Riksrevisionens rapport om Industriklivet

Miljö- och jordbruksutskottets betänkande 2024/25:MJU15

Sammanfattning

Utskottet föreslår att riksdagen lägger regeringens skrivelse till handlingarna och avslår motionsyrkandena.

Riksrevisionen har granskat Industriklivet som är ett klimatpolitiskt styr­medel för att stödja ny teknik och andra innovativa lösningar som minskar växthus­gasutsläppen. Riksrevisionens övergripande slutsats är att både regeringens utformning av och Energimyndighetens arbete med Industriklivet har flera brister. Riksrevisionen bedömer därmed att det finns en risk för att Industri­klivet inte på ett effektivt sätt bidrar till vare sig industrins klimat­omställning eller Sveriges klimatmål. I rapporten lämnas ett antal rekommen­da­tioner till regeringen och till Energimyndigheten.

I skrivelsen redovisar regeringen sin bedömning av de iakttagelser och rekommenda­tioner som Riksrevisionen lämnar i sin rapport. Regeringen instämmer i vissa av de rekommendationer som Riksrevisionen har gett.

I betänkandet finns fyra reservationer (V, MP).

Behandlade förslag

Skrivelse 2024/25:84 Riksrevisionens rapport om Industriklivet.

Sju yrkanden i följdmotioner.

 

Innehållsförteckning

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Utskottets överväganden

Riksrevisionens rapport om Industriklivet

Reservationer

1. Utformning och beredning av stöd, punkt 1 (V)

2. Utformning och beredning av stöd, punkt 1 (MP)

3. Samordning av insatser för klimatomställning, punkt 2 (V)

4. Samordning av insatser för klimatomställning, punkt 2 (MP)

Bilaga
Förteckning över behandlade förslag

Skrivelsen

Följdmotionerna

 

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

 

 

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens skrivelse 2024/25:84 Riks­revision­ens rapport om Industriklivet. I skrivelsen redovisar regeringen sin bedömning av de iakttagelser och rekommendationer som Riksrevisionen har gjort i rapporten Industriklivet – planering, genomförande och uppföljning (RiR 2024:17). I rapporten har Riksrevisionen granskat Industriklivet som är ett klimatpolitiskt styrmedel för att stödja ny teknik och andra innovativa lösningar som minskar växthusgasutsläppen. Riksrevisionen har granskat om regeringen och Statens energimyndighet (Energimyndigheten) hanterat Industri­klivet så att det på ett effektivt sätt kan bidra till industrins klimat­omställning och därigenom Sveriges klimatmål.

Två motioner har väckts med anledning av regeringens skrivelse. Förslagen i motionerna finns i bilagan till betänkandet.

Vid utskottets sammanträde den 16 januari 2025 presenterade riks­revisions­direktör Claudia Gardberg Morner med medarbetare från Riks­revisionen innehållet och slutsatserna i rapporten.

Utskottets överväganden

Riksrevisionens rapport

Riksrevisionen har granskat Industriklivet, som är ett klimatpolitiskt styrmedel för att stödja ny teknik och andra innovativa lösningar som minskar växt­hus­gas­utsläppen. Syftet med Riksrevisionens granskning har varit att undersöka om regeringen och Energimyndigheten har hanterat Industriklivet så att det på ett effektivt sätt kan bidra till industrins klimat­omställning och därigenom Sveriges klimatmål. För att bedöma effektiviteten har Riksrevisionen bl.a. granskat om regeringen på ett tydligt sätt beskrivit och motiverat Industri­klivets syfte och skapat förutsättningar för Energimyndigheten att genom­föra uppdraget på ett effektivt sätt. Riksrevi­sionen har också granskat Energi­myndig­hetens process för att pröva och besluta om stöd samt om Energi­myndig­heten har sett till att det går att följa upp och utvärdera effekterna av Industriklivet.

Granskningens resultat och Riksrevisionens rekommendationer

Riksrevisionens övergripande slutsats är att både regeringens utformning av och Energimyndighetens arbete med Industriklivet har flera brister. Riksrevi­sionen bedömer därmed att det finns en risk för att Industriklivet inte på ett effektivt sätt bidrar till vare sig industrins klimatomställning eller Sveriges klimat­mål.

