Ärendet handlar om att genomföra nya EU-regler för avfallshantering i Sverige.
Riksdagen ska ta ställning till om de föreslagna lagändringarna ska antas.
Om förslaget godkänns så införs nya regler som klargör ansvar för avfallshantering och avfallsklassificering i svensk lag.
|
Miljö- och jordbruksutskottets betänkande
|
Genomförande av EU-direktiv på avfallsområdet
Sammanfattning
Utskottet föreslår att riksdagen ställer sig bakom regeringens förslag till lagändringar i syfte att genomföra reviderade EU-direktiv på avfallsområdet.
Lagändringarna innebär bl.a. att det i miljöbalken införs nya definitioner och bestämmelser om den ursprungliga avfallsproducentens ansvar för behandling och kostnader för hantering av avfallet. Vidare förtydligas kommunernas ansvar för bygg- och rivningsavfall och bestämmelser om när avfall upphör att vara avfall införs. Flera bemyndiganden utvidgas för att möjliggöra genomförande av kraven i avfallsdirektiven på föreskriftsnivå. Bestämmelserna om kontrollplaner i plan- och bygglagen kompletteras och det införs bestämmelser i offentlighets- och sekretesslagen om att sekretess under vissa förutsättningar ska gälla för uppgifter i ett register med uppgifter om avfall. Författningsändringarna föreslås träda i kraft den 1 augusti 2020.
I betänkandet finns tre reservationer (M, SD, KD).
Behandlade förslag
Proposition 2019/20:156 Genomförande av EU-direktiv på avfallsområdet
Fyra yrkanden i följdmotioner.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
Propositionens huvudsakliga innehåll
Genomförande av EU-direktiv på avfallsområdet
Konsekvenser av genomförandet av de reviderade avfallsdirektiven
Vägledning och kriterier för när avfall upphör att vara avfall
1.Konsekvenser av genomförandet av de reviderade avfallsdirektiven, punkt 2 (SD, KD)
2.Konsekvenser av genomförandet av de reviderade avfallsdirektiven, punkt 2 (M)
3.Vägledning och kriterier för när avfall upphör att vara avfall, punkt 3 (M, SD)
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Bilaga 2
Regeringens lagförslag
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
|
1. |
Genomförande av EU-direktiv på avfallsområdet |
Riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i miljöbalken.
2. lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).
3. lag om ändring i plan- och bygglagen (2010:900).
4. lag om ändring i lagen (2019:1274) om skatt på avfall som förbränns.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2019/20:156 punkterna 1–4.
|
2. |
Konsekvenser av genomförandet av de reviderade avfallsdirektiven |
Riksdagen avslår motionerna
2019/20:3609 av Kjell-Arne Ottosson m.fl. (KD) och
2019/20:3612 av Jessica Rosencrantz m.fl. (M) yrkande 3.
Reservation 1 (SD, KD)
Reservation 2 (M)
|
3. |
Vägledning och kriterier för när avfall upphör att vara avfall |
Riksdagen avslår motion
2019/20:3612 av Jessica Rosencrantz m.fl. (M) yrkandena 1 och 2.
Reservation 3 (M, SD)
Stockholm den 4 juni 2020
På miljö- och jordbruksutskottets vägnar
Ulrika Heie
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Ulrika Heie (C), Maria Gardfjell (MP), Isak From (S), Nina Lundström (L), Jon Thorbjörnson (V), Helena Antoni (M), Karin Enström (M), Lotta Finstorp (M), Peter Helander (C), Helene Hellmark Knutsson (S), Ida Karkiainen (S), Joakim Sandell (S), Olle Thorell (S), Angelika Bengtsson (SD), Ebba Hermansson (SD), Fredrik Lindahl (SD) och Camilla Brodin (KD).
I detta ärende behandlar utskottet regeringens proposition 2019/20:156 Genomförande av EU-direktiv på avfallsområdet.
Regeringens förslag till riksdagsbeslut redovisas i bilaga 1 och regeringens lagförslag redovisas i bilaga 2.
Lagförslagen har granskats av Lagrådet. Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.
Det har väckts två följdmotioner med anledning av propositionen. Förslagen i motionerna finns i bilaga 1.
I propositionen föreslås ändringar på avfallsområdet huvudsakligen i syfte att genomföra de reviderade avfallsdirektiven.
I miljöbalken görs i huvudsak följande ändringar. Uttrycket kommunalt avfall ersätter termen hushållsavfall och det anges vad som avses med avfallsproducent. Det införs bestämmelser om den ursprungliga avfallsproducentens ansvar för behandling och kostnader för hantering av avfallet. Kommunernas ansvar för bygg- och rivningsavfall som inte producerats i en yrkesmässig verksamhet förtydligas. Bestämmelser om när avfall upphör att vara avfall införs. Det tydliggörs vem som har ansvaret för att uppfylla tillämpliga författningskrav för material och produkter när avfall upphör att vara avfall. Flera bemyndiganden utvidgas för att möjliggöra genomförande av kraven i avfallsdirektiven genom föreskrifter.
I övrig lagstiftning görs i huvudsak följande ändringar. Bestämmelserna om kontrollplaner i plan- och bygglagen kompletteras så att en kontrollplan ska omfatta uppgifter om allt bygg- och rivningsavfall och även byggprodukter som kan återanvändas. Det införs bestämmelser i offentlighets- och sekretesslagen om att sekretess under vissa förutsättningar ska gälla för uppgifter i ett register med uppgifter om avfall.
Författningsändringarna föreslås träda i kraft den 1 augusti 2020.
Inledning
Betänkandet är disponerat så att utskottet inleder med att behandla regeringens lagförslag. Därefter behandlar utskottet två följdmotioner som innehåller förslag om tillkännagivanden till regeringen i frågor som anknyter till lagförslagen.
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen antar regeringens förslag till ändringar i miljöbalken, offentlighets- och sekretesslagen, plan- och bygglagen samt lagen om skatt på avfall som förbränns.
