämfört med en återgång till utlänningslagen. Regeringen hänvisar till Migrationsver­kets prognos från februari 2019 samt anför att Sverige fortfarande är en av de medlemsstater i EU som tar emot flest asylsökande i förhållande till folkmäng­den. Även om antalet asylsökande har minskat är belastningen på mottag­ningssystemet fortfarande hög, och det rekordhöga antalet asylsökande under 2015 innebär även fortsättningsvis utmaningar i det svenska samhället, bl.a. när det gäller nyanländas etablering. Detta gäller t.ex. inom områdena boende, skola, arbetsmarknadsåtgärder och social välfärd.

Vidare anför regeringen att det inom EU pågår förhandlingar om ett nytt gemensamt regelverk för asyl och att flyktingsituationen i och i närheten av Europa kan medföra att antalet asylsökande ökar kraftigt. Utan gränskontroller är det vidare troligt med sekundära förflyttningar inom EU, framför allt till de länder som har asyl- och mottagningssystem som uppfattas som mer attraktiva. En parlamentariskt sammansatt kommitté kommer att tillsättas i närtid med uppdraget att arbeta fram förslag på framtidens migrationspolitik. Det är enligt regeringen följaktligen önskvärt att begränsa antalet förändringar av lagstift­ningen på kort tid. Genom fortsatt giltighet av tillfälliga lagen ökar även möj­ligheterna till en tillfredsställande etablering för de asylsökande som kommit till Sverige under senare år och som har beviljats uppehållstillstånd.

Familjeåterförening

Begränsningarna av möjligheten att beviljas uppehållstillstånd enligt 5 kap. 3 § första stycket 1–4 UtlL om anknytningspersonen är en alternativt skydds­behövande som har beviljats tillstånd som tidsbegränsats enligt tillfälliga lagen ska enligt regeringens förslag tas bort och uppehållstillstånd enligt 5 kap. 3 § första stycket 1 och 2 UtlL ska då beviljas om den alternativt skyddsbehövande bedöms ha välgrundade utsikter att beviljas permanent uppehållstillstånd. Vid tillämpning av åldersgränsen i 5 kap. 17 a § andra stycket UtlL ska uppehålls­tillstånd även i dessa fall få vägras om någon av makarna eller samborna är under 21 år.

Om anknytningspersonen är en alternativt skyddsbehövande som fått ansö­kan om uppehållstillstånd registrerad hos Migrationsverket den 25 november 2015 eller senare och som har beviljats tidsbegränsat tillstånd enligt tillfälliga lagen senast den 19 juli 2019, ska försörjningskravet i 9 § tillfälliga lagen endast gälla om ansökan om uppehållstillstånd görs senare än den 19 oktober 2019, om familjeåterförening är möjlig i ett land utanför EU som familjen har särskild anknytning till eller om utlänningen och anknytningspersonen inte har sammanbott utomlands en längre tid och det inte heller på annat sätt står klart att förhållandet är väl etablerat.

Regeringen anger att rådets direktiv om familjeåterförening (2003/86/EG) inte är tillämpligt på alternativt skyddsbehövande och att Europakonventionen och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna därför får särskild betydelse för frågan om familjeåterförening för denna grupp. Enligt artikel 8 i Europakonventionen har var och en bl.a. rätt till respekt för sitt privat- och familjeliv. En offentlig myndighet får inte inskränka åtnjutande av denna rättighet annat än med stöd av lag och av vissa skäl. Av Europadom­stolens praxis följer att artikel 8 inte medför en övergripande skyldighet för en stat att respektera immigranternas val av bosättningsland och att tillåta familje­återförening på sina territorier.

I artikel 14 i Europakonventionen finns som utgångspunkt ett förbud mot diskriminering när det gäller åtnjutande av fri- och rättigheter enligt konven­tionen. Vid tillfälliga lagens tillkomst bedömde regeringen att det var förenligt med Europakonventionen att låta familjeåterförening anstå under de tre år som tillfälliga lagen skulle gälla, med hänsyn till de stora påfrestningar som det svenska asylsystemet och andra centrala samhällsfunktioner hade utsatts för till följd av det stora antalet asylsökande. Enligt regeringen kunde det dock inte uteslutas att det på individnivå skulle kunna förekomma något fall där detta trots allt skulle strida mot Europakonventionen. För att undanröja varje risk för att de svenska reglerna bryter mot Europakonventionen eller något annat svenskt konventionsåtagande finns därför en ventil i 13 § tillfälliga lagen enligt vilken uppehållstillstånd ska beviljas i sådana undantagsfall där ett beslut att neka rätt till familjeåterförening skulle strida mot ett svenskt kon­ventionsåtagande. Bestämmelsen möjliggör en individuell prövning i varje enskilt fall där bl.a. relationen mellan familjemedlemmarna och anknytnings­personens rätt till familjeåterförening beaktas (prop. 2015/16:174 s. 54 och 55).

I propositionen anförs att om giltighetstiden för tillfälliga lagen förlängs i två år och ingen ändring görs kan en alternativt skyddsbehövande som bevil­jats uppehållstillstånd som har tidsbegränsats enligt tillfälliga lagen behöva vänta ytterligare två år på återförening. Även om belastningen på mottagnings­systemet fortfarande är hög och det rekordhöga antalet asylsökande under 2015 fortfarande innebär stora utmaningar i det svenska samhället, är läget nu inte lika ansträngt som när tillfälliga lagen infördes. Enligt regeringen riskerar begränsningarna för alternativt skyddsbehövande därför vid en förlängning av tillfälliga lagens giltighetstid att strida mot Europakonventionen i fler fall än tidigare. Regeringen anser att en återinförd familjeåterförening för alternativt skyddsbehövande är humanitärt önskvärd och kommer att underlätta integra­tionen. Alternativt skyddsbehövande som har ansökt om uppehållstillstånd senast den 24 november 2015 har redan rätt till familjeåterförening under samma förutsättningar som en flykting. Det är rimligt att en alternativt skydds­behövande som sökt uppehållstillstånd efter den 24 november 2015 får samma möjlighet.

Regeringen har tidigare uttalat att en flykting med tidsbegränsat uppehålls­tillstånd enligt tillfälliga lagen i regel torde anses ha välgrundade utsikter att beviljas permanent uppehållstillstånd eftersom skyddsskälen som regel kvar­står under en längre tid och begränsningarna av möjligheten att få tillstånd kommer att upphöra när tillfälliga lagen upphör att gälla (prop. 2015/16:174 s. 39). Förslaget att tillfälliga lagen ska fortsätta att gälla t.o.m. den 19 juli 2021 innebär att även begränsningarna av möjligheten att få permanent uppehålls­tillstånd kommer att fortsätta gälla under samma tid. En flykting som har tids­begränsat tillstånd enligt tillfälliga lagen kommer dock att kunna beviljas ett nytt tillstånd när det tidigare löper ut om skyddsskälen kvarstår. Giltighets­tiden för uppehållstillståndet ska som huvudregel då vara tre år (5 § tillfälliga lagen). Bedömningen av om flyktingen har välgrundade utsikter att beviljas permanent uppehållstillstånd bör utgå från hur troligt det är att utlänningen utifrån nuvarande omständigheter senare kommer att beviljas permanent uppehållstillstånd, jämför Migrationsöverdomstolens dom MIG 2018:19. Utöver tillfälliga lagens begränsade giltighetstid bör även möjligheterna beak­tas för en utlänning att beviljas permanent uppehållstillstånd vid försörjning eller som varaktigt bosatt i Sverige. En flykting med tidsbegränsat uppehålls­tillstånd enligt tillfälliga lagen får i regel anses ha välgrundade utsikter att beviljas permanent tillstånd, även om tillfälliga lagens giltighetstid förlängs i två år. Regeringen anser att det är rimligt att samma krav, ”välgrundade utsik­ter att beviljas permanent uppehållstillstånd”, ska gälla för dem som nu får en möjlighet till familjeåterförening som för flyktingar. Migrationsöverdom­stolen har även prövat frågan om ett beslut att neka familjeåterförening skulle strida mot ett svenskt konventionsåtagande (MIG 2018:20). Vid en avvägning kom domstolen fram till att familjens intresse av att återförenas vägde tyngre än statens intresse av att minska antalet asylsökande på grund av ansträngning­arna på asylsystemet.