Riksrevisionen konstaterar att Industriklivet skiljer sig från Energimyndig­hetens arbete med forskning och innovation inom energiområdet bl.a. då det utöver forskning även kan finansiera investeringar i kommersiella anlägg­ningar. Industriklivet har sedan det infördes 2018 även breddats två gånger och är nu betydligt bredare än det var från början. Regeringen har trots detta fortsatt att ge Energi­myndigheten ensamt ansvar för Industriklivet. Regeringen analyserade inte på förhand konsekvenserna av breddningarna, t.ex. vad gällde vilken målgrupp och vilka typer av åtgärder som omfattades av den nya utform­ningen. Riksrevisionen menar att det till stor del fortfarande är oklart hur mål­gruppen ser ut efter den senaste breddningen. De breddningar som genom­förts innebär också, enligt Riksrevisionen, ett ökat överlapp med Klimatklivet, ett statligt stöd till klimatinvesteringar som Naturvårdsverket ansvarar för. Vissa aktörer kan t.ex. ansöka om stöd för likvärdiga investeringar i anläggningar som minskar växthusgasutsläpp från både Industri­klivet och Klimatklivet. Det ställs dock lägre krav på beräkningar av investeringars utsläppsminskningar i Industriklivet, vilket enligt Riks­revi­sionen inte är rimligt. Riksrevisionen bedömer dessutom att det finns en risk för att staten finansierar betydande satsningar genom Industriklivet trots att det saknas förutsättningar för att flera av de finansierade projekten ska kunna genom­föras. Flera projekt är beroende av insatser inom andra politikområden för att de ska kunna genomföras, t.ex. utbyggnad av el eller infrastruktur. Regeringen har dock satt stor tilltro till att Industriklivet ska bidra till Sveriges klimatmål. För att detta ska realiseras menar Riksrevisionen att det är ange­läget att regeringen i hög grad samordnar styrningen mellan klimat­politiken och andra politikområden och samtidigt ser till att ha en plan för hur Sveriges klimatmål kan nås även om de höga förvänt­ning­arna på Industriklivet inte skulle infrias.

Riksrevisionen anser att Energimyndighetens arbetssätt för att samla in de uppgifter som behövs för att bedöma ansökningar till Industriklivet är ineffektivt och även innebär en risk för att sökande behandlas olika utan att det finns sakliga skäl för detta. Energimyndigheten har heller inte säkerställt att de uppgifter om potential till utsläppsminskningar som de sökande angett är jämförbara, trots att de är centrala för att bedöma ansökningarna. Detta innebär enligt Riksrevisionen att det är svårt för Energimyndigheten att på ett tydligt och transparent sätt rangordna vilka projekt som i första hand ska beviljas stöd. Riksrevisionen anser också att Energimyndigheten, trots att myndig­heten använder flera bedömningskriterier för att bedöma ansökningar till Industriklivet, inte har gett tillräcklig vägledning till interna och externa bedömare om hur kriterierna ska tolkas eller tillämpas. Detta bidrar enligt Riksrevi­sionen ytterligare till att det är svårt för myndigheten att jämföra eller rangordna olika projekt. Riksrevisionen bedömer att Energimyndighetens beslut om avslag eller bifall inte alltid är tillräckligt motiverade, eftersom det inte alltid framgår hur myndigheten har kommit fram till besluten. Därutöver saknas ofta dokumentation i ärendet av de uppgifter som har legat till grund för myndighetens beslut.

Riksrevisionen uppmärksammar också att Energimyndigheten under större delen av den granskade perioden inte har samlat in de uppgifter som behövs för att följa upp och utvärdera de enskilda projektens resultat och effekter. Energi­myndigheten har i den uppföljning som rapporterats till regeringen i stället använt de uppgifter om potential som de sökande angett i samband med ansökningarna. Dessa uppgifter är osäkra och dessutom inte jämförbara mellan projekt.

Riksrevisionen rekommenderar regeringen följande:

•       Regeringen bör överväga om den nuvarande utformningen av Industri­klivet är effektiv eller bör justeras. I detta ingår att se över vilken målgrupp och vilka typer av åtgärder och projekt som Industriklivet ska omfatta, samt hur myndig­hets­ansvaret bäst utformas för att svara mot detta.

