Signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet – en modern och ändamålsenlig lagstiftning

Försvarsutskottets betänkande 2025/26:FöU18

Sammanfattning

Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag till en ny lag om signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet i krig eller krigsfara. Den nya lagen syftar till att möjliggöra för Försvarets radioanstalt att bedriva en effektiv och ändamålsenlig signalspaning även under sådana särskilda förhållanden.

Utskottet tillstyrker även regeringens övriga förslag. Ändringarna i lagen om signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet innebär bl.a. att det införs ett nytt ändamål som möjliggör signalspaning i övningsverksamhet och ett undantag för nödliknande situationer från det befintliga förbudet mot att inhämta signaler mellan en avsändare och en mottagare som båda befinner sig i Sverige.

Den nya lagen och övriga lagändringar föreslås träda i kraft den 1 augusti 2026.

Behandlade förslag

Proposition 2025/26:179 Signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet – en modern och ändamålsenlig lagstiftning.

Innehållsförteckning

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Propositionens huvudsakliga innehåll

Utskottets överväganden

Signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet – en modern och ändamålsenlig lagstiftning

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Bilaga 2
Regeringens lagförslag

 

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

 

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I betänkandet behandlar utskottet proposition 2025/26:179 Signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet – en modern och ändamålsenlig lagstiftning. I propositionen finns en redogörelse för ärendets beredning fram till regeringens beslut om propositionen.

Det har inte väckts några motioner med anledning av propositionen.

Regeringens förslag till riksdagsbeslut finns i bilaga 1. Regeringens lagförslag finns i bilaga 2.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslår regeringen en ny lag om signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet i krig eller krigsfara. Förslaget syftar till att möjliggöra för Försvarets radioanstalt att bedriva en effektiv och ändamåls­enlig signalspaning även under sådana särskilda förhållanden.

Regeringen föreslår även ändringar i lagen om signalspaning i försvars­underrättelseverksamhet, som bl.a. innebär ett nytt ändamål som möjliggör signalspaning i övningsverksamhet, ett reviderat ändamål om kartläggning av internationell terrorism och annan grov gränsöverskridande brottslighet som kan hota väsentliga nationella intressen och ett undantag för nödliknande situationer från det befintliga förbudet mot att inhämta signaler mellan en avsändare och mottagare som båda befinner sig i Sverige och från skyldigheten att förstöra sådana signaler.

I propositionen föreslås även vissa ändringar i lagen om Försvars­underrättelsedomstol i syfte att möjliggöra en än mer effektiv organisation och handläggning och i lagen om behandling av personuppgifter vid Försvarets radioanstalt med anledning av det nya signalspaningsändamålet övnings­verksamhet. 

Den nya lagen och övriga lagändringar föreslås träda i kraft den 1 augusti 2026.

Utskottets överväganden

Bakgrund och gällande rätt

Försvarets radioanstalts försvarsunderrättelseverksamhet

Svensk försvarsunderrättelseverksamhet regleras framför allt i lagen (2000:130) och förordningen (2000:131) om försvarsunderrättelseverksamhet.

Av 1 § lagen om försvarsunderrättelseverksamhet framgår att försvars­underrättelse­verksamhet ska bedrivas till stöd för svensk utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik samt i övrigt för kartläggning av yttre hot mot landet. I verksamheten ingår att medverka i svenskt deltagande i internationellt säkerhets­samarbete. Försvarsunderrättelseverksamhet får endast avse utländska förhållanden. Det framgår även av bestämmelsen att regeringen bestämmer inriktningen för försvarsunderrättelseverksamheten och att de myndigheter som regeringen bestämmer får, inom ramen för den inriktningen, ange en närmare inriktning av verksamheten. I lagen om signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet (se nedan) finns särskilda bestämmelser om inriktning.

Försvarsunderrättelseverksamhet bedrivs enligt 2 § lagen om försvars­underrättelseverksamhet genom inhämtning, bearbetning och analys av information. Processen resulterar i underrättelser som ska rapporteras till berörda myndigheter.

Enligt 4 § första stycket lagen om försvarsunderrättelseverksamhet får det inom ramen för försvarsunderrättelseverksamheten inte vidtas åtgärder som syftar till att lösa uppgifter som enligt lagar eller andra föreskrifter ligger inom ramen för Polismyndighetens, Säkerhetspolisens och andra myndigheters brottsbekämpande och brottsförebyggande verksamheter. Enligt andra stycket får dock stöd lämnas till andra myndigheters brottsbekämpande och brottsförebyggande verksamhet om det inte finns hinder enligt andra bestämmelser. Av 1 § lagen (2019:547) om förbud mot användning av vissa uppgifter för att utreda brott framgår att uppgifter i underrättelser som rapporterats enligt lagen om försvarsunderrättelseverksamhet inte får användas för att utreda brott.

Av 2 § förordningen om försvarsunderrättelseverksamhet framgår att Försvarets radioanstalt (FRA) är en av de myndigheter som ska bedriva försvars­underrättelseverksamhet.

Signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet

Signalspaning är en metod för teknisk inhämtning av signaler i elektronisk form. Inhämtningen kan ske bl.a. i etern och i tråd (kabel). Den inhämtade informationen bearbetas och analyseras, vilket resulterar i underrättelser som rapporteras till berörda uppdragsgivare och myndigheter.

Möjligheten till signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet regleras framför allt i lagen (208:717) om signalspaning i försvarsunderrättelse­verksamhet (signal­spaningslagen) och i den tillhörande förordningen (2008:923) om signal­spaning i försvarsunderrättelseverksamhet. Regelverket innebär att signal­spanings­verksamheten är strikt reglerad och underkastad flera begränsningar, t.ex. att den bara får ske för vissa angivna ändamål och att dess inriktning endast får anges av vissa utpekade aktörer samt att tillstånd alltid krävs.

Inriktning och ändamål för signalspaning

Av 1 och 4 §§ signalspaningslagen framgår att den myndighet som regeringen bestämmer (signalspaningsmyndigheten)[1] får inhämta signaler i elektronisk form vid signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet men att signalspaningen endast får bedrivas i det fall som regeringen, Regerings­kansliet, Försvarsmakten, Säkerhetspolisen eller Nationella operativa avdelningen i Polismyndigheten har bestämt inriktningen av signalspaningen. FRA kan således inte själv initiera någon signalspaning utanför uppdragsgivarnas inriktningar. Av 4 § tredje stycket signalspaningslagen framgår att inriktning av signalspaning inte får avse endast en viss fysisk person.