Regeringen anser att det finns skäl att låta ventilen i 13 § tillfälliga lagen gälla även fortsättningsvis. Bestämmelsen möjliggör att uppehållstillstånd kan beviljas t.ex. i sådana undantagsfall där det enligt Europakonventionen kan finnas en rätt till familjeåterförening med andra än kärnfamiljen. I fall som rör barn ska portalparagrafen om barnets bästa i 1 kap. 10 § UtlL beaktas. Det ska även beaktas hur svenska konventionsåtaganden har tolkats av domstolar, såsom Europadomstolen. Barnkonventionen som träder i kraft den 1 januari 2020 förtydligar att domstolar och förvaltningsmyndigheter ska beakta de rättigheter som följer av konventionen.

Eftersom alternativt skyddsbehövande som har ansökt om uppehållstill­stånd efter den 24 november 2015 ska få samma möjlighet att återförenas med sin familj som flyktingar anser regeringen att bestämmelsen om undantag från försörjningskravet bör ändras så att också denna grupp undantas, om ansökan om uppehållstillstånd på grund av anknytning görs senast tre månader från det att lagändringarna träder i kraft och övriga krav i 10 § tillfälliga lagen är upp­fyllda. Det är rimligt att även den som redan har ansökt om uppehållstillstånd på grund av anknytning men inte har hunnit få ett beslut när lagändringarna träder i kraft omfattas av undantaget. Det bör också vara en förutsättning att anknytningspersonen har beviljats uppehållstillstånd senast den 19 juli 2019. För dem som beviljas uppehållstillstånd efter detta datum bör respiten om tre månader räknas från det att anknytningspersonen beviljats uppehållstillstånd som flykting eller alternativt skyddsbehövande.

Om försörjningskravet skulle innebära att rätten till familjeåterförening begränsas på ett sätt som blir oproportionerligt eller diskriminerande i strid med Europakonventionen ska uppehållstillstånd beviljas i enlighet med venti­len i 13 § tillfälliga lagen, som även kan tillämpas för kvotflyktingar i de undantagsfall där alla familjemedlemmar inte vidarebosätts vid samma tillfälle och en ansökan om familjeåterförening inte hinner lämnas in inom tidsfristen för att undantas för försörjningskravet.

Uppehållstillstånd för studier

Efter att giltighetstiden har löpt ut för ett längre uppehållstillstånd för studier som beviljats enligt 16 b § tillfälliga lagen eller ett tidsbegränsat uppehållstill­stånd för studier på gymnasial nivå enligt 16 e § samma lag, kan den som har haft ett sådant uppehållstillstånd beviljas tillstånd för fortsatta studier respek­tive tillstånd efter fullföljd utbildning med stöd av 2 och 4 §§ i lagen om uppehållstillstånd för studerande på gymnasial nivå, som träder i kraft den 20 juli 2019. Han eller hon kan också beviljas permanent uppehållstillstånd vid försörjning (17 § tillfälliga lagen respektive 5 § lagen om uppehållstillstånd för studerande på gymnasial nivå). Den som har beviljats uppehållstillstånd i enlighet med 16 b § eller 16 e § tillfälliga lagen omfattas däremot inte av bestämmelserna om uppehållstillstånd för fortsatta studier eller uppehållstill­stånd efter fullföljd utbildning som finns i 16 g och 16 i §§ tillfälliga lagen, eftersom de har beviljats uppehållstillstånd som gäller för längre tid än tillfäl­liga lagen. Som en följd av förslaget om förlängd giltighetstid för den tillfälliga lagen respektive förslaget om ett senare ikraftträdande av lagen om uppehålls­tillstånd för studerande på gymnasial nivå bör en sådan möjlighet införas för dessa utlänningar även i den tillfälliga lagen.

Permanent uppehållstillstånd för vissa statslösa utlänningar

Regeringen föreslår att en utlänning som har ett tidsbegränsat uppehållstill­stånd i enlighet med tillfälliga lagen och som ska beviljas ett nytt sådant uppe­hållstillstånd ska få ges ett permanent uppehållstillstånd om han eller hon har fötts i Sverige, sedan födseln är statslös, har haft hemvist här i landet sedan fyra år och sex månader eller under sammanlagt nio år och sex månader, och inte har fyllt 21 år. Vidare ska en utlänning som har tidsbegränsat uppehålls­tillstånd enligt tillfälliga lagen få ansöka om att giltighetstiden för tillståndet ska omprövas och att han eller hon ska beviljas permanent uppehållstillstånd, som ska få ges om de nyss nämnda kraven är uppfyllda och han eller hon fort­farande uppfyller förutsättningarna för uppehållstillstånd. En ansökan om ett sådant uppehållstillstånd ska kunna göras och bifallas trots att utlänningen vistas i Sverige. Regeringen anger att förslaget är en följd av förslaget om en fortsatt giltighet av tillfälliga lagen och av Sveriges åtaganden enligt bl.a. FN:s konvention om begränsning av statslöshet.

Uppehållstillstånd på grund av synnerligen eller särskilt ömmande omständigheter

Bestämmelsen i utlänningslagen om uppehållstillstånd på grund av synnerli­gen eller särskilt ömmande omständigheter medger rätt till uppehållstillstånd i fler fall än vad som krävs för att Sverige ska uppfylla sina internationella åtaganden. Förslaget att förlänga tillfälliga lagens giltighetstid innebär att de svenska reglerna ska fortsätta att vara restriktiva inom ramen för EU-rätten och internationella konventioner under ytterligare två år. Även med beaktande av de negativa konsekvenser som begränsningen har medfört i vissa fall anser regeringen att denna möjlighet till uppehållstillstånd bör fortsätta vara begrän­sad under denna tid. Av den sakpolitiska överenskommelsen framgår att parti­erna kommer att driva en ny humanitär grund för uppehållstillstånd.

Motionerna

Maria Malmer Stenergard m.fl. (M) begär i kommittémotion 2018/19:3109 yrkande 1 att riksdagen avslår regeringens proposition i den del den avser utökad rätt till familjeåterförening, i en förlängning av tillfälliga lagen. Enligt motionärerna kommer förslaget att innebära att fler asylsökande och anhöriga kommer till Sverige. Förslaget ger också ett budskap till omvärlden att Sverige återgår till en mer generös flyktingpolitik. Mot bakgrund av det stora flykting­mottagande Sverige har haft, nivåerna på det nuvarande mottagandet och de omfattande integrationsproblemen bör förslaget inte antas. Den parlamenta­riska utredningen bör ta fram förslag på hur regelverket för familjeåterförening ska se ut i en permanent migrationslagstiftning med stram inriktning. I yrkande 2 begärs att riksdagen avslår propositionen i de delar den avser rätt till längre uppehållstillstånd för studier, rätt till uppehållstillstånd för studier på gym­nasial nivå, rätt till uppehållstillstånd för fortsatta studier och rätt till uppe­hållstillstånd efter fullföljd utbildning, i en förlängning av den tillfälliga lagen. Tillfälliga lagen bör således inte förlängas i dessa delar. Motionärerna anger att ett avslag måste innebära en skyldighet att lämna landet och att skydds­skälen ska ligga till grund för beviljande av uppehållstillstånd i ett asylärende. Att en person studerar, avser att studera eller söker arbete i anslutning till fär­diga studier ska däremot inte utgöra grund för asyl. Därtill lägger reglerna ett orimligt ansvar för uppehållstillstånd på lärare och annan skolpersonal, och incitamenten att söka asyl utan asylskäl ökar. I yrkande 3 begärs ett tillkänna­givande om att regeringen senast den 31 december 2019 måste återkomma med en kompletterande konsekvensanalys. Motionärerna anför att det saknas en redovisning av vilka konsekvenserna blir av lagförslagen ställt mot om till­fälliga lagen hade förlängts utan föreslagna ändringar. Regeringen redovisar enbart konsekvenserna i förhållande till om tillfälliga lagen hade upphört gälla, varvid en återgång hade skett till de regler som gällde före tillfälliga lagen. De föreslagna ändringarna kommer att leda till fler asylsökande och anhöriga, vilket bl.a. påverkar behovet av bostäder, skolplatser, hälso- och sjukvård samt kommunernas ekonomi. Regeringen redovisar enligt motionärerna inte ens en beräkning av hur stor ökning av antalet asylsökande och beviljade uppehålls­tillstånd till anhöriga som förslaget kan antas medföra. I yrkande 4 begärs ett tillkännagivande om att en parlamentarisk utredning om migrationspolitiken ska tillsättas som omfattar centrala frågor som återvändande, medborgarskap, familjeåterförening och kvalificering till välfärden. Enligt motionärerna måste det vara slut med att lappa och laga ett i grunden dysfunktionellt system. I det s.k. januariavtalet anges att en parlamentarisk kommitté ska göra upp om den framtida migrationspolitiken, men fortfarande har ingen utredning tillsatts, och det saknas även direktiv. Utredningen måste tillsättas omgående, och det bör ingå i uppdraget att löpande lägga fram delbetänkanden för att kunna gå fram med brådskande frågor.