•       Regeringen bör samordna de statliga stöden till klimatomställningen, och specifikt till klimat­investeringar, genom att

–      se till att eventuella överlapp mellan t.ex. Industri­klivet och Klimatklivet noggrant bedöms och motiveras

–      säkerställa att likvärdiga investeringsprojekt prövas på ett enhetligt sätt oavsett vilket stöd en ansökan avser.

•       Regeringen bör samordna styrningen av klimatomställningen genom att

–      samordna klimatpolitiken med andra politikområden så att risken för att Industriklivets avsedda effekter uteblir inte blir onödigt stor.

–      se till att det finns alternativa åtgärder för att nå Sveriges klimat­mål även om de höga förväntningarna på Industri­klivet inte skulle infrias.

Riksrevisionen rekommenderar också Energimyndigheten följande:

•       Energimyndigheten bör påbörja ett konkret och kontinuerligt arbete med uppföljning och utvärdering, baserat på den kunskap om uppföljning och utvärdering som i flera omgångar tagits fram.

•       Energimyndigheten bör ta fram anpassade formulär för ansökningar och avrapporteringar inom Industriklivet, som tydligt efterfrågar de uppgifter som behövs för att göra en enhetlig prövning och en ändamålsenlig uppföljning och utvärdering. Det handlar t.ex. om att begära in jämförbara beräkningar av projektens potential till utsläppsminskningar.

•       Energimyndigheten bör se till att prövningen av ansökningarna inom Industriklivet blir enhetlig och transparent, bl.a. genom att

–      utveckla ett stöd för såväl medarbetare som externa experter som tydliggör hur bedömningskriterierna bör tolkas och tillämpas

–      se till att beslut om stöd motiveras så att det tydligt framgår varför en ansökan uppfyller, eller inte uppfyller, bedöm­nings­kriterierna.

Regeringens skrivelse

Regeringens bedömning av Riksrevisionens iakttagelser och rekommendationer

Regeringen välkomnar Riksrevisionens granskning av Industriklivet. För att lyckas med att nå målet om nettonollutsläpp 2045 och negativa utsläpp därefter krävs det enligt regeringen att Sveriges industrier ställer om till koldioxid­neutrala tillverkningsprocesser för ett eliminera utsläppen från process­industrin. Det krävs också en utbyggnad av infångning och lagring av biogen koldioxid som möjliggör negativa utsläpp efter 2045. Industrin behöver dessutom bidra till utsläppsminskningar inom andra sektorer genom att nya koldioxidneutrala produkter tas fram. Regeringen skriver att Industri­klivet är en av regeringens viktigaste åtgärder för att åstadkomma detta.

Regeringen gör en delvis annan bedömning än Riksrevisionen vad gäller risken att Industriklivet stöder ett projekt trots att förutsättningar för att genom­föra projektet saknas. Regeringens klimatpolitik syftar till stor del till att skapa förutsätt­ningarna för att företagen ska kunna genomföra den gröna omställ­ningen. För att möjliggöra en strukturomvandling i den skala som den gröna omställ­ningen innebär bedömer regeringen att det krävs en rad system­skiften i flera av samhällets grundläggande tekniska system, såsom de för elproduk­tion, industri­processer, materialåtervinning och transporter. Vissa av dessa har det offentliga rådighet över, men den övervägande delen av den ekonomiska aktiviteten i den svenska ekonomin styrs av beslut som fattas av hushåll och företag.

För att Sverige ska ställa om hela vägen till nettonollutsläpp bedömer reger­ing­en att ett antal förutsättningar måste komma på plats som gör det möjligt för företag och hushåll att fatta kloka beslut. Regeringen anser att frågan om att skapa förutsättningar i stor utsträckning handlar om att säker­ställa lång­siktiga villkor, justera lagstiftning och främja tillgång till alltifrån fossilfri el till välutbildad arbetskraft så att nödvändiga yttre förutsättningar för omställ­ning finns. Trots detta kan det under en tidig etableringsfas finnas behov av finansiellt stöd utöver det som marknaden kan erbjuda för att främja omställ­ningen till nettonoll klimatutsläpp. Detta bör enligt regeringen ske utifrån en teknik­neutral ansats och utan detaljerad statlig inblandning i de specifika företags­ekonomiska förutsättning­arna för enskilda projekt. Det är primärt upp till den enskilda aktören att avgöra om ett projekt som kan beviljas medel från Industri­klivet är genomförbart. Regeringens inriktning inom detta område är att på systemnivå skapa goda förutsättningar för svenska företag att växa och ställa om till fossilfrihet och, där statligt stöd förekommer, att säkerställa att grund­läggande finansiella villkor är uppfyllda hos stöd­mottag­aren. Utifrån dessa förutsättningar tar företag investeringsbeslut, och Industri­klivet är ett exempel på när ett visst statligt stöd bedöms som nödvändigt för att bidra till att stödja företag som vill ställa om.