Bakgrund
I juli 2018 trädde fyra EU-direktiv i kraft som ändrar sex direktiv på avfallsområdet (ändringsdirektiven):
– Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/851 av den 30 maj 2018 om ändring av direktiv 2008/98/EG om avfall
– Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/850 av den 30 maj 2018 om ändring av direktiv 1999/31/EG om deponering av avfall
– Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/852 av den 30 maj 2018 om ändring av direktiv 94/62/EG om förpackningar och förpackningsavfall
– Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/849 av den 30 maj 2018 om ändring av direktiven 2000/53/EG om uttjänta fordon, 2006/66/EG om batterier och ackumulatorer och förbrukade batterier och ackumulatorer och 2012/19/EU om avfall som utgörs av eller innehåller elektrisk och elektronisk utrustning.
Förändringarna i direktiven syftar bl.a. till:
• att främja övergången till en cirkulär ekonomi
• ett fullständigt genomförande av avfallshierarkin i samtliga medlemsstater
• en minskning av genererade avfallsmängder totalt och per capita
• säkerställande av återvinning av hög kvalitet och användningen av avfall som en betydande och tillförlitlig källa av råvaror för unionen.
Exempelvis utnyttjas endast en begränsad del av det kommunala avfallet som genereras i EU genom förberedelse för återanvändning eller materialåtervinning. Resten av det kommunala avfallet deponeras eller omhändertas genom förbränning. EU går i nuläget miste om stora möjligheter till ökad resurseffektivitet och en mer cirkulär ekonomi. Det råder vidare stora skillnader mellan medlemsstaterna när det gäller avfallshantering och flera bestämmelser i de reviderade direktiven syftar till att komma till rätta med dessa skillnader.
Olika genomförandetider gäller för olika delar av det reviderade regelverket. Senast den 5 juli 2020 ska merparten av bestämmelserna i ändringsdirektiven ha genomförts, därefter har medlemsstaterna fram till 2025 på sig att anpassa nationell rätt till samtliga nya regler.
Propositionen
Propositionen innehåller förslag till de lagändringar som syftar till att genomföra de bestämmelser i ändringsdirektiven som ska vara genomförda av medlemsstaterna den 5 juli 2020. Ändringar föreslås i miljöbalken, offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), plan- och bygglagen (2010:900) samt lagen (2019:1274) om skatt på avfall som förbränns.
Ordförklaringar
Genom direktivet om ändring av avfallsdirektivet har det införts nya definitioner. För att säkerställa en större enhetlighet i unionsrätten på avfallsområdet har definitioner i flera av de andra direktiven på avfallsområdet anpassats till definitionerna i avfallsdirektivet.
Regeringen föreslår i propositionen att det ska göras en ändring i förklaringen i miljöbalken av avfallsförebyggande åtgärder. Åtgärder som syftar till en minskning av innehållet av farliga ämnen i material och produkter ska anses vara avfallsförebyggande åtgärder.
En ändring ska göras i förklaringen i miljöbalken av hantera avfall som innebär att det förtydligas att sortering också är hantering av avfall. Med avfallsproducent ska i miljöbalken avses den som ger upphov till avfall och den som genom förbehandling, blandning eller andra förfaranden ändrar avfallets art eller sammansättning. Med bygg- och rivningsavfall ska i miljöbalken avses avfall från bygg- och rivningsarbeten. Uttrycket kommunalt avfall ska ersätta termen hushållsavfall i miljöbalken. Med kommunalt avfall ska avses avfall från hushåll och avfall från andra källor som till sin art och sammansättning liknar avfall från hushåll. Kommunalt avfall ska inte omfatta avfall från tillverkning, jordbruk, skogsbruk, fiske, septiktankar, avloppsnät och avloppsrening, bygg- och rivningsavfall och uttjänta bilar. Följdändringar som innebär att termen hushållsavfall ersätts av uttrycket kommunalt avfall ska göras i miljöbalken och i lagen om skatt på avfall som förbränns.
Med deponi ska i miljöbalken avses en upplagsplats för avfall som finns på eller i jorden. Som deponi ska inte räknas en plats där avfall
Med deponera avfall ska i miljöbalken avses att bortskaffa avfall genom att lägga det på en deponi.
En ändring görs i förklaringen i miljöbalken av återanvändning som innebär att det som kan återanvändas är en produkt eller en komponent.
Förklaringarna av följande ska ha betydelse vid tillämpning av hela miljöbalken: avfall, avfallsförebyggande åtgärder, återanvändning, kommunalt avfall, avfallsproducent, hantera avfall, deponi, behandla avfall, återvinna avfall, förbereda avfall för återanvändning, materialåtervinna avfall, bortskaffa avfall, deponera avfall, fastighetsinnehavare, uttjänt bil, bilskrotare och bygg- och rivningsavfall.
När avfall upphör att vara avfall
I propositionen föreslås att avfall som har genomgått ett återvinningsförfarande ska anses ha upphört att vara avfall om
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela ytterligare föreskrifter om när avfall upphör att vara avfall enligt de angivna villkoren. Bestämmelsen i miljöbalken om att ett ämne eller föremål upphör att vara avfall om det har återvunnits och uppfyller krav i fråga om fortsatt användning upphävs.
En bestämmelse införs om vem som ska se till att ett ämne eller föremål som har upphört att vara avfall uppfyller tillämpliga krav i lag och annan författning. Dessa krav ska uppfyllas av den som för första gången använder ämnet eller föremålet utan att det har släppts ut på marknaden eller av den som släpper ut ett ämne eller föremål på marknaden för första gången.
Ansvar för avfallshantering
Regeringen föreslår att den som är ansvarig för att avfall blir behandlat ska se till att avfallet behandlas i enlighet med avfallshierarkins prioriteringsordning.
Vidare föreslås att om inte annat har avtalats eller är föreskrivet i lag eller annan författning ska den ursprungliga avfallsproducenten ansvara för att avfallet genomgår en fullständig behandling i enlighet med avfallshierarkin och för kostnaderna för att hantera det avfall som producerats.
I propositionen föreslås att utgångspunkten ska vara att kommuner ansvarar för kommunalt avfall. Regeringen ska även i fortsättningen ha rätt att meddela föreskrifter om undantag från kommunens ansvar i fråga om avfall som omfattas av producentansvar.