Av 1 § andra stycket signalspaningslagen framgår att signalspaning endast får bedrivas i syfte att kartlägga

1. yttre militära hot mot landet
2. förutsättningar för svenskt deltagande i fredsfrämjande och humanitära internationella insatser eller hot mot säkerheten för svenska intressen vid genomförandet av sådana insatser
3. strategiska förhållanden avseende internationell terrorism och annan grov gränsöverskridande brottslighet som kan hota väsentliga nationella intressen
4. utveckling och spridning av massförstörelsevapen, krigsmateriel och produkter som avses i lagen (2000:1064) om kontroll av produkter med dubbla användningsområden och av tekniskt bistånd
5. allvarliga yttre hot mot samhällets infrastrukturer
6. konflikter utomlands med konsekvenser för internationell säkerhet
7. främmande underrättelseverksamhet mot svenska intressen
8. främmande makts agerande eller avsikter av väsentlig betydelse för svensk utrikes-, säkerhets- eller försvarspolitik eller
9. sådana företeelser som avses i 1–8, men som inte riktas mot Sverige eller rör svenska intressen, om det är nödvändigt för ett samarbete i underrättelsefrågor med andra länder och internationella organisationer som signalspaningsmyndigheten deltar i.

FRA:s försvarsunderrättelseverksamhet tar bl.a. sikte på att upptäcka ännu okända hotaktörer, företeelser och uppgifter av relevans om dessa. Det kan exempelvis röra sig om uppgifter om nya hot mot svenska säkerhetsintressen, samhällsviktiga funktioner eller svensk hemlig information som inte får röjas för främmande makt.

Inhämtning av signaler

Inhämtning av signaler i tråd får, enligt 2 § signalspaningslagen, endast avse signaler som förs över Sveriges gräns i tråd som ägs av en operatör. Av 2 a § signalspaningslagen framgår att signaler mellan en avsändare och mottagare som båda befinner sig i Sverige inte får inhämtas. Förbudet omfattar dock, enligt andra stycket samma bestämmelse, inte signaler som utväxlas autonomt mellan tekniska system i sådana fall där signalerna inte innehåller personuppgifter, eller som sänds till eller från utländsk militär personal, utländska statsfartyg, statsluftfartyg eller militära fordon.

Inhämtning av signaler i tråd får enligt 3 § signalspaningslagen endast ske automatiserat och får endast avse signaler som identifierats med hjälp av sökbegrepp. Det framgår vidare att även vid annan automatiserad inhämtning ska sökbegrepp användas för identifiering av signaler. Sökbegrepp ska utformas och användas med respekt för enskildas personliga integritet och så att signalspaningen medför ett så begränsat integritetsintrång som möjligt. För sökbegrepp som är direkt hänförliga till en viss fysisk person gäller därutöver att de endast får användas om det är av synnerlig vikt för verksamheten.

Signalspaning kräver tillstånd av Försvarsunderrättelsedomstolen

Av 4 a § signalspaningslagen framgår att all inhämtning av signaler i elektronisk form vid signalspaning kräver tillstånd. Kravet på tillstånd gäller oavsett för vilket syfte som signalen hämtas in och oberoende av vilken teknik som används. Försvarsunderrättelse­domstolen prövar frågor om tillstånd till signalspaning. Det är FRA som ska ansöka om tillståndet hos Försvars­underrättelsedomstolen. Ansökan ska bl.a. innehålla uppgifter om det inhämtningsuppdrag som ansökan avser med en närmare redogörelse för det behov som föranleder ansökan och uppgift om vilken inriktning uppdraget hänför sig till, vilken eller vilka signalbärare avseende signaler i tråd som signalspaningsmyndigheten behöver ha tillgång till för att fullgöra uppdraget, de sökbegrepp eller kategorier av sökbegrepp som är avsedda att användas och vilken tid tillståndet ska gälla.

Tillstånd får enligt 5 § signalspaningslagen endast lämnas om uppdraget är förenligt med lagen om försvarsunderrättelseverksamhet och signal­spaningslagen, syftet med inhämtningen inte kan tillgodoses på ett mindre ingripande sätt, uppdraget beräknas ge information vars värde är klart större än det integritetsintrång som inhämtning i enlighet med ansökan kan innebära, de sökbegrepp eller kategorier av sökbegrepp som är avsedda att användas är förenliga med 3 § signalspaningslagen samt ansökan inte avser endast en viss fysisk person.

Av 5 a § signalspaningslagen framgår vad ett tillstånd ska innehålla. I tillståndet ska anges bl.a. vilket inhämtningsuppdrag signalspaningen ska bedrivas för, vilka signalbärare och sökbegrepp som får användas, den tid som tillståndet avser samt vilka villkor i övrigt som behövs för att begränsa intrånget i enskildas personliga integritet.

Försvarsunderrättelsedomstolens beslut i frågor som rör signalspaning, eller domstolens beslut i övrigt, kan inte överklagas.

Bestämmelser om domstolen finns i lagen (2009:966) om Försvars­underrättelsedomstol och i förordningen (2009:968) med instruktion för Försvarsunderrättelsedomstolen. I lagen finns bestämmelser bl.a. om domstolens uppgifter och sammansättning, grundläggande krav på ledamöterna och deras förordnandetid. I lagen finns vidare bestämmelser om t.ex. de integritets­skyddsombud som ska finnas för att bevaka enskildas integritetsintresse i mål vid domstolen.

Förstöringsskyldighet

Enligt signalspaningslagen är FRA under vissa omständigheter skyldig att omgående förstöra en upptagning eller uppteckning med visst innehåll. Om FRA t.ex. inhämtat signaler mellan mottagare och avsändare som båda befinner sig i Sverige ska upptagningen eller uppteckningen omgående förstöras så snart det kan klarläggas att sådana signaler inhämtats (2 a §). I 7 § anges ytterligare situationer då myndigheten är skyldig att omgående förstöra en upptagning eller uppteckning.

