Ny kärnkraft i Sverige– moderna regler för beredskap och skadeståndsansvar

Ny kärnkraft i Sverige

– moderna regler för beredskap och skadeståndsansvar

Slutbetänkande av Kärnkraftsprövningsutredningen

Stockholm 2026

SOU 2026:40

3.3.2Historisk utveckling av frågan

4.1.3Ny reaktorteknik och påverkan på beredskap och krishantering inom och utanför

8

4.2.1Kort om process och tidsram för utformning

av nuvarande beredskaps- och planeringszoner... 141

4.2.2Fortsatt utveckling och tillämpning av processen för utformning av beredskaps-

4.2.3Kort om analysmetod för framtagande

4.3.1Reglering av betydelse för överföring

4.3.2Strålsäkerhetsmyndighetens regeringsuppdrag om förutsättningar för befintlig och ny

4.4.2Allmänt om avgifter som tas ut

4.4.5Myndigheternas redovisning av

4.5.2Beredning av ansökningar om lägre ansvarsbelopp för vissa kärntekniska

9

DEL 2 Utredningens överväganden och förslag

5.1Ansvar och process för att bestämma beredskaps-

5.4Förtydligat regelverk för vissa frågor om ansvar

6.1Beredskapsfrågor under tillståndsprövningen

6.1.1Det finns inte skäl att i nuläget föreslå

6.3Provdrift ska inte få inledas innan

7.1.1Behov av beredskaps- och planeringszoner

10

7.2.1Ärendet inleds genom en anmälan

7.2.2Strålsäkerhetsmyndigheten inhämtar uppgifter

7.2.7Ändrade förutsättningar kan

8.2Kravet på överföring av värden för processparametrar

8.3Kravet på överföring av värden för processparametrar

8.4Kravet på överföring av värden för processparametrar

8.5Processen för att bedöma om en kärnteknisk anläggning omfattas av kravet på överföring

11

8.5.1Bedömning och ställningstagande sker inom ramen för den stegvisa kontrollen

9.1Allmänna principer för avgiftsuttag

9.2.5Illustrativ jämförelse av föreslaget

9.2.7Fördelningen av minskande

9.2.8Metoden för differentiering passar väl med den

12

13

12.3 Konsekvenser för klimat, människors hälsa, miljön, Sveriges energiförsörjning och övriga samhällsintressen ... 442

12.4.3Sammanfattande bedömning

12.6.4Förenlighet med EU-rätten

14

15

–analysera behovet av anpassning och utveckling av det befintliga kärnavfallsprogrammet för hantering av avfall från nya reaktorer, genom att analysera och bedöma behovet av ändringar i regelverk utifrån en möjlig utveckling med nya reaktorer på nya platser, nya aktörer som tillståndshavare och nya reaktortekniker, och

–analysera och bedöma behovet av anpassning av regelverket för beredskaps- och planeringszoner och överföring av processpara- metrar för nya reaktorer på befintliga och nya platser.

I tilläggsdirektiv förlängdes uppdragets tid samt utökades på så sätt att utredaren även ska

–utreda frågor relaterade till lagen (2010:950) om ansvar och ersätt- ning vid radiologiska olyckor, innefattande krav på ansvarsförsäk- ring eller annan ekonomisk säkerhet, förbättrad prövning av dessa samt möjligheterna att fastställa fasta belopp för anläggningar och transporter, och

–Lämna nödvändiga författningsförslag som stämmer överens med Sveriges internationella åtaganden i Pariskonventionen och Bryssel- konventionen.

Uppdragen om tillståndsprövning och avgifter redovisades den

15 januari 2025. Uppdraget om kärnavfall och använt kärnbränsle redovisades den 30 september 2025. Uppdraget om beredskap samt ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor ska redovisas senast den 15 juni 2026.

Utredningens utgångspunkter

Utgångspunkten för utredningens arbete är att det ska finnas en förut- sebar och välfungerande reglering för att bedöma behov och utform- ning av samhällets beredskap i händelse av en radiologisk nödsitua- tion vid en kärnteknisk anläggning i Sverige.

Utredningens förslag ska fungera i ett framtida sammanhang med kärnkraft i fortvarighet och därmed utgå från möjligheten att nya reak- torer på såväl befintliga som nya platser, av olika storlek och teknik samt nya aktörer som tillståndshavare tillkommer under kommande årtionden. Utredningens förslag har diskuterats och tagits fram i för-

20

hållande till både befintliga och nya aktörer inom kärnkraftsbranschen, med målet att regleringen ska beakta framtida behov men att veder- börlig hänsyn också behöver tas till befintliga aktörer med befint- liga anläggningar.

I regleringen för att bedöma behov, utformning och utsträckning av beredskaps- och planeringszoner behöver olika roller och ansvar vara tydliga och förutsebara för de aktörer som berörs. Det är av vikt att det inte finns överlapp eller otydligheter i gränssnitten, eftersom sådana brister riskerar att leda till osäkerheter och en mindre effektiv reglering.

Beräkningen av beredskapsavgiften ska vara transparent och förut- sebar för nya aktörer.

Regelverket för ansvar och ersättning ska vara effektivt, förutse- bart och tydligt. De olika aktörerna och myndigheterna ska veta vad som krävs. Även här är det viktigt att olika myndigheters roller och ansvar är tydligt och att statens risk ska vara oförändrad.

Utredningens förslag

Ansvar och process för beredskaps- och planeringszoner förtydligas

Utredningen föreslår en framåtsyftande och klargörande reglering som tydliggör när och av vem beslut fattas om beredskaps- och plan- eringszoner för en kärnkraftsreaktor eller annan kärnteknisk anlägg- ning.

Ansvar och roller för utformning av beredskaps-och planeringszoner

För varje kärnteknisk anläggning som har fått tillstånd enligt kärn- tekniklagen om uppförande, innehav eller drift ska en bedömning göras av om det behövs beredskapszoner eller en planeringszon med förberedelse av särskilda åtgärder för skydd av allmänheten i händelse av eller vid överhängande fara för utsläpp av radioaktiva ämnen. Myn- digheten för civilt försvar ska med stöd i en analys av radiologiska risker och med hänsyn till andra faktorer som har betydelse för rädd- ningstjänsten, besluta om behovet av beredskapszoner,

21

planeringszon och de förberedda skyddsåtgärder som är relevanta för kärntekniska anläggningar. Beslutet ska omfatta samtliga kärn- tekniska anläggningar som ingår i samma tillstånd.

De länsstyrelser som är berörda av beslutet från Myndigheten för civilt försvar ska fastställa zonernas exakta utformning med beakt- ande av lokala förhållande för den eller de anläggningar som omfattas av beslutet.

Som övervägande del i den radiologiska analysen ska Strålsäker- hetsmyndigheten genomföra beräkning av radiologiska konsekvenser för allmänheten. Beräkningarna ska baseras på underlag från tillstånds- havaren och klargöra om och på vilka avstånd det ur strålskyddssyn- punkt kan vara motiverat att förbereda skyddsåtgärder för allmänheten.

Processen för utformning av beredskaps- och planeringszoner

Den som har fått tillstånd enligt kärntekniklagen till en kärnteknisk anläggning, ska initiera processen för utformning och beslut om be- redskaps- och planeringszoner genom en anmälan till Myndigheten för civilt försvar. Anmälan ska innehålla vissa obligatoriska uppgifter samt ske i sådan tid att de åtgärder som kan bli aktuella att förbereda kan vara på plats innan anläggningen tas i provdrift.

Förslaget beskriver Strålsäkerhetsmyndighetens uppgifter i frågor som avser inhämtande av underlag från berörd tillståndshavare om potentiella radiologiska nödsituationer och vilka utsläpp av radioaktiva ämnen som kan ske, möjlighet för berörda myndigheter och tillstånds- havaren att lämna synpunkter på de uppgifter som ligger till grund för beräkningarna samt genomförande av spridnings- och dosberäk- ningar för valda nödsituationer.

Myndigheten för civilt försvar ska lägga de beräkningar som Strål- säkerhetsmyndigheten har gjort till grund för beslut om behovet av att inrätta beredskaps- och planeringszoner med tillhörande skydds- åtgärder. Behov och utsträckning av zoner bedöms i förhållande till vilka skador till följd av strålning som kan uppstå, och i vilken utsträck- ning det är motiverat att förbereda skyddsåtgärder för utrymning, inomhusvistelse och intag av jodtabletter. Inför beslutet ska Myn- digheten för civilt försvar samråda med berörda myndigheter.

Beslutet ska bl.a. innehålla uppgifter om vilka anläggningar som beslutet avser, vilka länsstyrelser som berörs av beslutet, vilka be-

22

redskaps- eller planeringszoner som ska inrättas, zonernas utsträck- ning samt vilka skyddsåtgärder som ska förberedas. Ett beslut ska fattas även om anläggningarna inte medför behov av zoner eller för- beredelse av skyddsåtgärder för allmänheten. Beslutet kan överklagas av tillståndshavaren eller berörda myndigheter.

Under vissa omständigheter ska Myndigheten för civilt förvar efter anmälan från tillståndshavaren eller på eget initiativ göra en förnyad bedömning om det finns behov att fatta ett nytt beslut om behovet av zoner eller skyddsåtgärder. Ett nytt beslut kan också innebära att behovet av skyddsåtgärder och zoner upphör.

Tillståndshavare kan begära förberedande dialog hos Myndigheten för civilt försvar, Strålsäkerhetsmyndigheten eller den länsstyrelse i det län där den kärntekniska anläggningen uppförs. Dialogen får avse vilka uppgifter som ska ingå i en anmälan och tidsplaner för berörda myndigheters arbete.

Befintliga anläggningar tillämpar nu gällande zoner

Befintliga kärntekniska anläggningar fortsätter att tillämpa beslutade zoner. Den nya ordningen gäller vid sådana förändringar i befintlig verksamhet som påverkar strålningsrelaterade risker och får betydelse för utformningen av beredskaps- och planeringszoner.

Beredskapsfrågor vid tillståndsprövning enligt kärntekniklagen förtydligas

Kärntekniklagen förtydligas med en ny bestämmelse som anger att tillståndshavaren inte får ta en kärnteknisk anläggning i provdrift innan berörda länsstyrelser har förberett beredskapen för statlig räddningstjänst i tillräcklig utsträckning. Länsstyrelsen i det län där den kärntekniska anläggningen är belägen ska informera tillstånds- havaren när så är fallet.

23

Krav på överföring av värden för processparametrar anpassas

Den som har tillstånd till innehav, uppförande eller drift av en kärn- teknisk anläggning ska vara skyldig att i samband med en radiologisk nödsituation som kan leda till utsläpp av radioaktiva ämnen, överföra värden för processparametrar till Strålsäkerhetsmyndigheten, under förutsättning att vissa kriterier är uppfyllda.

Kravet på överföring gäller endast under förutsättning att anlägg- ningen i ett tidigt skede av en radiologisk nödsituation kan ge upphov till utsläpp av radioaktiva ämnen som skulle medföra att skyddsåtgär- der utanför anläggningen måste vidtas skyndsamt efter att en händelse har inträffat.

Befintliga kärntekniska anläggningar som inte är kärnkraftsreak- torer omfattas inte av krav på överföring av värden för processpara- metrar, så länge inte en ändring i verksamheten motiverar en förnyad bedömning i frågan.

Beredskapsavgiften förtydligas

Utredningen föreslår att beredskapssavgiften beräknas med en metod som speglar att kostnaderna för beredskapsplaneringen påverkas av den aktuella anläggningens och platsens egenskaper. Metoden utgörs av ett antal på förhand definierade avgiftsgrundande kostnader som motsvarar de viktigaste kostnaderna för den faktiska beredskapspla- neringen.

En rättvis och förutsebar beredskapsavgift

Tillståndshavare för en verksamhet för vilken Myndigheten för civilt försvar beslutat om beredskapszon eller en planeringszon ska betala beredskapsavgift. Beredskapsavgiften utgörs av avgiftsbelopp för investeringar, förvaltning och utveckling. För investeringskostna- der och förvaltningskostnader har utredningen gjort en uppdelning i olika avgiftsgrundande kostnader.

För varje avgiftsgrundande kostnad föreslår utredningen ett diffe- rentierat avgiftsuttag som innebär att olika stora avgiftsbelopp utgår beroende på de krav som ställs på beredskapsplaneringen för den enskilde tillståndshavaren och beroende på vissa förutsättningar i

24

de zoner där beredskapen ska förberedas. För utveckling utgår att belopp som ska motsvara det arbete som berörda myndigheter be- höver lägga ner för att fatta beslut om zoner och skyddsåtgärder samt förbereda beredskapsplaneringen innan den aktuella anläggningen tas i provdrift.

Beredskapsavgiften beräknas som summan av de avgiftsbelopp för investeringar, förvaltning och utveckling som är relevanta för den enskilde tillståndshavaren.

Nedsättning av avgiften när zoner överlappar

Ett rättvist avgiftsuttag ska enbart belasta tillståndshavare med avgif- ter för den beredskapsplanering som faktiskt behövs. Om två eller fler tillståndshavare etablerar sig på samma plats ska de inte betala mer gemensamt än för den beredskap som deras samlade verksam- heter faktiskt kräver. Utredningen föreslår därför att nedsättning av avgiften medges om beredskaps- och planeringszoner som tillhör olika tillståndshavare överlappar, så att det samlade uttaget av bered- skapsavgift för den yta där zonerna överlappar motsvarar uttaget för samma yta utan överlappning. Nedsättning av beredskapsavgift ska tillämpas även för befintliga tillståndshavare.

Systemet för ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor anpassas och förtydligas

Utredningen föreslår en anpassad reglering som tar hänsyn till behovet av förutsebarhet, effektivitet och tydlighet.

Tidpunkt för när en säkerhet ska ställas för kärntekniska anläggningar

Lagen om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor förtydligas genom att det uttryckligen anges att en anläggningshavare ska ha en försäkring eller se till att annan ekonomisk säkerhet ställs senast vid den tidpunkt då en kärnteknisk anläggnings tas i provdrift.

För kärnkraftsreaktorer inträder ansvar redan vid den tidigare tid- punkt då obestrålat kärnämne kommer i anläggningshavarens besitt-

25

ning. Vid denna tidpunkt ska försäkringen eller säkerheten motsvara ett belopp om minst 70 miljoner euro. Senast när reaktorn tas i prov- drift ska beloppet motsvara 1 200 miljoner euro. Förfarandet är fri- villigt och anläggningshavaren kan välja att ställa den högre säkerheten direkt.

Prövning av säkerheter

Säkerheter som ställs för en ny verksamhet ska vara granskade och godkända innan verksamheten påbörjas. Riksgäldskontoret ska pröva om säkerheterna för både anläggningar och transporter är tillräckliga. Myndighetens beslut ska kunna överklagas till regeringen.

Kärntekniklagen förtydligas med att det finns skyldigheter för tillståndshavaren att ställa säkerheter för ersättningsansvaret i lagen om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor. Om säkerhet inte ställs kan tillståndet att bedriva kärnteknisk verksamhet återkallas.

Införande av fasta ansvarsbelopp för andra anläggningar än kärnkraftsreaktorer samt transporter

Den individuella prövningen om lägre ansvarsbelopp för vissa kärn- tekniska anläggningar och transporter ersätts med fasta ansvarsbe- lopp. Ansvarsbeloppen differentieras och knyts till en indelning av olika typer av anläggningar och transporter som baseras på uppskat- tade kostnader för potentiella skadeföljder som de olika anläggning- arna och transporterna kan ge upphov till.

Andra åtgärder

Utöver de förslag som redovisas ovan har utredningen identifierat andra åtgärder som tillsammans med förslagen kan bidra till att ytter- ligare förtydliga och effektivisera förberedelser för samhällets bered- skap i händelse av en radiologisk nödsituation vid en kärnteknisk an- läggning.

26

Åtgärderna omfattar att överväga behovet av

–att förtydliga beredskapsrelaterade krav vid tillståndsprövning,

–att förtydliga metod och kriterier för val av radiologiska nödsitua- tioner till grund för beredskaps- och planeringszoner,

–att differentiera avgifter för Riksgäldskontorets prövning av säker- heter,

–kommunikation och information om beredskapsfrågor till allmän- het och lokala aktörer,

–översyn av personalberedskap hos vissa länsstyrelser, samt

–översyn av möjlighet till undantag från lagen om ansvar och er- sättning vid radiologiska olyckor.

27

–analyse the need to adapt and develop the existing nuclear waste programme of new reactors, by assessing the need for regulatory changes in light of possible developments involving new reactors at new sites, new license holders and new reactor technologies, and

–assess the need for a graded approach in the regulatory framework for emergency planning zones and the transfer of process para- meters for new reactors at existing and new sites.

In a supplementary term of references the duration of the assignment was extended in such a way that the Inquiry Char also shall

–investigate issues related to the Act (2010:950) on Liability and Compensation in the Event of Radiological Accidents, including requirements for liability insurance or other financial security, improved review procedures and the possibility of fixed liability amount for installations and transports; and

–submission of necessary legislative proposals consistent with

Sweden’s international obligations under the Paris and Brussels

Conventions.

The assignment concerning licensing and fees was reported on 15 Janu- ary 2025. The assignment concerning radioactive waste and spent nuclear fuel was reported on 30 September 2025 and the assignment concerning emergency preparedness and liability and compensation for radiological damage shall be reported no later than 15 June 2026.

The starting points of the Inquiry

The starting point for the Inquiry's work is that there should be a predictable and well-functioning regulatory framework for assessing the need for and design of society’s emergency preparedness and response in the event of a radiological emergency at a nuclear facility in Sweden.

The Inquiry's proposals are to function in a future context of

nuclear power in the long term and thus be based on the possibility that new reactors will be added in both existing and new locations, of different sizes and technology, as well as new actors as license

30

holders, in the coming decades. The Inquiry's proposals have been discussed and developed in relation to both existing and new actors in the nuclear power industry, with the aim that the regulation should take into account future needs, but that due consideration also needs to be given to existing actors with existing facilities.

In the regulation to assess the needs, design and extent of prepared- ness planning zones and distances, different roles and responsibilities need to be clear and predictable for the actors involved. It is important that there are no overlaps or ambiguities in the interfaces, as such shortcomings risk leading to uncertainties and less effective regulation.

The calculation of the emergency preparedness fee shall be trans- parent and predictable for new entrants.

The regulatory framework for liability and compensation shall be efficient, predictable and clear, with well-defined roles for author- ities and no increase in the State’s financial risk exposure.

The Inquiry's proposals

Responsibilities and processes for emergency planning zones and distances to be clarified

The Inquiry proposes a forward-looking and clarifying regulation that specifies when and by whom decisions are made on emergency planning zones and distances for a nuclear reactor or other nuclear facility.

Responsibilities and roles for the establishment of emergency planning zones and distances

For each nuclear facility that has been granted a licence under the Nuclear Activities Act for construction, possession or operation, an assessment must be made of whether emergency planning zones and distances are needed with the preparation of special measures for the protection of the public in the event of or an imminent danger of the release of radioactive substances. The Swedish Civil Defence and Resilience Agency shall, on the basis of an analysis of radiological risks and taking into account other factors of importance to the emer- gency services, decide on the need for emergency planning zones and

31

distances and the prepared protective measures relevant to nuclear facilities. The decision shall cover all nuclear installations included in the same licence.

The county administrative boards affected by the decision of the Swedish Civil Defence and Resilience Agency shall determine the exact geographical delineation of the zones, taking into account the local conditions of the facility(s) covered by the decision.

As a predominant part of the radiological analysis, the Swedish Radiation Safety Authority shall carry out a calculation of radiolog- ical consequences for the public. The calculations shall be based on documentation provided by the license holder and shall clarify whether and at what distances it may be justified from the point of view of radiation protection to prepare protective measures for the public.

The process of establishing emergency planning zones and distances

A licence holder granted a permit under the Nuclear Activities Act for a nuclear facility must initiate the process of design and decision on emergency planning zones and distances through a notification to the Swedish Civil Defence and Resilience Agency. The notifycation must contain certain mandatory information and be made in such time that the measures that may be necessary to prepare can be in place before the commissioning starts.

The proposal describes the tasks of the Swedish Radiation Safety Authority in matters relating to obtaining information from the licence holder concerned about potential radiological emergencies and the releases of radioactive substances that may occur, the possibility for the relevant authorities and the licence holder to submit comments on the information on which the calculations are based, and the im- plementation of dispersion and dose calculations for selected emer- gencies.

The Swedish Civil Defence and Resilience Agency shall use the calculations made by the Swedish Radiation Safety Authority as a basis for decisions on the need to establish emergency planning zones and distances with associated protective measures. The need and extent of zones and are assessed in relation to the damage that may occur due to radiation and the extent to which it is justified to prepare pro-

32

tective measures for evacuation, staying indoors and taking iodine tablets. Prior to the decision, the Swedish Civil Defence Agency will consult with the relevant authorities.

The decision must include information on which facilities the decision concerns, which county administrative boards are affected by the decision, which emergency and planning zones and distances are to be established, the extent of the zones and distances and the protective measures to be prepared. A decision must always be issued even if the facilities do not entail the need for zones or the prepara- tion of protection measures for the public. The decision can be ap- pealed by the licence holder or the relevant authorities.

Under certain circumstances, the Swedish Civil Defense and Resi- lience Agency shall, upon notification from the licence holder or on its own initiative, reassess whether there is a need to make a new de- cision on the need for zones or protection measures. A new decision may also mean that the need for protective measures and zones ceases.

Licence holders can request a preparatory dialogue from the Swe- dish Civil Defence and Resilience Agency, the Swedish Radiation Safety Authority or the county administrative board where the nuclear facility is to be located. The dialogue may concern what information is to be included in a notification and timetables for the work of the authorities concerned.

Existing facilities apply the current zones

Existing nuclear facilities shall continue to apply current zones. The new regulatory framework applies to changes in existing activities that affect radiation-related risks and have an impact on the estab- lishment of emergency planning zones and distances.

Preparedness issues in connection with licensing under the Nuclear Activities Act to be clarified

The Nuclear Activities Act is clarified with a new provision stating that the licence holder may not start commissioning until the relevant county administrative boards have sufficiently prepared the prepared- ness for state rescue services. The County Administrative Board of

33

the county in which the nuclear facility is located shall inform the licence holder when this is the case.

Requirements for the transfer of values for process parameters are adapted

A licence holder granted a licence to possess, construct or operate a nuclear facility shall be obliged to transmit values for process para- meters to the Swedish Radiation Safety Authority in connection with a radiological emergency that may lead to the release of radioactive substances, provided that certain criteria are met.

The transfer requirement applies only if the facility may lead to release of radioactive substances at an early stage of a radiological emergency, which would require protective measures to be taken outside the facility as a matter of urgency after an event has occurred.

Existing nuclear installations that are not nuclear reactors are not subject to the requirement to transmit values for process parameters, as long as a change in operations does not justify a reassessment of the matter.

Emergency preparedness fee is clarified

The Inquiry proposes that the emergency preparedness fee be calcu- lated using a method that reflects the fact that the costs of planning emergency preparedness are affected by the characteristics of the facility and the site in question. The method consists of a number of predefined chargeable costs that correspond to the most impor- tant costs of emergency preparedness for existing licence holders.

A fair and predictable emergency preparedness fee

A licence holder for an activity for which the Swedish Civil Defence and Resilience Agency has decided on an emergency planning zone or emergency planning distance must pay an emergency prepared- ness fee. The fee consists of amounts for investments, management and development. For investment costs and management costs, the Inquiry has made a division into different chargeable costs.