Det föreslås även att kommunen ska ansvara för behandling av avfall som utgörs av avloppsfraktioner och filtermaterial från enskilda avloppsanläggningar, som är dimensionerade för högst 25 personekvivalenter, om anläggningen endast används för
Kommunen ska även ansvara för latrin från torrtoaletter och jämförliga lösningar.
Enligt propositionen ska den som producerar bygg- och rivningsavfall i en yrkesmässig verksamhet ansvara för hanteringen av detta avfall. Kommuner ska ansvara för bygg- och rivningsavfall som inte produceras i en yrkesmässig verksamhet.
Vidare föreslås att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om att den som i yrkesmässig verksamhet producerar eller hanterar avfall ska lämna det till någon som har det tillstånd eller har gjort den anmälan som krävs för hanteringen. Den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot en sådan föreskrift genom att lämna avfall för transport till den som inte har det tillstånd som krävs för en sådan transport ska kunna dömas till böter.
Hantering av varor
I propositionen föreslås att hantering i 14 kap. miljöbalken även ska omfatta att en vara tillverkas, bearbetas, behandlas, förpackas, förvaras, transporteras, används, omhändertas, destrueras, konverteras, saluförs, överlåts eller är föremål för något annat jämförbart förfarande.
Uppgifter i kontrollplaner om avfall och om byggprodukter som kan återanvändas
Regeringen föreslår i propositionen att den kontrollplan som ska tas fram i samband med en bygg- eller rivningsåtgärd ska innehålla uppgifter om vilka byggprodukter som kan återanvändas och hur dessa ska tas om hand. Planen ska även innehålla uppgifter om vilket avfall som åtgärden kan ge upphov till och hur avfallet ska tas om hand, särskilt hur man avser att möjliggöra materialåtervinning av hög kvalitet och avlägsnande och säker hantering av farliga ämnen.
Den kontrollansvariga ska biträda byggherren med att upprätta kontrollplanen och med att identifiera avfall och återanvändbara byggprodukter som bygg- och rivningsåtgärderna kan ge upphov till. Vid det tekniska samrådet ska man gå igenom hur identifieringen av avfall och återanvändbara byggprodukter har gjorts.
Avfallsförebyggande åtgärder
Det föreslås i propositionen att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter som innebär att kommuner blir skyldiga att lämna information om avfallsförebyggande åtgärder.
Kostnader som kommunerna får finansiera genom renhållningsavgiften
Enligt propositionen ska kommunen få meddela föreskrifter om att renhållningsavgift ska betalas för
– åtgärder som kommunen vidtar i syfte att informera hushåll och verksamhetsutövare som producerar avfall som kommunen ansvarar för om avfallsförebyggande åtgärder
– åtgärder som kommunen vidtar för att underlätta insamling och sortering av återanvändbara produkter från hushåll och verksamhetsutövare som producerar avfall som kommunen ansvarar för.
Renhållningsavgiften får täcka även nödvändiga kostnader för den infrastruktur som behövs för avfallshantering.
Bemyndiganden om förpackningar och förpackningsavfall
Regeringen föreslår i propositionen att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om att den som driver ett insamlingssystem dels ska lämna information till producenter och avfallsproducenter om återanvändning, utsortering, insamling och behandling, dels ska vidta åtgärder för att främja återanvändning.
Bemyndigandet för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter som innebär att producenter blir skyldiga att omfattas av ett insamlingssystem för återvinning ska ändras så att det avser ett insamlingssystem för behandling eller återanvändning.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om skyldighet för den som driver ett system för återanvändning av förpackningar att anmäla detta.
Bemyndigande om rapportering
I propositionen föreslås att regeringen eller den myndighet eller kommun som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om skyldighet att dokumentera och lämna uppgifter om avfall, avfallshantering och avfallsförebyggande åtgärder.
Sekretess
Regeringen föreslår i propositionen att sekretess ska gälla för uppgifter som hänför sig till avfallsregistret, om det kan antas att farligt avfall kan komma till brottslig användning om uppgiften röjs. För uppgifter i en allmän handling ska sekretessen gälla i högst tio år.
Vidare föreslås i propositionen att sekretess ska gälla i en verksamhet som avser förande av eller uttag ur avfallsregistret för uppgift om en enskilds affärs- eller driftförhållanden, om det kan antas att den enskilde lider skada om uppgiften röjs. För uppgifter i en allmän handling ska sekretessen gälla i högst tjugo år.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 augusti 2020. I fråga om återvinning och bortskaffande av bygg- och rivningsavfall ska 15 kap. 20 § första stycket i den äldre lydelsen gälla t.o.m. utgången av 2022.
Utskottets ställningstagande
Det har inte väckts någon motion som går emot att riksdagen nu antar regeringens lagförslag. Utskottet finner att regeringens lagförslag är ändamålsenligt utformade och anser att riksdagen av de skäl som anförs i propositionen bör anta regeringens lagförslag. Därmed tillstyrker utskottet propositionen.
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkanden om konsekvenser för svenska företag av genomförandet av de reviderade avfallsdirektiven samt om utformningen av ett digitalt avfallsregister.
Jämför reservation 1 (SD, KD) och 2 (M).
Motionerna
I kommittémotion 2019/20:3609 av Kjell-Arne Ottosson m.fl. (KD) anförs att regeringen ska utvärdera hur den föreslagna implementeringen av EU-direktivet påverkar svenska företags konkurrenskraft. Enligt motionärerna är merparten av lagförslagen väl avvägda men en mer grundlig konsekvensutredning för svenska företag hade behövt utföras. Därtill oroas motionärerna över en möjlig överimplementering av EU-direktivet och anser att regeringen inom ett år bör utvärdera hur den föreslagna implementeringen påverkar svenska företags konkurrenskraft.
I yrkande 3 i kommittémotion 2019/20:3612 av Jessica Rosencrantz m.fl. (M) anförs att regeringen ska återkomma med en utformning av det digitala systemet för att spåra farligt avfall i Sverige som inte går längre än EU-direktivet kräver. Motionärerna ser i det här fallet ingen anledning till att företag i Sverige ska möta högre krav än företag i andra EU-länder. Motionärerna motsätter sig därför regeringens förslag till överimplementering av det digitala systemet för att spåra farligt avfall. I det fall regeringen trots allt väljer att utforma det digitala systemet för att spåra farligt avfall i Sverige så att det går längre än EU-direktivet kräver bör regeringen utvärdera hur överimplementeringen påverkar svenska företags konkurrenskraft.