Underrättelseskyldighet gentemot enskilda

I signalspaningslagen finns även bestämmelser om underrättelseskyldighet gentemot enskilda. Av 11 a § framgår således att om det vid signalspaning har använts sökbegrepp som är direkt hänförliga till en viss fysisk person ska denne underrättas om det. Enligt 11 b § får dock underrättelse skjutas upp om det finns sekretess som hindrar att den lämnas. Om det på grund av sekretess inte har kunnat lämnas någon underrättelse inom ett år från att inhämtnings­uppdraget avslutades, behöver någon underrättelse inte lämnas.

Kontroll och tillsyn

En viktig del av regelverket om försvarsunderrättelseverksamhet är bestämmelserna om kontroll och tillsyn. Statens inspektion för försvars­underrättelseverksamheten (Siun) ansvarar för kontrollen av försvars­underrättelseverksamheten hos de myndigheter, däribland FRA, som bedriver sådan verksamhet. Siun är därutöver kontrollmyndighet enligt signalspanings- lagen och har till uppgift att kontrollera att signalspaningslagen följs. Dessutom ska Siun granska sådan behandling av personuppgifter som utförs i FRA:s försvarsunderrättelse- och utvecklingsverksamhet.

Enligt 10 § signalspaningslagen ska Siuns kontroll särskilt avse granskning av sökbegrepp enligt 3 §, förstöring av uppgifter enligt 7 § samt rapportering enligt 8 §. Om det vid en kontroll framkommer att inhämtningen inte är förenlig med det tillstånd som Försvarsunderrättelsedomstolen meddelat får Siun besluta att viss inhämtning ska upphöra eller att upptagning eller uppteckning av inhämtade uppgifter ska förstöras. Enligt 10 a § kan en enskild begära kontroll av om hans eller hennes meddelanden har inhämtats i samband med signalspaning enligt signalspaningslagen och, om så är fallet, huruvida inhämtningen och behandlingen av inhämtade uppgifter har skett i enlighet med lag. Vidare ska det enligt 11 § signalspaningslagen finnas ett integritets­skyddsråd vid FRA som har till uppgift att ha fortlöpande insyn i de åtgärder som vidtas för att säkerställa integritetsskyddet i signalspanings­verksamheten.

Bestämmelser som rör Siun och dess verksamhet finns, förutom i signalspaningslagen, även i bl.a. lagen liksom förordningen om försvars­underrättelseverksamhet och förordningen (2009:969) med instruktion för Statens inspektion för försvarsunderrättelseverksamheten.

FRA:s personuppgiftsbehandling

I lagen (2021:1172) om behandling av personuppgifter vid Försvarets radioanstalt (FRA-PUL) och förordningen (2021:1208) om behandling av personuppgifter vid Försvarets radioanstalt (FRA-PUF) regleras person­uppgifts­behandling i FRA:s försvarsunderrättelse- och utvecklings­verksamhet samt informationssäkerhetsverksamhet. Syftet med FRA-PUL anges vara att säkerställa att FRA kan behandla personuppgifter på ett ändamålsenligt sätt och att skydda fysiska personers grundläggande fri- och rättigheter i samband med sådan behandling.

Integritetsskyddsmyndigheten är tillsynsmyndighet för den personuppgifts­behandling som sker vid FRA. Siuns granskning av FRA:s behandling av personuppgifter utgör ett komplement till Integritetsskyddsmyndighetens tillsyn.

Skyddet för den personliga integriteten

Enskilda tillförsäkras skydd mot godtyckliga ingrepp i sitt privat- och familjeliv från statens sida genom bl.a. 2 kap. 6 § regeringsformen och artikel 8 i Europakonventionen.

Enligt 2 kap. 6 § regeringsformen är var och en gentemot det allmänna skyddad mot undersökning av brev och andra förtroliga försändelser samt mot hemlig avlyssning eller upptagning av telefonsamtal eller andra förtroliga meddelanden. Utöver detta är var och en gentemot det allmänna skyddad mot betydande intrång i den personliga integriteten, om det sker utan samtycke och innebär övervakning eller kartläggning av den enskildes personliga förhållanden.

Fri- och rättigheter enligt 2 kap. 6 § regeringsformen kan begränsas endast genom lag. Begränsningen får enligt 2 kap. 21 § göras endast för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle och får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den och inte heller sträcker sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsikts­bildningen såsom en av folkstyrelsens grundvalar.

I artikel 8.1 i Europakonventionen anges att var och en har rätt till respekt för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens. Inskränkningar i dessa rättigheter får endast göras med stöd av lag och om det i ett demokratiskt samhälle är nödvändigt bl.a. med hänsyn till statens säkerhet och den allmänna säkerheten, till förebyggande av oordning och brott eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter (artikel 8.2).

Av artikel 15 följer att under krig eller i annat allmänt nödläge som hotar nationens existens får en konventionsstat vidta åtgärder som avviker från dess skyldigheter enligt konventionen. En stat får endast göra avvikelser i den utsträckning som det är oundgängligen nödvändigt med hänsyn till situationens krav och under förutsättning att dessa åtgärder inte strider mot dess övriga förpliktelser enligt den internationella rätten.

Vid åtgärder som begränsar skyddet i 2 kap. 6 § regeringsformen och artikel 8.1 i Europakonventionen ska det göras en proportionalitetsbedömning där riskerna med en åtgärd vägs mot dess fördelar. Det innebär avvägningar mellan å ena sidan behovet av åtgärden samt åtgärdens förväntade effektivitet och nytta och å andra sidan vilka integritetsintrång som åtgärden kan förväntas medföra. En åtgärd är bara tillåten om fördelarna med den står i rimlig proportion till nackdelarna. I detta ingår att bedöma om åtgärden är nödvändig utifrån det avsedda ändamålet och om det finns alternativ som är mindre integritetskänsliga.

Signalspaning i krig och krigsfara

Det finns i dag ingen särskild reglering för signalspaning i krig eller krigsfara utan det vanliga regelverket gäller. I förarbetena till signalspanings­lagen bedömdes ett enskilt militärt angrepp i alla dess former från en annan stat mot Sverige som osannolikt under en överskådlig tid, minst en tioårsperiod. Regeringen konstaterade då att de säkerhetspolitiska hoten var av en annan karaktär än under kalla kriget, och att hoten ofta är gränsöverskridande, icke-militära och inte sällan utgår från icke-statliga aktörer (prop. 2006/07:63).