34

For each chargeable cost, the Inquiry proposes a differentiated fee levy, which means that different amounts of fees are payable de- pending on the requirements imposed on the emergency prepared- ness planning for the individual licence holder and depending on certain conditions in the zones where the contingency plan is to be prepared. Development is based on amounts that will correspond to the work that the relevant authorities need to put in to make de- cisions on zones and protection measures and to prepare emergency preparedness planning before the facility in question is put into trial operation.

The emergency preparedness fee is calculated as the sum of the fee amounts for investments, management and development that are relevant to the individual licence holder.

Reduction of the fee when zones overlap

Licence holders should be charged only for the emergency prepared- ness planning that is actually needed. If two or more licence holders establish themselves in the same location, they should not pay more jointly than for the preparedness that their combined activities actu- ally require. The Inquiry therefore proposes that a reduction of the fee be granted if the emergency planning zones and emergency plan- ning distances belonging to different permit holders overlap, so that the total collection of the emergency preparedness fee for the area where the zones overlap corresponds to the amount charged for the same area without overlap. A reduction in the emergency prepared- ness fee will also apply to existing licence holders.

The system for liability and compensation in the event of radiological accidents is adapted and clarified

The Inquiry proposes an adapted regulation that takes into account the need for predictability, efficiency and clarity.

35

Timing of the provision of a security for nuclear installations

The Act on Liability and Compensation for Radiological Accidents is clarified by explicitly stating that a nuclear installation operator must have insurance or ensure that other financial security is provi- ded no later than at the time when commissioning starts.

In the case of nuclear reactors, liability arises already at the earlier point in time when the unirradiated nuclear material comes into the possession of the nuclear facility operator. At that time, the insurance or security must be at least EUR 70 million. The amount will be equi- valent to EUR 1,200 million by the time the commissioning of the reactor starts. The procedure is voluntary, and the operator can choose to provide the higher security directly.

Assessment of financial security

Financial security provided for a new nuclear facility must be reviewed and approved before the operation begins. The National Debt Office shall assess whether the financial securities for both facilities and trans- port are adequate. Decisions may be appealed to the Government.

The Nuclear Activities Act is clarified by stating that there are obligations for the license holder to provide financial security for the liability in Act on Liability and Compensation for Radiological Accidents. Failure to provide security may result in withdrawal of the licence.

Introduction of fixed liability amounts for nuclear facilities other than nuclear reactors and transport

The individual assessment of lower liability amounts for certain nu- clear facilities and transports is replaced by fixed liability amounts. The amounts of liability are differentiated and linked to a classification of different types of facilities and transports based on estimated costs for potential damage consequences that the different facilities and transports may give rise to.

36

Additional measures

In addition to the proposals presented above, the Inquiry has identi- fied other measures that, together with the proposals, can contribute to further clarifying and streamlining of preparations for society's preparedness in the event of a radiological emergency at a nuclear facility.

These measures include considering the need

–to clarify preparedness-related requirements in permit assessments,

–to clarify the method and criteria for the selection of radiological emergencies as a basis for emergency planning zones and distances,

–to differentiate fees for the Debt Office's assessment of financial security,

–communication and information on emergency preparedness issues to the general public and local actors,

–to review of personnel preparedness at certain county administ- rative boards, and

–to review of the possibility of exemptions from the Act on Liability and Compensation for Radiological Accidents.

37

1.fortlöpande och systematiskt värdera, verifiera och, så långt det är möjligt och rimligt, förbättra säkerheten i verksamheten och vid anläggningar där verksamheten bedrivs med hänsyn till

a) de förhållanden under vilka verksamheten bedrivs,

b) hur utrustningar och anläggningar påverkas av drift och ålder, c) erfarenheter från verksamheten och liknande verksamheter, och d) utvecklingen inom vetenskap och teknik,

2.vidta de åtgärder som anges i 4 § med hänsyn till de förhållanden under vilka verksamheten bedrivs,

3.vidta de åtgärder som behövs för att på ett säkert sätt hantera och slutförvara kärnavfall eller kärnämne som inte används på nytt, om avfallet eller ämnet har uppkommit i verksamheten,

4.vidta de åtgärder som behövs för att på ett säkert sätt avveckla och riva anläggningar som verksamheten inte längre ska bedrivas i till dess att all verksamhet vid anläggningarna har upphört och allt kärn- ämne och allt kärnavfall placerats i ett slutförvar som slutligt förslutits, och

5. i samband med en radio- logisk nödsituation, ett hot eller en annan liknande omständighet snarast till den myndighet som avses i 16 § lämna sådana upplys- ningar som har betydelse för be- dömningen av säkerheten och, om händelsen avser en kärnkraftsreak- tor, överföra värden för process- parametrar för reaktorn.

40

2. ställa säkerheter för ersätt- ningsansvaret i händelse av en radiologisk olycka finns bestäm- melser i lagen (2010:950) om ansvar och ersättning vid radio- logiska olyckor.

15 §

Ett tillstånd att bedriva kärnteknisk verksamhet kan återkallas av den som har meddelat tillståndet om

1.villkor eller föreskrifter som uppställts med stöd av 8 eller 9 §

inågot väsentligt avseende inte iakttas,

2.vad som föreskrivs i 11 eller 12 § inte iakttas och det föreligger synnerliga skäl från säkerhetssynpunkt,

1.Denna lag träder i kraft den 1 juli 2027.

2.Bestämmelsen i 10 § gäller i sin tidigare lydelse för kärntek- niska anläggningar som har meddelats tillstånd före den 1 juli 2027.

3.Bestämmelsen i 9 c § och 15 § 5 ska inte tillämpas för kärntek- niska anläggningar som har fått beslut om att påbörja uppförande före denna lags ikraftträdande.

42

1.2Förslag till lag om ändring i lagen (2003:778) om skydd mot olyckor

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2003:778) om skydd mot olyckor att nuvarande 10 kap. 6 § ska ha följande lydelse.

10kap. 6 §

En statlig tillsynsmyndighets beslut får överklagas till allmän för- valtningsdomstol. Detsamma gäller en statlig myndighets beslut enligt 6 kap. 2 och 5 §§ eller 7 kap. Beslut av en statlig myndighet enligt 7 kap. 1 § får dock inte överklagas.

En statlig myndighets beslut som rör beredskap för räddningstjänst som den myndighet som reger- ingen bestämmer ansvarar för enligt 4 kap. 6 § första stycket, får över- klagas till allmän förvaltningsdom- stol av

1.tillståndshavaren till den kärntekniska anläggning som ett beslut avser, samt

2.de myndigheter och kommu- ner som är särskilt berörda av be- slutet.

Om en kommun överklagar ett beslut enligt 5 kap. 2 a § eller 7 kap. 2 eller 3 §, ska Myndigheten för civilt försvar vara kommu- nens motpart sedan handlingarna i ärendet har överlämnats till dom- stolen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2027.

43

1.3Förslag till lag om ändring i lagen (2010:950) om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2010:950) om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor

dels att 30 §, 31 § och 42 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas en ny paragraf 30 a § av följande lydelse.

1.motsvarar 700 miljoner euro, eller

2.om anläggningen är en kärnkraftsreaktor i drift för att utvinna kärnenergi, motsvarar 1 200 miljoner euro.

För en kärnkraftsreaktor som ännu inte tagits i provdrift ska inne- havaren, utöver vad som framgår av första stycket 2, från tidpunkten när obestrålat kärnämne kommer i innehavarens besittning ha en för- säkring eller annan ekonomisk säkerhet som minst motsvarar 70 miljoner euro.

30 a §

Regeringen eller den myndig- het som regeringen bestämmer ska ha prövat om ställda säkerheter är tillräckliga innan

1. obestrålat kärnämne kommer i innehavarens besittning och

44

42 §

Staten ska betala ersättning till en skadelidande som har rätt till ersättning enligt denna lag, om den skadelidande visar att ersätt- ningen inte kan fås från den ansvarige anläggningshavarens säkerhet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2028.

46

1.4Förslag till förordning om ändring i förordningen (1984:14) om kärnteknisk verksamhet

Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (1984:14) om kärn- teknisk verksamhet

dels att 1 a och 20 a §§ ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas en ny paragraf 20 d § av följande lydelse.

1 a §

Denna förordning är meddelad med stöd av

–2 a § lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet i fråga om 4–6, 8–12, 15 och 15 a §§,

–3 § andra stycket lagen om kärnteknisk verksamhet i fråga om 20 a § första stycket 1 och 22 a §,

–5 d § lagen om kärnteknisk verksamhet i fråga om 19 a och 19 b §§,

–5 e § lagen om kärnteknisk verksamhet i fråga om 3 a, 3 b och 22 a §§,

–7 d § lagen om kärnteknisk verksamhet i fråga om 2 § andra stycket andra meningen,

–9 b § lagen om kärnteknisk verksamhet i fråga om 20 c §,

–10 § lagen om kärnteknisk verksamhet i fråga om 20 d §,

–10 b § lagen om kärnteknisk verksamhet i fråga om 14 §, 20 a § första stycket 2–5, 20 b § andra och tredje styckena, 21 och 22 a §§,

–8 kap. 11 § regeringsformen i fråga om 2 § andra stycket första meningen, 2 d § andra stycket och 3 e §, och

–8 kap. 7 § regeringsformen i fråga om övriga bestämmelser.

20 a §

Strålsäkerhetsmyndigheten får meddela föreskrifter om

1.åtgärder som krävs för att sådana förpliktelser ska uppfyllas som ingår i Sveriges överenskommelser i syfte att förhindra spridning av kärnvapen och obehörig befattning med kärnämne och sådant kärn- avfall som utgörs av använt kärnbränsle,

47

2.vad som krävs i fråga om värdering, verifiering och förbättring av säkerheten enligt 10 § 1 lagen om kärnteknisk verksamhet,

3.åtgärder som, utöver anmälningar enligt 14 §, krävs för att upp- fylla kravet i 10 § 2 lagen om kärnteknisk verksamhet,

4.åtgärder i fråga om avfall och avveckling som krävs för att upp- fylla kraven i 10 § 3 och 4 § lagen om kärnteknisk verksamhet,

5.upplysningar och överföring

Innan Strålsäkerhetsmyndigheten meddelar föreskrifter enligt första stycket 1 eller 2 som rör fysiska skyddsåtgärder vid kärntek- niska anläggningar, ska myndigheten höra den myndighet som är el- beredskapsmyndighet enligt elberedskapslagen (1997:288).

20 d§

Om verksamheten i en kärn- teknisk anläggning ändras på sådant sätt att ett nytt tillstånd krävs enligt lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet, ska Strålsäkerhetsmyn- dighetens beslut enligt 9 a § samma lag omfatta en bedömning av om 10 § första stycket 5 samma lag om överföring av värden för process- parametrar är tillämplig.

Strålsäkerhetsmyndigheten får meddela föreskrifter om

1. upplysningar och överföring av värden för processparametrar enligt 10 § första stycket 5 lagen (1984:3) om kärnteknisk verksam- het, och

48

2. undantag från kraven på över- föring av värden för processpara- metrar enligt 10 § första stycket 5 och andra stycket lagen om kärn- teknisk verksamhet.

Strålsäkerhetsmyndigheten får i det enskilda fallet ge dispens från kraven på överföring av värden för processparametrar enligt 10 § första stycket 5 lagen om kärnteknisk verksamhet.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2027.

49

1.5Förslag till förordning om ändring i förordningen (2003:789) om skydd mot olyckor

Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (2003:789) om skydd mot olyckor

dels att 4 kap. 21 a–21 c §§, 24–27 §§, och rubrik närmast före 24 § ska upphöra att gälla,

dels att 4 kap. 17 och 21 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas tolv nya paragrafer 4 kap. 20 a–20 k och

21 a §§, och närmast före 4 kap. 20 a § en ny rubrik av följande lydelse, dels att det närmast före 28 § ska införas en ny rubrik som ska lyda

”Särskilda skyldigheter”.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

4 kap.

17 §3

1.inbegriper en strålkälla,

2.har medfört eller kan befaras medföra skada, och

3.kräver omedelbara åtgärder.

Beslut om beredskaps- och planeringszoner

20 a §

För varje kärnteknisk anlägg- ning som finns eller planeras att upp- föras i Sverige, ska Myndigheten för civilt försvar med stöd av en ana- lys av radiologiska risker och med hänsyn till andra faktorer som en- ligt lagen (2003:778) om skydd mot olyckor har betydelse för räddnings- tjänsten och dess planering, be- sluta om

3Senaste lydelse 2020:317.

50

1.de beredskapszoner eller den planeringszon som behövs, och

2.vilka skyddsåtgärder för all- mänheten som de länsstyrelser som berörs av beslutet ska förbereda inom varje zon.

Beslut enligt första stycket ska omfatta samtliga kärntekniska an- läggningar som ingår i samma till- stånd enligt lagen (1983:4) om kärnteknisk verksamhet.

Om analysen av radiologiska risker visar att det inte behöver förberedas några skyddsåtgärder för allmänheten, ska ett beslut fattas om att det inte finns behov av bered- skapszoner eller en planeringszon.

20 b §

En tillståndshavare ska anmäla till Myndigheten för civilt försvar i sådan tid att de åtgärder som följer av beslutet enligt 20 a § kan vara på plats innan en eller flera kärn- tekniska anläggningar tas i prov- drift enligt 9 a § lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet4.

Anmälan ska innehålla upp- gifter om

1.den eller de kärntekniska an- läggningar som tillståndet enligt lagen om kärnteknisk verksamhet omfattar,

2.anläggningens eller anlägg- ningarnas lokalisering,

3.en uppskattning av de bered- skapszoner eller planeringszon som mest kan behövas, och

4Lydelse enligt prop. 2025/26:171.

51

4.en uppskattning av när till- ståndshavaren planerar att ta an- läggningen eller anläggningarna i provdrift.

20 c §

Tillståndshavaren får hos Myn- digheten för civilt försvar, Strål- säkerhetsmyndigheten eller den läns- styrelse där den eller de kärntekniska anläggningarna uppförs begära en förberedande dialog om anmälans innehåll och om tidsplanen för de berörda myndigheternas arbete efter en sådan anmälan.

20 d §

Myndigheten för civilt försvar ska informera Strålsäkerhetsmyn- digheten och berörda länsstyrelser om att anmälan enligt 20 b § in- kommit.

20 e § Strålsäkerhetsmyndigheten ska

för analysen av radiologiska risker enligt 20 a § genomföra nödvän- diga beräkningar och till Myndig- heten för civilt försvar överlämna information om på vilka avstånd från den eller de kärntekniska an- läggningarna som det ur strålskydds- synpunkt kan vara motiverat att förbereda skyddsåtgärder för all- mänheten.

Strålsäkerhetsmyndigheten ska begära nödvändiga uppgifter från tillståndshavaren om

52

1.vilka radiologiska nödsitua- tioner som kan uppstå,

2.vilka utsläpp av radioaktiva ämnen som nödsituationerna skulle kunna leda till, och

3.övriga uppgifter som behövs för att utföra beräkningarna.

Strålsäkerhetsmyndigheten får efter att ha hört Myndigheten för civilt försvar meddela närmare före- skrifter om de uppgifter som avses

iandra stycket.

20 f §

Innan beräkningarna enligt

20 e § genomförs, ska Strålsäker- hetsmyndigheten ge tillståndshava- ren och Myndigheten för civilt för- svar tillfälle att lämna synpunkter på vilken eller vilka radiologiska nödsituationer som ska ligga till grund för beräkningarna.

20 g §

Myndigheten för civilt försvar ska lägga de beräkningar som Strål- säkerhetsmyndigheten tagit fram en- ligt 20 e § till grund för beslutet en- ligt 20 a § för att bedöma på vilka avstånd från den eller de kärntek- niska anläggningarna som det är motiverat att förbereda skyddsåtgär- derna

1.prioriterad utrymning inom en inre beredskapszon innan ett utsläpp av radioaktiva ämnen har inträffat,

2.utrymning utöver 1,

3.inomhusvistelse,

53

4.intag av jodtabletter, eller

5.utrymning på grund av mark- beläggning av radioaktiva ämnen.

Utöver första stycket ska även skyddsåtgärder övervägas som inne- bär

1.skyndsam varning till befolk- ningen,

2.utdelning av jodtabletter, eller

3.strålningsmätningar.

20 h §

Om analysen av radiologiska risker visar att det kan uppstå radio- logiska nödsituationer som kan leda till skador på allmänheten av strål- ning som är direkt livshotande eller bestående, ska Myndigheten för civilt försvar överväga att enligt 20 a § besluta om

1.en inre beredskapszon,

2.en yttre beredskapszon, och

3.en planeringszon.

Om analysen av radiologiska risker visar att det inte kan uppstå sådana radiologiska nödsituationer som avses i första stycket, men radio- logiska nödsituationer där utsläpp av radioaktiva ämnen kan leda till skador på allmänheten av strål- ning där sannolikheten för skada ökar med högre stråldos, ska Myn- digheten för civilt försvar över- väga att enligt 20 a § besluta om

1.en yttre beredskapszon, eller

2.en planeringszon.

54

20 i §

Innan beslut enligt 20 a § ska Myndigheten för civilt försvar sam- råda med Strålsäkerhetsmyndig- heten samt berörda länsstyrelser och andra myndigheter.

Tillståndshavaren ska ges till- fälle att lämna synpunkter innan beslutet fattas.

20 j §

Av beslutet enligt 20 a § ska framgå

1.den eller de kärntekniska an- läggningar som beslutet avser,

2.den eller de länsstyrelser som berörs av beslutet,

3.vilka beredskapszoner eller planeringszon som ska inrättas,

4.de aktuella zonernas utsträck- ning, och

5.vilka skyddsåtgärder enligt 20 f § som ska förberedas.

Beslutet ska skickas till berörda länsstyrelser, tillståndshavaren, Strålsäkerhetsmyndigheten samt be- rörda kommuner.

20 k §

Om verksamheten i en kärn- teknisk anläggning ändras på ett sådant sätt att det har betydelse för beslutet enligt 20 a §, ska tillstånds- havaren anmäla detta till Myndig- heten för civilt försvar enligt 20 b § andra stycket för en bedömning av om ett nytt beslut behövs.

Myndigheten för civilt försvar ska utöver första stycket göra en be-

55

dömning av om det finns skäl att fatta ett nytt beslut enligt 20 a §, om 1. en författning har ändrats efter beslutet och ändringen skulle ha haft

betydelse för bedömningen, eller 2. de förutsättningar som låg till

grund för beslutet har ändrats och ändringarna skulle ha haft betydelse för beslutet.

21 §5

En länsstyrelse ska, efter att ha låtit berörda myndigheter, kom- muner och regioner yttra sig och i samverkan med länsstyrelser i närliggande län, upprätta ett program för räddningstjänsten enligt 4 kap. 6 § lagen (2003:778) om skydd mot olyckor och saneringen enligt 4 kap. 8 § samma lag. Programmet ska behandla

1.organisation och ledning,

2.samband,

3.strålningsmätning,

4.information och varning till allmänheten,

5.personella och materiella resurser i länet,

6.skyddsåtgärder,

7.saneringsmetoder, och

8.andra frågor av betydelse för beredskapen.

Programmet ska utgå från en analys av riskerna vid en olycks- händelse med hänsyn till de lokala förutsättningarna.

För länsstyrelser som berörs av beredskapszoner eller planerings- zoner i enlighet med beslut enligt 20 a §, ska programmen innehålla uppgifter om

1. den exakta utformning av zonerna som länsstyrelserna fast- ställt, och

2. de skyddsåtgärder som ska för- beredas inom varje zon.

5Senaste lydelse 2020:317.

56

21 a §

Den länsstyrelse där de kärn- tekniska anläggningarna är belägna ska, i de fall programmen ska inne- hålla uppgifter enligt 21 § tredje stycket, inför det att anläggningen tas i provdrift informera tillstånds- havaren när skyddsåtgärder som framgår av beslut enligt 20 a § har förberetts i tillräcklig utsträckning.

1.Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2027.

2.20 a–20 j §§ och 21 § tredje stycket ska inte tillämpas för kärn- tekniska anläggningar som har meddelas tillstånd och har fått beslut om att påbörja uppförande enligt lagen (1983:4) om kärnteknisk verk- samhet före denna lags ikraftträdande.

3.21 a–c §§ och 24–27 §§ ska fortsätta tillämpas i hittillsvarande lydelse för anläggningar som räknas upp i bestämmelserna så länge det inte har fattats ett annat beslut enligt 20 a §.

57

1.6Förslag till förordning om ändring

i förordningen (2008:463) om vissa avgifter till Strålsäkerhetsmyndigheten

Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (2008:463) om vissa avgifter till Strålsäkerhetsmyndigheten

dels att 12 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas fyra nya paragrafer 12 a–d §§ av följande lydelse, samt två nya bilagor, bilaga 1 och 2, av följande lydelse.

12 §6

Den som har tillstånd att uppföra, inneha eller driva en verksamhet som tillhör någon av beredskapskategorierna 1 a–2 enligt den klassi- ficering som följer av föreskrifter som Strålsäkerhetsmyndigheten har meddelat med stöd av 4 kap. 9 § strålskyddsförordningen (2018:506), ska betala beredskapsavgift. Avgiften ska efter särskild debitering av Strålsäkerhetsmyndigheten betalas förskottsvis för varje kalenderkvartal

1.med 8 400 000 kronor per tillståndshavare med en eller flera verksamheter i beredskapskategori 1 a inom samma anläggningsområde,

2.med 6 300 000 kronor per tillståndshavare med en eller flera verksamheter i beredskapskategori 1 b eller 1 c inom samma anlägg- ningsområde,

3.med 270 000 kronor för en kärnteknisk verksamhet i beredskaps- kategori 2, och

4.med 270 000 kronor för en annan verksamhet i beredskaps- kategori 2 än som avses i 3.

Om en tillståndshavare har flera verksamheter som omfattas av en avgift enligt första stycket inom ett och samma anläggningsområde, ska avgift betalas med det belopp som är högst av de angivna beloppen.

Avgiften ska betalas från och med det kalenderkvartal då en anlägg- ning har tagits i provdrift. Avgifts- skyldigheten upphör det kalender-

6Senaste lydelse 2021:43.

58

kvartal som följer närmast efter det att Strålsäkerhetsmyndigheten har konstaterat att verksamheten inte längre tillhör någon av beredskaps- kategorierna.

12 a §

Den som är tillståndshavare till en kärnteknisk anläggning för vilken Myndigheten för civilt försvar beslutat om beredskapszoner eller en planeringszon samt skyddsåtgär- der enligt 4 kap. 20 a § förordningen (2003:789) om skydd mot olyckor, ska betala beredskapsavgift enligt denna bestämmelse och 12 b–d §§.

Beredskapsavgiften beräknas som summan av

1.belopp för tillämpliga inve- steringar och förvaltning av de som anges i bilaga 1, samt

2.ett belopp för utveckling enligt 12 c §.

Beredskapsavgiften med avdrag för nedsättning enligt 12 d §, ska efter särskild debitering av Strål- säkerhetsmyndigheten betalas i för- skott för varje kalenderkvartal.

12 b §

Om en tillståndshavare har flera verksamheter som omfattas av en avgift enligt 12 eller 12 a §§ inom ett och samma anläggningsområde, ska avgift betalas med det belopp som är högst av de angivna beloppen.

Avgiften ska betalas från och med det kalenderkvartal då en anlägg- ning har tagits i provdrift.