I kommittémotion 2018/19:3108 av Paula Bieler m.fl. (SD) yrkande 1 begärs att riksdagen beslutar att anta proposition 2018/19:128 punkt 1 med den ändringen att tillfälliga lagen får den lydelse som framgår av proposition 2015/16:174, med motsvarande följdändringar i annan lagstiftning. I yrkande 2 begärs att riksdagen avslår proposition 2018/19:128 punkterna 2–7. Motionärerna anger att tillfälliga lagen bidrog till att skapa ett visst andrum efter år av oansvarig och verklighetsfrånvänd asylpolitik. Lagen har dock efter sin tillkomst genomgått två större förändringar. 2017 infördes möjligheter till uppehållstillstånd för gymnasiestudier, och 2018 utvidgades dessa möjligheter på ett sätt som i praktiken gav temporär amnesti åt personer som annars fått avslag på sin asylansökan. Ändringarna bidrog till att urholka lagens intention och försvårade upprätthållandet av en reglerad invandring. Motionärerna anför att ändringarna förbereddes i hast, med dålig beredning och kort remisstid, och ändringarna har även gjort regelverket mer otydligt och komplicerat samt bl.a. inneburit stora kostnader för kommunerna. Lagens ursprungliga form är bättre än något annat tillgängligt alternativ och lagen bör därför återställas till den lydelse den hade från början. I yrkande 3 begärs ett tillkännagivande om att regeringen snarast ska återkomma med förslag om att ställning som varaktigt bosatt inte ska beviljas personer med tillfälligt skyddsbehov. Motionärerna anför att personer i behov av tillfälligt skydd normalt sett inte blir varaktigt bosatta i europeisk rätt. Innan tillfälliga lagen trädde i kraft saknades det i Sverige behov av att reglera detta, då alla skyddsbehövande gavs permanent uppehållstillstånd. Alla som fått ett tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt till­fälliga lagen kan senare bli varaktigt bosatta och få permanent uppehållstill­stånd, vilket enligt motionärerna är enklare än att få permanent uppehållstill­stånd genom tillfälliga lagen, som kräver försörjning. Möjligheten för en anhörig att få ansluta till en skyddsbehövande med tidsbegränsat uppehållstill­stånd beror på om den senare har välgrundade utsikter att beviljas permanent uppehållstillstånd. Ändringen kommer att leda till att fler kommer att bedömas ha sådana utsikter. Förslaget undergräver sammantaget avsikten med tillfälliga lagen. I yrkande 4 begärs ett tillkännagivande om att genomföra en grundlig och genomgående översyn av migrationslagstiftningen. Motionärerna anför att hanteringen av tillfälliga lagen och konsekvenserna av den tidigare migra­tionspolitiken visar vad som sker när regler formas bit för bit utan ordentlig beredning. Även utan tillfälliga lagen utgör lagstiftningen ett förvirrande lapp­täcke. I yrkande 5 begärs ett tillkännagivande om en ny tillfällig lag på en miniminivå. För att en grundlig översyn ska hinna genomföras ordentligt behöver enligt motionärerna tillfälliga lagen nu förlängas. För att garantera en asyllagstiftning på miniminivå bör dock tillfälliga lagen snarast ersättas med en ny tillfällig lag, som bör innebära att asyl endast beviljas den som med kon­kret hänvisning till internationella och bindande avtal kan påvisa Sveriges skyldighet att bevilja asyl.

I kommittémotion 2018/19:3106 av Christina Höj Larsen m.fl. (V) yrkande 1 begärs att riksdagen avslår propositionen. Motionärerna anger att regeringen inte har utvärderat tillfälliga lagen och att det saknas belägg för att syftet att minska antalet asylsökande och förbättra kapaciteten i mottagandet har uppnåtts. Lagen är otydlig och ansvaret flyttas från lagstiftaren till tilläm­paren, som även måste tolka konventionsåtaganden. Remisstiden var kort och instanserna kritiska. I yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om att rekvisitet ”välgrundade utsikter till permanent uppehållstillstånd” i bestämmelsen om rätt till familjeåterförening ska tas bort. Enligt motionärerna finns en risk att rekvisitet kommer att bedömas olika för flyktingar och alternativt skydds­behövande och att de senare inte ges samma rätt till återförening. I yrkande 3 begärs ett tillkännagivande om att rätten till familjeåterförening ska gälla alla som beviljas asyl i Sverige. Detta omfattar t.ex. dem som efter att tillfälliga lagen trädde i kraft har fått uppehållstillstånd som övriga skyddsbehövande eller på grund av verkställighetshinder eller synnerligen eller särskilt ömmande omständigheter. I yrkande 4 begärs ett tillkännagivande om att kretsen som kan beviljas uppehållstillstånd på grund av anknytning bör utökas i enlighet med utlänningslagen. Motionärerna anger att de nuvarande reglerna bl.a. innebär att en person som har för avsikt att ingå äktenskap eller inleda ett samboförhållande inte kan beviljas uppehållstillstånd, vilket slår särskilt hårt mot dem som inte kan realisera relationen i hemlandet, såsom dem i samkö­nade relationer eller relationer som förhindrats av familjen. I yrkande 5 begärs ett tillkännagivande om att den som har fyllt 18 år under asylprocessen ska ha rätt till familjeåterförening som om han eller hon vore underårig, förutsatt att ansökan görs inom tre månader efter att uppehållstillstånd beviljades eller inom tre månader efter lagens ikraftträdande. Dessa personer, och som har uppehållstillstånd som alternativt skyddsbehövande, har nekats familjeåterför­ening under lagens giltighetstid. Även om rätten utökas har de gått miste om möjligheten att återförenas med kärnfamiljen när de har hunnit fylla 18 år, trots att tillfälliga lagen uttryckte att människors rätt att återförenas skulle anstå och inte berövas. EU-domstolen har i dom C-550/16 slagit fast att en person som har fyllt 18 år under asylprocessen har rätt till familjeåterförening som om han eller hon vore underårig, förutsatt att ansökan görs inom tre månader efter att  uppehållstillstånd beviljades. I yrkande 6 begärs ett tillkännagivande om att bestämmelsen i 5 kap. 16 § UtlL som ger skydd för våldsutsatta vid anhörig­invandring ska återinföras och således tillämpas oavsett den anhöriges status. I yrkande 7 begärs ett tillkännagivande om att åldersgränsen för rätt till famil­jeåterförening för make, maka och sambo ska ändras till 18 år. 21-årsgränsen grundar sig på EU:s familjeåterföreningsdirektiv, som anger att medlemssta­terna får kräva att anknytningspersonen och maken ska ha uppnått en viss lägsta ålder, högst 21 år, för att garantera en bättre integration och förhindra tvångsäktenskap. Regeringens syfte att begränsa antalet asylsökande uppnås knappast i högre grad genom bestämmelsen, anför motionärerna. Ändringen motiveras dessutom på andra grunder än de som direktivet föreskriver. I yrkande 8 begärs ett tillkännagivande om att försörjningskravet vid familje­återförening ska tas bort. Motionärerna anger att föräldrar tvingats välja vilket av barnen som ska få komma till Sverige. Kravet drabbar även svenska med­borgare som vill leva med sin familj, och det slår hårt mot dem som inte kan arbeta, t.ex. pensionärer och personer med funktionsnedsättning. Om försörj­ningsförmågan begränsas på grund av omständigheter utanför personens kon­troll kan det utgöra indirekt diskriminering. Motionärerna anger vidare att kvotflyktingar drabbas hårt i och med att tremånadersfristen för att undantas från försörjningskravet börjar löpa när personen beviljats uppehållstillstånd; det tar i regel några månader mellan beslutet och resan till Sverige. I yrkande 9 begärs ett tillkännagivande om att utlänningslagens bestämmelse om särskilt och synnerligen ömmande omständigheter ska återinföras. Regeringen ansåg att det var tillräckligt att portalparagrafen 1 kap. 10 § UtlL om barnets bästa kvarstod för att värna ensamkommande barns situation. Detta är enligt motio­närerna märkligt, då bristen på tillämpning av den paragrafen motiverade införandet av särskilt ömmande omständigheter som grund för uppehållstill­stånd för barn. Motionärerna anser att det är svårbegripligt även ur perspekti­vet att barnkonventionen blir svensk lag den 1 januari 2020. I tillfälliga lagen saknas dessutom närmare vägledning för tillämpningen, vilket riskerar att leda till godtyckliga bedömningar.