Sedan dess har den säkerhetspolitiska situationen stegvis försämrats. Regeringen anförde i propositionen Totalförsvaret 2025–2030 att Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina har försämrat säkerhetsläget i Europa, Sverige och närområdet i grunden och för lång tid framåt, och att ett väpnat angrepp mot Sverige eller våra allierade inte kan uteslutas (prop. 2024/25:34 s. 63).

I 15 kap. 1–7 §§ regeringsformen finns bestämmelser som är av betydelse vid frågor om normgivning i krig och krigsfara. Genom bestämmelsen i 6 § finns en möjlighet för riksdagen att under vissa krigsförhållanden delegera normgivningskompetens till regeringen även i sådana ämnen där föreskrifter annars ska meddelas genom lag, dvs. där delegering annars är förbjuden.

Riksdagens tillkännagivande om signalspaning

Riksdagen har riktat ett tillkännagivande till regeringen om att se över möjligheten att ge Inspektionen för strategiska produkter (ISP) rätt att inrikta signalspaning från FRA (bet. 2017/18:FöU5 punkt 3, rskr. 2017/18:178 och 179).

Propositionen

I propositionen redovisar regeringen i huvudsak följande förslag och bedömningar.

En ny lag som reglerar signalspaning i försvarsunderrättelse­verksamhet i krig eller krigsfara ska införas

Regeringen föreslår att en särskild lag ska reglera vissa frågor om signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet om Sverige är i krig eller krigsfara.

Skälen för regeringens förslag är i huvudsak följande. FRA:s signalspaningsverksamhet i försvarsunderrättelseverksamhet är av stor betydelse för svensk utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik i fredstid och kommer även att vara av stor vikt om Sverige skulle befinna sig i krig eller krigsfara. Det försämrade säkerhetspolitiska läget de senaste åren har bl.a. inneburit att FRA fått en ökad mängd förfrågningar från sina uppdragsgivare. I händelse av krig eller krigsfara kommer det att finnas ett än större behov av rapportering till regeringen och andra berörda myndigheter. Det får också anses sannolikt att det kommer att finnas ett krav på en mer skyndsam rapportering. Även innan det är krig eller krigsfara finns det krav på ett gott informations- och underrättelseläge för att regeringen ska kunna agera förutseende, t.ex. genom att fatta beslut om beredskapshöjningar och andra motåtgärder innan Sverige utsätts för ett angrepp.

Enligt utredningens bedömning är signalspaningslagstiftningen i stor utsträckning effektiv i både freds- och krigstid, men lagstiftningen innebär på vissa områden att signalspaningsverksamheten inte kan bedrivas på det effektiva sätt som krävs under de särskilda förhållanden som gäller vid krig eller krigsfara. Detta gäller t.ex. tillstånds­förfarandet som är beroende av Försvarsunderrättelsedomstolen och Siun. Om någon av dessa verksamheter inte skulle fungera i en krigssituation riskeras i förlängningen hela FRA:s signalspaningsverksamhet, vilket kan innebära betydande men för Sveriges förmåga att t.ex. försvara sig mot främmande makt. Vidare tillåter den ordinarie fredstida lagstiftningen inte andra än några få, särskilt angivna myndigheter att inrikta signalspaningsverksamheten. Det kan enligt regeringen inte i fredstid fullt ut förutses var behoven av inriktningsrätt kan finnas i krigstid. En annan del av den fredstida lagstiftningen som enligt regeringen kan vara problematisk är förbudet mot att inhämta signaler i elektronisk form – utom i vissa särskilda undantagsfall – mellan en avsändare och en mottagare som båda befinner sig i Sverige. I händelse av krig eller krigsfara är det rimligt att anta att fiendestaten kan komma att bedriva fientlig verksamhet i Sverige som utgör hot mot Sveriges suveränitet och territoriella integritet med utgångspunkt även från icke militära plattformar och strukturer. Detta innebär att det finns en risk att förbudet skulle begränsa FRA:s möjligheter att bedriva en effektiv signalspaning under krigsförhållanden.

Det finns således i viss utsträckning behov av en särreglering om Sverige är i krig eller krigsfara för att signalspaningen ska kunna utföras effektivt även under sådana förhållanden. För att skapa en ökad tydlighet och förståelse för regleringen anser regeringen att en sådan särreglering bör införas i en ny lag. Det är vidare lämpligt att regleringen görs i en egen lag mot bakgrund av att det föreslås bestämmelser som innebär avsteg från såväl signalspaningslagen som FRA-PUL. Det är lämpligt och ändamålsenligt att i den föreslagna lagen använda samma terminologi och begrepp som används i signalspaningslagen och FRA-PUL. Därutöver bör det i den föreslagna lagen hänvisas till signal­spaningslagen i fråga om vilka myndigheter som är signalspaningsmyndighet respektive kontrollmyndighet.

I fråga om huruvida förslaget utgör en tillåten inskränkning i skyddet för enskildas fri- och rättigheter enligt regeringsformen och Europakonventionen anför regeringen i huvudsak följande. Att använda signalspaning innebär som utgångspunkt ett intrång i någon enskilds personliga integritet. Genom detta verktyg kan en enskilds uppgifter hämtas in för vidare bearbetning och analys. Det ligger i sakens natur att förfarandet sker i hemlighet och utan samtycke från den som berörs. Den föreslagna lagen om signalspaning i krig och krigsfara innebär bl.a. undantag från förbudet mot att inhämta inhemsk trafik om sådan inhämtning är av betydelse för att hantera yttre hot mot Sveriges säkerhet, ett förenklat tillståndsförfarande och att kontroll och tillsyn av lagstiftningen ska utföras i efterhand. Dessa avvikelser från den ordinarie lagstiftningen innebär alltså till viss del avsteg från åtgärder som är avsedda att skydda den personliga integriteten.

Det huvudsakliga fokuset i krig eller krigsfara är den nationella säkerheten och att skydda civilbefolkningen, alltså enskilda. Signalspanings­verksamheten kommer under krigsförhållanden att utgöra en väsentlig del av Sveriges försvar. Syftet med förslaget är att möjliggöra att FRA även under sådana särskilda förhållanden som kan råda i krig och krigsfara kan utföra signalspaningsverksamheten på ett effektivt och ändamålsenligt sätt. Ett motsatt förhållande skulle kunna leda till betydande risker för Sveriges försvarsförmåga. Regeringen bedömer att det inte finns något mindre ingripande alternativ för att uppnå syftet med förslaget. Förslaget bedöms utifrån dessa aspekter som nödvändigt. Ytterst ska förslaget bidra till att skydda Sveriges suveränitet, territoriella integritet och civilbefolkningen. Den ökade risk för den personliga integriteten som förslaget kan innebära måste enligt regeringen ses mot dessa mycket tungt vägande intressen. Vidare måste det också beaktas att de situationer där förslaget blir tillämpligt sannolikt kommer att inträffa i begränsad utsträckning. Genom att det införs en särskild lag på området blir det även mer förutsebart och tydligt för enskilda när och i vilken omfattning signalspaning får användas under krigs­förhållanden. För att tillgodose skyddet för enskildas personliga integritet ska det införas en möjlighet att kontrollera efterlevnaden av lagen i efterhand, vilket motverkar oproportionerliga intrång i enskildas personliga integritet.

Sammanfattningsvis är det regeringens uppfattning att de åtgärder som föreslås är nödvändiga och proportionerliga för att uppnå syftet med förslaget. Regeringen bedömer därmed att förslaget om en ny lagstiftning som reglerar signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet i krig och krigsfara är förenlig med de krav som följer av såväl regeringsformen (2 kap. 6, 20 och 21 §§) som Europakonventionen (artikel 8).

När ska den nya lagen tillämpas?

Regeringen föreslår att den nya lagen ska tillämpas utan särskilt beslut om Sverige är i krig. Vidare får regeringen meddela föreskrifter om att bestämmelserna i lagen, helt eller delvis, ska tillämpas om Sverige är i krigsfara eller det råder sådana extraordinära förhållanden som är föranledda av krig eller av krigsfara som Sverige har befunnit sig i.

Regeringens föreskrift om att bestämmelserna ska tillämpas ska underställas riksdagens prövning inom en månad från utfärdandet.

När förhållandena inte längre är sådana att lagen kan tillämpas ska regeringen föreskriva att de särskilda beredskapsbestämmelserna i lagen inte längre ska tillämpas.

Inhämtningens omfattning i den nya lagen

Regeringens lagförslag innebär att signaler mellan en avsändare och en mottagare som båda befinner sig i Sverige ska få inhämtas om sådan inhämtning är av betydelse för att hantera yttre hot mot Sveriges säkerhet.

Som skäl för sitt förslag anför regeringen i huvudsak följande. Enligt 2 a § första stycket i signalspaningslagen får inhämtning inte avse signaler mellan en avsändare och en mottagare som båda befinner sig i Sverige. I andra stycket medges undantag från förbudet bl.a. för signaler som sänds från eller till utländsk militär personal, utländska statsfartyg, statsluftfartyg eller militära fordon. I händelse av krig eller krigsfara kan fientlig verksamhet komma att bedrivas på svenskt territorium. I fråga om signaler som sänds från eller till utländsk militär personal, utländska statsfartyg, statsluftfartyg eller militära fordon är den nuvarande lagstiftningen tillämpbar även i en krigssituation. Annan fientlig verksamhet på svenskt territorium omfattas dock inte. Det betyder att om främmande makt bedriver fientlig verksamhet mot Sverige på svenskt territorium som inte omfattas av de situationer som nyss angetts får sådana signaler inte hämtas in. I händelse av krig eller krigsfara kan fienden komma att bedriva verksamhet i Sverige som utgör hot mot Sveriges suveränitet och territoriella integritet med utgångspunkt även från icke-militära plattformar och strukturer. Begränsningen enligt ovan i händelse av krig eller krigsfara kan således innebära hinder mot en effektiv signalspaning i fråga om att t.ex. kartlägga främmande makts agerande och avsikt och svensk förmåga att upptäcka hot.

Regeringen anser därför att det i händelse av krig eller krigsfara bör finnas utrymme att under vissa särskilda förutsättningar inhämta inhemska signaler för att kunna hantera annan fientlig verksamhet på svenskt territorium. Möjlighet att inhämta sådana signaler skulle kunna bidra till Sveriges förmåga att t.ex. upptäcka hot och värna den territoriella integriteten. För att möjliggöra sådan inhämtning föreslår regeringen att det införs en bestämmelse om att signaler i elektronisk form som sänds mellan en mottagare och en avsändare i Sverige får inhämtas om inhämtning är av betydelse för att hantera yttre hot mot Sveriges säkerhet. Med uttrycket ”yttre hot” i förslaget klargörs att det är fråga om företeelser från främmande makt eller någon annan antagonistisk aktör. Regeringens förslag innebär således inte en möjlighet till allomfattande signalspaning av signaler som överförs i elektronisk form i Sverige. Uttrycket klargör också gränsen mot de brottsbekämpande och brottsutredande verksam­heterna.

Det ska vara möjligt att tillåta ytterligare myndigheter att inrikta signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet

Regeringen föreslår att det i den nya lagen införs en möjlighet för regeringen att föreskriva eller besluta i enskilda fall om att andra myndigheter än de som anges i signalspaningslagen ska få inrikta signalspaningen.

Regeringen anför att den offentliga verksamheten i händelse av krig eller krigsfara kommer att behöva ställa om sin verksamhet på olika sätt. Det går inte att fullt ut förutse hur en krigssituation kan komma att utvecklas och det kan inte heller uteslutas att andra myndigheter vid krig eller krigsfara kan ha behov av att inrikta signalspaning. En effektiv signalspaning i denna del innebär enligt regeringen bl.a. att regeringens och myndigheters behov av underrättelser kan tillgodoses på ett tillfredsställande sätt. Eftersom det inte fullt ut kan förutses om krig eller krigsfara kan komma att påverka inriktningsrätten bör det enligt regeringen finnas en beredskap i den nya lagen för att hantera den frågan.