Regeringen instämmer delvis i Riksrevisionens analys att Industriklivet kan bidra än mer effektivt till industrins omställning. Det finns enligt regeringen ett ständigt behov av att se över hur de statliga stöden fungerar och vid behov göra justeringar i stödförordningar. Ett exempel rör risken för överlapp mellan stöd där arbete inleds för att se över om det finns ett behov av att justera sam­spelet mellan Industriklivet och Klimatklivet. Utvecklingsarbetet för Industri­klivet pågår kontinuerligt och regeringen gör vid behov ändringar i styrningen för att öka effektiviteten i åtgärden.

Regeringen delar inte Riksrevisionens bedömning att målgruppen för Industri­klivet är relativt otydlig. Tvärtom menar regeringen att målgruppen för åtgärden definieras väl genom förordningen om statliga stöd till åtgärder som bidrar till industrins klimatomställning (2017:1319) som styr Industriklivet. I förord­ningen klargörs vilka former av projekt som kan få stöd och därigenom vilken målgruppen är. Fokus ligger dock på projekt som minskar utsläppen och bidrar till att skapa negativa utsläpp snarare än på att begränsa åtgärden genom att rikta in den mot en alltför snäv målgrupp.

Regeringen delar inte Riksrevisionens bedömning att det är en orimlig skill­nad i fråga om vilka krav som ställs på de sökandes beräkningar av invester­ingars utsläpps­minsk­ningar inom Klimatklivet respektive Industri­klivet. Klimat­klivet och Industriklivet kan vid en första anblick verka vara liknande stöd. Regeringen lyfter dock fram att det finns väsentliga skillnader i fråga om deras syften, vilka projekt som kan få stöd och hur stöd motiveras. Klimat­klivet omfattar verksam­heter utanför den handlande sektorn, och det över­gripande syftet är att stöden ska bidra till direkta utsläppsminskningar på ett så kostnads­effektivt sätt som möjligt. Projekt inom Klimatklivet utgörs av den anledningen av projekt med en relativt hög teknisk mognadsgrad. Industri­klivet å andra sidan ger till stor del stöd till projekt som omfattas av EU:s utsläpps­handelssystem, vilket innebär att utsläppen redan är prissatta och reglerade under ett utsläpps­tak. Industriklivets syfte är därför att främja innovation i fråga om ny teknik som annars inte hade kommit till stånd genom att kompensera för ett innovations­misslyck­ande och bidra till innovativa lösningar inom industrisektorn. Regeringen anser att det därför är mindre menings­fullt att beräkna utsläpps­reduktion per krona när det gäller Industri­klivet eftersom teknikerna är omogna.

Regeringen instämmer delvis i Riksrevisionens slutsats att andra myndig­heter skulle kunna bidra med kunskap och erfarenhet till besluten om stöd som fattas inom Industriklivet. Energimyndigheten ansvarar för besluts­processen och har redan i dag möjlighet att bjuda in experter från andra organisa­tioner, exempelvis myndigheter. Det framgår av myndighets­förordningen (2007:515) att myndigheter ska verka för att genom samarbete med myndigheter och andra ta till vara de fördelar som kan vinnas för enskilda och för staten som helhet. Att regeringen ställer krav på att regelmässigt involvera andra myndig­heter eller annan expertis i högre grad skulle kunna innebära att besluts­processen tar längre tid och leda till ökade kostnader för handläggningen av projekt när det inte är motiverat. Regeringen ser därför inte att det i dag finns ett entydigt behov av ytterligare styrning när det gäller samverkan med andra myndigheter. Regeringen avser dock att följa frågan som en del i den löpande uppföljningen av Industriklivet.