Kompletterande information
Konsekvenser av genomförandet för svenska företag
I propositionen konstaterar regeringen att regler med ursprung i EU-direktiv innebär ett begränsat nationellt handlingsutrymme. Alla bestämmelser måste genomföras i nationell rätt inom den tidsram som anges i direktivet. Genomförandet kontrolleras av kommissionen. Ett försenat eller bristfälligt genomförande av EU-lagstiftning innebär att ett överträdelseärende initieras av kommissionen som ytterst kan resultera i en straffavgift som utgörs av ett standardbelopp för att bestraffa själva överträdelsen och ett löpande vite tills bristerna åtgärdats. Regeringens bedömning är att förslagen överensstämmer med de skyldigheter som följer av Sveriges medlemskap i EU.
Vidare hänvisar regeringen till att det i Tillväxtverkets handledning för konsekvensutredning anges att nya regler som följer av överordnade bestämmelser, exempelvis direktiv från EU, kan motivera en i vissa delar begränsad konsekvensutredning på grund av begränsat nationellt handlingsutrymme. För förslag i propositionen där regeringen bedömer att handlingsutrymmet för att genomföra direktivens bestämmelser är större, eller när förslag följer som en lämplig men inte nödvändig konsekvens av direktiven, beskrivs möjliga alternativa lösningar i propositionens huvuddel under rubriken ”skälen för förslaget” för respektive förslag.
I propositionens avsnitt om förslagens konsekvenser analyseras och beskrivs effekter för samhällets olika aktörer. Avsnittet är strukturerat med beaktande av 6 och 7 §§ förordningen (2007:1244) om konsekvensutredning vid regelgivning.
Regeringen konstaterar i konsekvensbedömningen att eftersom alla samhällets aktörer producerar avfall av något slag berörs mer eller mindre samtliga medborgare och verksamheter direkt eller indirekt av de bestämmelser som föreslås i propositionen. För några avfallsslag föreslås mer omfattande regler och de aktörer som producerar eller hanterar dessa berörs följaktligen i större utsträckning.
Många förslag riktar sig mot de som yrkesmässigt hanterar avfall, dvs. avfallssektorn, vilket gör att denna grupp berörs särskilt. Denna sektor innefattar även kommunerna och kommunala avfallsbolag eftersom de är centrala aktörer på den svenska avfallsmarknaden. Aktörsgruppen företag och andra yrkesmässiga verksamheter är en stor och heterogen grupp som berörs på olika sätt av förslagen i propositionen. I konsekvensbedömningen har därför en uppdelning gjorts på verksamheter som producerar avfall och verksamheter som hanterar avfall.
Givet EU-direktivens bindande natur har ingen analys gjorts av alternativet att inte genomföra de nya kraven, utöver att det konstateras att ett försenat eller bristfälligt genomförande av EU-lagstiftning innebär att ett överträdelseärende initieras av kommissionen som ytterst kan resultera i en straffavgift och ett löpande vite tills bristerna åtgärdats.
Regelrådet uppgav vid remissbehandlingen att de inte har haft möjlighet att detaljgranska varje delförslag eller bedöma huruvida alla effekter konsekvensutretts, men konstaterar att förslagsställarna synes ha gjort en gedigen utredning och redovisning av flertalet relevanta aspekter trots komplexiteten i regelverken. Regelrådet bedömde att det förelåg vissa brister kopplade till beskrivningen av alternativa lösningar och överensstämmelsen med EU-rätten samt att det även fanns brister när det gäller dels avsaknaden av redovisning av berörda företags storlek, dels hänsynen till små företag vid reglernas utformning. I flera delar håller dock konsekvensutredningarna enligt Regelrådet en mycket hög kvalitet. Regelrådet fann därför att konsekvensutredningen uppfyllde kraven i 6 och 7§§ förordningen om konsekvensutredning vid regelgivning.
Riksdagen har tillkännagett för regeringen att regeringen bör verka för att EU-direktiv genomförs i nationell rätt på ett sätt som inte missgynnar företagens konkurrenskraft (bet. 2018/19:NU7 s. 61 f.). Regeringen redovisar i skrivelse 2019/20:75 att tillkännagivandet inte är slutbehandlat. I budgetpropositionen för 2020 (prop. 2019/20:1 utg.omr. 24) framgår att regeringen kommer att arbeta med implementeringen av EU-rätt i nationell rätt på ett sätt som skyddar svenska företags konkurrenskraft.
Digitalt avfallsregister
Enligt avfallsdirektivet ska spårbarhet säkerställas för allt farligt avfall som uppkommer inom en medlemsstat, dvs. det finns inte något nedre tröskelvärde för hur mycket avfall som genereras eller för storleken på en verksamhet för att kravet på spårbarhet ska gälla (artikel 17).
För att uppfylla kraven på spårbarhet i avfallsdirektivet gäller i dag en anteckningsskyldighet enligt avfallsförordningen (55–58 §§). Anteckningsskyldigheten gäller för alla yrkesmässiga verksamheter där farligt avfall uppkommer och för de som hanterar farligt avfall. I stort sett alla verksamheter som har för avsikt att samla in, återvinna eller bortskaffa farligt avfall måste antingen ha tillstånd eller ha gjort en anmälan enligt miljöprövningsförordningen. Alla verksamheter som tar emot och behandlar avfall måste också föra anteckningar. Regeringen har tidigare konstaterat att anteckningsskyldigheten inte är tillräcklig för att säkerställa det krav på spårbarhet av farligt avfall som avfallsdirektivet ställer upp.
Genom direktivet om ändring av avfallsdirektivet har det införts en skyldighet för medlemsstaterna att inrätta ett elektroniskt register eller samordnade register över uppgifter om farligt avfall (artikel 35 i avfallsdirektivet). Ett sådant register ska vara infört senast den 5 juli 2020. Avsikten med registret är att det ska kunna användas som ett verktyg för att uppfylla direktivets krav på spårbarhet.
I avfallsdirektivet anges att de som behandlar avfall, producenter av farligt avfall och verksamhetsutövare som yrkesmässigt samlar in eller transporterar farligt avfall eller agerar som handlare och mäklare av farligt avfall ska föra ett register i tidsföljd (artikel 35 i avfallsdirektivet). Registret ska omfatta uppgifter om avfallets mängd, typ och ursprung samt mängden produkter och material som är ett resultat av förberedelse för återanvändning, materialåtervinning eller andra återvinningsförfaranden. Registret ska också i relevanta fall omfatta uppgifter om destination, insamlingsfrekvens, transportsätt och behandlingsmetod.
I Sverige finns ännu inte något elektroniskt register för avfall som uppfyller kraven i avfallsdirektivet. Avsikten är dock enligt regeringen att Naturvårdsverket ska tillhandahålla en digital lösning för spårbarhet för farligt avfall som uppfyller avfallsdirektivets krav på elektroniskt register.
Regeringen beslutade den 9 maj 2019 att ge Naturvårdsverket i uppdrag att utreda rättsliga förutsättningar för att upprätta och tillhandahålla avfallsstatistik samt säkerställa spårbarhet av farligt avfall i en digital lösning som uppfyller kraven i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/851 av den 30 maj 2018 om ändring av direktiv 2008/98/EG om avfall (s.k. ändringsdirektivet). I uppdraget ingick att Naturvårdsverket skulle analysera befintlig lagstiftning som rör avfallsstatistik och spårbarhet av farligt avfall och föreslå de författningsändringar som krävs för att tillhandahålla en sådan digital lösning för spårbarhet av farligt avfall som direktivet förutsätter. Behovet av skydd för den personliga integriteten, sekretess- och dataskyddsfrågor och informationssäkerhet ska särskilt beaktas liksom kostnadseffektivitet. Naturvårdsverket har i rapporten Rättsliga förutsättningar för en ändamålsenlig avfallsstatistik och en digital lösning för spårbarhet av farligt avfall (dnr M2019/01642), som lämnades till regeringen den 5 september 2019, lämnat förslag till hur avfallsregistret skulle kunna regleras.
I propositionen redogörs för Naturvårdsverkets förslag. Naturvårdsverket föreslår att myndigheten ska inrätta ett avfallsregister som ska innehålla en stor mängd samlad information innefattande uppgifter om farligt avfall och behandling av icke-farligt avfall. Registret kommer även att innehålla uppgifter om enskilda verksamhetsutövare som hanterar sådant avfall. På sikt är tanken att registret även ska innehålla uppgifter om annat avfall. Naturvårdsverkets förslag syftar till att Sverige ska uppfylla avfallsdirektivets krav på ett elektroniskt register.
Enligt Naturvårdsverkets förslag ska skyldigheten att lämna uppgifter i avfallsregistret omfatta de som producerar och i övrigt hanterar farligt avfall samt de som i yrkesmässig verksamhet behandlar icke-farligt avfall. Skyldigheten att lämna uppgifter i avfallsregistret enligt Naturvårdsverkets förslag omfattar cirka en miljon verksamheter. De flesta av dessa verksamheter är producenter av farligt avfall. Termen avfallsproducent är avsedd att tolkas brett. Rapporteringsskyldigheten kommer att omfatta de som samlar in eller transporterar farligt avfall. Även statliga myndigheter som producerar eller på annat sätt hanterar farligt avfall eller behandlar icke-farligt avfall kommer att omfattas av skyldigheten att lämna uppgifter.
Den information som ska lämnas till avfallsregistret är i huvudsak information om farligt avfall, inklusive hur avfallet hanteras och av vem. En stor del av de uppgifter som föreslås hanteras i avfallsregistret finns i dag hos verksamhetsutövarna eller hos olika tillsynsmyndigheter. De aktörer som kommer att omfattas av kravet på att lämna uppgifter till det elektroniska registret är i dag enligt avfallsförordningen skyldiga att föra anteckningar med uppgifter som i huvudsak motsvarar de uppgifter som ska rapporteras in i det elektroniska registret (54–59 §§). I dag är den som har fört anteckningar skyldig att ge tillsynsmyndigheten möjlighet att ta del av innehållet i anteckningarna först om myndigheten begär det (59 § avfallsförordningen).
De uppgifter som i dag finns antecknade kommer att lämnas av verksamhetsutövarna till avfallsregistret. Det innebär att en mängd uppgifter kommer att samlas in som tidigare inte funnits hos myndigheterna. Dessa uppgifter kommer att vara allmänna handlingar.
Enligt Naturvårdsverkets rapport medför förslaget konsekvenser för berörda verksamhetsutövare i form av viss ökad administrativ börda, eftersom nu gällande anteckningsskyldighet i viss mån utökas och krav på att lämna uppgifterna digitalt till Naturvårdsverkets avfallsregister tillkommer. Förslaget innebär vidare att tillsynsmyndigheterna å ena sidan får kostnader för att koppla upp sig mot Naturvårdsverkets digitala lösning. Å andra sidan får tillsynsmyndigheterna ett nytt verktyg för att bedriva en effektiv tillsyn. För Naturvårdsverkets del medför förslaget kostnader för inrättande, förvaltning och drift av den digitala lösningen samt för ökat arbete med vägledning och administration.
I sin rapport anför Naturvårdsverket att förslaget ska ses som ett första steg i en utveckling som på längre sikt syftar till att det samlade utbytet av miljöinformation mellan företag och offentlig sektor ska ske i en ny helhetslösning där utbyte av avfallsinformation är en delmängd. Den digitala lösningen ska fullt utbyggd säkerställa spårbarhet för farligt avfall och i viss omfattning även för icke-farligt avfall samt förbättrad avfallsstatistik, vilket t.ex. avser strukturerade uppgifter om avfall som möter kraven på informationshantering enligt EU:s olika direktiv och förordningar om avfall och nationella önskemål om bl.a. uppgifter om bygg- och rivningsavfall.
Utskottets ställningstagande
Som utskottet tidigare framhållit är en effektiv avfallshantering och ett utvecklat system för hållbar återvinning av material och produkter en grundläggande förutsättning för att uppnå en resurseffektiv, cirkulär och biobaserad ekonomi.