I kommittémotion 2018/19:3110 av Hans Eklind m.fl. (KD) begärs ett till­kännagivande om en förlängning av tillfälliga lagen och att en parlamentarisk kommitté omedelbart tillsätts för att utforma den framtida migrationspolitiken. Enligt motionärerna ska uppdraget vara att ta ett helhetsgrepp för att möjlig­göra ett långsiktigt hållbart regelverk. Barnkonventionen ska beaktas, tidsbe­gränsade uppehållstillstånd, med rätt till familjeåterförening, vara huvudregel och möjligheten att införa en humanitär skyddsgrund liknande särskilt och synnerligen ömmande omständigheter ska utredas.

I kommittémotion 2018/19:3107 av Fredrik Malm m.fl. (L) begärs i yrkan­dena 1 och 2 tillkännagivanden om att individens skyddsskäl ska vara den bärande principen för svensk asyllagstiftning och om reglerna om uppehålls­tillstånd på grund av gymnasiestudier. Enligt motionärerna behövs en uppda­terad asyllagstiftning som bygger på humanism och realism. I väntan på resul­tat av regleringen på EU-nivå bör lagstiftningen ligga mer i linje med andra medlemsstaters, och i avvaktan på ny lagstiftning behöver tillfälliga lagen för­längas i två år. Familjeåterförening ska gälla lika för flyktingar och alternativt skyddsbehövande. Asylrätten med individuell prövning ska värnas där varje människas skyddsbehov står i centrum, men inte gymnasiestudier eller långa handläggningstider. Det behövs en långsiktigt hållbar migrationspolitik utan tvära kast. För detta krävs enligt motionärerna en blocköverskridande över­enskommelse om framtidens migrationspolitik.

Utskottets ställningstagande

Antalet asylsökande i Sverige under andra halvåret 2015 var mycket stort. Detta ledde till betydande påfrestningar på asylsystemet, och även andra cen­trala samhällsfunktioner utsattes för kraftiga belastningar. Ett flertal åtgärder vidtogs för att kapaciteten i mottagandet och etableringen skulle förbättras. En av dessa åtgärder var tillfälliga lagen, som skulle anpassa det svenska regel­verket till miniminivån enligt EU-rätten och internationella konventioner under en begränsad tid. Tillfälliga lagen trädde i kraft den 20 juli 2016 och gäller t.o.m. den 19 juli 2019. Enligt lagen är huvudregeln att de skyddsbehö­vande som beviljas uppehållstillstånd ska ges tidsbegränsat tillstånd. Lagen innehåller emellertid även bestämmelser om att permanent uppehållstillstånd ska kunna beviljas vid en förlängningsprövning om personen kan försörja sig genom anställning eller näringsverksamhet. För att motverka att unga börjar arbeta i stället för att gå i skolan krävs för permanent uppehållstillstånd för den som är under 25 år att han eller hon har fullföljt en gymnasieutbildning eller motsvarande. För att ytterligare uppmuntra nyanlända ungdomar till gymna­sie­studier ändrades tillfälliga lagen den 1 juni 2017 så att uppehållstill­stånd kan beviljas eller ges längre giltighetstid för ungdomar som studerar på gym­nasienivå. Den 1 juli 2018 ändrades tillfälliga lagen igen genom att möj­lighe­terna till uppehållstillstånd för gymnasiestudier utökades. I samband med änd­ringarna 2017 beslutades även om en särskild lag, lagen om uppehållstill­stånd för studerande på gymnasial nivå, som har till syfte att möjliggöra uppe­hålls­tillstånd för studier i vissa fall även efter att tillfälliga lagen har slutat att gälla. I tillfälliga lagen finns också bl.a. begränsningar i möjligheten till anhörig­invandring.

Regeringen föreslår nu att giltighetstiden för tillfälliga lagen förlängs t.o.m. den 19 juli 2021.

Utskottet anser liksom regeringen att en återgång till utlänningslagens regler med stor sannolikhet skulle leda till en ökning av antalet asylsökande. Sverige är fortfarande en av de medlemsstater i EU som tar emot flest asylsö­kande i förhållande till folkmängd, och belastningen på mottagningssystemet är fortfarande hög. Utskottet delar även regeringens bedömning att flykting­situationen i och i närheten av Europa kan medföra att antalet asylsökande kraftigt ökar. Utan gränskontroller är det vidare troligt att det sker sekundära förflyttningar inom EU, framför allt till de länder som har asyl- och mottag­ningssystem som uppfattas som mer attraktiva. Det stora antalet asylsökande under 2015 innebär enligt utskottet även fortsättningsvis utmaningar för det svenska samhället, bl.a. när det gäller nyanländas etablering och områdena boende, skola, arbetsmarknadsåtgärder och social välfärd. Genom fortsatt gil­tighet av tillfälliga lagen ökar möjligheterna till en tillfredsställande etablering för de asylsökande som kommit till Sverige under senare år och som har beviljats uppehållstillstånd. Det kan vidare noteras att förhandlingarna om ett nytt gemensamt regelverk för asyl inom EU fortfarande pågår.

Regeringen har föreslagit att tillfälliga lagen ändras på så sätt att både alternativt skyddsbehövande och flyktingar ska ha rätt till familjeåterförening. Uppehållstillstånd ska enligt regeringens förslag beviljas vissa anhöriga om anknytningspersonen är en alternativt skyddsbehövande som har beviljats ett uppehållstillstånd som har tidsbegränsats enligt tillfälliga lagen, förutsatt att den skyddsbehövande bedöms ha välgrundade utsikter att beviljas permanent uppehållstillstånd. När det gäller uppehållstillstånd för makar och sambor ska uppehållstillstånd få vägras om någon av makarna eller samborna är under 21 år. I motionerna ifrågasätts dels den föreslagna utvidgningen av rätten till familjeåterförening, dels den åtstramade rätten till återförening som gäller enligt tillfälliga lagen. Som framgår ovan anser utskottet att möjligheterna att få uppehållstillstånd i Sverige behöver vara restriktiva ytterligare en tid. Sam­tidigt är rätten till familjeåterförening mycket betydelsefull för de personer som berörs. De förändringar som regeringen nu föreslår innebär inte en tillba­kagång till utlänningslagens regler men möjliggör en mer generös anhörig­invandring än vad som nu gäller för en viss grupp. Förslaget innebär även att risken minskar att Sverige bryter mot sina konventionsåtaganden. Utskottet anser att detta förslag är väl avvägt och bör tillstyrkas. Utskottet avstyrker därmed motioner om avslag på förslaget. Utskottet är inte heller berett att ställa sig bakom yrkanden om ytterligare lättnader i reglerna om familjeåterförening eller yrkanden om återinförande av utlänningslagens bestämmelse om synner­ligen och särskilt ömmande omständigheter eller bestämmelsen om uppehålls­tillstånd med anledning av att ett förhållande har upphört främst på grund av att utlänningen i förhållandet har utsatts för våld eller för annan allvarlig kränkning.