Regeringens åtgärder med anledning av Riksrevisionens rekommendationer

Riksrevisionen rekommenderar regeringen att se över en eventuell över­lapp­ning mellan Klimatklivet och Industriklivet. Liknande förslag har även fram­kommit i Statskontorets granskning av Naturvårdsverket i rapporten Stärkta förutsätt­ningar för Naturvårdsverket som redovisades den 8 november 2024 (KN2024/02475) och i Naturvårdsverkets lägesbeskrivning för Klimatklivet (KN2024/02327). Mot bakgrund av detta beslutade regeringen den 16 januari 2025 om ett uppdrag till myndigheterna för att se över stöden (KN2025/00083). Naturvårdsverket gavs i uppdrag att tillsammans med Energi­myndigheten se över förordningarna och vid behov föreslå förordnings­ändringar inom respektive verksamhetsområde. Uppdraget ska redovisas senast den 15 december 2025.

Regeringen ser inga skäl att i övrigt vidta några ytterligare åtgärder i nuläget med anledning av Riksrevisionens rekommendationer. I de fall reger­ing­en framöver ser behov av ytterligare justeringar avser regeringen att åter­komma.

I och med denna skrivelse anser regeringen att Riksrevisionens rapport är slut­behandlad.

Motionerna

Utformning och beredning av stöd

I kommittémotion 2024/25:3317 av Kajsa Fredholm m.fl. (V) yrkande 1 vill motionärerna att regeringen ser över Industriklivets målgrupp, vilka typer av åtgärder och projekt som kan få stöd och hur myndighetsansvaret bäst utformas. Översynen behöver enligt motionärerna göras för att satsningen ska bli mer effektiv.

Motionärerna föreslår i yrkande 2 att regeringen ska samordna de statliga stöden för industrins klimat­omställning. Enligt motionärerna behöver det säker­ställas att likvärdiga investeringsprojekt prövas på ett enhetligt sätt, oavsett vilket stöd ansökningarna avser.

I kommittémotion 2024/25:3320 av Katarina Luhr m.fl. (MP) yrkande 1 framför motionärerna att regeringen bör ge Energimyndigheten i uppdrag att ytterligare formalisera ansökningsprocessen och att tydliggöra kraven för att kunna erhålla stöd från Industriklivet. Motionärerna menar att ett sådant arbete är nödvändigt för att processen ska bli rättvis och jämförbar mellan sökande.

I yrkande 2 anför motionärerna att det bör utredas om berednings- och bedömnings­processen inför beslut om stöd från Industriklivet behöver utvecklas. Även Energimyndighetens samverkan med andra relevanta myndig­heter under beredningsprocessen behöver enligt motionärerna ses över. Att Industri­klivets inriktning har ändrats två gånger sedan starten 2018 bidrar enligt motionärerna till att frågorna behöver utredas.

Samordning av insatser för klimatomställning

Kajsa Fredholm m.fl. (V) framhåller i kommittémotion 2024/25:3317 yrkande 3 att regeringen behöver samordna klimat­politiken med andra politik­områden för att minska risken för att Industriklivets avsedda effekter uteblir. Bristande tillgång på el lyfts i motionen som ett exempel på en fråga som behöver hanteras.

I yrkande 4 vill motionärerna att regeringen återkommer till riksdagen med förslag på alternativa åtgärder för att nå Sveriges klimatmål ifall de höga förvänt­ning­arna på Industriklivet inte skulle infrias.

I kommittémotion 2024/25:3320 av Katarina Luhr m.fl. (MP) yrkande 3 fram­håller motionärerna att regeringen behöver ha en plan för hur Sveriges klimat­mål ska nås om de höga förväntningarna på Industriklivet inte skulle infrias. Motionärerna anser att Sverige behöver en klimatpolitik som vilar på flera ben och inte enbart baseras på näringslivets möjligheter till en snabb klimat­omställning.

Kompletterande uppgifter

Regeringens klimathandlingsplan

I enlighet med klimatlagen (2017:720) lämnade regeringen i december 2023 Regeringens klimathandlingsplan – hela vägen till nettonoll till riksdagen (skr. 2023/24:59, bet. 2023/24:MJU15, rskr. 2023/24:191).