59

Avgiftsskyldigheten upphör för den som omfattas av

1.12 § det kalenderkvartal som följer närmast efter det att Strål- säkerhetsmyndigheten har konsta- terat att verksamheten inte längre tillhör någon av beredskapskatego- rierna, eller

2.12 a § det kalenderkvartal som följer närmast efter att Myn- digheten för civilt försvar enligt 20 a § förordningen (2003:789) be- slutat att verksamheten inte längre kräver sådan beredskapsplanering.

12 c §

Det belopp för utveckling som avses i 12 a § andra stycket 2 ska fastställas inför första debitering som summan av två årsbelopp för för- valtning multiplicerat med två.

Beloppet för utveckling enligt första stycket ska betalas med en femtedel per år under de fem första åren efter att anläggningen har tagits i provdrift.

Ränta ska tillföras beloppet för utveckling och beräknas enligt vad som föreskrivs om statens utlånings- ränta.

12 d §

I det fall en beredskapszon eller planeringszon för olika tillstånds- havare täcker samma yta, ska ned- sättning av den beredskapsavgift som avses i 12 § och 12 a § tillämpas enligt bilaga 2.

60

När avgiftsskyldigheten upphör enligt 12 b § tredje stycket och till- ståndshavaren haft nedsatt avgift enligt första stycket, ska nedsätt- ningen för de tillståndshavare vars verksamhet kvarstår utan ändring beräknas på nytt.

1.Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2027.

2.12 § ska tillämpas för verksamheter som har meddelats tillstånd enligt lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet eller strålskydds- lagen (2018:396) fram till att ett beslut fattats enligt 4 kap. 20 a § för- ordningen (2003:789) om skydd mot olyckor.

61

Bilaga 1 I bilagan redovisas de belopp för investeringar och förvaltning som tillämpas vid beräkning av beredskapsavgiften enligt 12 a §.

Det samlade beloppet för investeringar är en summa av tillämpliga belopp enligt tabeller för

–varningsmottagare för inomhusvarning,

–tyfoner för förtätning vid utomhusvarning,

–fasta stationer för strålningsmätning,

–mobila mätningsinstrument för kartläggning,

–jodtabletter för förhandsutdelning och kompletteringsutdelning,

samt

–jodtabletter för extrautdelning.

Belopp för förvaltning utgörs av det tillämpliga beloppet enligt tabell för förvaltning.

Belopp för varningsmottagare för inomhusvarning utgår för antal inomhusvarnare enligt tabell.

Belopp för tyfoner för förtätning vid utomhusvarning utgår baserat på beredskapszonens eller planeringszonens radie i kilometer enligt tabell.

62

Belopp för fasta stationer för strålningsmätning utgår enligt tabell.

Belopp för mobila mätningsinstrument för kartläggning utgår baserat på beredskapszonernas eller planeringszonens radie i kilometer enligt tabell.

Belopp för jodtabletter för förhands- och kompletteringsutdelning utgår för antal askar jodtabletter till förhands- och kompletterings- utdelning enligt tabell.

Belopp för jodtabletter för extrautdelning utgår för antal askar jod- tabletter till extrautdelning enligt tabell.

63

Belopp för förvaltning utgår baserat på omfattningen av de skydds- åtgärder som anges i 4 kap. 20 g § första stycket 1–5 förordningen (2003:789) om skydd mot olyckor som tillståndshavares verksamhet medför och på folkmängden i yttre beredskapszonen.

Mindre folkmängd än 75 000 individer i yttre beredskapszon

Större folkmängd än 75 000 individer i yttre beredskapszon

64

Bilaga 2

I bilagan anges förutsättningar för beräkning av nedsättning av bered- skapsavgiften enligt 12 d §.

Nedsättning beräknas som tillståndshavarens beredskapsavgift mul- tiplicerat med den överlappande zonytans andel av tillståndshavarens hela zonyta, dividerat med antal tillståndshavare med överlappande zon.

Förutsättningar för beräkning av nedsättning av beredskapsavgift är att

1.nedsättning beräknas separat för beredskapszon och planerings-

zon,

2.för tillståndshavare vars verksamhet kräver både beredskapszon och planeringszon fördelas beredskapsavgiften vid beräkning av ned- sättning med 80 procent till beredskapszonen och med 20 procent till planeringszonen, och

3.zonyta som täcker vatten undantas från beräkningen.

Om en tillståndshavares beredskapszon överlappar en annan till- ståndshavares planeringszon beräknas nedsättning för ytan med över- lapp med

1.0 procent för beredskapszon, och

2.100 procent för planeringszon.

65

1.7Förslag till förordning om ändring i förordningen (2021:1142) om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor

Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (2021:1142) om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor

dels att 12–15 §§ ska upphöra att gälla,

dels att rubriken närmast före 12 § ska utgå,

dels att 1, 5, 8, 9 och 11 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas sex nya paragrafer 5 a § och 8 a–e §§, två nya bilagor, bilaga 1 och 2, och närmast före 8 a § ny rubrik av följande lydelse.

1 §

Denna förordning är meddelad med stöd av

–14 § lagen (2010:950) om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor i fråga om 2 §,

–8 § lagen om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor i fråga om 4–8 §§,

–36 § lagen om ansvar och er- sättning vid radiologiska olyckor i fråga om 11 §,

–24 § lagen om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor i fråga om 16 §,

–40 § lagen om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor i fråga om 20 §,

–13 § lagen om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor i fråga om 22 och 23 §§,

–56 § lagen om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor i fråga om 26 §,

–56 a § lagen om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor

ifråga om 30 och 31 §§,

–8 kap. 11 § regeringsformen i fråga om 13, 18, 21 och 25 §§, och

–8 kap. 7 § regeringsformen i fråga om övriga bestämmelser.

66

ning och att villkoren inte är oskä- liga mot den skadelidande.

Andra säkerheter ska vara till- räckliga och kunna tas i anspråk genast efter en olycka och om de är tidsbegränsade ska de ha en giltig- het om minst 30 år.

Riksgäldskontoret får meddela ytterligare föreskrifter om vad som krävs för att en säkerhet ska kunna godtas.

Fasta ansvarsbelopp för vissa anläggningar och transporter

8 a §

Anläggningshavare ska för andra anläggningar än kärnkraftsreaktor i drift ha en ansvarsförsäkring eller annan säkerhet som motsvarar ett fast ansvarsbelopp om

–700 miljoner euro,

–370 miljoner euro,

–150 miljoner euro, eller

–70 miljoner euro. Indelningen av anläggningar

anges i bilaga 1.

8 b §

Anläggningshavare ska för trans- porter ha en ansvarsförsäkring eller annan säkerhet som motsvarar ett fast ansvarsbelopp om

–700 miljoner euro,

–370 miljoner euro,

–150 miljoner euro, eller

–80 miljoner euro. Indelningen av transporter anges

ibilaga 2.

68

8 c §

Anläggningshavare ska till Strål- säkerhetsmyndigheten anmäla

1.vilket ansvarsbelopp som före- slås gälla när 8 a eller b § tillämpas för första gången, och

2.ändrade förhållanden i verk- samheten som kan påverka verk- samhetens ansvarsbelopp.

8 d § Strålsäkerhetsmyndigheten ska

till anläggningshavare som har an- mält ett ansvarsbelopp skyndsamt bekräfta att anläggningen eller trans- porten är placerad i korrekt klass.

Om Stålsäkerhetsmyndigheten placerar en anläggning eller trans- port i en annan klass än den an- mälaren har föreslagit, ska bekräf- telsen innehålla en motivering till klassificeringen.

Strålsäkerhetsmyndighetens be- kräftelse får överklagas till reger- ingen.

8 e § Strålsäkerhetsmyndigheten får

meddela ytterligare föreskrifter om vad en anmälan om ett fast ansvars- belopp ska innehålla.

9 §

Anläggningshavare ska till Riksgäldskontoret anmäla de ansvars- försäkringar och de säkerheter som ställts enligt 30–32 §§ lagen (2010:950) om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor inom en månad efter det att säkerheterna har ställts.

Säkerhet som avser en enskild transport ska dock i stället anmälas senast en månad innan transporten påbörjas.

69

Riksgäldskontorets beslut får överklagas till regeringen.

1.Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2028.

2.Äldre föreskrifter ska fortfarande gälla för ärenden som har på- börjats före den 1 januari 2026.

70

Bilaga 1

I bilagan anges för vilka andra kärntekniska anläggningar än kärnkrafts- reaktorer fasta ansvarsbelopp enligt 8 a § ska tillämpas.

71

Bilaga 2

I bilagan anges för vilka transporter fasta ansvarsbelopp enligt 8 b § ska tillämpas.

72

Syftet med uppdraget är att effektivisera regelverket för nya reak- torer som kan avse både konventionella reaktorer och små modulära reaktorer (SMR). Det gäller både välkänd teknik och ny teknik. Delar av uppdraget avser andra kärntekniska anläggningar och transporter av kärnämne eller kärnavfall, vilka också är en nödvändig del av ett system med kärnkraft.

Utredningens uppdrag framgår av kommittédirektiven som åter- finns i sin helhet i bilaga 1 och 2.

2.2Utredningens arbete

Utredningens uppdrag i denna fjärde del har liksom tidigare bedrivits med ett projektupplägg. Arbetet har genomförts med planeringsfas, analysfas, genomförandefas och avslutningsfas. För den del av upp- draget som avser regleringen av beredskaps- och planeringszoner star- tade såväl planerings- som analysfasen för sekretariatet i septem- ber 2025. En tidplan och en plan för arbetets fördelning togs fram. Under denna period bemannades expertgruppen och ett uppstarts- möte med expertgruppen ägde rum i november 2025. Planerings- och analysfas för den del av uppdraget som avser frågorna om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor påbörjades i februari 2026 och expertgruppen kompletterades med en ny expert. Under analys- och genomförandefaserna hölls ett antal dialog- och samrådsmöten, varvid ett fördjupat arbete med att ta fram underlag och författningsförslag skedde. Därefter tog avslutningsfasen vid med en slutlig utformning av betänkandet.

Expertgruppen har haft fem sammanträden i plenum, med det avslutande i form av en halv dags genomgång av utredningens samlade förslag. Inför varje sammanträde har utredningen tillställt expert- gruppen delar av förslagen med möjlighet till skriftlig återkoppling. Utöver det har bilaterala kontakter med expertgruppen skett i olika konstellationer. I den del av uppdraget som rör ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor har utredningen haft två halvdagsmöten med representanter för berörda anläggningshavare och deras ägare.

74

2.3Informationsinhämtning och samråd

Utredningen har beaktat rekommendationer, remisskommentarer och haft egen direkt kontakt med myndigheter med närliggande upp- drag och olika organisationer och aktörer. Utredningen har haft möten med Myndigheten för civilt försvar, Strålsäkerhetsmyndig- heten, Länsstyrelsen i Kalmar län, European Spallation Source ERIC, Vattenfall AB, Fortum, Uniper, Blykalla AB, Kärnfull Next AB och Nordiska Kärnförsäkringspoolen. Utredningen har också för denna del kunnat dra viss nytta av att under 2024 deltagit vid IAEA:s 68:e generalkonferens och IAEA:s internationella konferens i oktober 2024 i Wien om små modulära reaktorer. Utredningen har även digi- talt nyttjat utbildningar i IAEA:s standarder avseende beredskap och krishantering för radiologiska nödsituationer samt i övrigt bevakat och följt utvecklingen på området efter bästa förmåga. Vidare har utredningen deltagit i en internationell workshop om tekniska och juridiska utmaningar för etablering av SMR anordnad av Nuclear Energy Agency (NEA)1 i samverkan med Regeringskansliet.

Slutligen har utredningen noterat och eftersträvat att följa utveck- lingen som på olika sätt bedömts relevanta att känna till, eller med direkt påverkan på de frågor som ingår i utredningens uppdrag.

2.4Avgränsningar

Kärnkraftsprövningsutredningen är inte en teknisk utredning, dvs. uppdragets fokus har inte varit att konkret analysera eller lämna för- slag om vilka specifika metoder för utredning av avstånd, zoner, skyddsåtgärder eller andra tekniska lösningar för kärnenergiberedskap för nya kärnkraftsreaktorer som behövs i praktiken. Att göra sådana bedömningar är inte heller möjligt utan mer specifik information om vilka reaktorer som kommer att uppföras i Sverige. I stället har utred- ningens fokus varit på organisatoriska och processuella förutsättningar för att Sverige ska ha ett tydligt och effektivt regelverk för prövning och bedömning av behovet av olika beredskapsåtgärder för nya kärn- kraftsreaktorer.

Utredningens uppdrag omfattar inte den totala kärnenergibered- skapen, som omfattar planering för och genomförande av sanering

1The Bridging Law and Technology; International Workshop for the Deployment of Small Modular Reactors, anordnad i Stockholm 2025-12-08—10.

75

av områden efter nedfall av radioaktiva ämnen och samhällets grund- beredskap i händelse av utsläpp från kärntekniska anläggningar pla- cerade utanför Sveriges gränser.

Beredskap för radiologiska nödsituationer behöver alltid upprätt- hållas. Det är viktigt att anläggningarna kan drivas på ett säkert sätt och det behöver finnas förutsättningar för att elförsörjningen kan tryggas för samhället även i händelse av höjd beredskap eller krig. Framför allt är detta en fråga för tillsynsmyndigheter att ha mandat för att tillåta nödvändiga anpassningar eller avsteg från säkerhetstek- niska driftförutsättningar i vissa situationer. Se till exempel reger- ingens uppdrag till Strålsäkerhetsmyndigheten och Svenska kraftnät att utreda förutsättningarna för drift av kärnkraftverk under höjd beredskap2. Inom ramen för uppdraget har utredningen därför inte heller närmare analyserat anpassning av beredskap för radiologiska nödsituationer i händelse av höjd beredskap eller krig.

2.5Disposition

Slutbetänkandet är uppdelat i fyra delar. Del 1 (kapitel 3 och 4) ger bakgrund och utgångspunkter för utredningens arbete, med informa- tion om gällande regler och hur beredskap för radiologiska nödsitua- tioner vid befintliga kärnkraftsreaktorer planerats och organiserats, vad beredskapsavgiften omfattar och dess utveckling, hur frågan om ansvar och ersättning för radiologiska olyckor utvecklats samt viss nationell och internationell omvärldsbevakning. Del 2 (kapitel 5–10) innehåller utredningens förslag och bedömningar av hur regelverket för beredskapsplanering samt ansvar och ersättning kan förtydligas och utvecklas. Del 3 (kapitel 11–13) omfattar en analys av förslagens konsekvenser, ikraftträdande för förslagen och författningskommen- tarer. Författningsförslagen finns i betänkandets första kapitel.

2Regeringens uppdrag till Strålsäkerhetsmyndigheten och Affärsverket Svenska kraftnät att utreda förutsättningarna för drift av kärnkraftverk under höjd beredskap, dnr KN2023/03584, KN2025/00969.

76

Del 1. Bakgrund och utgångspunkter

–Kapitel 3 ger en historisk kontext och bakgrund till kärnkraft och systemet för beredskap i allmänhet och kärnenergiberedskapen i synnerhet i Sverige, samt det nuläge som utredningens uppdrag lämnas i.

–Kapitel 4 innehåller mer fördjupning om utredningens utgångs- punkter vad gäller grundläggande begrepp, olika typer av kärn- kraftsreaktorer, deras användningsområden samt möjlig påverkan på behovet av olika åtgärder för beredskap vid radiologiska nöd- situationer generellt såväl som specifikt i förhållande till utred- ningens uppdrag och ingående sakfrågor. Här sammanfattas även de internationella erfarenheter som utredningen identifierat som grund för utredningens förslag.

Del 2. Utredningens överväganden och förslag

–Kapitel 5 utgör en introduktion och överblick till utredningens förslag, och innehåller en samlad bild och effekter av förslagen, med en beskrivning av uppskattade effekter för möjligheten att bygga ny kärnkraft i Sverige.

–Kapitel 6 redogör för utredningens bedömningar och förslag om hantering av beredskapsfrågor vid tillståndsprövning av kärntek- niska anläggningar.

–Kapitel 7 innehåller utredningens förslag om regler avseende ansvar och roller, samt process för utformning av beredskaps- och planer- ingszoner.

–Kapitel 8 redogör för utredningens förslag om överföring av pro- cessparametrar.

–Kapitel 9 redogör för utredningens förslag för anpassning av bered- skapsavgifter.

–Kapitel 10 redogör för utredningens förslag avseende ingående frågor om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor.

–Kapitel 11 innehåller utredningens bedömningar om andra åtgärder att utreda eller hantera vidare.

77

Del 3. Konsekvenser av utredningens förslag

Kapitel 12 redogör för konsekvenser av utredningens förslag. Betänkandets redogörelse för utredningens förslag avslutas med

ett kapitel om när förslagen föreslås träda i kraft (kapitel 13) respek- tive författningskommentarer (kapitel 14). Därefter följer bilagor.

78

samhet och tillåtlighet enligt miljöbalken i januari 2022.4 I oktober 2024 beviljade mark- och miljödomstolen tillstånd enligt miljö- balken.5

En mer fullständig historisk tillbakablick med sammanfattning av kärnteknikens, kärnkraftens och kärntekniklagstiftningens historia i Sverige finns t.ex. i Kärntekniklagutredningens betänkande.6

Sedan Kärntekniklagutredningens betänkande lämnades har ett nytt skifte skett, internationellt och i Sverige, när det gäller synen på behov och möjlighet att bygga ny kärnkraft. Det är i huvudsak tre drivkrafter som lyfts fram av allt fler länder som ser ny kärnkraft som en möjlighet för ett framtida energisystem. Det handlar om kli- matomställning, säkerhetspolitik och konkurrenskraft, som gemen- samt innebär behov av en ökad elektrifiering och ett ökat energibehov för samhället i stort, för industrin och nya elintensiva verksamheter, till exempel serverhallar för artificiell intelligens. I samband med FN:s klimatkonferenser 2023 (COP 28) och 2024 (COP 29) har en deklaration om stärkt samarbete på kärnkraftsområdet och om att tredubbla kärnkraftskapaciteten till 2050 för att nå klimatmålen undertecknats av totalt 31 länder, inklusive Sverige.

De svenska regeringspartierna Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna har i samarbete med Sverigedemokraterna genom ett tilläggsavtal till Tidöavtalet etablerat en färdplan för ny kärnkraft i Sverige. I regeringens klimathandlingsplan7 uttrycks att kärnkraften har potential att producera de stora mängder fossilfri el som är en förutsättning för klimatomställningen. Möjligheten att bygga små reaktorer, s.k. SMR, lyfts också som en möjlighet att använda kärn- energin på nya sätt, till exempel som källa till processvärme. Ett nytt energipolitiskt mål om att elproduktionens sammansättning år 2040 är 100 procent fossilfri elproduktion antogs i Vårändringsbudget för 2023.8 I den energipolitiska inriktningspropositionen antogs också målen från tilläggsavtalet till Tidöavtalet om att ny kärnkraft med total effekt motsvarande minst två storskaliga reaktorer bör finnas på plats senast 2035, och att det till 2045 behövs en kraftfull

4https://www.regeringen.se/artiklar/2022/01/slutforvaret-for-anvant-karnbransle/, hämtad 2024-11-19.

5Se Nacka tingsrätts, mark- och miljödomstolen, dom 2024-10-24 i mål nr M 1333–11 och M 4842–23.

6SOU 2019:16.

7Skr.2023/24:59.

8Prop. 2022/23:99.

82

utbyggnad som exempelvis skulle kunna motsvara minst tio nya stor- skaliga reaktorer.9

Effektivare tillståndsprocesser beskrivs i samtliga dessa samman- hang som en förutsättning för att nå satta mål. Tillståndsprövning av kärnkraft, och andra kärntekniska anläggningar, innebär en för- hållandevis omfattande granskning av att krav på säkerhet och strål- skydd kan uppfyllas för den planerade verksamheten. Prövningen enligt kärntekniklagen har en nära relation till miljöprövningen en- ligt miljöbalken. Tillsammans utgör dessa prövningar en viktig grund för samhällets acceptans för denna typ av verksamhet. Det är i detta ljus som Kärnkraftsprövningsutredningen har tillsatts och det första delbetänkande har utredningen utrett möjligheter till effektivare tillståndsprövning samt rättvisare och mer ändamålsenliga avgifter för prövning av nya kärnkraftsreaktorer i Sverige. I det andra delbe- tänkandet har utredningen analyserat och bedömt behovet av änd- ringar i de regelverk som reglerar omhändertagande av kärnavfall och använt kärnbränsle utifrån en möjlig utveckling med nya reak- torer på nya platser, nya aktörer som tillståndshavare och nya reak- tortekniker. I detta slutbetänkande har utredningen analyserat be- hovet av anpassning av beredskaps- och planeringszoner, överföring av processparametrar, rättvisa och ändamålsenliga avgifter för be- redskap samt delar av regelverket rörande ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor.

3.2Nuvarande system för beredskap

Beredskap handlar om förmågan att förebygga, motstå och hantera krissituationer. Förmågan byggs upp genom bland annat att det skapas effektiva strukturer och samarbeten genom utbildning och övning. Utgångspunkten är att hela samhället gemensamt och inom sina respektive områden tar ansvar för och utvecklar beredskapen. I detta ligger också att enskilda människor utifrån sina egna förut- sättningar tar ansvar för sin säkerhet.

Krisberedskap regleras i lagar och förordningar. Fördelningen av ansvar och roller bygger även på grundläggande principer. Vissa myn- digheter med särskild betydelse för samhällets beredskap och total- försvar är beredskapsmyndigheter och har mer ansvar än andra. Alla

9Prop. 2023/24:105, s. 36.

83

myndigheter har dock ett ansvar att minska sårbarheter och värna samhällets grundläggande skyddsvärden utifrån sitt verksamhets- ansvar.

När en samhällsstörning inträffar ska de som berörs av händelsen bidra till hanteringen utifrån sitt ansvarsområde. Detta förväntas även av företag och privatpersoner. Det är grunden i den civila bered- skapen.10

3.2.1Beredskap vid kärntekniska anläggningar

Verksamheten på kärnenergiområdet har potentiella risker som be- står främst i att radioaktiva ämnen kan frigöras och spridas till om- givningen. Med hänsyn till dessa risker har lagstiftningen på kärn- energiområdet tillkommit i syfte att skapa möjligheter för samhället till kontroll av och tillsyn över verksamheten. I första hand ställs mycket höga krav i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet och strålskyddslagen (2018:396) på säkerhet och strålskydd, dvs. på till- ståndshavarens skyldigheter att upprätthålla skydd av arbetstagare, allmänhet och miljön mot exponering för joniserande strålning såväl vid normala förhållanden som vid radiologiska nödsituationer. Trots dessa krav kan det inte helt uteslutas att det skulle kunna inträffa en händelse som leder till sådana utsläpp av radioaktiva ämnen att fara för omgivningen uppkommer. Därför krävs också att särskilda åtgärder förbereds till skydd för omgivningen. I samband med verk- samhet på kärnenergiområdet måste vidare säkerställas att tredje man skyddas genom regler om försäkrings- och skadeståndsansvar.11

Bestämmelser rörande frågor som avser beredskap för händelser med utsläpp av radioaktiva ämnen från en kärnteknisk anläggning12 finns i lagen (2003:778) om skydd mot olyckor och tillhörande för- ordning (2003:789) om skydd mot olyckor. I lagstiftningen ställs krav på beredskapsplanering och frågor om tjänsteplikt, förfogande- rätt m.m. vid en olycka. Den skadeståndsrättsliga regleringen ges i lagen (2010:950) om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor, där det civilrättsliga ansvaret för en innehavare av en kärnteknisk anläggning, försäkringsplikt och statligt ersättningsansvar regleras.