Ett särskilt tillståndsförfarande

Regeringen föreslår att tillstånd till signalspaning i försvarsunderrättelse­verksamhet enligt den nya lagen ska ges av den befattningshavare vid signal­spaningsmyndigheten som regeringen föreskriver.

Regeringen anser att det ska finnas ett tillståndsförfarande för signalspaning även under krigsförhållanden eftersom det innebär ett säkerställande av att det intrång i den personliga integriteten som signalspaning kan innebära bara sker när viktiga intressen för det svenska samhället berörs. Tillståndsförfarandet kan sägas ge vissa garantier för att signalspaning bedrivs inom ramen för de ändamål och förutsättningar i övrigt som gäller för verksamheten. Tillstånds­förfarandet bör dock utformas utifrån att det ska kunna ge ett skydd mot oproportionerliga intrång i den personliga integriteten samtidigt som det är anpassat för de särskilda förhållanden som råder i en sådan situation.

Försvarsunderrättelsedomstolens förutsättningar att bedriva sin verksamhet är i allt väsentligt anpassade efter fredstida förhållanden. För att säkerställa domstolens förmåga att bedriva sin verksamhet under betryggande former även i krig och krigsfara skulle det krävas en rad kostsamma åtgärder i fråga om bl.a. lokaler och personal. För att domstolen ska kunna garantera tillgång till nödvändig kompetens för att vid alla hotnivåer kunna tillgodose lagstiftningens krav på en beslutsför sammansättning torde antalet särskilda ledamöter behöva utökas i en större omfattning samtidigt som det måste säkerställas att dessa kan prioritera domstolens verksamhet i krig och krigsfara. Det skulle innebära att ett stort antal personer skulle få insyn i den mycket känsliga verksamheten. Det framstår enligt regeringen inte som ett realistiskt alternativ att skapa sådan redundans kring domstolens verksamhet att risken för störningar vid krig eller krigsfara kan uteslutas.

Regeringen anser därmed att ett förfarande med Försvarsunderrättelse­domstolen som tillståndsgivare kan leda till betydande men för FRA:s förmåga att bedriva en effektiv signalspaning i händelse av krig eller krigsfara, och därmed allvarligt försämra Sveriges möjligheter att hantera ett sådant läge. För att tillgodose Sveriges behov av en effektiv signalspaning bör tillstånds­givningen förenklas vid sådana svåra förhållanden.

FRA ska ha rådigheten över signalbärare

Regeringen föreslår att FRA ska ha rådigheten över signalbärarna. Tillgången till signalbärare ska begränsas till vad som följer av tillståndet.

Kontroll och tillsyn

Regeringen föreslår att efterhandskontroll och kontroll på begäran av en enskild enligt signalspaningslagen inte ska utföras om Sverige är i krig eller, om regeringen föreskriver om det, vid krigsfara eller extraordinära förhållanden. Detsamma ska gälla för övriga uppgifter som Siun har i fråga om FRA:s verksamhet. Integritetsskyddsrådet ska inte utföra någon uppgift enligt signalspaningslagen. Efterhandskontroll och kontroll på begäran av en enskild ska däremot utföras när krig eller krigsfara inte längre råder. FRA ska ha en skyldighet att vidta åtgärder för att underlätta kontroll i efterhand.

Som skäl för sitt förslag anför regeringen att Siun, som bedriver kontroll enligt signalspaningslagen, i fråga om såväl lokaler som it-system och personal behöver fysisk tillgång till FRA för att kontrollen ska kunna utföras på ett ändamålsenligt sätt.  Siun behöver således i stor utsträckning befinna sig i FRA:s lokaler för att kunna utföra sitt uppdrag, t.ex. genom att göra sökningar i FRA:s system. Krig eller krigsfara kommer med hög sannolikhet att innebära att det kommer att finnas mycket begränsade möjligheter för Siun att ha fysisk tillgång till FRA. Enligt regeringens bedömning finns det bl.a. mot den bakgrunden betydande svårigheter för Siun att utföra sin kontrollverksamhet under krigsförhållanden. Det skulle också kunna uppstå betydande svårigheter i fråga om att samla en beslutsför nämnd. Svårigheterna finns därmed såväl vid informationsinsamling som i beslutsfattandet. Det går därför inte att lösa genom att t.ex. föreskriva om en annan sammansättning i nämnden. Efterlevnaden av den föreslagna lagen bör i stället kontrolleras när krigsförhållanden inte längre råder. Det finns då bättre förutsättningar att genomföra kontroll, enligt regeringens bedömning. Att sådan efterhands­kontroll sker kan ge allmänheten förtroende för att eventuella brister och felaktigheter uppmärksammas och innebär i förlängningen också ett skydd för den personliga integriteten.

Mottagarens skydd för personuppgifter vid överföring till en utländsk mottagare

Regeringen föreslår att det ska införas en möjlighet att göra undantag från att mottagaren ska garantera tillräckligt skydd för uppgifterna vid överföring till en mottagare utomlands.

Tillsyn av personuppgiftsbehandling och enskildas rätt till information

Regeringen föreslår att tillsyn enligt FRA-PUL inte ska utövas när den nya lagen tillämpas. Vidare ska det vara möjligt att skjuta upp lämnandet av information till en enskild till efter att krigsförhållanden upphört.

Ändringar i signalspaningslagen

Signaler i elektronisk form får inhämtas oavsett var de befinner sig

Regeringen föreslår att det i signalspaningslagen ska förtydligas att

–      signaler i elektronisk form vid signalspaning får inhämtas oavsett om signalerna är under förmedling eller lagrade

–      signalspaningsmyndigheten får vidta de tekniska åtgärder som är nödvändiga för att genomföra inhämtning av signaler i elektronisk form

–      förbudet mot att inhämta signaler som sänds mellan en avsändare och en mottagare som båda befinner sig i Sverige också gäller för signaler som lagras i Sverige

–      kontroll på begäran av en enskild även ska avse lagrade uppgifter som har inhämtats i samband med signalspaning enligt lagen.

Ett nytt ändamål för signalspaning i övningsverksamhet

Regeringen föreslår att en ny bestämmelse som möjliggör inhämtning av signaler i elektronisk form vid signalspaning i övningsverksamhet ska införas i signalspaningslagen.