Regeringen bedömer i skrivelsen att industrins klimatomställning bör stödjas genom att hinder undanröjs och förutsättningar skapas för invester­ingar för fossilfrihet i befintlig industri och etableringar av ny fossilfri produk­tion. Det svenska näringslivet är enligt regeringen motorn i klimat­omställ­ningen och ska ges förutsättningar att vara ledande i den gröna omställ­ningen. Det offentliga bidrar och underlättar genom att skapa rätt förutsätt­ningar för företags­etableringar och företagsexpansioner så att ytterligare beslut om invester­ingar i fossilfria verksamheter kommer till stånd. Regeringen beskriver att ett samlat arbete med klimat-, miljö-, energi-, näringslivs-, och infra­struktur­frågor och regionala utvecklingsfrågor kommer att genomföras för att skapa förut­sättningar för nya företagsetableringar och företags­expansioner i hela Sverige som bidrar till hållbar tillväxt, konkurrens­kraft, ökad självförsörjning och minskade utsläpp. Företagsklimatet bör enligt regeringen fortsätta att främja uppstart av nya och innovativa företag inom närings­livet, och att förmå företagen att öka och ställa om sin produktion och anställa fler både lokalt och regionalt. Regeringen aviserar i skrivelsen bl.a. den strategi för nyindustri­ali­sering och samhällsomvandling i Norrbottens och Väster­bottens län som presenterades 2024 (KN2024/01434).

Accelerationskontor för att underlätta industrins omställning

Regeringen beslutade i juni 2024 att inrätta en kommitté i form av ett accelera­tions­kontor för att underlätta industrins omställning (dir. 2024:57). Accelera­tions­kontoret ska stödja regeringen i att stärka konkurrenskraften för företag i Sverige genom att aktivt främja koordinering av offentliga och privata aktörer som deltar i den samhällsomvandling som följer av större industrietableringar och expansion av befintliga verksamheter. Syftet med uppdraget är att under­lätta industrins omställning till fossilfria produktions­processer, t.ex. genom att bidra till en mer effektiv tillståndsprövning och andra åtgärder inom statlig förvaltning samt genom att identifiera och omhänderta investerings- och etablerings­hinder. Uppdraget ska redovisas senast den 31 december 2026.

Exempel på annat utredningsarbete

Regeringen har beslutat att tillsätta flera utredningar inom områden som är relevanta för industrins möjligheter att minska utsläppen av växthusgaser och bidra till samhällets klimatomställning. Här lämnas tre exempel.

Regeringen beslutade i november 2023 att ge en särskild utredare i uppdrag att se över nuvarande regler för att underlätta för ny kärnkraft (dir. 2023:155). Syftet är att nå regeringens målsättning att Sverige senast år 2040 ska ha 100 procent fossilfri elproduktion. Utredaren lämnade i januari 2025 förslag inom områdena tillstånds­prövning och avgifter i betänkandet Ny kärnkraft i Sverige (SOU 2025:07). Betänkandet har remitterats. Uppdraget ska slutredo­visas senast den 27 februari 2026.

En nationell samordnare för utbyggnad av kärnkraft har sedan januari 2024 i uppdrag att stödja regeringens arbete med att främja ny kärnkraft i syfte att uppnå en effektiv utbyggnad av kärnkraft i Sverige (dir. 2024:1). Samordnaren ska bl.a. identifiera behov av kompletterande åtgärder för att driva arbetet med utbyggnaden av kärnkraft framåt. Uppdraget ska slutredovisas senast den 31 december 2026. I detta sammanhang kan också nämnas att regeringen i mars 2025 överlämnade propositionen Finansiering och riskdelning vid invester­ingar i ny kärnkraft till riksdagen (prop. 2024/25:150).

Regeringen beslutade i juni 2023 att ge en särskild utredare i uppdrag att se över och lämna förslag på hur tillståndsprövningen enligt miljöbalken kan förenklas och förkortas genom att göra prövningen mer flexibel, effektiv och förutse­bar (dir. 2023:78). Syftet är att säkra näringslivets konkurrenskraft, öka investerings­viljan och främja en effektiv industriell klimatomställning. Regeringen beslutade i januari 2025 att utöka och förlänga uppdraget (dir. 2025:2). I januari 2025 överlämnade utredaren betänkandet En ny samordnad miljöbedömnings- och tillståndsprövningsprocess (SOU 2024:98). Betänkandet har remitterats. Uppdraget ska slutredovisas senast den 31 mars 2026.