Utskottet välkomnar det faktum att det inom EU antagits ett reviderat avfallsregelverk. De nya reglerna kommer att främja en ökad cirkularitet och leda till minskade avfallsmängder, ökad återvinning och ett fullständigt och enhetligt genomförande av avfallshierarkin i hela EU.
Riksdagen har tidigare uttalat att genomförande av EU-lagstiftning i nationell rätt ska ske på ett sätt som skyddar svenska företags konkurrenskraft. Att nationellt genomföra ett EU-direktiv innebär ett begränsat nationellt handlingsutrymme. Regeringen har anfört att man för de förslag i propositionen där handlingsutrymmet för att genomföra direktivens bestämmelser i olika avseenden varit större har möjliga alternativa lösningar för respektive förslag beskrivits. Utskottet konstaterar i detta sammanhang att Regelrådets samlade bedömning är att regeringen uppfyllt de krav som ställs för konsekvensutredning vid regelgivning. Utskottet bedömer att förslagens konsekvenser för den svenska konkurrenskraften är tillräckligt utredda.
Vidare konstaterar utskottet att ett fullt utbyggt digitalt avfallssystem inte bara kommer att kunna säkerställa spårbarhet för farligt avfall och i viss mån också icke-farligt avfall utan även kommer att kunna leverera en samlad och förbättrad avfallsstatistik och fungera som ett värdefullt verktyg för tillsynsmyndigheterna i deras arbete.
Därmed anser utskottet att motion 2019/20:3609 och motion 2019/20:3612 yrkande 3 kan lämnas utan vidare åtgärd.
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkanden om vägledning och kriterier för när avfall upphör att vara avfall.
Jämför reservation 3 (M, SD).
Motionen
I kommittémotion 2019/20:3612 av Jessica Rosencrantz m.fl. (M) anförs i yrkande 1 att Naturvårdsverket bör få i uppdrag att ta fram en ny tydligare vägledning för när avfall upphör att vara avfall. Vidare anförs i yrkande 2 att Naturvårdsverket bör ges ett nytt uppdrag för att snabbt kunna avgöra avfallets status samt vid behov utarbeta end of waste-kriterier för avfall. Motionärerna anser att det ska vara enkelt att bidra till samhällets omställning och anser därför att Naturvårdsverket ska ges i uppdrag att ta fram en mer detaljerad vägledning om när avfall upphör att vara avfall för att skapa en större tydlighet och förutsägbarhet för företagen som vill bidra till omställningen till en cirkulär ekonomi. Vidare anser motionärerna att Naturvårdsverkets ska ges ett nytt uppdrag att bistå företagen med att snabbt avgöra avfallets status, samt vid behov utarbeta s.k. end of waste-kriterier för avfallet ifråga.
Kompletterande information
Genom direktivet om ändring av avfallsdirektivet har det gjorts ändringar i de bestämmelser som innehåller kriterier för när avfall upphör att vara avfall (artikel 6.1 i avfallsdirektivet). Ändringarna innebär att medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder för att se till att avfall som har genomgått materialåtervinning eller något annat återvinningsförfarande ska anses ha upphört att vara avfall om det uppfyller följande villkor:
föremål.
ändamålen och befintlig lagstiftning och normer för produkter.
negativa följder för miljön eller människors hälsa.
I skälen till förslaget i propositionen anges att dessa villkor fanns även tidigare i direktivet. Bestämmelsen har dock ändrats på ett sätt som innebär att villkoren ska beaktas vid all bedömning av om avfall har upphört att vara avfall och inte bara vid utarbetandet av kriterier för när avfall upphör att vara avfall. Ändringarna motiveras av att aktörer på marknaden för sekundära råvaror bör ges större säkerhet när det gäller ämnens eller föremåls status som avfall eller icke-avfall och att lika villkor bör främjas (skäl 17 i ändringsdirektivet).
I propositionens konsekvensbeskrivning uppges att förslagen om när avfall upphör att vara avfall innebär förtydliganden av i dag gällande regelverk. Förslaget förväntas inte leda till direkta kostnader för företagen. Tvärtom kan reglerna bidra till att minska administrativa kostnader eftersom dagens regelverk är mindre tydligt, vilket kan medföra kostnader i termer av att analysera och tolka lagstiftning.
Liksom tidigare får kommissionen anta genomförandeakter för att fastställa närmare kriterier för när vissa kategorier av avfall upphör att vara avfall (artikel 6.2 i avfallsdirektivet). Om inga kriterier har fastställts på unionsnivå får medlemsstaterna fastställa kriterier (artikel 6.3). Om inga kriterier har fastställts får medlemsstaterna liksom tidigare besluta i det enskilda fallet om ett visst avfall har upphört att vara avfall. Sådana beslut behöver inte längre anmälas till kommissionen (artikel 6.4).
EU-kommissionen har tillsammans med medlemsländerna arbetat med att ta fram EU-förordningar med kriterier för när olika avfallsslag upphör att vara avfall, s.k. end of waste-förordningar. Dessa är frivilliga att tillämpa för de avfallsslag som det finns framtagna kriterier för. Hittills har det tagits fram end-of-waste-kriterier på unionsnivå för skrot av järn, stål eller aluminium, krossglas och kopparskrot.
Som framgår av tidigare avsnitt föreslås i propositionen att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela ytterligare föreskrifter om när avfall upphör att vara avfall enligt de angivna villkoren. Bemyndigandet syftar till att ge möjlighet för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att ta fram nationella end of waste-kriterier. Som framgår ovan får nationella end of waste-kriterier enligt avfallsdirektivet endast tas fram om det inte har fastställts kriterier på unionsnivå (artikel 6.3).
Naturvårdsverkets vägledning om när avfall upphör att vara avfall riktar sig både till de som är verksamhetsutövare och återvinner avfall samt till de som arbetar på en tillsynsmyndighet. Enligt vägledningen kan avfall upphöra att vara avfall när avfallet genomgått en återvinningsprocess. Det kan dels ske genom att tillämpa s.k. end of waste-kriterier men också genom en bedömning i det enskilda fallet. När avfall återvinns så att det upphör att vara avfall omfattas den tillverkade produkten av produkt- och kemikalielagstiftningen.