De nu gällande möjligheterna till uppehållstillstånd för studier på gymna­sienivå i tillfälliga lagen och i lagen om uppehållstillstånd för studerande på gymnasial nivå infördes 2017 och 2018. I de sammanhangen delade utskottet regeringens syn på värdet av utbildning och trygghet för de unga och att det är angeläget att så många som möjligt i den aktuella gruppen av unga vuxna som väntat länge på beslut i asylärendet kan beviljas uppehållstillstånd för gymna­siestudier (bet. 2016/17:SfU23, rskr. 2016/17:239 och yttrande 2017/18:SfU3y). Utskottet ser inte skäl att nu ändra denna ståndpunkt.

Utskottet avstyrker med det anförda motionerna 2018/19:3109 (M) yrkan­dena 1 och 2, 2018/19:3108 (SD) yrkandena 1 och 2 samt 2018/19:3106 (V) yrkandena 1–9.

I en motion tas frågan om ställning som varaktigt bosatt upp. Utskottet kan konstatera att tillfälliga lagen även fortsättningsvis kommer att innebära att tidsbegränsat uppehållstillstånd är huvudregel för skyddsbehövande. Den som beviljas ställning som varaktigt bosatt enligt utlänningslagen ges däremot per­manent uppehållstillstånd. Genom att tillfälliga lagen förlängs med två år kom­mer skyddsbehövande med tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt tillfälliga lagen att efter fem års vistelse i Sverige kunna beviljas ställning som varaktigt bosatt. Möjligheten till uppehållstillstånd på grund av anknytning enligt till­fälliga lagen kan också påverkas, eftersom anknytningspersonen även kan komma att bedömas ha välgrundade utsikter att beviljas permanent uppehålls­tillstånd genom ställning som varaktigt bosatt. Utskottet, som konstaterar att ställning som varaktigt bosatt redan i dag ställer krav på fem års vistelse i Sverige och att sökanden fullt ut ska kunna försörja sig och sin familj, ser inga skäl för riksdagen att nu göra ett tillkännagivande i frågan. Med detta avstyrker utskottet motion 2018/19:3108 (SD) yrkande 3.

Utskottet kan inte ställa sig bakom ett tillkännagivande om att tillfälliga lagen ska ersättas av en ny, skärpt tillfällig lag på miniminivå och avstyrker därför motion 2018/19:3108 (SD) yrkande 5.

Utskottet konstaterar dels att den sakpolitiska överenskommelsen från januari 2019 i punkt 67 anger ”Gör upp om den framtida migrationspolitiken i en parlamentarisk kommitté”, dels att regeringen i propositionen anger att en kommitté kommer att tillsättas i närtid. Enligt utskottet är det inte lämpligt att genom ett tillkännagivande låsa kommittén till innehåll, tidpunkter eller annat. Utskottet, som utgår från att direktiv för utredningen presenteras så snart som möjligt, delar regeringens bedömning att det i avvaktan på en utredning är önskvärt att begränsa antalet förändringar av lagstiftningen. Utskottet ser i detta skede inte heller något skäl för ett tillkännagivande om att genomföra en konsekvensanalys efter det att förslaget har behandlats av riksdagen. Med det sagda avstyrker utskottet motionerna 2018/19:3109 (M) yrkandena 3 och 4, 2018/19:3108 (SD) yrkande 4, 2018/19:3110 (KD) samt 2018/19:3107 (L) yrkandena 1 och 2.

Reservationer

 

1.	Avslag på propositionen, punkt 1 (V)

av Christina Höj Larsen (V).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha följande lydelse:

Riksdagen avslår propositionen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2018/19:3106 av Christina Höj Larsen m.fl. (V) yrkande 1.

 

 

Ställningstagande

Tillfälliga lagen togs fram utan föregående utredning eller ett normalt bered­ningsförfarande. I propositionen med förslag till tillfälliga lagen anges att regeringen när lagen har varit i kraft i två år, den 19 juli 2018, kommer att bedöma behovet av att lagen gäller även under det sista året av giltighetstiden. Någon sådan bedömning gjordes dock aldrig. Inte heller nu har någon utvär­dering av lagen gjorts. Det saknas belägg för att lagens syften att minska anta­let asylsökande och skapa ett ”andrum” för asylmottagande har uppnåtts. Dessutom är lagen otydlig och ansvaret flyttas från lagstiftaren till tillämparen, som måste tolka bl.a. konventionsåtaganden. Lagen har som exempel skapat familjesplittring, och barn med uppgivenhetssyndrom, s.k. apatiska barn, har fått mycket svårt att få uppehållstillstånd. Inför det nu aktuella förslaget var remisstiden mycket kort, men kritiken trots det omfattande. Propositionen bör därför avslås.

 

 

2.	Förlängning och ändring av tillfälliga lagen m.m., punkt 2 (M)

av Maria Malmer Stenergard (M), Katarina Brännström (M), Elisabeth Björnsdotter Rahm (M) och Arin Karapet (M).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde ha följande lydelse:

Riksdagen

a) avslår regeringens förslag till lag om dels fortsatt giltighet av lagen (2016:752) om tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige, dels ändring i samma lag i de delar det avser 6, 10, 16 g och 16 i §§ och antar förslaget i övrigt.

b) avslår regeringens förslag till

1. lag om ändring i lagen (2017:353) om uppehållstillstånd för studerande på gymnasial nivå,

2. lag om ändring i lagen (2017:354) om ändring i lagen (2017:353) om uppehållstillstånd för studerande på gymnasial nivå,

3. lag om ändring i lagen (2017:355) om ändring i lagen (2017:353) om uppehållstillstånd för studerande på gymnasial nivå,

4. lag om ändring i lagen (2018:755) om ändring i lagen (2017:353) om uppehållstillstånd för studerande på gymnasial nivå,

5. lag om ändring i utlänningslagen (2005:716),

6. lag om ändring i lagen (2017:356) om ändring i utlänningslagen (2005:716).

c) ställer sig bakom det som anförs i reservationen om uppehållstillstånd för gymnasiestudier och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motionerna

2018/19:3108 av Paula Bieler m.fl. (SD) yrkande 2 och

2018/19:3109 av Maria Malmer Stenergard m.fl. (M) yrkande 1,

bifaller delvis proposition 2018/19:128 punkt 1 och motionerna

2018/19:3108 av Paula Bieler m.fl. (SD) yrkande 1 och

2018/19:3109 av Maria Malmer Stenergard m.fl. (M) yrkande 2 och

avslår proposition 2018/19:128 punkterna 2–7.

 

 

Ställningstagande

Regeringen föreslår att rätten till familjeåterförening ska utökas till att gälla även den som har tidsbegränsat uppehållstånd som alternativt skyddsbehö­vande enligt tillfälliga lagen. En utökad rätt till familjeåterförening kommer dock att innebära fler asylsökande och fler anhöriga till före detta asylsökande i Sverige samt ge ett budskap till omvärlden om att Sverige återgår till en mer generös migrationspolitik. Mot bakgrund av det stora flyktingmottagande Sverige har haft, nivåerna på nuvarande mottagande och de omfattande integra­tionsproblemen bör förslaget till utökad rätt till familjeåterförening avslås. Även regeringens förslag till ändringar som avser bestämmelser om uppehållstillstånd för gymnasiestudier bör avslås.

En individuell prövning av den enskildes skyddsskäl utgör grunden för en rättssäker asylprocess och skänker legitimitet till enskilda beslut. Det är skyddsskälen som avgör rätten till asyl, och individens skyddsskäl ska alltid ligga till grund för att bevilja uppehållstillstånd i ett asylärende. Att en utlän­ning studerar eller har för avsikt att studera på gymnasiet, eller söker arbete i anslutning till färdiga studier, ska däremot inte utgöra grund för asyl. Bestäm­melserna om uppehållstillstånd för gymnasiestudier lägger även ett orimligt ansvar på lärare och annan skolpersonal när det gäller om uppehållstillstånd ska beviljas eller inte. De ökar även incitamenten att söka asyl utan att ha asyl­skäl. Regeringen bör därför snarast återkomma till riksdagen med förslag som innebär att det inte ska vara möjligt att få längre uppehållstillstånd för studier, rätt till uppehållstillstånd för studier på gymnasial nivå, rätt till uppehållstill­stånd för fortsatta studier och rätt till uppehållstillstånd efter fullföljd utbild­ning. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

 

 

3.	Familjeåterförening och ömmande omständigheter, punkt 3 (V)

av Christina Höj Larsen (V).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2018/19:3106 av Christina Höj Larsen m.fl. (V) yrkandena 2–9.