Regeringen anför att det är av stor vikt att FRA har möjlighet att öva i den skarpa signalmiljön för att kunna utveckla myndighetens förmåga att verka under höjd beredskap. Inhämtning av signaler i elektronisk form i övnings­verksamhet omfattas inte av det nuvarande regelverket. För att signalspaning i övningsverksamhet ska få bedrivas krävs således att det införs ett nytt lagstöd som kan möjliggöra detta. Förslaget innebär att FRA får delta med signal­spaning i övningar i den skarpa signalmiljön. Genom övning med signal­spaning i den miljön kan FRA enskilt och tillsammans med Försvars­makten utveckla och förbereda verksamheten inför beredskapshöjning, krig och krigsfara på ett sätt som inte är möjligt enligt den nuvarande regleringen.

Inhämtning av inhemska signaler

Regeringen föreslår att signaler i elektronisk form som sänds mellan en avsändare och en mottagare som båda befinner sig i Sverige och signaler som lagras i Sverige ska få inhämtas vid signalspaning i övningsverksamhet.

Inriktning av och tillstånd till signalspaning i övningsverksamhet

Enligt lagförslaget ska regeringen och Försvarsmakten få ansvar att inrikta signalspaning i övningsverksamhet. Regeringen ska ensam ansvara för inriktning av övningsverksamhet vid internationellt samarbete.

Det ska vidare krävas tillstånd för att signaler i elektronisk form ska få inhämtas vid signalspaning i övningsverksamhet.

Vissa andra frågor om signalspaning i övningsverksamhet

Regeringen föreslår att det införs en bestämmelse om att en upptagning eller uppteckning som innehåller uppgifter som saknar relevans för övnings­verksamheten omgående ska förstöras. Vidare ska uppgifter som inhämtats vid signalspaning i övningsverksamhet inte få resultera i underrättelser. FRA ska vid signalspaning i övningsverksamhet få samarbeta med andra länder och internationella organisationer.

Inhämtning av inhemsk trafik i vissa brådskande nödsituationer

Regeringen föreslår att förbudet mot inhämtning av inhemsk trafik i signalspaningslagen inte ska tillämpas i fråga om signaler i sådana brådskande situationer som innebär fara för människors liv eller hälsa eller för omfattande förstörelse av egendom. En tillämpning av undantaget ska kräva ett särskilt tillstånd. Ett sådant särskilt tillstånd ska kunna ges kortare varaktighet, dvs. gälla kortare tid, än tillståndet för det inhämtningsuppdrag som det särskilda tillståndet hänför sig till.

Undantag från förstöringsskyldigheten

Om signaler mellan en avsändare och en mottagare som båda befinner sig i Sverige inte kan avskiljas redan vid inhämtningen ska upptagningen eller uppteckningen inte behöva förstöras om den innehåller

1. uppgifter om en brådskande situation
2. uppgifterna bedöms vara av avgörande betydelse för att skydda människors liv eller hälsa eller för att undvika omfattande förstörelse av egendom.

En anpassad ändamålsbestämmelse

Regeringen föreslår att ändamålsbestämmelsen i signalspaningslagen i fråga om kartläggning av internationell terrorism och annan grov gräns­överskridande brottslighet som kan hota väsentliga nationella intressen inte längre ska begränsas till kartläggning av strategiska förhållanden.

Ett nytt ändamål för signalspaning införs

Regeringen föreslår att signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet ska få bedrivas för ett nytt ändamål, nämligen att kartlägga strategiska förhållanden som gäller sådana utländska direktinvesteringar som avses i lagen (2023:560) om granskning av utländska direktinvesteringar.

Övriga föreslagna ändringar i signalspaningslagen

I ansökan om tillstånd för signalspaning ska det, utöver vilken eller vilka signalbärare avseende signaler i tråd som signalspaningsmyndigheten behöver ha tillgång till för att fullgöra uppdraget, anges en övergripande redovisning av övrig inhämtning. Regeringen föreslår även att bestämmelsen om underrättelses­­kyldighet gentemot enskilda i signalspanings­lagen upphävs.

Ändringar i FRA-PUL med anledning av tillåten signalspaning i övnings­­verksamhet

Ändamål för personuppgiftsbehandling i övningsverksamhet

Regeringen föreslår att personuppgifter ska få behandlas i FRA:s övnings­verksamhet om det är nödvändigt för att bedriva sådan övningsverksamhet som anges i signalspaningslagen. Personuppgifter som behandlas i FRA:s övningsverksamhet ska myndigheten även få behandla om det är nödvändigt för att tillhandahålla information som behövs med anledning av

1. samverkan med annan i fråga om övningsverksamhet eller
2. samarbete om övningsverksamhet med andra länder eller internationella organisationer enligt signalspaningslagen.

Behandling av allmänt tillgänglig information

FRA föreslås få behandla personuppgifter som utgör allmänt tillgänglig information om det är nödvändigt för de ändamål som anges för övnings­verksamheten.

Behandling av personuppgifter i vissa fall och överföring till utlandet

Regeringen föreslår att bestämmelsen i FRA-PUL om behandling av personuppgifter i vissa fall också ska omfatta FRA:s signalspaning i övningsverksamhet. Bestämmelser om överföring av personuppgifter till en mottagare utomlands ska tillämpas vid sådan överföring som görs inom ramen för internationellt övningssamarbete.

Ändringar i lagen om Försvarsunderrättelsedomstol

Regeringen föreslår att antalet särskilda ledamöter vid Försvarsunderrättelse­domstolen ska utökas till högst åtta. Vice ordförande och särskilda ledamöter vid domstolen ska förordnas av regeringen för högst fyra år i sänder.

Även integritetsskyddsombud ska enligt förslaget förordnas av regeringen för högst fyra år i sänder. Bestämmelsen om att förordna ytterligare integritets­skyddsombud inom tidsperioden ska upphävas. Bestämmelsen om när ett integritetsskydds­ombud ska utses ska ändras så att integritetsombudet ska utses i samband med sammanträdet i stället för så snart som möjligt efter det att ansökan kommit in.

Vidare föreslås att om förordnandet för ett integritetsskyddsombud upphört ska ett annat integritetsskyddsombud kunna underrättas om ordförandens beslut i fråga om tillgång till signalbärare eller användning av sökbegrepp i pågående och tillståndsprövade inhämtningsuppdrag. Bestämmelsen om att integritetsskyddsombudet efter att förordnandet upphört får slutföra pågående uppdrag ska upphävas. Ordföranden i Försvarsunderrättelsedomstolen ska ensam få fatta beslut om ersättning till integritetsskyddsombud.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Den nya lagen och övriga lagändringar föreslås träda i kraft den 1 augusti 2026. Regeringen bedömer att det inte finns behov av några särskilda övergångs­bestämmelser.

Riksdagens tillkännagivande

I propositionen behandlar regeringen riksdagens tillkännagivande om att se över möjligheten att ge ISP rätt att inrikta signalspaning från FRA (bet. 2017/18:FöU5 punkt 3, rskr. 2017/18:178 och 179). Regeringen anför att det av tillkännagivandet följer att regeringen bör se över möjligheten att ge ISP rätt att inrikta signalspaning från FRA eftersom signalspaning bedrivs i syfte att kartlägga utveckling och spridning av massförstörelsevapen, krigsmateriel och produkter med dubbla användningsområden. Regeringen har sett över möjligheten men bedömer att ingen ytterligare myndighet i nuläget bör ges rätt att inrikta signalspaning i försvars­underrättelse­verksamhet. Tillkännagivandet är därmed enligt regeringen tillgodosett och slutbehandlat.

Som skäl för sin bedömning anför regeringen i huvudsak följande. Signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet är en mycket känslig verksamhet som omgärdas av stark sekretess. Signalspaning är vidare en inhämtningsmetod som medför intrång i den personliga integriteten. Det måste därför finnas ett starkt behov av signal­underrättelser hos en myndighet för att myndigheten ska ges rätt att inrikta signalspaningen. Behovet ska inte kunna tillgodoses på något annat mindre ingripande sätt. FRA:s signalspanings­­verksamhet är vidare en begränsad resurs. Med fler inriktande myndigheter kan FRA behöva prioritera mellan olika uppdrag och uppdragsgivare i en än större utsträckning än vad myndigheten gör i dag. Det riskerar att medföra undanträngnings­effekter för de myndigheter som i dag inriktar signalspaning.

Vid en bedömning om ytterligare myndigheter bör ges inriktningsrätt behöver även beaktas att det nyligen har genomförts en översyn av underrättelse­verksamheten (se SOU 2025:78). I oktober 2025 beslutade regeringen bl.a. att  ge en särskild utredare i uppdrag att förbereda och genomföra bildandet av en ny myndighet med uppgift att bedriva civil utrikes underrättelsetjänst (dir. 2025:92). Parallellt med uppdraget pågår inom Regeringskansliet ett arbete med framtagandet av en proposition med förslag till nödvändiga lagändringar.

Regeringen anför att ISP har ett operativt inriktat samarbete på handläggarnivå inom gruppen för icke-spridning och exportkontroll. Samarbetet sker genom regelbundna möten mellan ISP och bl.a. FRA och Försvarsmakten. Det finns således ett etablerat samarbetsformat för frågor om icke-spridning och exportkontroll. ISP är dock även granskningsmyndighet enligt lagen om granskning av utländska direktinvesteringar, vilket innebär att myndigheten har till uppgift att efter anmälan eller på eget initiativ granska utländska direktinvesteringar i skyddsvärd verksamhet, och kan, om det är nödvändigt, förbjuda en sådan investering. Lagen syftar till att hindra utländska direktinvesteringar i svensk skyddsvärd verksamhet som kan inverka skadligt på Sveriges säkerhet eller på allmän ordning eller allmän säkerhet i Sverige. Uppgiften fyller en viktig funktion för att bl.a. behålla Sveriges oberoende och skydda Sveriges säkerhet. Det är en uppgift som inte direkt kan sägas ha någon motsvarighet i de nuvarande inriktande myndig­heternas förfrågningar till FRA och talar enligt regeringen i någon mån för att ISP ska ges rätt att inrikta signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet.

Enligt regeringen finns det dock omständigheter som talar emot att ge ISP inriktningsrätt för att tillgodose de behov av uppgifter som myndigheten har inom ramen för sin granskning av utländska direktinvesteringar. ISP har enligt den lagen särskilda tidsfrister att förhålla sig till i fråga om både att fatta beslut om att inleda en granskning och att fatta beslut om att förbjuda eller godkänna en investering. Det är mindre väl förenligt med FRA:s signalspanings­verksamhet eftersom verksamheten bedrivs med långa ledtider i syfte att upptäcka ännu okända hotaktörer, företeelser och uppgifter av relevans om dessa. Med hänsyn till de tidsfrister som ISP ska tillämpa innebär detta att signalspaning är en mindre väl lämpad metod för att tillgodose ISP:s underrättelsebehov för ärendehanteringen. Vidare måste beaktas att FRA:s rapportering är underrättelseinformation. Det bör således enligt regeringens mening inte vara möjligt att använda informationen som underlag för beslut i ett enskilt ärende.

Regeringen anser sammanfattningsvis att ISP:s underrättelsebehov bör kunna tillgodoses i tillräcklig utsträckning genom en fördjupad dialog med bl.a. FRA samt genom förslaget om en ny ändamålsbestämmelse i signal­spaningslagen om kartläggning av strategiska förhållanden avseende utländska direktinvesteringar. Vidare har regeringen inlett ett arbete som syftar till att inrätta en civil utrikes underrättelsetjänst. Det är naturligt att en sådan myndighet ges inriktningsrätt, vilket kommer att påverka det totala inhämtningsuppdraget. Mot denna bakgrund bedömer regeringen att det i nuläget inte finns skäl att ge ISP eller någon annan myndighet inriktningsrätt.

Utskottets ställningstagande

Propositionen har inte lett till några motionsyrkanden eller andra invändningar under utskottsbehandlingen. Utskottet anser att regeringens lagförslag är ändamålsenligt utformade och att de bör antas av riksdagen av de skäl som anförs i propositionen. Däremot föreslås en mindre, redaktionell justering av lagtexten. Utskottet har inte några invändningar mot hur regeringen i propositionen har redovisat riksdagens tillkännagivande.

 

 

 

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

 

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

[1] Enligt 2 § förordningen om signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet är FRA signalspaningsmyndighet.