10https://www.msb.se/sv/amnesomraden/krisberedskap--civilt- forsvar/beredskapssystemet/det-svenska-civila-beredskapssystemet/, hämtad 2025-11-11.

11Prop. 1983/84:60, s. 17.

12I vissa sammanhang benämns denna beredskap kärnenergiberedskap.

84

Ett omfattande internationellt samarbete äger rum inom kärn- energiområdet. Det sker till stor del inom organ som tillhör FN samt OECD och EU. Inom de kärntekniska och strålskyddsområ- dena har IAEA givit ut rekommendationer avseende bland annat myndighetsorganisation, myndighetstillsyn och beredskap. Även OECD:s kärnenergiorgan, Nuclear Energy Agency (NEA) har vik- tiga uppgifter vad avser samarbete om säkerhetsfrågor kring kärn- kraften och inom NEA har Pariskonventionen om skadeståndsansvar på atomenergiområdet stor betydelse, se vidare avsnitt 3.3.1. Ett betydelsefullt samarbete på strålskyddsområdet förekommer även inom den internationella strålskyddskommissionen (International Commission on Radiological Protection, ICRP), FN:s vetenskap- liga strålskyddskommitté (UNSCEAR), världshälsoorganisationen (WHO) och internationella arbetsorganisationen (ILO). ICRP är en icke-statlig kommission och dess ledamöter är experter som utses oberoende av politiska och ekonomiska intressen. ICRP har i sina rekommendationer angett grundläggande principer på strålskydds- området och de normer som ICRP har utarbetat har accepterats allmänt och bland annat inordnats i IAEA:s säkerhetsstandarder.13

Även inom EU pågår arbete med strålskydd, som bland annat har resulterat i strålskyddsdirektivet14. I strålskyddsdirektivet ställs krav på att ett krishanteringssystem för nödsituationer ska utformas så att det står i proportion till resultaten av en bedömning av potentiell exponering i nödsituationer (artikel 97.2). För de olika typer av nöd- situationer som identifieras i denna bedömning ska beredskapspla- ner upprättas i förväg (artikel 98.1). Beredskapsplanerna ska möjlig- göra att allvarliga deterministiska hälsoeffekter hos allmänheten kan undvikas och att sannolikheten för stokastiska hälsoeffekter hos allmänheten kan minskas med beaktande av principerna för strålskydd och referensnivåer (artikel 97.3).

Med beaktande av principerna för strålskydd avses berättigande, optimering och tillämpning av dosgränser (artikel 5). Med beaktande av referensnivåer avses att referensnivåer för radiologiska nödsitua- tioner ska fastställas och att optimering av skyddet ska prioritera

13Prop. 1983/84:60, s. 21 f.

14Rådets direktiv 2013/59/Euratom av den 5 december 2013 om fastställande av grundläggande säkerhetsnormer för skydd mot de faror som uppstår till följd av exponering för joniserande strålning, och om upphävande av direktiven 89/618/Euratom, 90/641/Euratom, 96/29/Euratom, 97/43/Euratom och 2003/122/Euratom.

85

exponering över referensnivån och fortsätta under referensnivån (artiklarna 7.1 och 7.2).

Kraven i strålskyddsdirektivet påverkar utformningen av bered- skaps- och planeringszoner, eftersom det är inom zonerna som expli- cita krav ställs på att brådskande skyddsåtgärder ska förberedas. Det är dessa förberedelser som i praktiken möjliggör att optimering av strålskyddet kan prioriteras för grupper i allmänheten vars exponering överskrider eller riskerar att överskrida referensnivån för att sedan fortsätta för grupper i allmänheten vars exponering underskrider referensnivån. På planeringsstadiet behöver därför utformningen av beredskaps- och planeringszoner möjliggöra att den högsta tillåtna referensnivån kan underskridas och att strålskyddet kan optimeras under referensnivån vid värdering av det fortsatta händelseförloppet för postulerade händelser och förhållanden som är dimensionerande för beredskapsplaneringen.

Kraven i Strålskyddsdirektivet har implementerats i svensk rätt i lagen (2003:778) om skydd mot olyckor, förordningen (2003:789) om skydd mot olyckor, strålskyddslagen (2018:396) och strålskydds- förordningen (2018:506).15

Tillståndshavarens och samhällets ansvar

Ansvaret för åtgärder och organisation för beredskap för radiolo- giska nödsituationer inom ett område där kärnteknisk verksamhet bedrivs ligger på tillståndshavaren för anläggningen. Krav i dessa hänseenden ställs upp enligt kärntekniklagen och strålskyddslagen samt myndighetsföreskrifter som meddelats med stöd av lagarna när tillstånd för verksamheten meddelas. Ytterligare krav kan också ställas under ett tillstånds giltighetstid. Därutöver är den som äger en anläggning eller utövar verksamhet på en anläggning där verksam- heten innebär fara för att en olycka ska orsaka allvarliga skador på människor eller miljön skyldig att ha en särskild planerad beredskap i enlighet med 2 kap. 4 § lagen om skydd mot olyckor.

Vid utsläpp av radioaktiva ämnen från en kärnteknisk anläggning i sådan omfattning att särskilda åtgärder krävs för att skydda allmän- heten eller då överhängande fara för ett sådant utsläpp föreligger är

15Strålskyddsmyndighetens promemoria Principiellt tillvägagångssätt och förutsättningar för att utforma beredskaps- och planeringszoner kring nya verksamheter med joniserande strålning, SSM2024-4212-1, s. 4.

86

staten ansvarig för räddningstjänsten enligt 4 kap. 6 § lagen om skydd mot olyckor. Ansvaret för andra olyckor som kan inträffa kring en kärnteknisk anläggning, såsom bränder och trafikolyckor, men också utsläpp av radioaktivt ämne under transport på land, från strålkällor i till exempel processindustri och från sjukvården samt en kärnvapen- attack omfattas av kommunal räddningstjänst. Transport av använt kärnbränsle inkluderas dock i processen och klassas som statlig rädd- ningstjänst. Flera olika insatser av räddningstjänsten kan vara aktuella samtidigt vid en händelse, s.k. parallellitet. Räddningsinsatserna är dessutom samtidigt parallella med andra ansvarsområdens insatser rela- terade till händelsen, till exempel sjukvårdsinsatser och polisinsatser. Länsstyrelsen i respektive län är ansvarig för den statliga rädd- ningstjänsten vid utsläpp av radioaktiva ämnen. Detta ansvar begränsas inte till utsläpp från anläggningar inom landet.16 Länsstyrelsen är också ansvarig för sanering efter utsläpp av radioaktiva ämnen från en kärn-

teknisk anläggning enligt 4 kap. 8 § lagen om skydd mot olyckor. Om en radiologisk nödsituation i en kärnteknisk anläggning med-

för utsläpp av radioaktiva ämnen till omgivningen kommer det att ha stor påverkan på samhället, även om utsläppet är litet. Myndig- heten för civilt försvar har tillsammans med Strålsäkerhetsmyndig- heten och länsstyrelserna i Halland, Uppsala, Kalmar, Skåne och Västerbotten tagit fram en nationell beredskapsplan för hantering av en kärnteknisk olycka.17

Beredskaps- och planeringszoner

En del av statens ansvar för räddningstjänst vid utsläpp av radioaktiva ämnen förbereds genom inrättande av så kallade beredskaps- och planeringszoner. Zonerna är särskilt utpekade områden där vissa åt- gärder förbereds för skydd av allmänheten i händelse av eller över- hängande fara för utsläpp av radioaktiva ämnen (s.k. skyddsåtgärder eller hälsoskyddsåtgärder). Förberedelserna ger förutsättningar att kunna genomföra effektiva skyddsåtgärder om det skulle inträffa en radiologisk nödsituation, se definition i avsnitt 4.1.1. I beredskaps- zonerna för vissa kärntekniska anläggningar i Sverige finns det i olika

16Prop. 1985/86:170, s. 40.

17https://www.mcf.se/siteassets/dokument/amnesomraden/skydd-mot-olyckor-och-farliga- amnen/cbrne/150130-beredskapsplan-for-hantering-av-karnteknisk-olycka.pdf,

hämtad 2026-05-17.

87

utsträckning planering för skyddsåtgärderna utrymning, inomhus- vistelse, intag av jodtabletter, förberedelser för varning och förhands- utdelad information. I planeringszonerna, som är mer vidsträckta, finns det planering för strålningsmätningar, utrymning, inomhus- vistelse och begränsad extrautdelning av jodtabletter. Zonernas geo- grafiska placering och storlek framgår av 4 kap. 21 a och 21 b §§ för- ordningen om skydd mot olyckor.

Krav på att beredskapszoner skulle inrättas runt de svenska kärn- kraftverken infördes genom förordningen (1981:540) om skyddsåt- gärder vid olyckor i atomanläggningar m.m.

I propositionen 1980/81:90 om riktlinjer för energipolitiken, före- slog regeringen bl.a. införande av en inre beredskapszon med en utsträckning av minst 12 kilometer och i allmänhet upp till 15 kilo- meter skulle fastställas för varje kärnkraftverk. Förslaget motiverades med att det möjliggjorde en mer detaljerad åtgärdsplanering, som innefattade exempelvis en snabb utrymning, efter beslut från fall till fall. Vidare framhölls att inom den inre beredskapszonen borde allmänheten få särskild information om de viktigaste åtgärderna vid en olycka. Vidare borde ett larmsystem byggas upp med syftet att omgående kunna påkalla allmänhetens uppmärksamhet. Förhands- utdelning av jodtabletter bedömdes som en lämplig åtgärd inom denna zon. Därutöver föreslog regeringen att det skulle inrättas en indike- ringszon runt varje kärnkraftverk. Sträckningen skulle begränsas till 50 kilometer. De två zonernas detaljerade utsträckning skulle i möj- ligaste mån följa administrativa gränser mellan kommuner eller för- samlingar. Slutligen betonade regeringen att det även utanför den inre beredskapszonen skulle finnas förmåga att vidta skyddsåtgärder. Här betonades att beredskapsplanering som skett för andra ändamål eller tillgängliga resurser i övrigt som skulle kunna vara av betydelse i sammanhanget, särskilt den civilförsvarsplanering som var genom- förd främst i större tätorter.

Inom ramen för ordinarie myndighetsuppdrag18 analyserade Strål- säkerhetsmyndigheten behovet av en översyn av de dåvarande bered- skaps- och indikeringszonerna, som utformats i enlighet med pro- positionen från 1981. Analysen mynnade ut i en rapport 2014 där myndigheten lyfte fram betydande brister i hur de dåvarande zonerna var utformade. Bl.a. påpekades att lagstiftningen var föråldrad och delvis ofullständig samt inte uppfyllde nya krav från EU, att utform-

18Se 6, 7, 13 och 15 §§ förordningen (2008:452) med instruktion för Strålsäkerhetsmyndigheten.

88

ning av zonerna inte uppfyllde internationella rekommendationer samt att lärdomar från kärnkraftsolyckan vid Fukushima Daiichi till följd av en omfattande jordbävning och efterföljande tsunami i Japan 2011 ännu inte hade tagits tillvara i Sverige.

Strålsäkerhetsmyndigheten fick 2015 i uppdrag av regeringen att i samråd med Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, berörda länsstyrelser och andra berörda myndigheter och aktörer genomföra en översyn av de beredskapszoner som gäller för verksamheter med joniserande strålning. Strålsäkerhetsmyndigheten redovisade upp- draget i oktober 2017 och detta arbete låg till grund för den reglering som finns i dag med beredskaps- och planeringszoner kring kärn- kraftverken i Forsmark, Oskarshamn och Ringhals, en beredskaps- zon kring de kärntekniska anläggningarna Westinghouse Electric Sweden AB:s bränslefabrik i Västerås och en planeringszon kring det Centrala mellanlagret för använt kärnbränsle i Oskarshamn (Clab). Strålsäkerhetsmyndigheten valde ut dimensionerande händelser som ligger till grund för beredskapsplaneringen samt doskriterier och åt- gärdsnivåer för olika skyddsåtgärder. Se vidare i avsnitt 4.2.2. Fast- ställandet av zonerna och skyddsåtgärderna skedde genom att dessa infördes i förordningen om skydd mot olyckor, samt att länsstyrel- serna fastställde den exakta utformningen av zonerna inom framtag- andet av det program för statlig räddningstjänst vid utsläpp av radio- aktiva ämnen och för sanering som regleras i 4 kap. 21 § förordningen om skydd mot olyckor.

Kring kärnkraftverken finns det i dag en inre beredskapszon med en ungefärlig sträckning på fem kilometer och en yttre beredskapszon på cirka 25 kilometer. I beredskapszonerna ska det finnas en planer- ing för utrymning, inomhusvistelse och intag av jodtabletter. Dess- utom ska information och jodtabletter utdelas på förhand samt var- ning av allmänheten förberedas. Kring kärnkraftverken finns det också en planeringszon med en utsträckning på cirka 100 kilometer. Det viktigaste syftet med planeringszonen är att skapa förutsättningar för att kunna minska sannolikheten för stokastiska effekter (se defi- nition i avsnitt 4.1.1) genom att besluta om utrymning baserat på markbeläggning. Strålningsmätningar av markbeläggningen ska kunna genomföras skyndsamt med en flexibel metod. Det ska också gå att

89

genomföra extrautdelning av jodtabletter inom något dygn i delar av området inom planeringszonen.19

I syfte att implementera den planering av skyddsåtgärder som följer av förordningen om skydd mot olyckor har de länsstyrelser där de berörda kärntekniska anläggningarna är placerade tagit fram en exakt utformning av beredskapszonerna och planeringszonerna20. Den exakta utformningen syftar till att stödja en mer praktisk eller operativ planering av angivna skyddsåtgärder, på ett sätt som också kan användas för att tydligt förmedla såväl information till allmän- heten och för kommunikation mellan aktörer i samband med en in- sats för att vidta skyddsåtgärder i händelse av en radiologisk nödsitua- tion. I figur 3.1. nedan återges översiktskartor från länsstyrelserna i Kalmar, Uppsala och Hallands län med den exakta utformningen av inre och yttre beredskapszon för respektive kärnkraftverk i drift.

19Strålsäkerhetsmyndighetens rapport 2017:27, Översyn av beredskapszoner, s. 42 ff. samt

4kap. 26–28 §§ förordningen (2003:789) om skydd mot olyckor.

204 kap. 21 c § förordningen om skydd mot olyckor.

90

Beredskapsavgift

För att bekosta den beredskap som behövs kring kärnkraftsreaktorer betalar berörda tillståndshavare en avgift som avser samtliga anlägg- ningar som tillståndet omfattar inom samma anläggningsområde (inte per reaktor) enligt förordningen om vissa avgifter till Strålsäkerhets- myndigheten.

Strålsäkerhetsmyndigheten placerar kärntekniska verksamheter i någon av beredskapskategorierna 1–4 i enlighet med sina föreskrifter (SSMFS 2018:1) om grundläggande bestämmelser för tillståndsplik- tig verksamhet med joniserande strålning. De reaktorer som är i drift i dag är placerade i den högsta beredskapskategorin 1. Beredskaps- avgiften beräknas sedan utifrån vilken beredskapskategori som anlägg- ningen är placerad i, se mer om detta i avsnitt 4.4.1.

3.2.2Överföring av processparametrar

Tillståndshavare till kärnkraftsreaktorer ansvarar enligt 10 § kärn- tekniklagen för säkerheten i verksamheten. Punkten 5 i bestämmel- sen innebär att tillståndshavaren i samband med en radiologisk nöd- situation, ett hot eller en annan liknande omständighet snarast ska lämna sådana upplysningar som har betydelse för bedömningen av säkerheten och, om händelsen avser en kärnkraftsreaktor, överföra värden för processparametrar för reaktorn till Strålsäkerhetsmyn- digheten.

Kravet gäller alla kärnkraftsreaktorer, oavsett typ, storlek eller vilka stråldoser som dimensionerade händelser vid en radiologisk nödsituation eller motsvarande kan ge upphov till. Med processpara- metrar avses aktuella värden som varierar över tid avseende bl.a. tryck, nivå, flöde, temperatur och aktivitet i kärnkraftsreaktorn.

Strålsäkerhetsmyndigheten har i föreskrifter preciserat vilka upp- gifter som ska överföras, se även avsnitt 3.3.2. Uppgifterna avser parametrar som är viktiga för att kunna värdera kärnkraftsreaktorns förmåga att upprätthålla säkerheten och för att kunna hantera en radiologisk nödsituation, exempelvis parametrar såsom tryck, nivåer, flöden, temperaturer, styrstavslägen m.m. Processparametrarna indi- kerar normalt status för viktiga funktioner såsom reaktivitetskontroll, kylning av reaktorhärd, reaktorskyddssystem, reaktorinneslutning, värmesänka för reaktorhärd och bränslebassäng samt kraftförsörjning.

92

3.3Regelutveckling rörande beredskapsfrågorna

3.3.1Historisk utveckling av beredskap

Lagstiftningen på kärnenergiområdet är uppdelat i tre huvudgrupper, regler för innehav av kärnteknisk anläggning och kärnämnen m.m. där hantering och slutförvaring av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall ingår, för beredskap i händelse av en olycka i kärnanläggningen och för skadeståndsansvar. Denna uppdelning har gällt sedan utbygg- naden påbörjades på 1960-talet.

Till den första gruppen hänförs i dag lagen (1984:3) om kärntek- nisk verksamhet (kärntekniklagen), strålskyddslagen (2018:396) och lagen (2006:647) om finansiering av kärntekniska restprodukter (finan- sieringslagen). Kärntekniklagen ersatte 1984 lagen (1956:306) om rätt att utvinna atomenergi m.m. (atomenergilagen), lagen (1977:140) om särskilt tillstånd att tillföra kärnreaktor kärnbränsle m.m. (vill- korslagen) och lagen (1980:1123) om offentlig insyn i säkerhets- arbetet vid kärnkraftverken. Finansieringslagen ersatte den tidigare lagen (1981:669) om finansiering av framtida utgifter för använt kärn- bränsle m.m. och strålskyddslagen ersatte den äldre strålskydds- lagen (1958:110).

Bestämmelser om frågor som avser beredskapen i händelse av utsläpp av radioaktiva ämnen från en kärnteknisk anläggning reg- leras i lagen (2006:778) om skydd mot olyckor, som är en generell lagstiftning för all räddningstjänst. Beredskapen för utsläpp av radio- aktiva ämnen från en kärnteknisk anläggning ingår i den statliga räddningstjänsten. För radiologiska olyckor har det funnits särskilda bestämmelser sedan 1960 genom lagen (1960:331) om skyddsåtgärder vid olyckor i atomanläggningar m.m. (atomskyddslagen). Sedan början av 1980-talet har beredskapszonerna reglerats i den tillhörande förordningen. Bestämmelserna inarbetades utan några större sakliga ändringar i den generella räddningstjänstlagen (1986:1102), som 2006 ersattes av lagen om skydd mot olyckor.

Den tredje huvudgruppen avser bestämmelser om skadestånd och försäkringsskyldighet. Sveriges första lagstiftning på området, atom- ansvarighetslagen (1960:246), utarbetades parallellt med Danmark, Finland och Norge men även med internationellt arbete inom ramen för Organisationen för europeiskt ekonomiskt samarbete (OEEC), senare Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD), genom dess organ European Nuclear Energy Agency

93

(ENEA) som numera endast heter Nuclear Energy Agency (NEA). 1960 års atomansvarighetslag tillkom som ett provisorium i avvaktan på att det internationella samarbetet på området skulle avslutas och en definitiv lagstiftning kunde införas.21 Lagen trädde i kraft i sam- band med att Aktiebolaget Atomenergis materialprovningsreaktor i Studsvik togs i bruk sommaren 1960 och upphörde att gälla när den nya atomansvarighetslagen (1968:45) trädde i kraft. Sverige hade då ratificerat Pariskonventionen och tilläggskonventionen (Brysselkon- ventionen)22. Den nya atomansvarighetslagen innehöll vissa regler som gick utöver eller kompletterade Sveriges åtaganden enligt kon- ventionerna. Lagstiftningen byggde på principen om strikt ansvar och gällde alla atomanläggningar.23 Sedan 2022 regleras frågorna i lagen (2010:950) om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor och en grund för den uppdaterade lagstiftningen är 2004 års tilläggs- protokoll till Paris- och Brysselkonventionerna, som ratificerades samtidigt av de EU-länder som är parter i konventionerna vid års- skiftet 2021/22.

Paris- och Brysselkonventionerna syftade till att skapa en regional reglering i Västeuropa av atomansvarighetsfrågorna. Behovet fanns emellertid också att få till stånd en världsomfattande reglering och i slutet av 1950-talet påbörjades inom International Atomic Energy Agency (IAEA) ett arbete med en världsomfattande atomansvarig- hetskonvention. I maj 1963 hölls en konferens i Wien där ett 50-tal länder deltog, däribland de nordiska länderna med undantag från Island. Den så kallade Wienkonvention antogs vid mötet och öpp- nades för undertecknande. De västeuropeiska staterna utredde inom ENEA hur ett samtida tillträde från de västeuropeiska staterna till såväl Pariskonventionen och Brysselkonventionen som Wienkonven- tionen. Det utarbetades dels ett tilläggsprotokoll till Pariskonventio- nen för att så långt möjligt få Pariskonventionens och Wienkonven- tionens bestämmelser att överensstämma, dels ett tilläggsprotokoll till tilläggskonventionen. Dessa godkändes av OECD och under- tecknades.24

Dessutom finns en konvention om supplerande ersättning för atomskada som antogs vid en diplomatkonferens i IAEA:s regi 1997.

21Prop. 1968:25, s. 20.

22Den i Paris den 29 juli 1960 avslutade konventionen om skadeståndsansvar på atomenergins område, ändrad genom tilläggsprotokoll den 28 januari 1964, den 16 november 1982.

23Prop. 2009/10:173, s. 40 och 66.

24Prop. 1968 :25, s. 27.

94

Konventionen trädde i kraft 2015 och har ratificerats av Argentina, Benin, Kanada, Ghana, Indien, Japan, Montenegro, Marocko, Rumänien, Förenade Arabemiraten, Storbritannien och USA.25 Det är en fristående konvention som står öppen för undertecknande av alla stater, även stater anslutna till Paris- eller Wienkonventionen. Flertalet av de som har ratificerat konventionen är även anslutna till Wienkonventionen och endast Storbritannien är ansluten till Paris- konventionen. Eftersom flera stora kärnkraftsnationer (Japan, Kanada, Korea och USA) varken är anslutna till Pariskonventionen eller Wienkonventionen är konventionen om supplerande ersättning för atomskada av stor betydelse att kunna skapa ett världsomfattande ersättningssystem för atomskador som bygger på samma grundlägg- ande principer som Paris- och Wienkonventionerna.26

Pariskonventionen ska enligt en rekommendation från 1971 till- lämpas också på radiologiska skador som uppkommer i en konven- tionsstat, på det fria havet eller ombord på ett fartyg registrerat i en konventionsstat även om olyckan inträffar i ett land som inte är kon- ventionsstat.27

Genom 2004 års ändringsprotokoll till Pariskonventionen utvid- gades tillämpningsområdet för konventionen till att omfatta skador i en stats ekonomiska zon och, under vissa förutsättningar, skador i ett land som inte är en konventionsstat. I praktiken innebär det att tillämpningsområdet sträcks ut till att omfatta radiologiska olyckor oavsett var dessa inträffat, men med ett undantag. Undantaget avser stater som inte är konventionsstater och inte har kärntekniska anlägg- ningar på sitt territorium men som inte har en ansvarslagstiftning som erbjuder ömsesidiga ersättningsförmåner och bygger på samma principer som Pariskonventionen.28

Endast sådana skador som är en direkt följd av krigshandlingar eller väpnade konflikter av internationell eller politisk karaktär undantas från anläggningsinnehavarens ansvar. Däremot görs inte undantag för olyckor som orsakas av antagonistiska attacker eller naturkata- strofer. 2004 års ändringsprotokoll till Pariskonventionen innebär ett höjt ansvarsbelopp samt att det strikta ansvaret även gäller för skador orsakade av naturkatastrofer.29

25https://www.iaea.org/sites/default/files/22/06/supcomp_status.pdf, hämtad 2026-01-20.

26Prop. 2009/10:173, s. 39.

27Prop. 2009/10:173, s. 88.

28Prop. 2009/10:173, s. 89.

29Prop. 2009/10:173, s. 94 f.

95

3.3.2Historisk utveckling av frågan om processparametrar

Strålsäkerhetsutredningen

Strålsäkerhetsutredningen föreslog år 201130 att den som har tillstånd till innehav och drift av en kärnkraftsreaktor ska vara skyldig att se till att Strålsäkerhetsmyndigheten genom en direktöverföring får till- gång till driftdata från reaktorn. Syftet med förslaget var att säkerställa att myndigheten gavs förutsättningar att göra snabba och välgrundade bedömningar för att nå det övergripande målet att minimera skadlig verkan av strålning till människor och miljön. Förslaget motiverades med att i en haverisituation är tillförlitlig och snabb information från tillståndshavarna till Strålsäkerhetsmyndigheten av yttersta vikt för att myndigheten i sin tur ska kunna ge råd och stöd avseende nödvändiga åtgärder för att minimera risken för skador på människor och miljön. Det kunde t.ex. handla om att lämna relevanta råd till räddningsledaren i närområdet vad gäller intag av jodtabletter, utrym- ning eller betesförbud. I samband med beredskapsövningar hade myndigheten identifierat brister i informationsöverföring som ledde till att arbetet med att ge stöd försenades och försvårades.

IRRS-granskningar år 2012, 2016 och 2022

Under februari 2012 och november 2022 genomförde IAEA med stöd av internationella experter granskningen av det svenska regel- verket för kärnsäkerhet och strålskydd, så kallade IRRS-gransk- ningar.31

Vid granskningen 2012 deltog experterna i en övning i Strålsäker- hetsmyndighetens ledningscentral och fann att myndigheten borde ges direkttillgång till kärnkraftsreaktorernas processparametrar för att kunna göra mer exakta spridningsprognoser. Som en följd av denna observation föreslog IAEA att Strålsäkerhetsmyndigheten borde överväga att utveckla ett digitalt system för överföring av pro- cessparametrar i realtid.32

Vid en uppföljande granskning 2016 noterade granskningsteamet att avsiktsförklaringar tecknats mellan Strålsäkerhetsmyndigheten och tillståndshavarna för kärnkraftsreaktorerna 2012 och 2014 (se

30SOU 2011:18, s. 567–572.

31Integrated Regulatory Review Service.

32IRRS 2012, IAEA-NS-IRRS-2012/01, s. 75–76.

96

även nedan om Frivilliga överenskommelser i väntan på reglering), samt att Strålsäkerhetsmyndigheten lämnat förslag till regeringen om komplettering av kärntekniklagen. Experterna konstaterade därmed att Strålsäkerhetsmyndigheten vidtagit nödvändiga åtgärder för att få ett system för överföring av processparametrar i enlighet med 2012 års rekommendation på plats.33

Vid granskningen 2022 nämndes inte frågan om överföring av processparametrar specifikt i granskningsrapporten. Gransknings- teamet konstaterade på en övergripande nivå att Strålsäkerhetsmyn- digheten har tillgång till bl.a. omfattande kommunikationssystem, datorer och annan utrustning samt att det finns tillgängliga informa- tionssystem som möjliggör interaktion och samarbete med berörda intressenter i ett skarpt läge.34

Frivilliga överenskommelser i avvaktan på reglering

Eftersom nödvändig lagstiftning dröjde och frågan bedömdes bråd- skande, ingick berörda parter frivilliga överenskommelser för att etablera nödvändiga förutsättningar för överföring av processpara- metrar från tillståndshavarna till Strålsäkerhetsmyndigheten i hän- delse av en radiologisk nödsituation.

Strålsäkerhetsmyndigheten och tillståndshavarna till reaktorer i drift, dvs. Forsmarks Kraftgrupp AB, OKG Aktiebolag respektive Ringhals AB, kom överens om en avsiktsförklaring rörande elektro- nisk överföring av värden för processparametrar. Avsiktsförklaring- arna undertecknades hösten 2012 och var giltiga till den 31 januari 2014. Då ytterligare förberedelser behövde vidtas innan parterna kunde ingå ett avtal om att införa ett sådant system tecknade parterna en ny avsiktsförklaring sommaren 2014. Den innefattade även krav på ett visualiseringsverktyg som skulle kunna användas både i Strål- säkerhetsmyndighetens ledningscentral och i tillståndshavarnas led- ningscentraler. Att visualisera parametrarna i likadana bilder gör att myndigheten och tillståndshavaren lättare kan förstå varandra vid en händelse. Under 2014 undertecknade parterna en överenskom- melse om krav som senare ledde fram till anläggningsspecifika avtal vilka trädde i kraft 2016. Dessa avtal innebar en överenskommelse

33IRRS Follow-up mission 2016, IAEA-NS-2016/05, s. 37.

34IRRS 2022, IAEA-NS-IRRS-2022/11, s. 87.

97

om vilka aktuella värden för processparametrar som minst ska finnas i tillståndshavarens ledningscentral och som ska överföras till Strål- säkerhetsmyndighetens ledningscentral. Avtalen löpte dock ut när Strålsäkerhetsmyndighetens nya föreskrifter för kärnkraftsreaktorer (SSMFS 2021:4 och SSMFS 2021:6) trädde i kraft, eftersom delar av innehållet i dessa avtal regleras i föreskrifterna, medan andra delar omhändertas i nya avtal.35

3.3.3Föreskrifter

Strålsäkerhetsmyndighetens föreskrifter

Kärnkraftsprövningsutredningen beskrev utvecklingen av de gällande reglerna för kärnteknisk verksamhet de senaste tio åren i det första delbetänkandet.36 Där framgick också att Strålsäkerhetsmyndigheten tillämpar ett regleringssätt där den sökande eller tillståndshavaren i sin kravtolkning och argumentation om kravuppfyllelse behöver ta fram underlag med mer precisa analyser eller avvägningar av konse- kvenser av olika lösningar. Viss kompletterande bakgrund om före- skrifter och föreskriftsutveckling beskrivs också i utredningens andra delbetänkande.37 När det gäller reglering av beredskap och krishanter- ing i samband med radiologiska nödsituationer vid kärnkraftsreak- torer såväl som andra tillståndspliktiga verksamheter med joniserande strålning förtydligas och utvecklas de övergripande kraven i kärn- tekniklagen och strålskyddslagen i flera delar av Strålsäkerhetsmyn- dighetens författningssamling (SSMFS). Samtliga delar av dessa krav avser krav på beredskap och krishantering som tillståndshavaren an- svarar för, dvs. krav på åtgärder i huvudsak inom anläggningsområdet.

I SSMFS 2018:1 finns bestämmelser om indelning av verksamheter som kan ge upphov till radiologiska nödsituationer i beredskapskate- gori 1–4 (se även avsnitt 4.1.1 för närmare beskrivning av begreppens innebörd). Dessutom anges grundläggande krav på att verksamheten ska ha en beredskap och krishantering som är anpassad till verk- samhetens placering i beredskapskategori och vara beskriven i en beredskapsplan.38 Beredskapsplanen ska prövas genom regelbundna

35Vägledning till 8 kap. 10 § SSMFS 2021:6.

36SOU 2025:7, s. 114 f.

37SOU 2025:104, s. 101 ff.

382 kap. 4 § med tillhörande bilaga 4 samt 2 kap. 5 § Strålsäkerhetsmyndighetens föreskrifter (SSMFS 2018:1) om tillståndspliktig verksamhet med joniserande strålning.

98

övningar, erfarenheter tas tillvara för att förbättra beredskapen och krishanteringen samt planen hållas aktuell.

Mer förtydligade krav som berör beredskap och krishantering för radiologiska nödsituationer vid kärnkraftsreaktorer finns i SSMFS 2021:4, SSMFS 2021:5 och SSMFS 2021:6. Föreskrifterna skrevs i sin ursprungliga version med utgångspunkt att en kärnkrafts- reaktor placerats i beredskapskategori 139,men inkluderar efter en ändring även krav om en reaktor placeras i beredskapskategori 240. Kraven bidrar till anpassad tillämpning av principen om djupförsvar där djupförsvarsnivå 4 bl.a. syftar till att begränsa utsläpp av radio- aktiva ämnen och djupförsvarsnivå 5 syftar till att lindra radiologiska konsekvenser av omfattande utsläpp av radioaktiva ämnen. Mer specifikt anges krav på olika åtgärder eller funktioner i en reaktors konstruktion vid ”scenarier för radiologiska nödsituationer” avse- ende t.ex. olika utrymmen och platser för att vistas, leda och genom- föra insatser under en pågående nödsituation, för att förvara utrust- ning, utrymningsvägar och samlingsplatser för personer som vistas i anläggningen, om utrustning för övervakning och mätning av akti- vitet, stråldoser för arbetstagare och kontamination samt krav på kommunikationssystem.41 Det finns också krav på förutsättningar att kommunicera med Strålsäkerhetsmyndigheten samt att reaktorn regelbundet ska kunna överföra sådana värden för processparametrar som behövs för att bedöma kärnkraftsreaktorns status i samband med en radiologisk nödsituation. Dessutom ska meteorologiska data sam- las in kontinuerligt och regelbundet överföras till Strålsäkerhets- myndigheten.42 Vidare förtydligas kraven på vad som ska ligga till grund för anläggningens beredskap och krishantering och vad som ska framgå av beredskapsplanen.43 Det finns även krav på verksam- heten vid drift av en kärnkraftsreaktor med en förberedd krisorga- nisation och dess förmåga, inställelsetider, samt kriterier för larm-

39Bestämmelserna omsätter krav som angetts för anläggningar i beredskapskategori 1 i Strål- säkerhetsmyndighetens föreskrifter (SSMFS 2014:2) om beredskap vid kärntekniska anlägg- ningar, som efter ikraftträdande av föreskrifterna för kärnkraftsreaktorer enbart gäller för kärn- tekniska anläggningar som placerats i beredskapskategori 2 eller 3.

40Se t.ex. SSMFS 2025:5 om ändring i Strålsäkerhetsmyndighetens föreskrifter (SSMFS 2021:5) om drift av kärnkraftsreaktor med ändring av 8 kap. 3 §.

414 kap. 1 och 3 §§, 5 kap. 8–12 §§, 7 kap. 12–14 §§, 7 kap. 29 och 30 §§ samt 9 kap. 2 § Strål- säkerhetsmyndighetens föreskrifter (2021:4) om konstruktion av kärnkraftsreaktorer.

427 kap. 17 § Strålsäkerhetsmyndighetens föreskrifter (SSMFS 2021:4) om konstruktion av kärnkraftsreaktorer, samt 8 kap. 9 och 10 §§ med tillhörande bilaga 4 Strålsäkerhetsmyndig- hetens föreskrifter (SSMFS 2021:6) om drift av kärnkraftsreaktorer.

432 kap. 11 § och 5 kap. 5 § Strålsäkerhetsmyndighetens föreskrifter (SSMFS 2021:5) om värdering och redovisning av strålsäkerhet för kärnkraftsreaktorer.

99

och informationsnivåer som ska vara anpassade till reaktorn och framtagna i samverkan med berörda myndigheter i syfte att varna och informera både allmänheten och egen personal samt att informera och larma berörda myndigheter så att brådskande skyddsåtgärder för allmänheten kan förberedas och vidtas. Slutligen ingår även krav på skyddsutrustning och hjälpmedel som krisorganisationen kan behöva ha tillgänglig för att utföra sitt arbete i samband med en radiologisk nödsituation, såsom rutiner, jodtabletter och personlig skyddsutrustning.44

Utöver bestämmelser för kärnkraftsreaktorer finns i SSMFS 2014:2 motsvarande krav på tillståndshavarens åtgärder för beredskaps och krishantering som gäller för kärntekniska anläggningar som Strål- säkerhetsmyndigheten har klassificerat i beredskapskategori 2 eller 3. Föreskrifterna innehåller dels krav som ska iakttas oavsett bered- skapskategori, dels särskilda bestämmelser för anläggning i bered- skapskategori 2 respektive 3, där skillnader görs t.ex. i förhållande till larmkriterier, inställelsetid, om anläggningens ledningscentral ska ha tillgång till reservkraft, kunskapskrav för personal i förhållande till möjliga strålnivåer och mätning av meteorologiparametrar, strål- ningsövervakning samt om filtrering av radioaktiva ämnen i vissa ventilationskanaler etc. Dessa föreskrifter är under översyn tillsam- mans med den större grupp föreskrifter som gäller för andra typer av kärntekniska anläggningar än kärnkraftsreaktorer.

Föreskrifter från Myndigheten för civilt försvar

Myndigheten för civilt försvar har tillsyn över efterlevnaden i frågor som rör planläggningen av räddningstjänsten vid utsläpp av radio- aktiva ämnen enligt 4 kap. 6 § lagen om skydd mot olyckor samt planläggningen av saneringen enligt 4 kap. 8 § samma lag.45 Myndig- hetens bemyndigande att utfärda föreskrifter framgår i förhållande till olika områden i förordningen (2003:789) om skydd mot olyckor. Det finns t.ex. ett bemyndigande att enligt 4 kap. 16 § samma för- ordning, efter att ha gett Strålsäkerhetsmyndigheten tillfälle att yttra sig, meddela ytterligare föreskrifter om räddningstjänsten enligt

448 kap. 1–8 §§ Strålsäkerhetsmyndighetens föreskrifter (SSMFS 2021:6) om drift av kärnkrafts- reaktorer.

455 kap. 2 § förordningen (2003:789) om skydd mot olyckor.

100

4 kap. 6 § lagen om skydd mot olyckor. Det finns inga gällande före- skrifter eller allmänna råd utfärdade med stöd av det bemyndigandet.

När det gäller föreskrifter som förtydligar krav på länsstyrelserna har Myndigheten för civilt försvar (samt tidigare ansvariga myndig- heter) utfärdat föreskriften MSBFS 2017:3 om information vid nöd- situationer där det finns risk för strålning. Föreskriften innehåller bestämmelser om den information som länsstyrelsen ska ge till all- mänheten enligt 4 kap. 18 § förordningen om skydd mot olyckor.

När det gäller krav på saneringen efter utsläpp av radioaktiva ämnen från en kärnteknisk anläggning utfärdade Statens räddningsverk föreskrifterna SRVFS 2007:4 med allmänna råd och kommentarer om länsstyrelsens beredskap för sanering efter utsläpp av radioaktiva äm- nen från en kärnteknisk anläggning. Denna föreskrift gäller alltjämt.

När det gäller enskildas skyldigheter vid farlig verksamhet enligt 2 kap. 4 § lagen om skydd mot olyckor och därtill relaterade bestäm- melser i lagen och förordningen om skydd mot olyckor har Myndig- heten för civilt försvar utfärdat allmänna råd (MSBFS 2014:2) om skyldigheter vid farlig verksamhet. Det bör dock noteras att de all- männa råden inte avser den statliga räddningstjänsten vid utsläpp av radioaktiva ämnen eller överhängande fara för sådana utsläpp enligt 4 kap. 6 § lagen om skydd mot olyckor.

3.4Generellt ansvar för beredskap

Grundläggande för beredskapen är ansvars-, närhets- och likhets- principen.

Ansvarsprincipen innebär att den som har ansvaret för en verk- samhet i normala situationer också har motsvarande ansvar vid en störning i samhället. Ansvarsprincipen innebär också att aktörerna ska stödja och samverka med varandra.

Närhetsprincipen innebär att en samhällsstörning ska hanteras där den inträffar och av de som är närmast berörda och ansvariga.

Likhetsprincipen innebär att aktörer inte ska göra större föränd- ringar i den egna organisationen än vad situationen kräver. Verksam- heten under en samhällsstörning ska alltså fungera som vid normala förhållanden, så långt det är möjligt.

Geografiskt områdesansvar är också en viktig del av krisbered- skapen. Kommunerna har det geografiska områdesansvaret och ska

101

verka för att samordna de krishanteringsåtgärder som vidtas av olika aktörer under en extraordinär händelse. De ska också verka för sam- ordning av informationen till allmänheten under en sådan händelse. Länsstyrelserna har det geografiska områdesansvaret i länet och ska vara en sammanhållande länk mellan lokala och nationella aktörer.

Regeringen har det nationella områdesansvaret och är bland annat ansvarig för den övergripande samordningen, prioriteringen och in- riktningen av samhällets krisberedskap. Regeringen har delegerat delar av den operativa verksamheten till myndigheterna. Det nationella områdesansvaret innefattar därmed de samlade krishanteringsåt- gärderna som regeringen med stöd av Regeringskansliet eller genom förvaltningsmyndigheterna utövar. Regeringen har uppdragit åt Myndigheten för civilt försvar att stödja samordningen av berörda myndigheters åtgärder vid en kris.

Statliga myndigheter med ansvar inom en eller flera viktiga samhällsfunktioner och vars verksamhet har särskild betydelse för sam- hällets krisberedskap och totalförsvaret ska vara beredskapsmyndig- heter.46 De flesta beredskapsmyndigheter ska ingå i beredskapssek- torer. I varje sektor ska en av myndigheterna vara sektorsansvarig och övriga myndigheter ska delta i arbetet. De sektorsansvariga myn- digheterna ska leda arbetet med att samordna åtgärder inför och vid fredstida krissituationer och höjd beredskap, driva på arbetet inom sektorn, stödja beredskapsmyndigheterna samt verka för att uppgifter och roller inom sektorn tydliggörs och att samordning sker med andra aktörer.47

3.4.1Räddningstjänst

Räddningstjänst är ett samlingsbegrepp för de räddningsinsatser som staten eller kommunen ansvarar för vid olyckor för att förhindra och begränsa skador på människor, egendom eller miljö. Räddnings- tjänst ska bara ske om det är motiverat med hänsyn till behovet av ett snabbt ingripande, det hotade intressets vikt, kostnaderna för insatsen och omständigheterna i övrigt.

För viss räddningstjänst har staten ansvar, se 4 kap. lagen om skydd mot olyckor. Det gäller fjäll-, flyg- och sjöräddningstjänst,

4618 § förordning (2022:524) om statliga myndigheters beredskap.

4723–24 §§ förordning (2022:524) om statliga myndigheters beredskap.

102

efterforskning av försvunna personer i andra fall, miljöräddnings- tjänst till sjöss samt räddningstjänst vid utsläpp av radioaktiva ämnen från kärntekniska anläggningar. För all övrig räddningstjänst är det kommunen som har ansvar. Varje kommun ansvara för räddnings- tjänsten inom den egna kommunen, om ansvaret inte är statens.48

Räddningstjänst är skadehindrande och skadebegränsande åtgär- der som ska vidtas vid olyckshändelser och överhängande fara för olyckshändelser. Med olyckshändelser avses plötsligt inträffade hän- delser som har medfört eller kan befaras medföra skada. Dit räknas händelser som beror på företeelser i naturen eller som inträffar utan människors handlande eller underlåtenhet att handla. Det gäller oberoende av om handlingen eller underlåtelsen är uppsåtligt eller inte. Som exempel kan nämnas bränder, explosioner, skred, ras, över- svämningar, oväder och utflöden av skadliga ämnen. Kravet att det ska vara fråga om en plötsligt inträffad händelse innebär att lång- samma och ständigt pågående skeenden såsom sättningar i byggnader och jorderosioner inte räknas som olyckshändelser. Sådana lång- samma och ständigt pågående skeenden kan emellertid i sin tur orsaka något som inträffar plötsligt och som medför skada och som är att betrakta som olyckshändelse.49

Staten eller kommunen ska ansvara för en räddningsinsats endast om detta är motiverat med hänsyn till behovet av ett snabbt ingri- pande, det hotade intressets vikt, kostnaderna för insatsen och om- ständigheterna i övrigt. Räddningstjänsten måste för att vara effektiv ha en organisation som kan ingripa när den enskilde inte själv eller med hjälp av någon annan kan klara av en olyckssituation. När det är fara för människors liv eller hälsa är ett ingripande alltid motiverat och kostnadsaspekten har då en underordnad betydelse. Avvägningen mellan skadornas betydelse och kostnaderna för ingripandet får i praktiken störst betydelse i de fall då endast materiella värden står på spel. Skyldighet att ingripa gäller inte heller om någon annan redan har hunnit vidta nödvändiga åtgärder för att hindra eller begränsa skadorna eller om man kan räkna med att den vars intressen är hotade tillräckligt snabbt kan vidta nödvändiga åtgärder.50

483 kap. 7 § lagen (2003:778) om skydd mot olyckor.

49Prop. 1985/86:170, s. 62.

50Prop. 2002/03:119, s. 102.

103

3.5Skadestånd och försäkringsskyldighet

Med radiologisk skada avses en skada som har orsakats av eller upp- kommit till följd av en radiologisk olycka och är en person- eller sakskada, en ekonomisk förlust som är en direkt följd av en person- eller sakskada, en inkomstförlust till följd av en betydande försämring av miljön och en kostnad för att återställa miljön eller kompensera för förlorade miljövärden, om det är en miljöskada som inte är obetyd- lig. Med radiologisk skada avses också en kostnad för att vidta rim- liga åtgärder för att förebygga en skada som avses ovan.51

Allmänna skadeståndsrättsliga principer innebär att den som är skadeståndsskyldig är obegränsat ansvarig för en skada om inget annat sägs. Skadeståndsskyldighet kräver uppsåt eller oaktsamhet hos den som orsakat skadan, om inte strikt ansvar oberoende av vål- lande gäller. För radiologiska olyckor gäller ett strikt ansvar och ett obegränsat ansvar, vilket är förenligt med den miljörättsliga principen att förorenaren betalar.52

Ett obegränsat ansvar innebär inte nödvändigtvis att en skade- lidande garanteras full ersättning i händelse av en radiologisk olycka med mycket allvarliga konsekvenser. Möjligheten att få ersättning beror på bolagets ekonomiska ställning, samt en ansvarsförsäkring eller annan ekonomisk säkerhet som innehavaren av en kärnteknisk anläggning har ställt som vid varje tidpunkt täcker ersättningsansvaret upp till ett belopp som motsvarar 700 miljoner euro, eller 1 200 mil- joner euro om anläggningen är en kärnkraftsreaktor i drift för ut- vinning av kärnenergi.

Vid en radiologisk olycka ska enligt den reviderade Paris- och tilläggskonventionen ersättning betalas enligt ett trestegssystem.

1.Anläggningshavaren ska finansiellt garantera ersättning upp till 700 miljoner euro, cirka 7 miljarder kronor, eller, om anläggningen är en kärnkraftsreaktor i drift för att utvinna kärnenergi, upp till 1 200 miljoner euro, cirka 12 miljarder kronor.53Den garanterade ersättningen kan för andra kärntekniska anläggningar och trans- porter sättas ned till lägst 70 respektive 80 miljoner euro.54

517 § lagen (2010:950) om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor.

52Prop. 2009/10:173, s. 51 ff.

5330 § lagen (2010:950) om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor.

5431 § lagen (2010:950) om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor.

104

2.Staten ska betala ersättning i intervallet mellan 700 miljoner och 1 200 miljoner euro. En konventionsstat får bestämma att anlägg- ningshavaren ska betala ersättning även i det andra steget, vilket alltså Sverige har gjort för kärnkraftsreaktorer i drift för utvin- ning av kärnenergi. Statens ansvar upp till 1 200 miljoner euro gäller även om anläggningshavarens ansvar är begränsat.55

3.Konventionsstaterna ska enligt ett folkrättsligt åtagande gemen- samt betala ersättning i intervallet mellan 1 200 miljoner och 1 500 miljoner euro, oavsett i vilken konventionsstat som den radiologiska olyckan inträffar.56

För att ersättning ska kunna betalas ut måste den skadelidande anmäla sitt anspråk eller väcka talan mot den som är ersättningsansvarig inom tre år efter det att den skadelidande har fått kännedom om skadan och vem som är ansvarig för den. För att ha rätt till ersättning måste talan väckas inom tio år efter den radiologiska olyckan, eller, om anspråket avser en personskada, senast trettio år efter olyckan.57

Genom lagen om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor implementeras de ändringar i Paris- och Brysselkonventionerna som regleras i 2004 års tilläggsprotokoll. Lagen har ersatt 1968 års atom- ansvarighetslag. Enligt lagen gäller bl.a. följande:

–Ersättningsansvaret gäller radiologiska skador, som i 7 § defini- eras inte bara utifrån skadeorsaken utan även utifrån skadeverk- ningarna.

–Anläggningshavaren har ett strikt och obegränsat skadeståndsansvar (se 15, 26 och 27 §§).

–Anläggningshavaren ska ställa säkerhet upp till 1 200 miljoner euro om anläggningen är en kärnkraftsreaktor i drift för att utvinna kärnenergi, och i annat fall upp till 700 miljoner euro. Regeringen kan besluta lägre belopp för transporter samt anläggningar om begränsning är lämplig med hänsyn till slaget av anläggning och den sannolika omfattningen av en radiologisk olycka och trans- porter om begränsningen är lämplig med hänsyn till ämnenas eller avfallets karaktär och de risker som transporten innebär (se 30 och 31 §§).

5542 § lagen (2010:950) om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor.

5643 § lagen (2010:950) om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor.

5751 § lagen (2010:950) om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor.

105

–Staten har en subsidiär betalningsskyldighet upp till 1 200 mil- joner euro, för det fall och i den mån säkerheten inte kan utnyttjas. Skador som inte fullt ut ersätts med ianspråktagande av detta belopp ska ersättas av staten med bidrag av andra stater upp till 1 500 miljoner euro (se 42–45 §§).

3.5.1Ansvariga myndigheter

I anslutningen till att lagen om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor trädde i kraft, se avsnitt 3.3.1, beslutades också förordningen (2021:1142) om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor. För- ordningen reglerar bl.a. olika uppgifter och mandat för de ansvariga myndigheterna Strålsäkerhetsmyndigheten och Riksgäldskontoret.

Strålsäkerhetsmyndigheten

Strålsäkerhetsmyndigheten är beredande myndighet för ansökningar om lägre ansvarsbelopp för vissa anläggningar och transporter enligt 31 § lagen om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor. Det omfattar att en ansökan om lägre ansvarsbelopp lämnas in av anlägg- ningshavaren till myndigheten, att myndigheten ska inhämta ett yt- trande från Riksgäldskontoret och slutligen med ett eget yttrande överlämnar ansökan till regeringen för prövning.58

En ansökan om lägre ansvarsbelopp ska innehålla

1.en beskrivning av anläggningen eller transporten,

2.uppgifter om mängden och karaktären av de kärnämnen eller det kärnavfall som transporteras eller finns inom anläggningen,

3.en analys av riskerna för och omfattningen av en radiologisk olycka i samband med verksamheten, och

4.ett förslag till ansvarsbelopp.

Myndighetens granskning och bedömning av en komplett ansökan omfattar

–anläggningen, kärnämnet eller kärnavfallet som aktuellt i ärendet,

5812, 14 och 15 §§ förordningen om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor.

106

–uppgifter om mängden och karaktären på de kärnämnen eller det kärnavfall som avses och

–analys av riskerna för omfattningen av en radiologisk olycka i samband med verksamheten.

Strålsäkerhetsmyndigheten prövar också ansökningar enligt 24 § lagen om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor som avser om en transportör ska vara ersättningsansvarig i stället för en eller flera anläggningshavare.59 Myndigheten utfärdar också transport- certifikat enligt 40 § samma lag.

Strålsäkerhetsmyndigheten får också i enskilda fall besluta att lagen om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor inte ska tillämpas i fråga om kärntekniska anläggningar, kärnämnen och kärnavfall där den risk som är förenad med verksamheten är liten.60 Myndigheten får meddela närmare föreskrifter om detta.61

Därutöver har Strålsäkerhetsmyndigheten bemyndigande att meddela ytterligare föreskrifter om vad en ansökan ska innehålla i fråga om lägre ansvarsbelopp, ansvar för en transport respektive undantag från lagens tillämpning i ett enskilt fall samt vilka upp- gifter som ett transportcertifikat ska innehålla.62

Strålsäkerhetsmyndigheten har utfärdat föreskrifter (SSMFS 2022:15) om undantag från lagen om ansvar och ersättning vid radio- logiska olyckor. Genom föreskrifterna säkerställs att kärnämne och kärnavfall som var undantagna från den upphävda atomansvarig- hetslagen (1968:45) genom bilagan till den upphävda förordningen (1981:327) med förordnanden enligt atomansvarighetslagen, även är undantagna från lagen om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor.63

5916 § förordningen om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor.

6023 § förordningen om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor.

6122 § förordningen om ansvar och ersättning vid radiologiska skador.

6213, 18, 21 och 25 §§ förordningen om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor.

633 § SSMFS 2022:15 samt Vägledning med bakgrund och motiv till Strålsäkerhetsmyndighetens föreskrifter (SSMFS 2022:15) om undantag från lagen (2010:950) om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor, s. 5.

107

Riksgäldskontoret

Riksgäldskontoret är beredande myndighet för prövning av säkerheter som avser anläggningar. Anläggningshavare ska anmäla ansvarsför- säkringar och säkerheter som ställs enligt 30–32 §§ lagen om ansvar och ersättning till Riksgäldskontoret inom en månad efter att säker- heterna har ställts. Inom två månader ska myndigheten till regeringen överlämna anmälan tillsammans med ett eget yttrande för prövning av om säkerheterna är tillräckliga.64 Säkerheter som avser transporter prövas av Riksgäldskontoret.65

Som framgår ovan ska Riksgäldskontoret yttra sig till Strålsäker- hetsmyndigheten över ansökningar om lägre ansvarsbelopp.66

Riksgäldskontoret är tillsynsmyndighet över lagen om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor (se 26 § förordningen om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor) och ska i tillsynen inhämta synpunkter från Strålsäkerhetmyndigheten i den omfattning som behövs.67 Myndigheten har också i uppgift att följa värdet på de säkerheter som anläggningshavare har ställt enligt lagen och fortlöp- ande bedöma om säkerheterna är tillräckliga.68

Därutöver får Riksgäldskontoret meddela ytterligare föreskrifter om vad som krävs för att en säkerhet ska kunna godtas samt om avgifter för myndighetens prövning och tillsyn.69 Myndigheten har inte utfärdat några sådana föreskrifter. Enligt förslag till ändring av lagen om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor från 2025, ska Riksgäldskontoret som tillsynsmyndighet få utökade befogen- heter. Syftet är att ge myndigheten tillgång till effektiva påtrycknings- medel, om anläggningshavarna inte anmäler tillräckliga säkerheter eller ger tillräckligt underlag för bedömning av dem. Förslaget moti- veras med att det är grundläggande att myndigheten kan besluta om de förelägganden som behövs för en effektiv tillsyn och för att skyl- digheterna enligt lagen ska uppfyllas, och att föreläggandena kan förenas med viteshot. Det behöver också tydliggöras att anläggnings-

649 § första stycket och 11 § första stycket förordningen och ansvar och ersättning vid radio- logiska olyckor.

6511 § andra stycket förordningen om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor.

6614 § förordningen om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor.

6726 och 28 §§ förordningen om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor.

6827 § förordningen om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor.

698 och 31 §§ förordningen om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor.

108

havarna på begäran ska lämna de handlingar och upplysningar som behövs för tillsynen.70

70KN2025/01305, s. 80–81.

109

som med Sveriges internationella förpliktelser enligt internationella konventioner.2,3

Utredningen tar sin utgångspunkt i för denna utredningsdel cen- trala lagar, främst lagen (2003:778) om skydd mot olyckor, lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet (kärntekniklagen), lagen (2010:950) om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor (lagen om radiologiska olyckor) och strålskyddslagen (2018:396) samt till- hörande förordningar och föreskrifter som meddelats med stöd av lagarna (se även avsnitt 3.3). När det gäller beredskapsavgift utgår arbetet från förordningen (2008:463) om vissa avgifter till Strålsäker- hetsmyndigheten (hädanefter även benämnt avgiftsförordningen för Strålsäkerhetsmyndigheten).

I detta avsnitt beskrivs förklaringar av vissa begrepp och annat underlag som utredningen identifierat som viktiga utgångspunkter för att kunna analysera relevanta delar av samhällets beredskap vid utsläpp av radioaktiva ämnen från kärntekniska anläggningar, och vad som kan förväntas om det blir aktuellt med olika typer av ny kärn- kraft i Sverige. Utgångspunkter för utredningens uppdrag om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor beskrivs inte specifikt i detta avsnitt, men vissa delar kan vara relevanta som komplement till de specifika utgångspunkter som finns i avsnitt 4.5.

4.1.1Grundläggande begrepp

I kommittédirektiven4, detta slutbetänkande såväl som i andra under- lag förekommer ett antal begrepp och andra förutsättningar. Nedan ges en kort introduktion till hur dessa begrepp definieras och kan förstås inom ramen för utredningens uppdrag.

2Sverige har ingått internationella åtaganden som har betydelse för frågor om beredskap vid utsläpp av radioaktiva ämnen genom bl.a. kärnsäkerhetskonventionen (SÖ 1995:71). Sverige har också åtagit sig att upprätthålla ett rättsligt och organisatoriskt ramverk samt att säkerställa skydd av allmänheten och arbetstagare mot skadliga effekter av joniserande strålning genom den sekundärlagstiftning som har antagits under Euratomfördraget, bl.a. genom rådets direktiv 2009/71/Euratom (kärnsäkerhetsdirektivet) och rådets direktiv 2013/59/Euratom om grund- läggande säkerhetsnormer för skydd mot de faror som uppstår till följd av exponering för joniserande strålning (strålskyddsdirektivet). När det gäller frågor om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor har Sverige ratificerat Pariskonventionen och Brysselkonventionen.

3Dir. 2026:2.

4Dir. 2023:155.

112

Beredskap, krishantering och räddningstjänst

Med beredskap avses generellt den planering och de förberedelser som i förebyggande syfte vidtas för att kunna hantera och begränsa konsekvenser av en händelse eller olycka, t.ex. i samband med en radiologisk nödsituation (se förklaring nedan). Med krishantering avses de åtgärder och insatser som vidtas för att hantera och begränsa konsekvenser i samband med t.ex. en inträffad radiologisk nödsi- tuation.5

Ovanstående kan också jämföras med definitionen av begreppet räddningstjänst enligt 1 kap. 2 § lagen om skydd mot olyckor:

Med räddningstjänst avses i lagen de räddningsinsatser som staten eller kommunerna skall ansvara för vid olyckor och överhängande fara för olyckor för att hindra och begränsa skador på människor, egendom eller miljön.

Se även avsnitt 3.4.1. Samhällets skyldighet att ansvara för räddnings- tjänst för särskilda åtgärder för att skydda allmänheten vid utsläpp av radioaktiva ämnen från en kärnteknisk anläggning i sådan utsträck- ning att sådana åtgärder krävs, eller då överhängande fara för att ett sådant utsläpp föreligger, följer av 4 kap. 6 § lagen om skydd mot olyckor. I andra stycket samma bestämmelse ge även en upplysning om reglering av tillståndshavarens skyldigheter enligt 10 § kärnteknik- lagen att vidta de åtgärder som behövs för att upprätthålla säkerheten vid anläggningen. Dessa skyldigheter inkluderar åtgärder för bered- skap och krishantering i händelse av en radiologisk nödsituation, se även avsnitt 3.3.3.

Det kan också noteras att ansvaret för räddningstjänst vid utsläpp av radioaktiva ämnen från en kärnteknisk anläggning enligt 4 kap. 6 § lagen om skydd mot olyckor inte enbart avser kärntekniska anlägg- ningar som är placerade inom Sveriges gränser. Enligt förarbeten till den tidigare räddningstjänstlagen (se även avsnitt 3.3) avses med kärnteknisk anläggning detsamma som i 2 § kärntekniklagen, men tillämpligheten av paragrafen tillika ansvaret för räddningstjänst vid utsläpp av radioaktiva ämnen begränsas inte av att anläggningen är belägen inom landet. Paragrafen gäller även olyckshändelser i kärn- tekniska anläggningar utanför Sverige, när radioaktiva ämnen sprids

5Vägledning till 8 kap. 1 § Strålsäkerhetsmyndighetens föreskrifter (SSMFS 2021:6) om drift av kärnkraftsreaktorer, samt IAEA Nuclear Safety and Security Glossary (2022) med defini- tionerna preparedness och response.

113

in över landet eller när det föreligger överhängande fara för en sådan utspridning.6 Kärnkraftsprövningsutredningens uppdrag avser dock enbart kärntekniska anläggningar som i framtiden kan komma att bli uppförda i Sverige, och processen för att utforma de specifika för- beredelser som utgörs av inrättande av beredskaps- och planerings- zoner med tillhörande åtgärder för skydd av allmänheten vid utsläpp eller överhängande fara för utsläpp av radioaktiva ämnen från sådana kärntekniska anläggningar.

I olika sammanhang förekommer även begreppet kärnenergibered- skap.7 Begreppet har ingen formell definition, men avser vad utred- ningen förstår ett samlingsbegrepp för samhällets planering och förberedelser för både räddningstjänst och sanering vid utsläpp av radioaktiva ämnen. Inom detta ryms inrättandet av beredskaps- och planeringszoner vid vissa kärntekniska anläggningar, såväl som planer för sanering av miljön i händelse av ett nedfall av radioaktiva ämnen.

Radiologisk nödsituation

Begreppet radiologisk nödsituation finns definierat i flera lagar och förordningar8 och innebär

en plötsligt inträffad händelse som

1.inbegriper en strålkälla,

2.har medfört eller kan befaras medföra skada, och

3.kräver omedelbara åtgärder.

Begreppet täcker både situationer som anses vara ”olyckor” och ”nöd- situationer”9 och utgår från hur olycka definieras i förarbetena till lagen om skydd mot olyckor10 (se även avsnitt 3.4.1). Vid genom- förandet av det ändrade kärnsäkerhetsdirektivet11 (ändringsdirek- tivet) år 2017 ändrades begreppet ”radiologisk olycka” i kärnteknik- lagens 4 § till radiologisk nödsituation, tillsammans med införandet av en definition av begreppet som motsvarar den som även infördes 2018 i den nya strålskyddslagen. Syftet var att tydliggöra att kärn-

6Prop. 1985/86:170, s. 78.

7Se t.ex. https://www.mcf.se/sv/amnesomraden/skydd-mot-olyckor-och-farliga-amnen/cbrne- och-karnenergiberedskap/karnenergiberedskap/, hämtad 2026-04-20.

8Se 1 kap. 6 § strålskyddslagen, 2 § 6 kärntekniklagen, 4 kap. 17 § förordningen om skydd mot olyckor.

9Prop. 2017/18:94, s. 57.

10Prop. 2002/03:119, s. 68.

112014/87/Euratom, se även prop. 2016/17:157, s. 20 ff.

114

tekniklagen även omfattar situationer som ännu inte har resulterat i en olycka. I lagen används begreppet bl.a. i de tillförda och förtydli- gade kraven på säkerhetsmål för kärntekniska anläggningar, dvs. att en kärnteknisk anläggning bl.a. ska lokaliseras, konstrueras, uppföras, tas i drift och drivas med målet att förebygga olyckor samt minska följderna vid en eventuell olycka och förhindra såväl radioaktiva ut- släpp i ett tidigt skede samt stora utsläpp av radioaktiva ämnen12.

I propositionen till nu gällande strålskyddslag uttrycks det även som att en radiologisk nödsituation är en oväntad situation där bråds- kande skyddsåtgärder behöver vidtas.13 Det innebär att åtgärderna inte kan planeras och förutses med samma säkerhet som i en verk- samhet med joniserande strålning (eng. planned exposure situation). Enligt författningskommentaren till radiologisk nödsituation i kärn- tekniklagen avses dock med omedelbara åtgärder alla tänkbara insatser som kan behöva vidtas för att förhindra eller begränsa skada, dvs. inte enbart ”strålskyddsåtgärder”.14 Som exempel anges åtgärder som vidtas för att rädda egendom och som leder till att insatspersonalen exponeras över gällande dosgränser. Mer om begreppet skyddsåtgärd följer nedan.

Begreppet radiologisk nödsituation kan även jämföras med det engelska begreppet nuclear or radiological emergency som avser en nödsituation (emergency) där det finns eller upplevs finnas potential för skada eller fara (hazard) till följd av en nukleär kedjereaktion eller sönderfall från en sådan kedjereaktion, eller till följd av exponering för strålning (egen översättning).15 Det bredare begreppet emergency avser en icke rutinmässig situation eller händelse som kräver omedel- bara åtgärder (prompt action) för att motverka eller begränsa en fara (hazard) eller oönskade konsekvenser för människors liv, hälsa, egen- dom eller miljön. Begreppet emergency överensstämmer väl med syftes- paragrafen till lagen om skydd mot olyckor, dvs. att (i hela landet) bereda människors liv och hälsa samt egendom och miljö ett med hänsyn till de lokala förhållandena tillfredsställande och likvärdigt

12Prop. 2016/17:157, s. 20 f. samt hur ändringsdirektivet genomförts i 3 a § och 4 § 2 och 3 kärntekniklagen.

13Prop. 2017/18:94, s. 78. Jfr även definition av begreppen nödsituation samt exponering i nödsituation enligt artikel 4 i strålskyddsdirektivet.

14Prop. 2016/17:157, s. 34.

15IAEA Nuclear Safety and Security Glossary (2022). Se även https://vocabulary.iaea.org/iaea- safety-glossary.html, hämtad 2025-11-12.

115

skydd mot olyckor16. Skyddet ska uppnås oavsett vad som gett upp- hov till olyckan.

Deterministiska och stokastiska hälsoeffekter

När det gäller att bestämma behov av beredskaps- och planerings- zoner samt tillhörande skyddsåtgärder, är begreppen deterministiska och stokastiska hälsoeffekter av stor betydelse. Begreppen används för att sätta mål för bl.a. beredskap för vilket skydd av allmänheten som ska uppnås, och anger vilka och hur hälsoeffekter som uppstår till följd av exponering för joniserande strålning.

Joniserande strålning kan hos människor och djur ge upphov till två helt olika slags skador, deterministiska (förutsägbara) och sto- kastiska (slumpmässiga). En deterministisk skada uppstår alltid vid doser över ett visst värde (tröskelvärde). Högre doser över tröskel- värdet ger allvarligare skador.17

Vad gäller stokastiska skador ökar dessa i antal i samband med högre doser eftersom sannolikheten att få en skada beror på hur hög dosen är. Vid stokastiska skador finns inget direkt samband mellan en högre dos och hur allvarlig skadan blir.

Deterministiska skador inträffar oftast inom de första sex måna- derna, men vissa effekter kan uppträda flera år efter exponeringen. Skador på benmärg och tunntarm är exempel på deterministiska effek- ter efter exponering av hela kroppen. Höga stråldoser till hela kroppen ger olika akuta effekter, t.ex. kräkningar och diarréer, beroende på dosens storlek.

Exempel på deterministiska hälsoeffekter är hudrodnader (erytem), skador på hematopoetiska systemet18 och skador i mag- och tarm- systemet.19 Deterministiska effekter beskrivs också som skadliga reak- tioner i vävnader (harmful tissue reactions). Med allvarlig determinis- tisk hälsoeffekt (severe deterministic effect) avses sådan deterministisk hälsoeffekt som är livshotande, eller som medför en permanent skada som försämrar livskvaliteten.

161 kap. 1 § lagen (2003:778) om skydd mot olyckor.

17Strålsäkerhetsmyndigheten, dokumentnr 16-1803, s. 75 f.

18Det system i kroppen som ansvarar för att producera och förnya alla blodkroppar, bestående av de blodbildande organen och vävnaderna, främst benmärgen.

19Se även IAEA Nuclear Safety and Security Glossary, 2022.

116

Exempel på stokastiska hälsoeffekter är solida cancerformer20 och blodcancer (leukemi). Stokastiska effekter kan vara somatiska (dvs. som uppstår i kroppen, även inkluderande sådana effekter som uppstår som följd av exponering för joniserande strålning i livmodern) eller nedärvda effekter (dvs. som uppstår i den exponerade personens barn), vilka uppstår utan att stråldosen överskridit ett tröskelvärde.

Skyddsåtgärd

Varken begreppet skyddsåtgärd eller strålskyddsåtgärd finns definierat i någon svensk författning inom säkerhet och strålskydd för verksam- het med strålning och kärnteknisk verksamhet. I lagen om skydd mot olyckor används i vissa sammanhang särskilda åtgärder till skydd för allmänheten21, utöver det allmänna begreppet skydd t.ex. i uttryck för skydd mot olyckor22, eller skydd av människors liv och hälsa samt egendom och miljön23. I förordningen om skydd mot olyckor före- kommer i samband med förtydligande bestämmelser avseende statens ansvar för räddningstjänst och sanering vid utsläpp av radioaktiva ämnen både hälsoskyddsåtgärd24 och skyddsåtgärd25.

Enligt EU:s strålskyddsdirektiv innebär skyddsåtgärder

andra åtgärder än saneringsåtgärder som vidtas för att undvika eller minska doser som kan uppkomma vid exponering i nödsituationer eller i befintliga exponeringssituationer26.

I beskrivningarna av beredskapskategorierna använd också uttrycket brådskande åtgärder, vilket är detsamma som uttrycket brådskande skyddsåtgärder. Precis som i förordningen om skydd mot olyckor

20Cancerformer som bildar en fysisk tumör, till skillnad från blodcancer eller leukemi som uppstår i blodbildande organ. Exempel på solida cancrar inkluderar bröstcancer, lungcancer och prostatacancer.

21Se t.ex. 2 kap. 5 § och 4 kap. 6 § lagen (2003:778) om skydd mot olyckor.

22Se t.ex. 1 kap. 1 §, 3 kap. 1 § m.fl. i lagen (2003:778) om skydd mot olyckor.

23Se t.ex. 3 kap. 1 § lagen (2003:778) om skydd mot olyckor.

24Se 4 kap. 18 § förordningen (2003:789) om skydd mot olyckor.

25Se 4 kap. 21 § förordningen (2003:789) om skydd mot olyckor.

26I strålskyddslagen (2018:396) används i stället för befintlig exponeringssituation uttrycket omgivning med joniserande strålning som enligt 1 kap. 8 § samma lag avser en omgivning där

1.en människa kan exponeras för radon, gammastrålning, kosmisk strålning eller annan joniserande strålning som inte har något direkt samband med en sådan hantering som avses i

7§ 1 eller 2 utan beror på omständigheterna på platsen, och

2.strålningen inte är hänförlig till en pågående radiologisk nödsituation”.

Hänvisningen till 7 § 1 eller 2 avser ordförklaringen av verksamhet med joniserande strålning, vilket i strålskyddsdirektivet benämns ”planerad exponeringssituation”, se även Prop. 2017/18:94, s. 51 ff.

117

förekommer även i strålskyddsdirektivet begreppet hälsoskyddsåtgärd.27 Artiklarna avser i den svenska förordningen precis som i direktivet information till personer ur allmänheten som sannolikt kommer att beröras eller faktiskt berörs i händelse av en radiologisk nödsituation och har tidigare funnits i ett äldre direktiv med samma syfte och be- greppsanvändning.

IAEA definierar begreppet protective action som en åtgärd som vidtas i syfte att undvika eller begränsa stråldoser som annars skulle kunna erhållas vid en radiologisk nödsituation eller i det som enligt 1 kap. 8 § strålskyddslagen avses med en omgivning med joniserande strålning. Det innebär att begreppet är knutet till strålskydd (eng. radiation protection, samt bredare protection and safety), dvs. skyddet av människors hälsa och miljön mot skadlig verkan av strålning28. Begreppet preciseras ytterligare genom begreppen urgent protective action, early protective action, mitigatory action samt precautionary urgent protective action.29 De preciserande begreppen avser att för- tydliga hur brådskande olika skyddsåtgärder är för att kunna anses bli effektiva i en radiologisk nödsituation (nuclear or radiological emergency). Skyddsåtgärder i en nödsituation som krävs omedelbart (promptly), vanligen inom timmar eller dagar (t.ex. intag av jodtablet- ter, inomhusvistelse eller utrymning och kortsiktiga begränsningar av intag av mat eller vätska som kan ha blivit kontaminerat) benämns urgent protective actions. Sådana skyddsåtgärder i en nödsituation som vidtas innan eller strax efter frigörelse eller exponering för radioaktiva ämnen baserat på rådande förhållanden i syfte att undvika eller be- gränsa allvarliga deterministiska hälsoeffekter benämns precautionary urgent protective actions. Skyddsåtgärder som kan vara effektiva inom dagar till veckor (t.ex. omlokalisering, dvs. utrymning på grund av markbeläggning (relocation) och långsiktiga livsmedelsåtgärder till följd av möjlig kontaminering, såsom avrådan från intag och förbud mot saluföring) beskrivs som early protective actions.30 Se även tabell 4.1 nedan för övergripande sammanställning av de olika begreppen för

272013/59/Euratom. Begreppet förekommer i flera delar, men är inte definierat. I förhållande till radiologiska nödsituationer används begreppet hälsoskyddsåtgärd i artikel 70 och 71 med tillhörande bilaga XII om information till enskilda personer ur allmänheten som sannolikt kommer beröras respektive faktiskt berörs i händelse av en nödsituation.

28I enlighet med syftesparagrafen i 1 kap. 1 § strålskyddslagen.

29I SSM rapport 2017:27 och i Strålsäkerhetsmyndighetens beslutsstöd för en olycka vid ett svenskt kärnkraftverk benämns protective actions som skyddsåtgärder, urgent protective actions och early protective actions som brådskande skyddsåtgärder och precautionary urgent protective actions som förebyggande brådskade skyddsåtgärder.

30IAEA Nuclear Safety and Security Glossary, 2022.

118

skyddsåtgärder i samband med en radiologisk nödsituation (dvs. bråds- kande skyddsåtgärder). Inom detta slutbetänkande används begreppet skyddsåtgärd alltid i sammanhanget för vad som kan krävas i samband med en radiologisk nödsituation, oavsett om tillägget brådskande används.

En viktig åtgärd som också behöver beaktas i beredskapsplanering, men som inte ligger till grund för utformning av beredskaps- och pla- neringszoner eller ingår i beslutsstödet för en olycka på ett svenskt kärnkraftverk, är sanering.31 Sammantaget gör utredningen bedöm- ningen att de skyddsåtgärder som omfattas av den beredskap som uppnås genom utformning av beredskaps- och planeringszoner avser sådana som behöver planeras för att kunna vidtas för skydd av allmän- heten mot exponering för joniserande strålning i det korta perspekti- vet (i samband med en pågående insats vid en radiologisk nödsitua- tion), dvs. insatser för skydd av människors liv och hälsa. Det är inte utredningens avsikt att begränsa möjliga andra behov av beredskap (t.ex. för sanering eller insatser för skydd av egendom och miljön), men dessa mål bedöms inte ingå i praxis eller syftet med utform- ningen av beredskaps- och planeringszoner.

31För utförlig information om sanering, se https://www.mcf.se/sv/amnesomraden/skydd- mot-olyckor-och-farliga-amnen/cbrne-och-karnenergiberedskap/karnenergiberedskap/sanering- efter-karnteknisk-olycka/, hämtad 2026-04-20.

119

Tabell 4.1 Begreppshierarki för skyddsåtgärder vid en radiologisk nödsituation

Sammanställning av begrepp enligt IAEA

Safety and Security Glossary

*Med tid avses en beskrivning av hur snabbt åtgärder behöver vidtas för att vara effektiva i för - hållande till syftet att undvika eller minska framtida exponering i samband med en radiologisk nödsituation eller i en omgivning med strålning (befintliga exponeringssituationer).

Källa: Egen tabell.

Referensnivåer, doskriterier och åtgärdsnivåer

För att avgöra vilka typer av skyddsåtgärder som kan behöva förbe- redas och vidtas vid en radiologisk nödsituation används olika krite- rier. De skyddsåtgärder som förbereds är avsedda att leda till att valda kriterier kan underskridas för den eller de händelser som ligger till

120

grund för planeringen. Som utgångspunkt tillämpas i Sverige två kriterier, s.k. referensnivåer för radiologiska nödsituationer. Med begreppet referensnivå avses allmänt enligt strålskyddsförordningen32 ett värde för stråldos eller aktivitetskoncentration för optimering av strålskyddet. I strålskyddsförordningen finns dessa två särskilt angivna referensnivåer för exponering av personer i allmänheten i samband med radiologiska nödsituationer. Kriterierna i form av refe- rensnivåer är uttryckta i relation till olika typer av händelser, där referensnivån för händelser på ett kärnkraftverk som inte beaktats i kärnkraftsreaktorns konstruktion är 100 millisievert årlig effektiv dos, och 20 millisievert årlig effektiv dos för andra händelser (dvs. för alla typer av anläggningar och händelser)33. De angivna referens- nivåerna genomför strålskyddsdirektivet som anger att referensnivåer för radiologiska nödsituationer ska fastställas inom referensområdet 20 till 100 millisievert ekvivalent dos (akut eller årlig).34

Referensnivåer tillämpas i planeringen för radiologiska nödsitua- tioner och ska ligga till grund för beredskapsplaner. För att få ett mer direkt stöd i såväl planering som operativt i samband med en nödsituation behövs dock mått eller kriterier som avser stråldoser som erhålls under kortare tidsperioder än den årliga stråldos som referensnivåerna uttrycks i. För detta syfte nyttjas parametrar som kallas doskriterier och åtgärdsnivåer för skyddsåtgärder.

Ett doskriterium för en skyddsåtgärd är det värde på stråldos till en person, utan beaktande av skyddsåtgärder, som när det överskrids eller riskerar att överskridas i de flesta fall innebär att skyddsåtgärden bör vidtas. Doskriterier avser effektiv, ekvivalent eller absorberad dos som en oskyddad person erhåller vid exponering för joniserande strålning under en bestämd tidsperiod.

En åtgärdsnivå knyts till skyddsåtgärder som främst genomförs baserat på mätdata och är ett värde på en mätbar storhet (t.ex. kilo- becquerel per kvadratmeter, kBq/m2) som när den överskrids eller förväntas överskridas i de flesta fall innebär att skyddsåtgärden bör vidtas. Åtgärdsnivåer, till skillnad från doskriterier, beaktar bara en

321 kap. 5 § strålskyddsförordningen (2018:506).

333 kap. 8 §. Av 3 kap. 9 § framgår även särskilda referensnivåer för den exponering som arbets- tagare får utsättas för, om de dosgränser som anges i 2 kap. 2 § samma förordning inte är möjliga att underskrida. De införda nivåerna motsvarar de som valdes i Strålsäkerhetsmyndighetens utredning SSM rapport 2017:27, se s. 18–19.

34Punkt 1, bilaga 1 till rådets direktiv 2013/59/Euratom.

121

enskild exponeringsväg.35 I den utredning som Strålsäkerhetsmyndig- heten genomförde som grund för nu gällande beredskaps- och pla- neringszoner med tillhörande krav på berörda länsstyrelser att för- bereda för olika skyddsåtgärder (se även tabell 4.2) definierades olika typer av doskriterier (för olika behov av utrymning, inomhusvistelse och intag av jodtabletter) samt åtgärdsnivåer (för utrymning på grund av markbeläggning, olika åtgärder för livsmedelsproduktion36 och sanering). För en sammanställning av de kriterier som tillämpats för utformning av nu gällande beredskaps- och planeringszoner, se tabell 4.3 och 4.4 i avsnitt 4.2.

Källterm

Begreppet källterm avser allmänt mängd och sammansättning av radio- aktiva ämnen, t.ex. i reaktorhärden eller bränslebassängen (eller annan strålkälla) i en kärnkraftsreaktor.

Med representativ källterm avses den källterm som beskriver de ut- släpp som antas följa av en händelse, men där inte alla möjliga nuklider ingår utan de som bedöms ha betydelse för vilka stråldoser och mark- beläggningar som utsläppet kan leda till. En representativ källterm innehåller bland annat information om vilka nuklider som ingår i ut- släppet och i vilken mängd respektive nuklid släpps ut.37 Om radio- aktivt jod förekommer brukar även jods kemiska form framgå, med hänsyn till dess betydelse ur strålskyddssynpunkt. Även information om utsläppshöjd, tidsförlopp och eventuellt värmeinnehåll ingår. De representativa källtermerna representerar ett av flera möjliga utfall av samma händelse. Urvalet syftar också till att begränsa analys- och beräkningsinsatsen som krävs för att göra spridnings- och dosberäk- ningar inför bedömning av behov och utsträckning av skyddsåtgärder och beredskaps- och planeringszoner.

35Mer information om innebörden av dessa begrepp samt vilka och hur olika kriterier valts för nu gällande beredskaps- och planeringszoner finns i avsnitt 2.6 i SSM rapport 2017:27.

36T.ex. mät- och kontrollprogram, begränsning av intag, motåtgärder inom djurnäring och jordbruk för att minska växters och djurs upptag av radioaktiva ämnen. Åtgärdsnivåerna för livsmedelsproduktion användes inte direkt för dimensionering av zonerna, se vidare SSM rapport 2017:27, s. 24.

37SSM rapport 2017:27, s. 26–27.

122

Beredskapskategori

Begreppet beredskapskategori etableras i 2 kap. 4 § Strålsäkerhetsmyn- dighetens föreskrifter (SSMFS 2018:1) om grundläggande bestäm- melser för tillståndspliktig verksamhet med joniserande strålning med tillhörande bilaga 4. Av bestämmelsen följer att om det i en tillstånds- pliktig verksamhet finns strålkällor som är av sådan art att en radio- logisk nödsituation (se ovan) kan uppkomma, ska verksamheten placeras i någon av beredskapskategorierna 1–4. De specifika bered- skapskategorierna anges i bilaga 4 enligt följande:

–Beredskapskategori 1: verksamhet där det kan uppstå en radio- logisk nödsituation som medför att människor utanför området där verksamheten bedrivs exponeras för doser som motiverar brådskande åtgärder för att undvika allvarliga deterministiska hälso- effekter38 och begränsa risken för stokastiska hälsoeffekter39. Med allvarliga deterministiska hälsoeffekter avses skador som är livs- hotande eller bestående.

–Beredskapskategori 2: verksamhet där det kan uppstå en radio- logisk nödsituation inom området där verksamheten bedrivs som medför att människor utanför området exponeras för doser som motiverar brådskande åtgärder för att undvika deterministiska hälsoeffekter och begränsa risken för stokastiska hälsoeffekter. Aktuella händelser bedöms dock inte kunna ge allvarliga determi- nistiska hälsoeffekter utanför området där verksamheten bedrivs.

–Beredskapskategori 3: verksamhet där det inom området där verk- samheten bedrivs kan uppstå en radiologisk nödsituation som motiverar att skyddsåtgärder vidtas inom området för att undvika deterministiska hälsoeffekter, inklusive allvarliga sådana, och be- gränsa risken för stokastiska hälsoeffekter. Händelserna bedöms dock inte kunna motivera att åtgärder vidtas utanför området där verksamheten bedrivs.

38Definieras i samma bilaga 4 SSMFS 2018:1 som ”skador av joniserande strålning som uppträder när stråldosen överskrider ett tröskelvärde, som är olika för olika hälsoeffekter, och där allvarlig- hetsgraden ökar med ökande stråldos”.

39Definieras i samma bilaga 4 SSMFS 2018:1 som ”skador av joniserande strålning som kan uppstå utan att ett tröskelvärde har överskridits, där sannolikheten för skada ökar med ökad stråldos och allvarlighetsgraden är oberoende av stråldosen”.

123

–Beredskapskategori 4: avser verksamhet som är av sådan art att verksamheten inte bedrivs på en viss bestämd plats och som kan ge upphov till en radiologisk nödsituation som motiverar att bråds- kade åtgärder vidtas.

I vägledningen till samma bestämmelse beskrivs att verksamheter där det finns strålkällor som är av sådan art att en radiologisk nöd- situation kan uppkomma placeras i någon av beredskapskategorierna 1–4 vid tillståndsprövning.40 Kategorierna är avsedda att motsvara de emergency preparedness categories I–IV som framgår av Requirement 4 i IAEA:s Safety Standard GSR Part 741.

Beredskapskategorierna tillämpas i Strålsäkerhetsmyndighetens föreskrifter för att ange krav på vilka åtgärder för beredskap och kris- hantering som tillståndshavaren behöver vidta inom området där verksamheten bedrivs (se även avsnitt 3.3.3).

Beredskaps- och planeringszoner

En övergripande beskrivning av beredskaps- och planeringszoner finns i avsnitt 3.2.1. Här ges en mer teknisk beskrivning av dessa med internationella jämförelser.

Beredskaps- och planeringszoner är geografiska områden kring anläggningar där händelser och förhållanden kan inträffa som moti- verar ett behov att förbereda skyddsåtgärder för allmänheten för att minska pågående eller potentiell exponering av människor för jonise- rande strålning.42

Följande huvudsakliga begrepp och innebörd med tillhörande huvudsakligt syfte användes i Strålsäkerhetsmyndighetens utredning (med hänvisning till motsvarande engelska begrepp43):

–Inre beredskapszon (eng. Precautionary Action Zone, PAZ): En beredskapszon kring en anläggning där det finns beredskap att vidta brådskande skyddsåtgärder innan ett utsläpp av radioaktiva ämnen sker, baserat på tillståndet på anläggningen, i syfte att und- vika eller minimera allvarliga deterministiska effekter.

40Vägledning till Strålsäkerhetsmyndighetens föreskrifter (SSMFS 2018:1) om grundläggande bestämmelser för tillståndspliktig verksamhet med joniserande strålning, s. 27.

41IAEA Safety Standards Series No. GSR Part 7.

42SSM rapport 2017:27, s. 18.

43IAEA Nuclear Safety and Security Glossary, 2022.

124

–Yttre beredskapszon (eng. Urgent Protective action planning Zone, UPZ): En beredskapszon kring en anläggning där det finns bered- skap att vidta brådskande skyddsåtgärder i syfte att minska sanno- likheten för stokastiska effekter. Om möjligt ska åtgärderna vidtas före ett utsläpp av radioaktiva ämnen som har betydelse ur strål- skyddssynpunkt sker, baserat på tillståndet på anläggningen. Under och efter ett utsläpp av radioaktiva ämnen vidtas åtgärder baserat på en bedömning av situationen eller på strålningsmätningar. Inga skyddsåtgärder ska vidtas inom den yttre beredskapszonen (UPZ) som försenar skyddsåtgärder inom den inre beredskapszonen (PAZ).

–Planeringsavstånd (eng. Extended Planning Distance, EPD): Ett planeringsavstånd kring en anläggning inom vilket det ska finnas en plan för strålningsmätningar och bedömning av situationen för att identifiera områden där skyddsåtgärder kan behöva vidtas inom en dag till några veckor efter ett utsläpp av radioaktiva ämnen (eng. early protective actions) i syfte att minska sannolikheten för sto- kastiska effekter.

När begreppen med tillhörande avstånd och förberedelser för skydds- åtgärder infördes i förordningen om skydd mot olyckor används ”zon” i stället för planeringsavstånd. I planeringszonen för befintliga kärn- kraftsreaktorer ska strålningsmätningar och utrymning av allmänhe- ten baserad på strålningsmätningar förberedas såsom anges i IAEA GSR Part 7. Dessutom ska även inomhusvistelse och intag av jodtab- letter förberedas om det visar sig motiverat. Skälet är enligt Strålsäker- hetsmyndigheten att geografiskt förberedda planer är en förutsättning för att effektivt kunna genomföra dessa brådskande skyddsåtgärder, varför en zon med tydliga geografiska avgränsningar används i stället för ett cirkulärt avstånd. I sammanhang där både inre och yttre bered- skapszon omfattas av krav på förberedda åtgärder, liksom de bered- skapszoner (ej uppdelade i inre och yttre) och planering som ska finnas för andra kärntekniska anläggningar än kärnkraftsreaktorer, formuleras kraven allmänt med enbart begreppet beredskapszon.

Vilka skyddsåtgärder som förbereds inom beredskaps- och planer- ingszonerna kan skilja sig åt mellan olika anläggningar. I tabell 4.2 nedan visas vilka zonindelningar och tillhörande skyddsåtgärder som ska vara förberedda för befintliga kärntekniska anläggningar enligt nu gällande förordning om skydd mot olyckor.

125

Tabell 4.2 Sammanställning av skyddsåtgärder och informationsinsatser inom beredskaps- och planeringszoner för befintliga kärntekniska anläggningar

Tolkning av förordningen (2003:789) om skydd mot olyckor

*Beredskaps- och planeringszonerna har olika utsträckning för de olika anläggningarna enligt 21 a och b §§ förordningen om skydd mot olyckor. För kärnkraftverken finns även en uppdelning i inre och yttre beredskapszon. Utsträckningen räknas från anläggningen för varje zon.

**Platsangivelse avser vilka beredskaps- eller planeringszoner som omfattas av kravet på den berörda länsstyrelsens förberedelser. Om det som plats står ”alla” avses de platser som har beslutade zoner enligt 21 a och b §§ förordningen om skydd mot olyckor, dvs. kärnkraftverken i Forsmark, Ringhals och Simpevarp har samtliga typer av zoner, kärnbränslefabriken i Västerås en beredskapszon men ingen planeringszon, och centrala mellanlagret för använt kärnbränsle i Simpevarp enbart en planeringszon. Källa: Egen tabell.

IAEA rekommenderar även en andra typ av planeringsavstånd, kallat Ingestion and Commodities Planning Distance (ICPD). Detta avser ett planeringsavstånd kring en anläggning inom vilket det ska finnas en plan för skydd av livsmedelskedjan och dricksvattentäkter samt för skydd av andra varor från att bli kontaminerade vid ett utsläpp av radioaktiva ämnen. Det ska också finnas en plan för att skydda allmänheten från intag av kontaminerade livsmedel samt från använd-

126

ning av kontaminerade varor. Analyserna av skyddsåtgärder inom livsmedelssektorn låg inte till grund för förslagen på beredskapszoner och planeringsavstånd, men kan ändå fungera som stöd i beredskaps- planeringen för ansvariga myndigheter.44 Strålsäkerhetsmyndigheten uppmanade därför de myndigheter som ansvarar för beslut och re- kommendationer om åtgärder inom livsmedels- och varusektorn att beakta de avstånd där åtgärder kan bli nödvändiga samt tidsramen inom vilka beslut och rekommendationer måste genomföras i enlighet med de beräkningar som redovisades i rapporten för översyn av bered- skaps- och planeringszoner.

IAEA har också etablerat ett begrepp som kallas external zone. Be- greppet har inte någon motsvarighet i svensk tillämpning, men används i IAEA:s Specific Safety Requirements (SSR-1) och tillhörande guide (SSG-92)45. Begreppet nyttjas i sammanhang för utvärdering och val av plats för nya anläggningar i relation till anläggningsområdet (eng. site area), dvs. det område där den planerade anläggningen och tillhö- rande verksamheten ska bedrivas. Den externa zonen avser det kring- liggande område i direkt anslutning till anläggningsområdet inom vilket befolkningsspridning och täthet, samt mark- och vattenanvänd- ning beaktas med avseende på deras påverkan på förutsättningarna för planering av effektiva beredskapsåtgärder.46 Området är det som motsvarar tänkt behov av en eller flera (uppdelat i inre och yttre) beredskapszoner om anläggningen fanns på plats47.

Processparametrar

Med värden för processparametrar avses sådan information som ger underlag för att i en verklig radiologisk nödsituation analysera och bedöma händelseförloppet vid kärnkraftsreaktorn, information för att kunna göra en oberoende bedömning av händelseförlopp och käll- term, samt för att i efterhand värdera en händelse eller ett förhållande. Värdena ska regelbundet kunna överföras till Strålsäkerhetsmyndig- heten och myndigheten ska även förses med programvara för att i realtid och med samma användargränssnitt som används av krisorga-

44SSM rapport 2017:27.

45T.ex. IAEA Safety Standards Series No. SSG-92.

46IAEA Safety and Security Glossary, 2022.

47Stycke 9.3, s. 93, IAEA SSG-92.

127

nisationen vid kärnkraftsreaktorn kunna visualisera värdena, samt möjliggöra uppföljning av trender och historik av värdena.48

4.1.2Säkerhetsmål och djupförsvar

För verksamheter med joniserande strålning, inklusive kärnkraftsreak- torer, syftar regleringen i strålskyddslagen och kärntekniklagen till att verksamheten ska bedrivas så att ett tillräckligt skydd av männi- skors hälsa och miljön mot skadlig verkan av joniserande strålning kan upprätthållas. Trots det kan det inte helt uteslutas att det upp- kommer situationer som inbegriper en strålkälla och som kräver att brådskande skyddsåtgärder vidtas för att begränsa allvarliga negativa konsekvenser för människors hälsa, trygghet, livskvalitet, egendom eller miljön, dvs. radiologiska nödsituationer.

I IAEA:s säkerhetsstandarder finns krav på att händelser som kan leda till höga stråldoser eller stora utsläpp av radioaktiva ämnen i stort ska elimineras (eng. practically eliminated). Säkerhetsmålet för svåra olyckor ska vara att endast skyddsåtgärder som är begränsade i tid och rum ska behöva vidtas. Kontamination av stora landområden med radioaktiva ämnen ska undvikas eller minimeras. Tillämpning av den så kallade djupförsvarsprincipen – principen om flera olika, sinsemellan oberoende barriärer – ska leda till att händelser som ger tidiga eller stora utsläpp av radioaktiva ämnen praktiskt taget elimi- neras.49

I samband med det reviderade kärnsäkerhetdirektivet50, infördes säkerhetsmål för kärntekniska anläggningar som innebär att säkerhets- kraven ska utformas så en anläggning konstrueras, lokaliseras, upp- förs, tas i drift, drivs och avvecklas så att radiologiska nödsituationer undviks och, om en radiologisk nödsituation ändå inträffar, att kon- sekvenserna av nödsituationen kan hanteras. Målsättningen är att om en nödsituation ändå inträffar ska följderna minskas samt förhindra

a)radioaktiva utsläpp i ett tidigt skede vilka skulle kräva nödåtgärder utanför anläggningen som på grund av tidsbrist inte skulle kunna vid-

48Vägledning till 7 kap. 17 § Strålsäkerhetsmyndighetens föreskrifter (SSMFS 2021:4) om konstruktion av kärnkraftsreaktorer.

49Prop. 2016/17:157, s. 15–16. För ytterligare detaljer, se t.ex. stycke 2.11, 2.13 och 5.31 i IAEA Safety Standards Series No. SSR-2/1 (Rev. 1) samt stycke 4.7 i IAEA Safety Standards Series No. SSG-88.

502014/87/Euratom.

128

tas, och b) stora radioaktiva utsläpp som skulle kräva skyddsåtgärder som inte kan begränsas i tid och rum.51

Kärnsäkerhetsdirektivets artikel 8 a om säkerhetsmål har genom- förts i svensk lag genom 3 a § och 4 § andra och tredje punkten kärn- tekniklagen.

Den andra punkten innebär att tillståndshavaren är skyldig att redan i ett tidigt skede av en radiologisk nödsituation förhindra att sådana utsläpp sker som skulle skapa en situation där de skyddsåtgär- der som skulle behöva vidtas utanför anläggningen – och som i och för sig kan vara planerade – inte hinner vidtas på grund av tidsbrist. Sådana planerade skyddsåtgärder kan vara t.ex. intag av jodtabletter, inomhusvistelse, utrymning och omflyttning. Även om skyddsåtgär- der är förberedda så kan det behövas en viss tid för att genomföra sådana. Det är därför vid en radiologisk nödsituation viktigt att de tekniska och administrativa systemen är så utformade att utsläpp av radioaktiva ämnen i ett tidigt skede kan undvikas och att det finns tid att larma och vidta planerade beredskapsåtgärder för att motverka radiologiska konsekvenser av ett utsläpp av radioaktiva ämnen.52

I den tredje punkten anges att sådana stora utsläpp av radioaktiva ämnen som skulle medföra att skyddsåtgärder måste vidtas och inte kan begränsas i tid och rum ska förhindras. Ett exempel på stora ut- släpp är om stora landområden skulle kontamineras. Skyldigheten handlar om att hindra att sådana situationer uppkommer som medför ett i stort sett obegränsat behov av skyddsåtgärder. I händelse av ett utsläpp måste det alltså finnas förberedda tekniska system som möjlig- gör att endast begränsade skyddsåtgärder behöver vidtas.53

Tillämpning av ett djupförsvar är en av de grundläggande princi- perna för att uppnå en hög nivå av strålsäkerhet i verksamheter med joniserande strålning. När det gäller kärntekniska anläggningar ingår förberedda åtgärder för beredskap och krishantering i den femte och sista nivån i djupförsvaret, som syftar till att lindra radiologiska konse- kvenser av omfattande utsläpp av radioaktiva ämnen till omgivningen, om sådana inte förhindras eller begränsas av djupförsvarsnivåerna ett till fyra.54

51Artikel 8 a 2014/87Euratom.

52Prop. 2016/17:157, s. 35.

53Prop. 2016/17:157, s. 35.

54Se t.ex. 2 kap. 3 § SSMFS 2021:4 med tillhörande vägledning och referenser, samt SSM2024- 4212-1.

129

4.1.3Ny reaktorteknik och påverkan på beredskap och krishantering inom och utanför anläggningen

Som framgick i Kärnkraftsprövningsutredningens första delbetän- kande har olika reaktortekniker och -modeller sina egenskaper och specifika lösningar.55 Utredningens utgångspunkt är att ny kärnkraft i Sverige och i världen i stort kan komma att utgöras av större varia- tion av olika typer och storlekar av reaktorer än vad som finns i drift i dag. Uttrycket ny reaktorteknik avser ett flertal olika tekniska lös- ningar och reaktorer som är mer eller mindre anpassade till deras an- vändning.56 I begreppet inryms såväl stora, fullskaliga reaktorer (ibland Large Scale Reactors, LSR) samt s.k. små modulära reaktorer (SMR). Det senare anses även inkludera mycket små reaktorer, s.k. micro- reaktorer (MMR). Även begreppet Advanced Modular Reactors (AMR) används för att beskriva SMR av mer innovativ teknik, t.ex. vad gäller såväl tillverkningsmetoder, materialval och konstruktions- lösningar, eller typ av bränsle och hur det ska kunna nyttjas och åter- brukas i högre utsträckning med kortare tid för slutförvar som följd.57

Kärnkraftsreaktorer har traditionellt förståtts som anläggningar för elproduktion till transmissionsnätet. De nya reaktortekniker som är under utveckling planeras dock för olika användningsområden, utöver storskalig elproduktion även el eller värme för lokal uppvärmning, industriella processer eller större enskilda elkonsumerande industrier. I sådana fall kan behovet av placering närmare verksamheter eller sam- hällen vara en förutsättning, vilket kan ha särskild betydelse i bedöm- ningen av platsens lämplighet också ur ett beredskapsperspektiv.

En viss reaktorteknik kan vara utformad på många olika sätt, där strukturer, system och komponenter väljs, tillverkas och sätts samman på olika sätt av varje utvecklare eller leverantör och i förhållande till dess tänkta användningsområde. Olika val görs avseende bl.a. egen- skaper hos kärnbränsle och kylmedel, olika grader av innovativ eller mer beprövad teknik m.m. Därmed blir reaktorteknik en mer över- gripande beskrivning, medan en mer preciserad beskrivning av en an-

55SOU 2025:7, s. 135 ff.

56SSM2022-6007-4, s. 8.

57Se fler begrepp och beskrivningar av ny reaktorteknik i IAEA Nuclear Energy Series No. NR-T-1.19.

130

läggnings konstruktion som är förknippad med en viss leverantörs produkt av utredningen benämns reaktormodell.58

För mer information om vilka reaktormodeller som är under ut- veckling har IAEA utvecklat IAEA använder i sin databas för samman- ställning av olika nya reaktortekniker – Advanced Reactor Information System (ARIS). OECD-NEA:s s.k. SMR Dashboard sammanställer olika SMR och gör bedömningar av utvecklingssteg.59 Utredningen har tagit stöd i dessa underlag i syfte att öka förståelsen för vilka reak- tormodeller som är under utveckling.

Olika reaktorteknikers påverkan på frågor om beredskap

I det första delbetänkandet60 sammanfattades även en bedömning som genomförts av IAEA av hur olika frågor kan antas påverkas av ny reak- torteknik i den s.k. roadmap med vägledning för etablering av kärn- kraft i ett land61. Utredningen gjorde en övergripande genomgång av IAEA:s beskrivning av effekter i termer av förväntningar om ökning eller minskning av åtgärder och omfattning på granskning och resurser vid prövning av SMR, där frågor om beredskap och krishantering be- skrivs som ett område med potential för minskade åtgärder och omfatt- ning på granskning och resurser vid prövning av SMR enligt följande:

Metod för bedömning av behov av sådana åtgärder är tillämpbar på alla kärntekniska anläggningar, inklusive SMR. Lägre källterm kan leda till mindre behov av beredskapsåtgärder utanför anläggningen (eng. off-site), såsom mindre beredskaps- och planeringszoner. Fortsatt involvering av andra organisationer för krishantering, civilt försvar och sjukvård. Inom anläggningsområdet (eng. on-site) fortsatt behov av åtgärder såsom ut- bildad och tränad personal, störnings- och beredskapsinstruktioner och övningar.

IAEA publicerade även 2023 en värdering av säkerhetsstandardernas tillämpbarhet för ny reaktorteknik.62 I denna konstateras också olika nya frågor med ny reaktorteknik som kan ha betydelse för beredskap

58Exempel på specifika leverantörers modeller och deras storlek mätt i termisk effekt är t.ex. EDF European Pressurized Reactor (EPR) om 4 300 MWt, Rolls Royce SMR om 1 358 MWt, GE Hitachi BWRX-300 om 870 MWt, Blykalla SEALER om 140 MWt och en micro-reaktor e-Vinci av Westinghouse om 15 MWt.

59OECD-NEA SMR Dashboard (rev. 3). https://www.oecd-nea.org/jcms/pl_73678/nea- small-modular-reactor-smr-dashboard, hämtad 2026-05-13.

60SOU 2025:7.

61IAEA Nuclear Energy Series No. NG-G-3.1 (rev. 2).

62IAEA Safety Reports Series No. 123.

131

och krishantering, inom och utanför anläggningsområdet. Dessa frå- gor är:

a)Användningen av nya typer av material, samt möjlig närhet till annan industriell verksamhet (t.ex. raffinaderier, kemisk industri eller anläggningar för vätgasproduktion) vid s.k. samlokalisering med större energianvändande industrier, kan medföra ökade icke strålningsrelaterade risker (kemiska, explosioner, brand) som be- höver beaktas vid den övergripande beredskapsplaneringen.

b)Nya eller minskade källtermer som associeras med vissa typer av ny reaktorteknik (jämfört med befintliga storskaliga reaktorer) har potential att begränsa eller minska konsekvenserna utanför anläggningsområdet (off-site) vid en allvarlig nödsituation och därmed innebära mindre beredskaps- och planeringszoner och tillhörande planering för beredskapen utanför anläggningen.

c)Vissa reaktortekniker anges vara självförsörjande och möjliga att lokaliseras på avlägsna platser. Sådana platser skulle öka insatstider för räddningstjänst och medicinsk personal att genomföra effektiva åtgärder vilket allmänt skulle påverka de tillhörande beredskaps- åtgärderna.

d)För vissa reaktortekniker anförs även att långsammare händelse- förlopp med möjlighet att leda till frigörelse och utsläpp av radio- aktiva ämnen (jämfört med vattenkylda reaktorer) kan innebära att det finns mer tid att vidta skyddsåtgärder för allmänheten.

Sammantaget gjordes bedömningen att den övergripande standarden för beredskap och krishantering vid radiologiska nödsituationer (GSR Part 7) är teknikneutral och tillämpbar för nya reaktortekniker med stöd av indelning i beredskapskategorier i fem nivåer. Även fortsätt- ningsvis bör lämplig beredskapsplanering för ny reaktorteknik utgå från en riskanalys (eng. hazard assessment) där följande beaktas:

a)händelser med mycket låg sannolikhet och händelser som inte beaktats i anläggningens konstruktion, vilket inkluderar s.k. anta- gonistiska händelser och förhållanden (t.ex. sabotage),

132

b)händelser som omfattar en kombination av en radiologisk nöd- situation och en annan typ av nödsituation eller olycka som kan påverka större områden och/eller begränsa förmågan att genom- föra insatser,

c)händelser som påverkar flera anläggningar och verksamheter sam- tidigt, samt växelverkan mellan dem, och

d)händelser med radiologiska nödsituationer vid anläggningar eller verksamheter på andra platser.

I en rapport från den rådgivande gruppen International Nuclear Safety Advisory Group (INSAG) beskrivs när det gäller tillämpning av prin- cipen om djupförsvar63 att för vissa modeller av SMR kan den käll- term som används som grund för beredskapsplanering vara mycket liten (minor). Åtgärder för djupförsvarsnivå 5 bör baseras på en vär- dering av den specifika anläggningens risker (hazards).64 Gruppen kon- staterar dock att bristen på internationell harmonisering vad gäller hur behov och utsträckning för beredskapszoner ska bedömas och tillhörande regler för detta försvårar utvärderingen av varje anlägg- nings risker. Gruppen anser att harmonisering och internationellt överenskomna tillämpningar vore till hjälp när det gäller utvärdering av källterm, doskriterier, beredskapszoner och andra åtgärder för beredskap och krishantering. En sådan harmonisering skulle behöva omfatta en utvärdering av tillämpningen av mer preskriptiva inrikt- ningar, vilket traditionellt utgjort grunden för reglering av området.

En arbetsgrupp bestående av medlemmar ur OECD NEA:s kommitté för strålskydd och allmänhetens hälsa (Committee on Radiological Protection and Public Health, CRPPH) och kärn- energibyråns tillsatta grupp Task Force on Small Modular Reactors (TFSMR) har genomfört en övergripande analys av utmaningar inom strålskydd för etablering av SMR.65 Gruppen identifierade tio huvudsakliga strålskyddsutmaningar inom områdena liten kompakt

63Principen om djupförsvar är väl etablerad inom säkerhet och strålskydd för verksamheter med joniserande strålning och avser att skydd i flera nivåer i syfte att förebygga och hantera händelser som kan leda till spridning och utsläpp av radioaktiva ämnen. För mer information se bl.a. 2 kap. 2 § Strålsäkerhetsmyndighetens föreskrifter (SSMFS 2018:1) om tillståndspliktiga verksamheter med joniserande strålning samt 2 kap. 2 och 3 §§ Strålsäkerhetsmyndighetens föreskrifter (SSMFS 2021:4) om konstruktion av kärnkraftsreaktorer.

64IAEA, INSAG Series No. 28, s. 6.

65OECD-NEA Working Paper, High-level Analysis of Radiological Protection Challenges Related to the Deployment of Small Modular Reactors, NEA/WKP(2025)2.

133

design, källterm, miljökonsekvensbeskrivning, platsval, kompetens och bemanning, brist på drifterfarenhet, beredskap och krishantering, transport, allmänhetens riskförståelse och riskkommunikation, samt miljöövervakning. Utmaningarna prioriterades och bedömdes i för- hållande till deras möjliga påverkan på ramverk för strålskydd, krav- uppfyllnad och allmänhetens förtroende. De mest kritiska utma- ningarna bedömdes vara brist på drifterfarenhet, källtermer och allmänhetens riskförståelse, givet deras påverkan på säkerheten vid drift, beredskap och involvering av intressenter. Gruppen menar också att de initiativ som tagits hittills fokuserat på beredskaps- och planeringszoner, men att det finns fler frågor som bör lyftas och diskuteras i ett tidigt skede av konstruktions- och prövningsarbetet, i syfte att reda ut olika frågor och utmaningar så att målet och syftet med ny reaktorteknik kan uppnås på ett effektivt sätt66. Rapporten ger även en sammanställning av olika internationella initiativ om SMR, såväl inom NEA som i andra sammanhang (t.ex. IAEA eller EU). Gruppen bedömer att flera internationella initiativ tagits med fokus på beredskaps- och planeringszoner, med utgångspunkten att SMR anses ha potential att ha mindre zoner67. Däremot lyfter gruppen en farhåga att beredskapszoner ofta knyts till säkerhet i anläggningens konstruktion (eng. design safety), snarare än som ett planeringsverktyg för beredskap.

Kärnkraftsprövningsutredningens förståelse av området är också att det funnits och finns en pågående diskussion om ökad harmoni- sering av regler och tillämpningar (på mer detaljerad nivå än vad som t.ex. kommer till uttryck i IAEA:s standarder som bygger på interna- tionell konsensus), men att det samtidigt ses som en fråga att hantera på längre sikt, och att det är en fråga som påverkas mycket av olika länders grundläggande system för beredskap och krishantering i ett bredare perspektiv (t.ex. i Sverige enligt vad som följer av lagen om skydd mot olyckor), samt synen på radiologiska risker.

66En expertgrupp med fokus på beredskap för SMR har också etablerats (Expert Group on

Emergency Preparedness for Small Modular Reactors, EGEPSMR) inom ramen för CRPPH.

67Här avses OECD NEA:s arbetsgrupp för SMR (Expert Group on Small Modular Reactors,

EGSMR), myndighetssamarbetet om SMR som administreras inom IAEA (SMR Regulators’

Forum) och ett forskningsprojekt inom IAEA (Coordinated Research Project The Development of Approaches, Methodologies and Criteria for Determining the Technical Basis for EPZ for SMR Deployment, CRP I31029).

134

Effekter på beredskapsplanering vid flera reaktorer eller andra kärntekniska anläggningar på samma förläggningsplats

En särskild frågeställning är eventuella effekter på beredskapsplanering för allmänheten om flera reaktorer placeras på samma förläggnings- plats. Som framgår ovan har det rådgivande organet INSAG vad gäller SMR lyft att utvärderingen av radiologiska konsekvenser inom och utanför området där verksamheten bedrivs bör utgå från förläggnings- platsen som helhet.68 För befintliga kärntekniska anläggningar i Sverige har detta ingått i bedömning och känslighetsanalys när det gäller beredskaps- och planeringszoner och vilka skyddsåtgärder som bör förberedas.69 Antal och typ av anläggningar som placeras i närheten av varandra kan alltså återspeglas i valet av de händelser och förhållan- den som ska ligga till grund för och därmed få effekter på planering av beredskapen vid den aktuella platsen.

4.1.4Internationell utblick

Genom delvis direkt kontakt med företrädare för andra länders myn- digheter, samt genom egen informationssökning har utredningen genomfört viss omvärldsbevakning när det gäller reglering av bered- skaps- och planeringszoner samt överföring av värden för process- parametrar. (Se avsnitt 4.5.4 för internationell utblick vad gäller upp- draget om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor.)

Nedan sammanfattas vissa observationer om regleringen i fram- för allt Finland, samt övergripande information om ny reglering på området i USA och Storbritannien.

Finland

I Finland har Arbets- och näringsministeriet remitterat och regeringen till riksdagen överlämnat en proposition med förslag till kärnenergi- lag och till vissa lagar som har samband med den70. Den nya lagen och övriga ändringar föreslås träda i kraft den 1 januari 2027. Parallellt genomför myndigheten Strålsäkerhetscentralen (STUK) en översyn av dess föreskrifter, så att dessa kan träda i kraft samtidigt med den

68IAEA, INSAG Series No. 28.

69SSM rapport 2017:27.

70RP 24/2026 rd, 2026-03-12.

135

nya lagen. Utredningen har även ställt och fått svar på frågor till STUK. Nedan följer en sammanfattning av utredningens observationer avse- ende beredskaps- och planeringszoner, samt när det gäller krav på överföring av värden för processparametrar.

Beredskaps- och planeringszoner

I Finland används begreppen skyddszon och beredskapszon. Dessa motsvarar begreppen inre beredskapszon och yttre beredskapszon. Det finns inget som motsvarar planeringszon, utan de ytterligare åt- gärder för exempelvis jodtabletter71 som ingår i den svenska planer- ingen, görs för hela landet i Finland72.

Av 65 § i förslag till ny kärnenergilag följer att skyddszonen för kärnanläggningen ska fastställas så att det i händelse av olyckssitua- tioner med stor sannolikhet inte uppstår behov av att evakuera allmän- heten utanför skyddszonen för att förhindra eller begränsa sådana allvarliga effekter som strålningen direkt medför för hälsan.

Av 66 § förslaget till ny kärnenergilag följer att beredskapszonen för kärnanläggningen ska fastställas så att det i händelse av en olycks- situation med stor sannolikhet inte uppstår behov av brådskande åtgärder utanför beredskapszonen för att begränsa sådana skadliga effekter på allmänhetens hälsa som följer senare.

Det finns också krav på beredskapsarrangemang vid ett kärnkraft- verk i Strålsäkerhetscentralens föreskrifter.73 Krav på zonindelning är formulerat som ett säkerhetsmål. Enligt information från Strål- säkerhetscentralen finns en förväntan att den källterm som ligger till grund för bedömning av behovet av zoner och skyddsåtgärder åter- speglar någon form av fel eller ofullständig hantering av händelser som kan leda till omfattande utsläpp av radioaktiva ämnen till omgiv- ningen74. STUK uttrycker också att skyddszonen behöver utformas i förhållande till en något större eller mer allvarlig händelse än bered- skapszonen. Om det inte finns anläggningsspecifik information (ut- redningen tolkar det som i fall där specifik reaktormodell ännu inte

71Inom planeringszonerna ska t.ex. för kärnkraftverken i Forsmark, Ringhals och Simpevarp en begränsad extrautdelning av jodtabletter till allmänheten förberedas enligt 4 kap. 27 § förord- ningen om skydd mot olyckor.

72Se även SSM2025-5769-5, s. 15.

73STUK/Y/2/2024.

74Detta uttrycks av STUK som ”the source term reflects some inoperability of defence in depth level 4 systems”.

136

valts) får den sökande lämna in de antaganden för källterm och sprid- nings- och dosberäkningar som de använt för sin planering. Den sökande ansvarar för att lämna ett förslag med argument och belägg. Underlaget används sedan för att utforma zoner och markanvändning. STUK kan ge yttrande till den myndighet som ansvarar för plan- läggning, som är den process som i praktiken bestämmer vilken verksamhet som är tillåten inom de fastställda zonerna. Regional räddningstjänst ansvarar för att etablera räddningsplaner utanför an- läggningsområdet. Att den planerade beredskapen är tillräcklig för den specifika anläggningen granskas och bekräftas sedan vid ansökan om byggnationstillstånd enligt kärnenergilagen. Arbete pågår med att ta fram en ny kärnenergiförordning som är planerad att innehålla mer detaljerade kriterier för olyckor. Man förutser inte någon ändring av nu gällande zoner för befintliga anläggningar, men zoner kan be- höva utvärderas vid ändrad risk i en anläggning. Detta skulle medföra behov av en bedömning av STUK och ändringen skulle ske genom ändrad plan för markanvändning (land-use planning).

STUK anger även i sitt svar till utredningen att det i den nya pro- cessen för bedömning av lämpligheten hos förläggningsplatsen för en kärnanläggning (preliminary site evaluation)75 ingår att preliminära uppgifter om genomförandet av beredskapsarrangemang ska utredas. I nuläget finns mycket lite erfarenhet av att tillämpa de nu gällande kraven och myndigheten förutser ett behov att föra en dialog med kommande sökande om de antaganden och beräkningar som krävs som underlag.

STUK förbereder även nya föreskrifter om förläggningsplatsen för en kärnanläggning som är på remiss under våren 2026.76 En viktig förändring jämfört med nuläget är att de bindande kraven på förlägg- ningsplats och hela livscykeln sammanställs i en enda föreskrift. Sam- tidigt förtydligas förfarandena för att fastställa konstruktionsvärden baserade på förläggningsplatsens egenskaper, och tydligare krav anges för bedömning av förläggningsplatsens lämplighet innan en ansökan om tillstånd att uppföra en kärnanläggning enligt kärnenergilagen behandlas. Av motiveringspromemorian framgår även att man i sam- band med lagstiftningsreformen bl.a. har identifierat ett behov av att, utöver de allmänna kraven, utfärda mer detaljerade tekniska föreskrifter om skyddszonen vid val av förläggningsplats och om

758 kap. 67 § enligt prop. om ny kärnenergilag, RP 24/2026 rd.

76Se motiveringspromemoria, STUK 26/007/2025.

137