 

 

Ställningstagande

Om tillfälliga lagen förlängs bör regeringen återkomma med förslag som för­bättrar lagstiftningen och mildrar de konsekvenser som lagen i sin nuvarande utformning får för vissa människor. Inledningsvis bör rekvisitet ”välgrundade utsikter till permanent uppehållstillstånd” i bestämmelsen om rätt till familje­återförening tas bort. Det finns en risk för att rekvisitet kommer att tillämpas olika för flyktingar och alternativt skyddsbehövande och att de senare inte ges samma rätt till återförening. Rätten till familjeåterförening ska gälla alla som beviljas asyl i Sverige, t.ex. även dem som efter att tillfälliga lagen trätt i kraft fått uppehållstillstånd som övriga skyddsbehövande, på grund av verkställig­hetshinder eller synnerligen eller särskilt ömmande omständigheter. Kretsen som kan beviljas uppehållstillstånd på grund av anknytning bör utökas i enlig­het med utlänningslagens bestämmelser. De nuvarande reglerna innebär bl.a. att en person som har för avsikt att ingå äktenskap eller inleda ett samboför­hållande inte kan beviljas uppehållstillstånd. Detta slår särskilt hårt mot dem som inte kan realisera relationen i hemlandet, t.ex. dem i samkönade relationer eller relationer som förhindrats av familjen. Vidare bör den som har uppehålls­tillstånd som alternativt skyddsbehövande och som har fyllt 18 år under asyl­processen ha rätt till familjeåterförening som om han eller hon vore underårig, förutsatt att ansökan görs inom tre månader efter att uppehållstillstånd bevil­jades eller inom tre månader från lagens ikraftträdande. Även om rätten till återförening utökas har dessa personer gått miste om möjligheten att återför­enas med kärnfamiljen eftersom de har hunnit fylla 18 år. EU-domstolen har också i dom C-550/16 slagit fast att en person som har fyllt 18 år under asyl­processen har rätt till familjeåterförening som om han eller hon vore underårig, förutsatt att ansökan görs inom tre månader efter att uppehållstillstånd bevil­jades. Vidare ska bestämmelsen i 5 kap. 16 § UtlL som ger skydd för våldsut­satta vid anhöriginvandring återinföras och tillämpas oavsett den anhöriges status. Åldersgränsen för rätt till familjeåterförening för make, maka och sambo ska ändras till 18 år. 21-årsgränsen i tillfälliga lagen grundar sig på familjeåterföreningsdirektivet där 21-årsgränsen syftar till att garantera en bättre integration och förhindra tvångsäktenskap. Regeringens syfte, att begränsa antalet asylsökande, kan knappast uppnås i högre grad genom bestämmelsen, och gränsen motiveras på andra grunder än dem som direktivet föreskriver. Vidare bör försörjningskravet vid familjeåterförening tas bort. Över 15 100 ansökningar om familjeåterförening har avslagits, och föräldrar har tvingats välja vilket av deras barn som ska få komma till Sverige. Kravet drabbar även svenska medborgare som vill leva med sin familj, och det slår hårt mot dem som inte kan arbeta, t.ex. pensionärer och personer med funk­tionsnedsättning. Om försörjningsförmågan begränsas på grund av omständig­heter utanför personens kontroll kan det utgöra indirekt diskriminering. Utlän­ningslagens bestämmelse om särskilt och synnerligen ömmande omständig­heter bör vidare återinföras. Regeringen ansåg att det var tillräckligt att portal­paragrafen 1 kap. 10 § UtlL om barnets bästa kvarstod för att värna ensam­kommande barns situation, vilket är märkligt då bristen på tillämpning av den paragrafen motiverade införandet av regeln om särskilt ömmande omständig­heter för barn. Nuvarande ordning är även svårbegriplig då barnkonventionen blir svensk lag den 1 januari 2020. När det gäller utlänningslagens bestäm­melse om särskilt och synnerligen ömmande omständigheter finns upparbetad praxis och lagkommentarer som klargör för rättstillämparen hur ärenden ska avgöras. I den tillfälliga lagen finns ingen närmare vägledning, vilket riskerar att leda till godtyckliga bedömningar och bristande rättssäkerhet.

 

 

4.	Varaktigt bosatta, punkt 4 (SD)

av Paula Bieler (SD), Jonas Andersson i Skellefteå (SD) och Jennie Åfeldt (SD).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2018/19:3108 av Paula Bieler m.fl. (SD) yrkande 3.

 

 

Ställningstagande

Enligt EU-rättens bestämmelser har en tredjelandsmedborgare rätt till ställ­ning som varaktigt bosatt efter fem års bosättning i en medlemsstat. Detta innebär rätt dels till fri rörlighet inom EU, dels till permanent uppehållstill­stånd. I europeisk rätt ges personer med behov av tillfälligt skydd normalt sett inte ställning som varaktigt bosatt, men eftersom Sverige gav alla skyddsbe­hövande permanent uppehållstillstånd innan tillfälliga lagen trädde i kraft sak­nades det behov av att reglera rätten i svensk lag. I dagsläget innebär rätten dock ett kryphål, eftersom huvudregeln är tidsbegränsat uppehållstillstånd för skyddsbehövande. Utlänningar som fått tidsbegränsat uppehållstillstånd kan senare få permanent uppehållstillstånd efter att ha blivit varaktigt bosatt. Det blir avsevärt enklare att få permanent uppehållstillstånd som varaktigt bosatt än med stöd av tillfälliga lagen. Att utlänningen ska ha bott i Sverige i fem år gör det troligt att de första ärendena blir aktuella under 2020. Migrationsverket nämner i sitt remissvar att en inte obetydlig andel av de som har fått tidsbe­gränsade uppehållstillstånd som flyktingar eller alternativt skyddsbehövande kommer att uppfylla förutsättningarna för att beviljas ställning som varaktigt bosatt och därmed beviljas permanent uppehållstillstånd under tiden för lagens förlängda giltighetstid. Av stor vikt är också att möjligheten att beviljas uppe­hållstillstånd på grund av anknytning till en skyddsbehövande i Sverige beror på huruvida denne har ”välgrundade utsikter att beviljas ett permanent uppe­hållstillstånd”. I och med möjligheten att få uppehållstillstånd som varaktigt bosatt kommer fler skyddsbehövande att anses ha ”välgrundade utsikter” och därmed rätt till familjeåterförening. Det hela undergräver avsikten med tillfäl­liga lagen. Det finns en tydlig möjlighet i unionslagstiftningen att undanta utlänningar som fått tillfälligt skydd från reglerna om varaktigt bosatt.

 

 

5.	Konsekvensanalys, punkt 5 (M)

av Maria Malmer Stenergard (M), Katarina Brännström (M), Elisabeth Björnsdotter Rahm (M) och Arin Karapet (M).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2018/19:3109 av Maria Malmer Stenergard m.fl. (M) yrkande 3.

 

 

Ställningstagande

I propositionen saknas en redovisning av vilka konsekvenserna blir av rege­ringens lagförslag jämfört med om tillfälliga lagen hade förlängts utan änd­ringar. Regeringen redovisar enbart konsekvenserna i förhållande till om den tillfälliga lagen hade upphört att gälla, varvid en återgång hade skett till de regler som gällde före tillfälliga lagen, dvs. utlänningslagen. Detta är en all­varlig brist. Av analyser gjorda av Migrationsverket framgår att utvidgningen vad gäller familjeåterförening kommer att leda till fler asylsökande och fler anhöriga. Konsekvenserna av detta kommer att påverka en rad samhällsområ­den på såväl kort som lång sikt. Det gäller bl.a. för behovet av bostäder, skol­platser, hälso- och sjukvård samt för kommunernas ekonomi. Regeringen redovisar inte ens en beräkning av hur stor ökning av antalet asylsökande och av antalet beviljade uppehållstillstånd till anhöriga som förslaget kan antas medföra. Riksrevisionen har i granskningsrapporten Konsekvensanalyser inför migrationspolitiska beslut (RiR 2017:25) pekat på att endast ett fåtal av de granskade propositionerna och beredningsunderlagen redovisar konsekven­ser på ett sätt som motsvarar kraven i gällande styrdokument, vilket leder till flera nackdelar. Riksrevisionen rekommenderade att Regeringskansliet säker­ställer att konsekvensanalyser tas fram i enlighet med kraven i gällande styr­dokument och att kvaliteten i analyserna utvecklas. Trots denna kritik lägger regeringen nu på nytt fram en proposition med bristfälliga analyser. Konse­kvensanalysen i lagförslaget måste kompletteras med en ny analys av god kva­litet, vilken regeringen måste återkomma med senast den 31 december 2019.