Utskottets ställningstagande

Utformning och beredning av stöd

Utskottet välkomnar Riksrevisionens granskning av Industriklivet. Industri­klivet är en av regeringens viktigaste åtgärder för att nå målet om netto­noll­utsläpp 2045 och negativa utsläpp därefter varför det enligt utskottet är av stor vikt att satsningen fungerar väl.

Regeringen anger att det finns ett behov av att löpande se över hur statliga stöd fungerar och vid behov justera stöd­förordningar, vilket utskottet instäm­mer i. Detta gäller även Industri­klivet. Regeringen beskriver att utvecklings­arbetet för Industri­klivet pågår kontinuerligt och att regeringen vid behov gör ändringar i styrningen för att öka effektiviteten i åtgärden.

Utskottet noterar att reger­ingen i januari 2025 beslutade att ge Naturvårds­verket tillsammans med Energi­myndig­heten i uppdrag att analysera gräns­drag­ningen mellan Industri­klivet och Klimat­klivet och vid behov föreslå förordnings­ändringar inom respektive verksamhets­område. Myndigheterna ska även analysera hur informa­tion om gräns­dragningen mellan stöden kan tydliggöras för potentiella sökande aktörer. Uppdraget ska redovisas senast den 15 december 2025. Utskottet delar regeringens bedömning att Industri­klivets mål­grupp definieras väl genom förordningen (2017:1319) om statliga stöd till åtgärder som bidrar till industrins klimat­omställning och att författningstexten därmed inte behöver förtydligas i detta avseende.

När det gäller frågor om Energimyndighetens arbete med prövning och beslut om stöd från Industriklivet konstaterar utskottet att Energimyndigheten ansvarar för besluts­processen utifrån den reglering som finns i förordningen som styr Industriklivet. Utskottet noterar att det av myndighetsförordningen (2007:515) bl.a. framgår att myndigheter fortlöpande ska utveckla verksam­heten och samarbeta med myndigheter och andra för att ta till vara de fördelar som samarbeten kan ge. Utskottet konstaterar också att Energimyndigheten har möjlighet att samarbeta med andra myndigheter om de skulle kunna bidra med kunskap och erfarenhet till besluten om stöd som fattas inom Industri­klivet.

Mot denna bakgrund anser utskottet att motionerna 2024/25:3317 (V) yrkandena 1 och 2 och 2024/25:3320 (MP) yrkandena 1 och 2 kan lämnas utan åtgärd.

Samordning av insatser för klimatomställning

Utskottet instämmer i regeringens bedömning att det krävs en rad system­skiften i flera av samhällets grundläggande tekniska system, såsom de för elproduktion, industriprocesser, materialåtervinning och transporter för att möjliggöra en struktur­omvand­ling i den skala som den gröna omställningen innebär. Vissa av dessa har det offentliga rådighet över, men den övervägande delen av den ekonomiska aktiviteten i den svenska ekonomin styrs av beslut som fattas av hushåll och företag. Regeringens klimatpolitik syftar till stor del till att ge företagen förutsättningar för att kunna genomföra den gröna omställ­ningen. Utskottet noterar att regeringen i klimat­handlings­planen (skr. 2023/24:59) redogör för att den kommer att arbeta samlat med klimat-,
miljö-, energi-, näringslivs- och infrastrukturfrågor samt regionala utveck­lings­frågor för att skapa förutsätt­ningar för nya företagsetableringar och företags­expansioner i hela landet.

Utskottet noterar också att regeringen har tagit flera initiativ för att skapa goda förut­sättningar för omställning och samordning av insatser. Regeringen har bl.a. beslutat att inrätta ett accelera­tionskontor för att underlätta industrins omställ­ning (dir. 2024:57). Kontoret ska enligt regeringen aktivt främja koordinering av offent­liga och privata aktörer som deltar i samhällsomvand­lingen, t.ex. genom att bidra till en mer effektiv tillstånds­prövning och andra åtgärder inom statlig förvalt­ning samt genom att identifiera och omhänderta investerings- och etabler­ings­hinder. Regeringen har också gett en särskild utredare i uppdrag att se över och lämna förslag på hur tillståndsprövningen enligt miljöbalken kan förenklas och förkortas genom att göra prövningen mer flexibel, effektiv och förutse­bar (dir. 2023:78).