Det är verksamhetsutövaren som ska bedöma om ett avfall efter en återvinningsprocess har upphört att vara ett avfall. Naturvårdsverket rekommenderar att verksamhetsutövaren rådgör med tillsynsmyndigheten vid denna bedömning. Inom ramen för tillsynen granskas verksamhetsutövarens bedömning och ifall myndigheten inte delar bedömningen att avfall upphört att vara avfall kan tillsynsmyndigheten förelägga verksamheten att fortsätta hantera ämnet eller föremålet som ett avfall. Ett sådant beslut kan överklagas.
Naturvårdsverket anser att det generellt sett inte är en uppgift för tillsynsmyndigheten att utfärda beslut om att avfall upphört att vara avfall. Att pröva frågan om avfall har upphört att vara avfall ska som huvudregel göras i tillsynen och inte i en tillståndsprövning eller ett anmälningsförfarande. Skälet till det är att klassificeringen av om ett avfall är ett avfall eller inte kan ändras över tiden. Klassificeringen är beroende av förhållanden i verksamhetens process samt yttre faktorer, t.ex. avsättningen och att materialet kan användas på ett miljömässigt hållbart sätt etc.
Den återvinning av avfall som sker i Sverige i dag sker oftast utan tillämpning av end of waste-kriterier och istället görs en bedömning i det enskilda fallet. Enligt uppgift från Naturvårdsverket kommer samtliga vägledningar som berörs av det nya regelverket att ses över.
Utskottets ställningstagande
En viktig del i omställningen till en mer cirkulär ekonomi är att samhället i ökad utsträckning kan ersätta jungfruliga material med återvunna resurser. Ett tydligt regelverk är en viktig förutsättning för att efterfrågan på återvunnet material ska öka. Utskottet välkomnar därför att bestämmelserna om när avfall upphör att vara avfall förtydligas genom de föreslagna lagändringarna. Utskottet förutsätter att myndigheternas vägledning uppdateras i enlighet med det nya regelverket.
Utskottet vill vidare framhålla att det är verksamhetsutövaren som ska bedöma om ett avfall efter en återvinningsprocess har upphört att vara ett avfall. Vid återvinning av avfall i Sverige är i dag en bedömning i det enskilda fallet ett vanligare arbetssätt än användandet av end of waste-kriterier. Utskottet noterar dock att lagförslaget innehåller bemyndiganden som gör det möjligt att ta fram nationella kriterier för avfallsfraktioner.
Därmed föreslår utskottet att motion 2019/20:3612 yrkande 1 och 2 lämnas utan vidare åtgärd.
|
1. |
Konsekvenser av genomförandet av de reviderade avfallsdirektiven, punkt 2 (SD, KD) |
av Angelika Bengtsson (SD), Ebba Hermansson (SD), Fredrik Lindahl (SD) och Camilla Brodin (KD).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde ha följande lydelse:
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.
Därmed bifaller riksdagen motion
2019/20:3609 av Kjell-Arne Ottosson m.fl. (KD) och
avslår motion
2019/20:3612 av Jessica Rosencrantz m.fl. (M) yrkande 3.
Ställningstagande
Lagförslagen i proposition 2019/20:156 Genomförande av EU-direktiv på avfallsområdet möjliggör att Sverige kan fortsätta utvecklingen mot att bli ett mer resurseffektivt samhälle och övergå till en cirkulär ekonomi. Därför är vi positiva till huvuddragen i regeringens proposition. Men det finns aspekter av den som vi finner problematiska.
I huvudsak handlar det om en viss överimplementering av direktivet vilket regeringen i något fall själva bekräftar, men i andra delar saknas den transparensen. Vi anser även att förslagens påverkan på svenska företag inte har konsekvensutretts tillräckligt väl.
Regelrådet erkänner att de inte haft möjlighet att detaljgranska varje delförslag eller bedöma huruvida alla effekter konsekvensutretts men man gör den sammanvägda bedömningen att konsekvensutredningen uppfyller organets krav. I Regelrådets fullständiga yttrande specificeras vilka delar som organet menar att förslagsställarna hade kunnat utveckla.
Regelrådet skriver att det i vissa fall saknas information om varför ett förslag går utöver EU-rätten. Bland annat handlar det om förslaget som rör det digitala systemet för att spåra farligt avfall, där förslaget till skillnad från vad direktivet anger även inkluderar icke-farligt avfall. Detta medför att betydligt fler företag omfattas av det rapporteringskrav som lagstiftningen dikterar. Vidare hade Regelrådet velat se fler resonemang kring alternativa lösningar vid genomförandet av EU-rätten. Organet bedömer också att flera förslag innebär relativt omfattande ändringar i dagens regelverk och att de berörda aktörerna, givet att författningsändringarna föreslås träda i kraft den 1 augusti, har en kort förberedelsetid.
Näringslivets regelnämnd anser att konsekvensutredningen i den remitterade promemorian inte uppfyller de krav på analys som bör ställas i samband med genomförande av EU-lagstiftning. Nämnden saknar bl.a. en jämförelse med hur övriga nordiska länder och andra EU-medlemsstater planerar att genomföra EU-lagstiftningen för att erhålla eventuella alternativa lösningar som kan vara mer kostnadseffektiva och för att se till att det svenska genomförandet inte innebär att svenska företag får konkurrensnackdelar i förhållande till sina utländska konkurrenter.
Att genomförande av EU-direktiv inte bör försämra företagens konkurrenskraft finns uttryckt i riksdagens tillkännagivande till riksdagen, 2018/19:NU7 som beslutades den 3 april 2019. Av den anledningen anser vi att regeringen bör vidta återhållsamhet vid implementering av EU-direktiv i svensk lagstiftning och konsekvenser för det svenska näringslivet bör vara lättöverskådliga.
Vi anser att merparten av lagförslagen i propositionen är väl avvägda men att en mer grundlig konsekvensutredning för svenska företag egentligen hade behövt utföras. Därtill oroas vi över en möjlig överimplementering av EU-direktivet. Därför yrkar vi på att regeringen inom ett år bör utvärdera hur den föreslagna implementeringen av EU-direktivet påverkar svenska företags konkurrenskraft.
|
2. |
Konsekvenser av genomförandet av de reviderade avfallsdirektiven, punkt 2 (M) |
av Helena Antoni (M), Karin Enström (M) och Lotta Finstorp (M).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde ha följande lydelse:
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.
Därmed bifaller riksdagen motion
2019/20:3612 av Jessica Rosencrantz m.fl. (M) yrkande 3 och
avslår motion
2019/20:3609 av Kjell-Arne Ottosson m.fl. (KD).
Ställningstagande
Vi har tidigare föreslagit att det ska utvecklas ett digitalt system för att spåra farligt avfall och ställer oss således positiva till att information kopplat till farligt avfall digitaliseras. Det förbättrar och effektiviserar informationsöverföringen och ökar spårbarheten.
Gemensamma EU-regler på avfallsområdet är viktiga för att höja miljökraven i hela unionen men också för att få en välfungerande inre marknad med likartade krav i alla medlemsländer. I sin proposition föreslår regeringen emellertid mer långtgående skyldigheter för alla verksamheter som omfattas av skyldigheten att rapportera in farligt avfall till det digitala systemet än vad direktivet kräver. Det handlar bl.a. om anteckningsskyldigheten där det svenska genomförandet medför att fler uppgifter ska vara obligatoriska att rapportera in jämfört med det som anges i direktivet.
I stort sett alla svenska företag omfattas av kraven på ett digitalt register för farligt avfall. Trots det har regeringen inte genomfört en konsekvensanalys av vad överimplementeringen kommer att kosta företagen ekonomiskt. Men att det innebär en konkurrensnackdel för svenska företag, eftersom de tvingas att möta högre krav och kostnader än företagen i andra EU-länder, konstaterar till och med regeringen själv.
Vi ser i det här fallet ingen anledning till att företag i Sverige ska möta högre krav än företag i andra EU-länder. Vi motsätter oss därför regeringens förslag till överimplementering av det digitala systemet för att spåra farligt avfall. Vi kräver därför att regeringen ska återkomma med en utformning av det digitala systemet för att spåra farligt avfall i Sverige som inte går längre än EU-direktivet kräver.
I det fall regeringen trots allt väljer att utforma det digitala systemet för att spåra farligt avfall i Sverige så att det går längre än EU-direktivet kräver bör regeringen utvärdera hur överimplementeringen påverkar svenska företags konkurrenskraft.
|
3. |
Vägledning och kriterier för när avfall upphör att vara avfall, punkt 3 (M, SD) |
av Helena Antoni (M), Karin Enström (M), Lotta Finstorp (M), Angelika Bengtsson (SD), Ebba Hermansson (SD) och Fredrik Lindahl (SD).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde ha följande lydelse:
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.
Därmed bifaller riksdagen motion
2019/20:3612 av Jessica Rosencrantz m.fl. (M) yrkandena 1 och 2.
Ställningstagande
Vi är positiva till att skapa bättre förutsättningar för ett resurseffektivt och cirkulärt samhälle. För att åstadkomma detta ska politiken främst prioritera åtgärder som förebygger att avfall uppkommer, genom återanvändning. Det avfall som ändå uppkommer ska i första hand återvinnas.
För att öka återvinningsgraden och skapa bättre förutsättningar för en cirkulär ekonomi är en förändrad syn på avfall viktig. Det som i dag betraktas och hanteras som avfall behöver i ökad utsträckning bli en resurs som återvinns. Vi välkomnar därför att Sverige genom EU-direktiv på avfallsområdet tar steg i den riktningen.
Vi välkomnar också att skrivningar om när avfall upphör att vara avfall förs in i miljöbalken, i syfte att underlätta processer där återvunnet avfall ersätter jungfruliga material i olika produktionsprocesser och på så sätt förbättrar cirkulära flöden i samhället.
Men för att ytterligare förenkla för företagen som vill återvinna avfall behöver den nya lagstiftningen kompletteras med en uppdaterad vägledning från Naturvårdsverket för när avfall upphör att vara avfall. Den vägledning som finns i dag bidrar inte med nödvändig tydlighet för företagen.
I dagsläget är det företaget som är skyldigt att visa att avfallet har upphört att vara avfall. Men ingen myndighet har i dag ansvaret för att meddela om processen för att tillse att avfall upphör att vara avfall är tillräcklig för att leva upp till kraven i lagen. Det ansvaret vilar i stället på tillståndsmyndigheter, vilka riskerar göra olika bedömningar, i olika delar av landet. Detta skapar en osäkerhet och försvårar för företagen som antingen vill återvinna avfall eller köpa material som tidigare klassats som avfall. Detta i sin tur saktar ner omställningen till en cirkulär ekonomi.
Vi anser att det ska vara enkelt att bidra till samhällets omställning. Vi vill därför att Naturvårdsverket ska ges i uppdrag att ta fram en mer detaljerad vägledning om när avfall upphör att vara avfall för att skapa en större tydlighet och förutsägbarhet för företagen som vill bidra till omställningen till en cirkulär ekonomi. Vi anser också att Naturvårdsverkets ska ges ett nytt uppdrag att bistå företagen med att snabbt avgöra avfallets status samt vid behov utarbeta s.k. end of waste-kriterier för avfallet ifråga.
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
1.Riksdagen antar regeringen förslag till lag om ändring i miljöbalken.
2.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).
3.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen (2010:900).
4.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2019:1274) om skatt på avfall som förbränns.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen ska utvärdera hur det föreslagna genomförandet av EU-direktivet påverkar svenska företags konkurrenskraft och tillkännager detta för regeringen.
1.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge Naturvårdsverket i uppdrag att ta fram en ny, tydligare vägledning om när avfall upphör att vara avfall och tillkännager detta för regeringen.
2.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge Naturvårdsverket ett nytt uppdrag för att snabbt kunna avgöra avfallets status samt vid behov utarbeta end of waste-kriterier för avfall och tillkännager detta för regeringen.
3.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen ska återkomma med en utformning av det digitala systemet för att spåra farligt avfall i Sverige som inte går längre än EU-direktivet kräver och tillkännager detta för regeringen.
Bilaga 2