 

 

6.	Ny tillfällig lag på miniminivå, punkt 6 (SD)

av Paula Bieler (SD), Jonas Andersson i Skellefteå (SD) och Jennie Åfeldt (SD).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2018/19:3108 av Paula Bieler m.fl. (SD) yrkande 5.

 

 

Ställningstagande

För att en grundlig utredning av migrationspolitiken ska hinna beredas och genomföras behöver tillfälliga lagen förlängas. Svensk asylpolitik bör emel­lertid genom detta ärende hållas så stram som möjligt fram till dess att ett väl utrett och sammanhängande förslag kan antas. För att garantera en asyllagstift­ning på verklig miniminivå bör regeringen snarast återkomma med ett förslag till en ny tillfällig lag, som ersätter tillfälliga lagen. Denna lag bör konstatera att asyl endast beviljas den som med konkret hänvisning till internationella och bindande avtal kan visa Sveriges skyldighet att bevilja asyl. På så sätt säker­ställs att inga utvidgningar av asylrätten som införts utan faktiska krav kom­mer att gälla fortsättningsvis.

 

 

7.	En parlamentarisk kommitté för en framtida migrationslagstiftning, punkt 7 (M)

av Maria Malmer Stenergard (M), Katarina Brännström (M), Elisabeth Björnsdotter Rahm (M) och Arin Karapet (M).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2018/19:3109 av Maria Malmer Stenergard m.fl. (M) yrkande 4 och

avslår motionerna

2018/19:3107 av Fredrik Malm m.fl. (L) yrkandena 1 och 2,

2018/19:3108 av Paula Bieler m.fl. (SD) yrkande 4 och

2018/19:3110 av Hans Eklind m.fl. (KD).

 

 

Ställningstagande

Sverige behöver en bred översyn som tar ett helhetsgrepp om den svenska migrationspolitiken. Det måste vara slut med att lappa och laga ett i grunden dysfunktionellt system, vilket de aktuella lagförslagen är ännu ett exempel på. I det s.k. januariavtalet anges att en parlamentarisk kommitté ska göra upp om den framtida migrationspolitiken. Det har nu gått över fyra månader sedan avtalet offentliggjordes, men fortfarande har ingen utredning tillsatts och inga direktiv har presenterats. För att klara integrationen måste migrationspolitiken vara stram en lång tid framöver. Det är av stor vikt att få en permanent migrations­lagstiftning med en stram inriktning på plats så snart som möjligt. Den parla­mentariska utredningen måste därför tillsättas omgående. Utredningen bör omfatta centrala frågor som återvändande, medborgarskap, familjeåterförening och kvalificering till välfärden. Ett fungerande återvändande är helt avgörande för den svenska migrationspolitikens långsiktiga trovärdighet. Därtill behövs en ny medborgarskapslagstiftning, som motsvarar det som gäller i jämförbara länder. Vidare bör de som kommer till Sverige i högre grad stegvis få rätt till olika bidrag och sociala förmåner, i takt med att de jobbar, betalar skatt och blir svenska medborgare. Kopplingen mellan migration, integration och de svenska välfärdssystemen måste därmed bli starkare. Det bör ligga i den parla­mentariska utredningens uppdrag att löpande lägga fram delbetänkanden för att gå fram med särskilt brådskande frågor i ett snabbare tempo.

 

 

8.	En parlamentarisk kommitté för en framtida migrationslagstiftning, punkt 7 (SD)

av Paula Bieler (SD), Jonas Andersson i Skellefteå (SD) och Jennie Åfeldt (SD).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2018/19:3108 av Paula Bieler m.fl. (SD) yrkande 4 och

avslår motionerna

2018/19:3107 av Fredrik Malm m.fl. (L) yrkandena 1 och 2,

2018/19:3109 av Maria Malmer Stenergard m.fl. (M) yrkande 4 och

2018/19:3110 av Hans Eklind m.fl. (KD).

 

 

Ställningstagande

Hanteringen av tillfälliga lagen och konsekvenserna av den tidigare migra­tionspolitiken visar vad som sker då migrationslagstiftningen formas bit för bit, med ständiga tillskott och undantag samt utan ordentlig beredning. Riks­revisionen har i en granskning av migrationspolitiska beslut bl.a. visat på bris­ter när det gäller konsekvensanalyser, i den mån sådana alls har gjorts. Även utan tillfälliga lagen utgör lagstiftningen på området ett förvirrande lapptäcke. All migrationslagstiftning bör genomgå en grundlig, samlad genomarbetning. Eftersom regeringen snarare har aviserat ytterligare påskyndade och begrän­sade utredningar bör riksdagen ge regeringen till känna en önskan om en bred, grundlig utredning av migrationspolitiken i sin helhet.

 

 

9.	En parlamentarisk kommitté för en framtida migrationslagstiftning, punkt 7 (KD)

av Hans Eklind (KD).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2018/19:3110 av Hans Eklind m.fl. (KD) och

avslår motionerna

2018/19:3107 av Fredrik Malm m.fl. (L) yrkandena 1 och 2,

2018/19:3108 av Paula Bieler m.fl. (SD) yrkande 4 och

2018/19:3109 av Maria Malmer Stenergard m.fl. (M) yrkande 4.

 

 

Ställningstagande

En parlamentarisk kommitté bör omedelbart tillsättas för att utforma den fram­tida migrationspolitiken. Uppdraget ska vara att ta ett helhetsgrepp om migra­tionspolitiken för att möjliggöra ett långsiktigt hållbart regelverk. Barnkon­ventionen ska beaktas, och tidsbegränsat uppehållstillstånd med rätt till familjeåterförening bör vara huvudregel. Möjligheten att införa en humanitär skyddsgrund liknande bestämmelsen om särskilt och synnerligen ömmande omständigheter bör också utredas.

 

 

10.	En parlamentarisk kommitté för en framtida migrationslagstiftning, punkt 7 (L)

av Fredrik Malm (L).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2018/19:3107 av Fredrik Malm m.fl. (L) yrkandena 1 och 2 samt

avslår motionerna

2018/19:3108 av Paula Bieler m.fl. (SD) yrkande 4,

2018/19:3109 av Maria Malmer Stenergard m.fl. (M) yrkande 4 och

2018/19:3110 av Hans Eklind m.fl. (KD).

 

 

Ställningstagande

De tvära kasten måste upphöra. Vad Sverige behöver är en långsiktig och håll­bar migrationspolitik. Det går inte att gå tillbaka till det tidigare regelverket, utan det behövs en uppdaterad asyllagstiftning som bygger på humanism och realism. Vårt asylsystem ska vara rättssäkert och bygga på individuell pröv­ning, dvs. rätten att få sin sak prövad av myndighet och domstol. De som har asylskäl ska få stanna medan de som saknar asylskäl måste lämna landet. Fokus ska ligga på att hjälpa personer som har skyddsskäl. Under senare år har rättsosäkra och krångliga regler införts som också kritiserats kraftigt av tunga remissinstanser. En särskild grupp som har saknat skyddsskäl och fått avslag – ofta i flera instanser – har valts ut framför andra och fått en ny möjlighet till uppehållstillstånd. Konsekvenserna av den förda politiken är att många unga lever i utsatthet utan vare sig försörjning eller bostad. Den individuella asyl­rätten måste värnas, där individens skyddsskäl ska vara den bärande principen för svensk asyllagstiftning, inte gymnasiestudier eller långa handläggnings­tider. Långsiktighet och blocköverskridande överenskommelser om fram­tidens migrationspolitik behövs. Denna utgångspunkt måste vara vägledande för den asyllagstiftning på humanitär grund som behöver komma på plats efter att den tillfälliga lagen har löpt ut 2021 och efter att den parlamentariska kom­mittén har avslutat sitt arbete.

Särskilda yttranden

 

1.	Förlängning och ändring av tillfälliga lagen m.m., punkt 2 (SD)
	Paula Bieler (SD), Jonas Andersson i Skellefteå (SD) och Jennie Åfeldt (SD) anför:

 

Vi anser att regeringens hantering av tillfälliga lagen och dess förlängning för­tjänar skarp kritik i många hänseenden. Av vår motion framgår, utöver syn­punkterna i sak, att vi instämmer i det som Lagrådet noterat gällande bristfällig beredning. Kritik gällande beredningen har genomgående upprepats vid såväl det ursprungliga framtagandet av den tillfälliga lagen som vid senare föränd­ringar av densamma. Eftersom vi endast anser att det var motiverat med en förkortad beredning då lagen antogs, samt då vi motsatt oss de senare föränd­ringarna gällande bl.a. uppehållstillstånd för gymnasiestudier, valde vi att nu i vår följdmotion yrka på en förlängning av lagen enbart avseende de delar som ingick i det ursprungliga förslaget till tillfällig lag.

Under beredningen i utskottet har det framkommit svårigheter att i en reservation framställa ett sådant skarpt yrkande. Detta sammantaget med att regeringen har lämnat propositionen om en förlängning så sent att det varken finns tid eller möjlighet för regeringen att, innan tillfälliga lagen löper ut den 19 juli 2019, återkomma till riksdagen med ett förslag i enlighet med ett till­kännagivande som skulle motsvara vårt skarpa yrkande, dvs. en förlängning av lagen utan bestämmelserna om uppehållstillstånd för gymnasiestudier, gör att vi väljer att stå fast vid yrkandet. Det bör noteras att ett yrkande om avslag på propositionen skulle innebära en återgång till utlänningslagens regler helt utan de begränsningar som den tillfälliga lagen innebär.

I den uppkomna situationen väljer vi således att avstå från att reservera oss under denna punkt då detta skulle medföra att vårt förslag ändras från ett skarpt lag­förslag om förlängning av lagen i dess ursprungliga form till ett tillkänna­givande som i praktiken inte kommer att kunna hanteras i tid sett till tillfälliga lagens upphörande. Vi anser att det bör vara kammaren som ytterst prövar frågan om i vilken lydelse lagen bör förlängas varför vi under ärendets behandling i kammaren kommer att yrka på motion 2018/19:3108 yrkandena 1 och 2.

 

 

2.	Förlängning och ändring av tillfälliga lagen m.m., punkt 2 (C)
	Johanna Jönsson (C) anför:

 

Centerpartiet har tillsammans med Socialdemokraterna, Liberalerna och Miljöpartiet i januari 2019 ingått en sakpolitisk överenskommelse av vilken det framgår att en parlamentarisk kommitté om den framtida migrationspoliti­ken ska tillsättas. Jag och mitt parti kommer noggrant att följa det pågående arbetet och inom ramen för överenskommelsen verka för att våra förslag genomförs.

 

 

3.	Förlängning och ändring av tillfälliga lagen m.m., punkt 2 (L)
	Fredrik Malm (L) anför:

 

Liberalerna har tillsammans med Socialdemokraterna, Centerpartiet och Miljöpartiet i januari 2019 ingått en sakpolitisk överenskommelse av vilken det framgår att en parlamentarisk kommitté om den framtida migrationspoliti­ken ska tillsättas. Jag och mitt parti kommer noggrant att följa det pågående arbetet och inom ramen för överenskommelsen verka för att våra förslag genomförs.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition 2018/19:128 Förlängning av lagen om tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige:

1.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om dels fortsatt giltighet av lagen (2016:752) om tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige, dels ändring i samma lag.

2.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2017:353) om uppehållstillstånd för studerande på gymnasial nivå.

3.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2017:354) om ändring i lagen (2017:353) om uppehållstillstånd för studerande på gymnasial nivå. 

4.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2017:355) om ändring i lagen (2017:353) om uppehållstillstånd för studerande på gymnasial nivå.

5.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2018:755) om ändring i lagen (2017:353) om uppehållstillstånd för studerande på gymnasial nivå. 

6.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716).

7.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2017:356) om ändring i utlänningslagen (2005:716).

Följdmotionerna

2018/19:3106 av Christina Höj Larsen m.fl. (V):

1.Riksdagen avslår proposition 2018/19:128 Förlängning av lagen om tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige.

2.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att rekvisitet ”välgrundade utsikter till permanent uppehållstillstånd” i bestämmelsen om rätt till familjeåterförening ska tas bort och tillkännager detta för regeringen.

3.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att rätten till familjeåterförening ska gälla alla som beviljas asyl i Sverige, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.

4.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att kretsen som kan beviljas uppehållstillstånd på grund av anknytning bör utökas i enlighet med utlänningslagen och tillkännager detta för regeringen.

5.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att den som fyllt 18 år under asylprocessen ska ha rätt till familjeåterförening som om hen vore underårig, förutsatt att ansökan görs inom tre månader efter att uppehållstillståndet beviljades eller inom tre månader efter lagens ikraftträdande för gruppen som beskrivs i motionen, och tillkännager detta för regeringen.

6.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att bestämmelsen i 5 kap. 16 § utlänningslagen som ger skydd för våldsutsatta vid anhöriginvandring ska återinföras och således tillämpas oavsett den anhörigas status och tillkännager detta för regeringen.

7.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att åldersgränsen för rätt till familjeåterförening för make, maka eller sambo ska ändras till 18 år och tillkännager detta för regeringen.

8.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att försörjningskravet vid familjeåterförening ska tas bort och tillkännager detta för regeringen.

9.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utlänningslagens bestämmelse om särskilt och synnerligen ömmande omständigheter ska återinföras och tillkännager detta för regeringen.

2018/19:3107 av Fredrik Malm m.fl. (L):

1.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att individens skyddsskäl ska vara den bärande principen för svensk asyllagstiftning och tillkännager detta för regeringen.

2.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om reglerna om uppehållstillstånd på grund av gymnasiestudier och tillkännager detta för regeringen.

2018/19:3108 av Paula Bieler m.fl. (SD):

1.Riksdagen beslutar att anta proposition 2018/19:128 punkt 1 med den ändringen att den tillfälliga lagen får den lydelse som framgår av proposition 2015/16:174, med motsvarande följdändringar i annan lagstiftning.

2.Riksdagen avslår proposition 2018/19:128 punkterna 2–7.

3.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen snarast ska återkomma med förslag om att ställning som varaktigt bosatt inte ska beviljas tillfälligt skyddsbehövande och tillkännager detta för regeringen.

4.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att genomföra en grundlig och genomgående översyn av migrationslagstiftningen och tillkännager detta för regeringen.

5.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en ny tillfällig lag på en miniminivå och tillkännager detta för regeringen.

2018/19:3109 av Maria Malmer Stenergard m.fl. (M):

1.Riksdagen avslår propositionen i den del den avser utökad rätt till familjeåterförening i en förlängning av den tillfälliga lagen.

2.Riksdagen avslår propositionen i de delar den avser rätt till längre uppehållstillstånd för studier, rätt till uppehållstillstånd för studier på gymnasial nivå, rätt till uppehållstillstånd för fortsatta studier och rätt till uppehållstillstånd efter fullföljd utbildning i en förlängning av den tillfälliga lagen.

3.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen senast den 31 december 2019 måste återkomma med en kompletterande konsekvensanalys och tillkännager detta för regeringen.

4.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att en parlamentarisk utredning om migrationspolitiken som omfattar centrala frågor som återvändande, medborgarskap, familjeåterförening och kvalificering till välfärden omgående ska tillsättas och tillkännager detta för regeringen.

2018/19:3110 av Hans Eklind m.fl. (KD):

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en förlängning av den tillfälliga lagen och att en parlamentarisk kommitté omedelbart tillsätts för att utforma den framtida migrationspolitiken och tillkännager detta för regeringen.

 

 

 

Bilaga 2

Regeringens lagförslag