För att nå målsättningen att Sverige senast år 2040 ska ha 100 procent fossil­fri elproduktion noterar utskottet att regeringen bl.a. har gett en utredare i uppdrag att se över nuvarande regler för att underlätta för ny kärnkraft (dir. 2023:155). Regeringen har också utsett en nationell samordnare för utbyggnad av kärnkraft för att stödja regeringens arbete med att främja ny kärnkraft i syfte att uppnå en effektiv utbyggnad av kärnkraft i Sverige (dir. 2024:1). Uppdragen ska slut­redo­visas senast den 27 februari 2026 respektive den 31 december 2026.

Med hänvisning till vad som nu anförts föreslår utskottet att motionerna 2024/25:3317 (V) yrkandena 3 och 4 och 2024/25:3320 (MP) yrkande 3 lämnas utan åtgärd.

Avslutningsvis föreslår utskottet att riksdagen lägger skrivelsen till hand­ling­arna.

Reservationer

Ställningstagande

Trots att regeringen anser att Industriklivet är en av de viktigaste åtgärderna för industrins klimatomställning leder Riksrevisionens kritik till ytterst lite handling från regeringen. Regeringen borde åtminstone ha ambitionen att den ytterst begränsade klimatpolitik den bedriver i alla fall är så effektiv som möjligt och därmed ta till vara de väl­grund­ade rekommenda­tioner som Riks­revisionen lämnar.

Regeringen bör därför genomföra en översyn av vilken målgrupp och vilka typer av åtgärder och projekt som Industriklivet ska omfatta för att bli mer effektivt liksom hur myndighetsansvaret bäst utformas för att svara mot detta. Regeringen bör också ges i uppdrag att samordna de statliga klimat­omställ­nings­stöden för investeringar för att säkerställa att likvärdiga invester­ings­projekt prövas på ett enhetligt sätt, oavsett vilket stöd ansökningarna avser.

 

Ställningstagande

Riksrevisionen anser att Energimyndighetens process för att ta in uppgifter för att pröva en projektansökan är otydlig, vilket kan leda till att sökande kan behand­las olika. Revisionen anser också att Energimyndigheten inte har gett tillräck­liga anvisningar eller vägledning till vare sig interna eller externa bedömare om hur bedömningskriterierna för ansökningarna ska tolkas och tillämpas. Att ansök­nings­processen och bedömningarna av ansökningarna kan variera mellan sökande kan medföra att processen inte är rättvis och jämförbar. Därför behöver ett arbete inledas för att ytterligare formalisera både ansök­nings­processen och bedömningarna i vilket tydliga vägledningar tas fram både till de som ansöker om projektpengar och till de som bedömer projekt­ansökningar.

Inriktningen för Industriklivet har sedan starten breddats i två steg. Det kan därför finnas en god anledning att se över om beredningsprocessen och bedöm­nings­kriterierna för utdelande av stöd behöver utvecklas, exempelvis genom att fler myndigheter involveras i urvalsprocessen. Det bör därför utredas hur beredningsprocessen kan förbättras och förtydligas och om det t.ex. finns anledning att inrätta en beredningsgrupp med representanter för fler expert­myndigheter, exempelvis Naturvårdsverket och Tillväxtverket.

 

Ställningstagande

Riksrevisionens rapport visar att det finns stora brister i den politiska styr­ningen och samordningen, vilket riskerar att ytterligare öka risken för att Sverige inte når sina klimatmål. Inte minst riskerar bristande tillgång på el att försämra möjligheterna för indu­strin att genomföra projekten. Regeringen bör därför få i uppdrag att samordna klimat­politiken med andra politik­områden så att risken för att Industri­klivets avsedda effekter uteblir inte blir onödigt stor. Regeringen bör också få i uppdrag att återkomma till riksdagen med alternativa åtgärder för att nå Sveriges klimatmål även om de höga förvänt­ningarna på Industriklivet inte skulle infrias.

 

 

Ställningstagande

Vi ser att klimat­utsläppen ökar samtidigt som regeringen har minskat sina klimatambitioner. Det är angeläget att utsläppsminskningar sker i närtid och med pålitlighet. Sverige behöver därför en klimatpolitik som vilar på flera ben och inte enbart baseras på näringslivets möjlig­heter till en snabb klimat­omställ­ning. Regeringen behöver därför se till att det finns alternativa åtgärder för att nå Sveriges klimatmål även om de höga förväntning­arna på Industri­klivet inte skulle infrias.

 

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag