Åtgärder mot handel med hyreskontrakt

Civilutskottets betänkande 2018/19:CU17

Åtgärder mot handel med hyreskontrakt

Sammanfattning

Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag till bl.a. ändring i jordabalken. Förslagen består av åtgärder mot handel med hyreskontrakt och annat missbruk av hyresrätten i syfte att få en bättre fungerande hyresmarknad. Åtgärderna ska leda till en större omsättning av förstahands­kontrakt, bättre hyresvillkor och sundare boendemiljöer.

För att försvåra att hyreskontrakt överlåts mot särskild ersättning föreslår regeringen vissa inskränkningar i bytesrätten. Den som har köpt ett hyres­kontrakt av en annan hyresgäst eller som har försökt att sälja ett kontrakt ska kunna förlora hyresrätten med omedelbar verkan. Straffen för försäljning och förmedling av hyreskontrakt mot otillåten ersättning ska skärpas. Det ska även vara brottsligt att köpa ett hyreskontrakt.

Vidare stramas reglerna kring andrahandsuthyrning av hyreslägenheter upp. En förstahandshyresgäst som hyr ut sin lägenhet i andra hand ska inte få ta ut en hyra som är högre än hyresgästens egen hyra med eventuellt tillägg för möbler och andra nyttigheter. Om en för hög hyra tas ut ska hyresgästen kunna förlora sitt kontrakt. Det ska också vara brottsligt att hyra ut en lägenhet i andra hand utan tillstånd till en hyra som inte är skälig.

I ärendet lämnas också förslag om att fler utrymmen som byggs om till bostäder ska kunna få presumtionshyra, dvs. en kollektivt framförhandlad hyra som anses skälig under 15 år.

Regeringens förslag om åtgärder mot svarthandel med hyreskontrakt och annat missbruk av hyresrätter bygger på en överenskommelse mellan regeringen, Centerpartiet och Liberalerna.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 oktober 2019.

Utskottet anser att riksdagen bör avslå motionsyrkandena.

I betänkandet finns sju reservationer (M, SD, V, KD).

Behandlade förslag

Proposition 2018/19:107 Åtgärder mot handel med hyreskontrakt.

Tio yrkanden i följdmotioner.

Innehållsförteckning

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Redogörelse för ärendet

Utskottets överväganden

Regeringens lagförslag

Lagstiftningens framtida utformning

Reservationer

1.Kriminalisering av köp av hyreskontrakt, punkt 1 (M, V, KD)

2.Förverkande vid uttag av för hög andrahandshyra, punkt 2 (KD)

3.Kriminalisering av otillåten andrahandsuthyrning till överhyra, punkt 3 (M, KD)

4.Lagförslagen i övrigt, punkt 4 – motiveringen (SD)

5.Lagstiftningens framtida utformning, punkt 5 (SD)

6.Lagstiftningens framtida utformning, punkt 5 (V)

7.Lagstiftningens framtida utformning, punkt 5 (KD)

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Följdmotionerna

Bilaga 2
Regeringens lagförslag

 

 

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

 

 

1.	Kriminalisering av köp av hyreskontrakt

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i jordabalken i de delar det avser 12 kap. 65 b §.

Därmed bifaller riksdagen proposition 2018/19:107 punkt 1 i denna del och avslår motionerna

2018/19:3076 av Momodou Malcolm Jallow m.fl. (V) yrkande 1 och

2018/19:3083 av Larry Söder m.fl. (KD) yrkande 1.

 

Reservation 1 (M, V, KD)

2.	Förverkande vid uttag av för hög andrahandshyra

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i jordabalken i de delar det avser 12 kap. 42 § första stycket 6 och 43 § och punkt 5 ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna.

Därmed bifaller riksdagen proposition 2018/19:107 punkt 1 i denna del och avslår motion

2018/19:3083 av Larry Söder m.fl. (KD) yrkande 2.

 

Reservation 2 (KD)

3.	Kriminalisering av otillåten andrahandsuthyrning till överhyra

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i jordabalken i de delar det avser 12 kap. 65 c §.

Därmed bifaller riksdagen proposition 2018/19:107 punkt 1 i denna del och avslår motionerna

2018/19:3083 av Larry Söder m.fl. (KD) yrkande 3 och

2018/19:3087 av Mats Green m.fl. (M).

 

Reservation 3 (M, KD)

4.	Lagförslagen i övrigt

Riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i jordabalken i de delar som inte omfattas av utskottets förslag ovan,

2. lag om ändring i hyresförhandlingslagen (1978:304).

Därmed bifaller riksdagen proposition 2018/19:107 punkterna 1 i denna del och 2 samt avslår motion

2018/19:3084 av Roger Hedlund m.fl. (SD) yrkande 3.

 

Reservation 4 (SD) – motiveringen

5.	Lagstiftningens framtida utformning

Riksdagen avslår motionerna

2018/19:3076 av Momodou Malcolm Jallow m.fl. (V) yrkande 2,

2018/19:3083 av Larry Söder m.fl. (KD) yrkande 4 och

2018/19:3084 av Roger Hedlund m.fl. (SD) yrkandena 1 och 2.

 

Reservation 5 (SD)

Reservation 6 (V)

Reservation 7 (KD)

Stockholm den 4 juni 2019

På civilutskottets vägnar

Emma Hult

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Emma Hult (MP), Larry Söder (KD), Johan Löfstrand (S), Carl-Oskar Bohlin (M), Elin Lundgren (S), Cecilie Tenfjord Toftby (M), Mikael Eskilandersson (SD), Leif Nysmed (S), Ola Johansson (C), Lars Beckman (M), Sanne Lennström (S), Joakim Järrebring (S), Robert Hannah (L), Angelica Lundberg (SD), David Josefsson (M), Jon Thorbjörnson (V) och Cassandra Sundin (SD).

 

 

 

 

Redogörelse för ärendet

I betänkandet behandlar utskottet proposition 2018/19:107 Åtgärder mot handel med hyreskontrakt.

Till grund för regeringens förslag i propositionen ligger förslag från Utredningen om åtgärder mot handel med hyreskontrakt som har redovisats i betänkandet Hyresmarknad utan svarthandel och otillåten andrahandsuthyr­ning (SOU 2017:86). Utredningen har haft i uppdrag att föreslå åtgärder som motverkar olaglig handel med hyresrätter och som bidrar till att fler lägenheter erbjuds bostadssökande på godtagbara villkor. Betänkandet har remiss­behandlats. Propositionen i denna del bygger på en överenskommelse mellan regeringen, Centerpartiet och Liberalerna.

I propositionen lämnas även förslag som grundar sig på några av de förslag som Utredningen om hyressättning vid nyproduktion redovisat i betänkandet Hyran vid nyproduktion – en utvärdering och utveckling av modellen med presum­tionshyra (SOU 2017:65). Även detta betänkande har remissbehand­lats.

Lagrådet har yttrat sig över regeringens lagförslag.

Regeringens förslag till riksdagsbeslut finns i bilaga 1 och lagförslagen i bilaga 2.

Fyra motioner med sammanlagt tio yrkanden har väckts med anledning av propositionen. Förslagen i motionerna finns i bilaga 1.

Utskottets överväganden

Regeringens lagförslag

Propositionen

Kriminalisering av köp av hyreskontrakt

I propositionen föreslår regeringen att det ska vara straffbart att betala särskild ersättning för att hyra en bostadslägenhet eller för att förvärva hyresrätten till en sådan lägenhet. Straffet för brott av normalgraden ska vara böter eller fängelse i högst två år. Det ska inte dömas till ansvar i ringa fall. Är brottet grovt ska straffet vara fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Vid bedömningen av om det är fråga om grovt brott ska man ta särskild hänsyn till om gärningen avsett betydande värde, eller om gärningsmannen använt en urkund eller något annat vars brukande är straffbart enligt brottsbalken eller lämnat osann uppgift inför myndighet.

Som skäl för förslagen anförs bl.a. följande. Regeringen finner samman­taget inte några bärande skäl mot att köparen och säljaren behandlas enligt samma utgångspunkter när det gäller straffrättsligt ansvar. Tvärtom innebär handelns skadeverkningar och köparens roll i den att det finns starka skäl för att även köp ska vara kriminaliserat. Den risk som finns enligt hittillsvarande reglering att förlora ett köpt hyreskontrakt har inte en tillräckligt dämpande effekt på handeln. De skärpningar av de civilrättsliga reglerna som föreslås kan visserligen väntas bidra till att ytterligare motverka den otillåtna handeln, men innebär ingen principiell förändring av regelsystemet och bedöms inte ensamma vara tillräckligt effektiva. En kriminali­sering är därför nödvändig för att handeln på ett effektivt sätt ska kunna motverkas. Det brottsliga handlandet bör i stort sett spegla det handlande som är straffbelagt vid försäljning av hyreskontrakt. Även straffskalan för köp av hyreskontrakt bör ligga nära den som gäller för försäljning och olovlig förmedling av hyreskontrakt. Köparens agerande är många gånger lika klandervärt som säljarens.

Förverkande vid uttag av för hög andrahandshyra

Regeringen föreslår att hyresrätten ska vara förverkad om hyresgästen upplåter lägenheten i andra hand och då tar emot en hyra som överstiger förstahandshyran med tillåtna tillägg för möbler och andra nyttigheter som ingår i upplåtelsen. Om upplåtelsen avser en del av lägenheten ska hyresrätten vara förverkad om den mottagna hyran överstiger en andel av förstahandshyran, med tillåtna tillägg för möbler, utrustning och andra nyttigheter som ingår i upplåtelsen, som inte är proportionerlig i förhållande till omfattningen av upplåtelsen. Om hyresgästen kan visa giltig ursäkt ska hyresrätten inte förverkas. För att hyresgästen ska kunna skiljas från lägenheten måste hyresvärden säga upp avtalet inom sex månader från det att han eller hon fick vetskap om det förhållande som utgör grunden för förverkandet, dock senast sex månader efter att förhållandet upphörde.

Som skäl för förslagen anför regeringen bl.a. följande. Förutom att otillåten andrahandsuthyrning har negativa effekter på hyresmarknaden i stort drabbas också fastighetsägarna genom minskad kontroll över det egna lägenhetsbeståndet och risk för ökade kostnader för bl.a. förslitningar. När hyresgäster behåller lägenheter som egentligen borde sägas upp eftersom hyresgästen har sin bostad ordnad på annat håll kan hyresvärdarna inte tillhandahålla lägenheter till de bostadssökande som står på tur enligt det fördelnings- eller kösystem hyresvärden tillämpar. Mot denna bakgrund bör en hyresvärd kunna göra gällande att hyresrätten till en bostadslägenhet är förverkad om hyresgästen tagit emot en hyra som inte är skälig. Det kan inte anses tillräckligt ingripande att hyresgästen kan förlora rätten till förlängning av hyresavtalet. I vissa fall kan det framstå som ursäktligt att en hyresgäst tar ut en för hög hyra. Förverkanderegeln bör därför förses med en skyddsregel för hyresgästen med innebörden att hyresrätten inte ska vara förverkad om hyresgästen kan visa en giltig ursäkt. Bestämmelsen torde få störst betydelse i inneboendefallen, då giltig ursäkt bör anses föreligga om en hyresgäst har gjort en rimlig felberäkning av hyran.

Kriminalisering av otillåten andrahandsuthyrning till överhyra

Regeringen föreslår att det också ska vara straffbart att hyra ut en lägenhet i andra hand utan samtycke av hyresvärden eller tillstånd av hyresnämnden till en hyra som överstiger förstahandshyran med tillåtna tillägg för möbler och andra nyttigheter som ingår i upplåtelsen. Straffet ska vara böter eller fängelse i högst två år. Det ska inte dömas till ansvar i ringa fall.

Regeringen anför bl.a. följande som skäl för förslaget. En kriminalisering av ett beteende som tidigare har varit straffritt kräver mycket starka skäl. Oskäliga andrahandshyror och otillåten andrahandsuthyrning är ett stort problem. Det kan förväntas att det skulle ha en avskräckande effekt på de hyresgäster som missbrukar sin hyresrätt om det var straffbart att hyra ut en lägenhet i andra hand utan tillstånd till en för hög hyra. Vid övervägandet av en kriminalisering får det vidare beaktas att det är brottsligt att begära särskild ersättning för att överlåta eller upplåta hyresrätten till en bostadslägenhet. Det talar för att även otillåten andrahandsuthyrning till överhyra bör kriminaliseras eftersom situationen är så snarlik den vid överlåtelse eller upplåtelse av hyresrätt mot särskild ersättning. De betänkligheter som tidigare framhållits ur rättssäkerhetssynpunkt med en straffregel kopplad till hyresnivån gör sig inte gällande på samma sätt i och med att ett straffstadgande kan knytas till den tydliga takregel för andrahandshyrorna som föreslås. De föreslagna skärp­ningarna i de civilrättsliga reglerna kan inte ensamma förväntas vara tillräck­ligt verksamma för att minska uttaget av för höga hyror. Det finns samman­fattningsvis starka skäl för att kriminalisera otillåten andrahandsuthyr­ning till överhyra med hänsyn till beteendets skadeverkningar. Det finns inte något alternativ till en straffsanktion som kan anses vara lika effektivt för att minska det oönskade beteendet.

En tydligare gräns mellan inneboende- och andrahandsupplåtelser

I propositionen föreslår regeringen att förstahandshyresgästen måste använda lägenheten som bostad i beaktansvärd utsträckning för att inte en upplåtelse av lägenheten eller en del av den ska utgöra en tillståndspliktig andrahands­upplåtelse.

Vad gäller den närmare innebörden av boendekravet anför regeringen följande som skäl för förslaget.

Lagrådsremissens förslag är att om en bostadslägenhet inte används som bostad av hyresgästen, ska en upplåtelse av lägenheten eller en del av den alltid anses vara för självständigt brukande. Med uttrycket ”används som bostad” avses enligt remissen att hyresgästen använder lägenheten anting­en som sin fasta bostad, dvs. permanentbostad, eller som ett nödvändigt komplement till den fasta bostaden, s.k. komplementbostad. Begreppen permanentbostad och komplementbostad används av hyresnämnderna vid bedömningen av huruvida en hyresgäst har ett skyddsvärt behov av sin lägenhet vid en prövning enligt 46 § första stycket 10 hyreslagen.

Enligt hyresnämndernas praxis ska frågan om huruvida en lägenhet är en hyresgästs permanenta bostad avgöras utifrån en helhetsbedömning med beaktande av bl.a. hyresgästens familjeförhållanden, anknytning till orten och framtidsplaner när det gäller boendet. För att en lägenhet ska anses vara ett nödvändigt komplement till hyresgästens fasta bostad krävs normalt att hyresgästen visar att han eller hon övernattar i lägenheten 2–3 dagar per vecka eller 80–100 dagar per år och att detta sker i samband med arbete eller studier.

Genom lagrådsremissens förslag uppnås enhetlighet mellan de båda prövningarna. Den praxis som finns när det gäller behovsprövningen kan därmed bli vägledande även vid prövningar av om en upplåtelse är en tillståndspliktig andrahandsupplåtelse eller inte.

Enligt Lagrådet är uttrycket ”bostadslägenhet som inte används som bostad av hyresgästen” diffust och ger utrymme för olika tolkningar. Att hänvisa till hur uttrycket i andra sammanhang har tolkats i praxis är enligt Lagrådets mening olämpligt. Lagrådet anser därför att uttrycket bör förtydligas i bestämmelsen.

Regeringen anser att det i detta sammanhang är naturligt att knyta an till de kriterier hyresnämnderna tillämpar vid sin prövning av huruvida en hyresgäst har ett skyddsvärt behov av lägenheten. Vid förlängningstvister enligt 46 § hyreslagen gör hyresvärden inte sällan gällande såväl otillåten andrahandsuthyrning som bristande behov av lägenheten. Regeringen delar emellertid Lagrådets uppfattning att uttrycket ”används som bostad” bör förtydligas i lagtexten. Uttrycken permanentbostad och komplement-bostad förekommer inte i hyreslagen och det framstår inte som lämpligt att föra in dem i detta sammanhang. I stället bör det anges att hyresgästen ska använda lägenheten ”i beaktansvärd utsträckning”. Med detta avses alltså oförändrat att hyresgästen har sin permanenta bostad i lägenheten, alternativt använder den som en komplementbostad.

Lagförslagen i övrigt

I propositionen bedömer regeringen att åtgärder bör vidtas för att minska den svarta hyresmarknaden och i stället öka rörligheten på den öppna. Utöver de förslag som redogjorts för i föregående avsnitt lämnar regeringen följande förslag.

För att tillstånd till byte av hyreslägenheter ska lämnas ska hyresgästerna ha bott i sina respektive lägenheter i minst ett år, annars ska det krävas synnerliga skäl för bytet. Tillstånd till ett byte ska inte lämnas om det finns anledning att anta att någon som är delaktig i att bytet kommer till stånd begärt, avtalat om eller tagit emot särskild ersättning. Möjligheten att byta en hyresrätt mot en bostadsrätt eller ett ägt boende ska tas bort.

En hyresrätt ska vara förverkad om hyresgästen betalar eller tar emot en särskild ersättning när hyresrätten överlåts till hyresgästen. En hyresrätt ska också vara förverkad om hyresgästen begär en särskild ersättning för hyres­rätten. För att hyresgästen ska kunna skiljas från lägenheten måste hyres­värden säga upp avtalet inom sex månader från det att han eller hon fick vetskap om att hyresgästen betalat, tagit emot eller begärt en särskild ersättning, dock senast fem år efter att hyresgästen agerat på det sättet.

Straffet för att begära särskild ersättning för upplåtelse av en bostads­lägenhet eller för överlåtelse av hyresrätten till en sådan lägenhet ska skärpas. Det straffbara området ska även omfatta att träffa avtal om eller ta emot särskild ersättning. Ringa fall ska inte längre vara straffria. Även straffet för att begära, träffa avtal om eller ta emot otillåten ersättning vid förmedling av en bostadslägenhet ska skärpas. För brott av normalgraden ska straffet vara fängelse i högst två år. För ringa brott ska straffet vara böter eller fängelse i högst sex månader. Om brottet är grovt ska straffet vara fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Vid bedömningen av om det är fråga om grovt brott ska man ta särskild hänsyn till om

•       gärningen avsett betydande värde

•       gärningen utgjort ett led i en verksamhet som bedrivits yrkesmässigt eller i större omfattning

•       gärningsmannen använt en urkund eller något annat vars brukande är straffbart enligt brottsbalken eller lämnat osann uppgift inför myndighet, eller

•       gärningsmannen i avsevärd utsträckning missbrukat sin ställning som ägare eller förvaltare av en fastighet.

Hyran vid en upplåtelse i andra hand ska inte få vara högre än förstahandshyran, med tillägg för möbler, utrustning och andra nyttigheter som ingår i upplåtelsen. Om en del av en lägenhet upplåts för inneboende ska hyran inte få vara högre än en andel av förstahandshyran som är proportioner­lig i förhållande till omfattningen av upplåtelsen, med tillägg för möbler, utrustning och andra nyttigheter som ingår i upplåtelsen. Ett tillägg för möbler och utrustning som ingår i upplåtelsen ska inte få överstiga 15 procent av den hyra som hyresvärden betalar. Tillägg för andra nyttigheter som ingår i upplåtelsen, t.ex. el och bredband, ska inte få överstiga hyresvärdens kostnader för dem.

Hyresnämnden ska inte lämna tillstånd till en upplåtelse i andra hand om hyresgästen tar ut en hyra som är högre än förstahandshyran, med eventuellt tillägg för möbler, utrustning och andra nyttigheter som ingår i upplåtelsen.

Hyresnämnden ska när det gäller upplåtelser i andra hand och till inne­boende kunna besluta om återbetalning av överhyra som har betalats upp till två år före ansökan om återbetalning.

Om hyresgästen upplåter lägenheten i andra hand utan samtycke från hyresvärden eller tillstånd av hyresnämnden ska hyresrätten vara förverkad. Hyresrätten ska dock inte förverkas om hyresgästen kan visa att han eller hon har en giltig ursäkt. För att hyresgästen ska kunna skiljas från lägenheten måste hyresvärden säga upp avtalet inom sex månader från det att han eller hon fick vetskap om det förhållande som utgör grunden för förverkandet, dock senast sex månader efter att förhållandet upphörde.

Det ska tydliggöras att det är möjligt att avtala om presumtionshyra vid ombyggnad av utrymmen som inte används som bostadslägenhet även om de någon gång tidigare har använts på det sättet.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 oktober 2019. De föreslagna civilrättsliga ändringarna ska som utgångspunkt tillämpas på hyresavtal som har ingåtts före ikraftträdandet om åtgärderna som avses i bestämmelserna vidtagits efter ikraftträdandet. Ändringarna i hyressättningsreglerna ska dock inte tillämpas på hyresavtal som har ingåtts före ikraftträdandet.

Motionerna

Momodou Malcolm Jallow m.fl. (V) begär i kommittémotion 2018/19:3076 yrkande 1 att riksdagen ska avslå regeringens förslag i den del det avser att köp av hyreskontrakt ska kriminaliseras. Enligt motionärerna finns det inte tillräckligt starka skäl för att kriminalisera köp av hyreskontrakt.

Larry Söder m.fl. (KD) begär i kommittémotion 2018/19:3083 att riksdagen ska avslå regeringens förslag om att göra det straffbart att betala särskild ersättning för att hyra en bostadslägenhet eller för att förvärva hyresrätten till en sådan lägenhet (yrkande 1) och om att det ska vara straffbart att hyra ut en lägenhet i andra hand utan samtycke av hyresvärden eller tillstånd av hyresnämnden till en hyra som överstiger förstahandshyran med tillåtna tillägg för möbler och andra nyttigheter som ingår i upplåtelsen (yrkande 3). Motionärerna anser att det inte finns tillräckligt starka skäl för en kriminalisering.

Ett likadant yrkande om att riksdagen ska avslå regeringens förslag om att kriminalisera uthyrning i andra hand utan samtycke av hyresvärden eller tillstånd av hyresnämnden till en otillåten hyra finns i kommittémotion 2018/19:3087 av Mats Green m.fl. (M). Motionärerna anser att det inte finns tillräckligt starka skäl för en kriminalisering och att regeringens förslag om förverkande vid otillåten andrahandsuthyrning och utökad återbetalnings­skyldighet för överhyra är tillräckliga åtgärder för att avskräcka denna typ av otillåten andrahandsuthyrning.

I kommittémotion 2018/19:3083 av Larry Söder m.fl. (KD) yrkande 2 begärs att riksdagen ska avslå regeringens förslag om att hyresrätten ska vara förverkad i de fall hyran är högre än det satta taket. Enligt motionärerna är förslaget långtgående och står inte i proportion till handlingen.

Roger Hedlund m.fl. (SD) begär i kommittémotion 2018/19:3084 yrkande 3 att riksdagen ska anta regeringens förslag till lag om ändring i 12 kap. 39 § jordabalken med den ändringen att kravet på att lägenheten ska användas som bostad i beaktansvärd utsträckning inte ska baseras på ett förutbestämt antal dagar per år eller vecka. Kravet på användning i beaktans­värd utsträckning bör i stället bedömas utifrån om personen har ett återkommande boendebehov i lägenheten där personen i någon utsträck­ning är verksam i studier, arbete eller näringsverksamhet.

Utskottets ställningstagande

Kriminalisering av köp av hyreskontrakt

Utskottet delar regeringens bedömning att en kriminalisering av köp av hyreskontrakt är befogad för att effektivt motverka handeln med hyres­kontrakt. Handelns skadeverkningar och köparens roll i den medför att det finns starka skäl för att även köp ska vara kriminaliserat. Utskottet ställer sig således bakom regeringens förslag om att köp av hyreskontrakt ska kriminaliseras. Detta innebär att riksdagen bör avslå motionerna 2018/19:3076 (V) yrkande 1 och 2018/19:3083 (KD) yrkande 1 och anta regeringens lagförslag i denna del.

Förverkande vid uttag av för hög andrahandshyra

Otillåten andrahandsuthyrning är ett växande problem, och som regeringen konstaterat verkar det till stor del bero på att förstahandshyresgäster ser en möjlighet att göra betydande ekonomiska vinster på andrahandsuthyrning. Det är även tydligt att den nuvarande regleringen inte har en tillräckligt avhållande effekt på problemet, varför det är angeläget att regelsystemet utformas på ett sådant sätt att det tydligt visar att det inte är tillåtet att ta ut en för hög hyra av en andrahandshyresgäst eller inneboende. Utskottet instämmer därför i regeringens bedömning att en hyresrätt ska förverkas vid uttag av för hög hyra. Med hänsyn till att lägenheten inte ska förverkas om hyresgästen kan visa en giltig ursäkt anser utskottet att förslaget är väl avvägt och ger en tillräcklig ventil för att tillgodose hyresgästernas rättssäkerhetsintresse. Med avslag på motion 2018/19:3083 (KD) yrkande 2 bör därför regeringens förslag om förverkande vid uttag av för hög hyra antas.

Kriminalisering av otillåten andrahandsuthyrning

Som regeringen konstaterat är oskäliga andrahandshyror och otillåten andrahandsuthyrning ett stort problem. Det finns enligt utskottets mening anledning att se allvarligt på problemet eftersom det innebär att omsättningen av förstahandskontrakt minskar och att många andrahandshyresgäster får betala en oskälig hyra och bo under otrygga förhållanden. Utskottet delar regeringens bedömning att de föreslagna skärpningarna i de civilrättsliga reglerna inte ensamma kan förväntas vara till­räckligt verksamma för att minska uttaget av för höga hyror och att det inte finns något alternativ till en straffsanktion som kan anses vara lika effektivt för att minska det oönskade beteendet. Utskottet avstyrker därmed motionerna 2018/19:3083 (KD) yrkande 3 och 2018/19:3087 (M) och anser att riksdagen bör anta regeringens lagförslag om kriminalisering av otillåten andrahandsuthyrning.

Lagförslagen i övrigt

Även de andra förslag som regeringen lämnar i propositionen är i huvudsak ägnade att bidra till att motverka den svarta hyresmarknaden och i stället öka rörligheten på den öppna marknaden. Utskottet anser att förslagen är ändamåls­­enligt utformade och bör antas av riksdagen.

I motion 2018/19:3084 (SD) yrkande 3 begärs att riksdagen ska tillföra lagstiftningsärendet motivuttalanden om begreppet beaktansvärd utsträckning. Utskottet konstaterar att med beaktansvärd utsträckning avses att hyresgästen har sin permanenta bostad i lägenheten, alternativt använder den som en komplementbostad. Enligt utskottet framstår det som väl avvägt att knyta an denna bedömning till de kriterier som hyresnämnderna tillämpar vid pröv­ningen av om en hyresgäst har ett skyddsvärt behov av lägenheten. Mot denna bakgrund anser utskottet att det inte finns anledning för riksdagen att göra några motivuttalanden. Motionen bör därför avslås.

Lagstiftningens framtida utformning

Motionerna

Momodou Malcolm Jallow m.fl. (V) begär i kommittémotion 2018/19:3076 yrkande 2 ett tillkännagivande om att lagen (2012:978) om uthyrning av egen bostad, förkortad privatuthyrningslagen, bör ses över i syfte att öka andra­hands­hyres­gästernas trygghet. Motionärerna välkomnar de förslag som läggs fram i propositionen i syfte att strama upp reglerna kring andrahands­uthyrning av hyreslägenheter. Enligt motionärerna befinner sig andra­hands­hyresgäster i det ägda bostadsbeståndet i en minst lika utsatt situation som andrahands­hyresgäster på hyresmarknaden. Införan­det av privat­uthyrnings­lagen har lett till kraftigt höjda andrahandshyror i exempelvis bostadsrätter, och lagen bör därför ses över i syfte att öka andrahandshyresgästernas trygghet.

I kommittémotion 2018/19:3083 av Larry Söder m.fl. (KD) yrkande 4 begärs ett tillkännagivande om att genomföra en uppföljning av konsekvens­erna av hyrestaket för andrahandsuthyrningar. Enligt motionärerna finns det en risk för att ett tak för andrahandshyror spär på den svarta marknaden, och därför måste ett hyrestak följas upp och utvärderas.

Roger Hedlund m.fl. (SD) begär i kommittémotion 2018/19:3084 ett tillkännagivande om att det bör införas ett undantag från kravet om ett års boendetid för bytesrätt av hyreskontrakt (yrkande 1). Ett krav på boende minst ett år eller synnerliga skäl för byte av hyresrätt riskerar enligt motionärerna att skapa mer stelbenthet på hyresmarknaden. För att tillgodose fall där personer behöver göra byten av hyreskontrakt i samband med byte av sysselsättning, anser motionärerna att det behövs en undantagsregel i fråga om kravet på ett års boendetid. Motionärerna begär även ett tillkännagivande om att den högsta straffsatsen för olaglig handel med hyresrättskontrakt bör harmoniseras med grovt bedrägeri och grovt skattebrott (yrkande 2). Det innebär att den högsta straffsatsen på sex år även gäller för omfattande handel med hyres­kontrakt.

Propositionen

I propositionen anför regeringen bl.a. följande skäl för att första­handshyran ska vara ett tak vid andrahandsupplåtelser. Det finns inget legitimt intresse för en hyresgäst vars hyra bestämts enligt gällande hyressättningsregler att vid en upplåtelse i andra hand ta ut en hyra som kraftigt överstiger den egna hyran. Hyresgästen ska inte kunna tjäna pengar på sin hyreslägenhet. Regeringen föreslår därför att det ska införas en kompletterande hyressättningsregel som förtydligar att hyran vid en andrahandsupplåtelse aldrig bör anses som skälig om den överstiger den hyra som förstahands­hyresgästen betalar, plus vissa tillåtna tillägg. Regeln innebär att förstahands­hyran är ett tak för andrahandshyran. Det betyder inte att en andrahandshyra som ligger på samma nivå som förstahandshyran alltid är att betrakta som skälig.

Vad gäller ettårsfristen för byte anför regeringen bl.a. att ett krav på att hyresgästen och bytesparten ska ha bott i sina lägenheter under en viss tid för att byte ska tillåtas, skulle försvåra genomförandet av skenbyten och ha en dämpande effekt på handeln. Inskränkningen kan enligt regeringen inte heller ses som alltför betungande för enskilda hyresgäster, särskilt som undantag från ettårsfristen kan medges om omständigheterna är särskilt ömmande. Som exempel på sådana särskilda skäl som kan ligga till grund för tillstånd, trots att bosättningskravet inte är uppfyllt, anges dödsfall i familjen som medför ett mycket stort behov för hyresgästen att omgående få en mindre lägenhet eller att flytta till en annan ort och att hyresgästen förlorat jobbet och inte har ekonomisk möjlighet att betala hyran för sitt nuvarande boende.

Regeringen anför i propositionen bl.a. följande i fråga om straffskalorna för olaglig handel med hyreskontrakt. Brott som grovt bedrägeri och grovt skattebrott har visserligen en straffskala som sträcker sig längre än till fyra år, nämligen sex år. Ett maximistraff om fyra års fängelse för grovt brott framstår emellertid som tillräckligt för att möjliggöra en differentierad straffmätning och ge utrymme att döma ut en proportionerlig påföljd även i de allvarligaste fallen.

Privatuthyrningslagen m.m.

Privatuthyrningslagen gäller när en privatperson hyr ut en egen bostadsrätts­lägenhet, ett en- eller tvåfamiljshus, en ägarlägenhet eller ett annat ägt boende. Lagen gäller alltså inte vid en andrahandsupplåtelse av en hyresrätt. Vid upplåtelse enligt lagen tillåts bl.a. en friare hyressättning än vid upplåtelse enligt hyreslagen. Om inte något annat har föreskrivits i privatuthyrningslagen gäller bestämmelserna i hyreslagen.

Hyresgästutredningen har i betänkandet Stärkt ställning för hyresgäster (SOU 2017:33) bl.a. utrett frågor om privatpersoners uthyrning av bostäder och bedömt hur en lämplig avvägning mellan parternas intressen bör göras när privatpersoner hyr ut bostäder. Utredningen har identifierat vissa problem i fråga om privatpersoners uthyrning av bostäder, bl.a. att det dubbla regelverket på området ibland gör det svårt för de inblandade att se vilket regelverk som är tillämpligt på vissa hyresavtal – privatuthyrningslagen eller hyreslagen. I betänkandet lämnas flera förslag i syfte att motverka dessa problem, bl.a. att privatuthyrningslagen ska upphävas samtidigt som särbestämmelsen om hyressättning tas in i hyreslagen och att hyresgästen ska få möjlighet att vända sig till hyresnämnden för att begära återbetalning av hyra.

Betänkandet bereds inom Regeringskansliet.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har tidigare i detta betänkande ställt sig bakom regeringens förslag om åtgärder mot svarthandel med hyreskontrakt och annat missbruk av hyresrätter i syfte att få en bättre fungerande hyresbostadsmarknad med bl.a. bättre hyresvillkor och sundare bostadsmiljöer. Utskottet konstaterar vidare att Hyresgästutredningen lämnat flera förslag, bl.a. när det gäller privatuthyr­nings­­lagen, i syfte att stärka hyresgästers ställning. Det saknas enligt utskottets mening skäl att föregripa det pågående arbetet genom att föreslå något tillkännagivande i fråga om en översyn av privatuthyrningslagen.

Med hänsyn till att andrahandshyrorna i så hög grad överstiger första­handshyrorna är det tydligt att hittillsvarande hyressättningsregler inte har haft något starkare genomslag på andrahandsmarknaden. Utskottet har därför ställt sig bakom regeringens förslag om att förstahandshyran ska utgöra ett tak för andrahandshyran. Utskottet anser inte att det i dagsläget finns någon beaktans­värd risk för att taket kommer att spä på den svarta marknaden för andrahands­kontrakt, men vid eventuella indikationer på detta kan det finnas anledning att återkomma i frågan.

Vad gäller ettårsfristen för byte konstaterar utskottet att en hyresgäst kan få tillstånd till byte trots att kravet på ett års boendetid inte är uppfyllt, om det föreligger synnerliga skäl. Utskottet anser att regleringen ger ett tillräckligt stort utrymme för avsteg vid särskilt ömmande omständigheter och att det därför inte finns behov av något ytterligare undantag.

Utskottet anser att straffskalorna för olaglig handel med hyreskontrakt är väl avvägda och att det i dagsläget inte finns anledning att harmonisera straffskalan för grovt brott med straffskalorna för grovt bedrägeri och grovt skattebrott.

Mot denna bakgrund bör samtliga motionsyrkanden avslås.

Reservationer

 

1.	Kriminalisering av köp av hyreskontrakt, punkt 1 (M, V, KD)

av Larry Söder (KD), Carl-Oskar Bohlin (M), Cecilie Tenfjord Toftby (M), Lars Beckman (M), David Josefsson (M) och Jon Thorbjörnson (V).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha följande lydelse:

Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i jordabalken i de delar det avser 12 kap. 65 b §.

Därmed bifaller riksdagen motionerna

2018/19:3076 av Momodou Malcolm Jallow m.fl. (V) yrkande 1 och

2018/19:3083 av Larry Söder m.fl. (KD) yrkande 1 och

avslår proposition 2018/19:107 punkt 1 i denna del.

 

 

Ställningstagande

Regeringen föreslår att det ska vara straffbart att betala särskild ersättning för att hyra en bostadslägenhet eller för att förvärva hyresrätten till en sådan lägenhet. Regeringen anser att köparen av ett hyreskontrakt agerar lika klandervärt som säljaren och att det därför inte finns några bärande skäl mot att köparen och säljaren behandlas enligt samma utgångspunkter när det gäller straffrättsligt ansvar.

Vi delar inte regeringens uppfattning. Köp av hyreskontrakt är visserligen klandervärt men det måste beaktas att köparen ofta befinner sig i en utsatt situation. Kriminalisering av något som tidigare varit straffritt kräver mycket starka skäl, och i likhet med Lagrådet anser vi att det inte finns tillräckligt starka skäl för en kriminalisering av köparens handlande. Vi anser även att det kan ifrågasättas om den föreslagna kriminaliseringen utgör ett effektivt medel för att motverka handel med hyresrätter. Enligt vår mening finns det anledning att avvakta utfallet av andra åtgärder, däribland de föreslagna åtgärderna av civilrättslig karaktär, innan ytterligare straffrättsliga sanktioner införs.

Mot denna bakgrund anser vi att riksdagen bör avslå regeringens förslag om kriminalisering av köp av hyreskontrakt.

 

Riksdagen bör därför avslå regeringens förslag till lag om ändring i jordabalken i denna del och bifalla motionerna 2018/19:3076 yrkande 1 och 2018/19:3083 yrkande 1.

 

2.	Förverkande vid uttag av för hög andrahandshyra, punkt 2 (KD)

av Larry Söder (KD).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde ha följande lydelse:

Riksdagen

a) avslår regeringens förslag till lag om ändring i jordabalken i de delar det avser 12 kap. 42 § första stycket 6,

b) antar

1. 12 kap. 43 § regeringens förslag till lag om ändring i jordabalken med den ändringen att orden ”eller 6” i andra stycket ska utgå,

2. punkt 5 ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna i regeringens förslag till lag om ändring i jordabalken med den ändringen att orden ”eller med en hyra som inte är skälig enligt 12 kap. 55 § fjärde stycket” ska utgå.

Därmed bifaller riksdagen motion

2018/19:3083 av Larry Söder m.fl. (KD) yrkande 2 och

bifaller delvis proposition 2018/19:107 punkt 1 i denna del.

 

 

Ställningstagande

Förslaget om att hyresrätten ska vara förverkad vid uttag av för hög andrahandshyra är långtgående och kan inte anses stå i proportion till hand­lingen. Enligt dagens reglering ska andrahandshyrorna vara skäliga, och den andrahandshyresgäst som är missnöjd med sin hyresnivå kan vända sig till hyresnämnden för rättelse och återkräva det oskäliga beloppet. Trots detta sker sällan några rättelser, sannolikt eftersom andrahandshyrorna ligger nära marknadshyrorna och alternativen för hushållen är få.

Remissinstanser som Konsumentverket och Riksbyggen anser att förslaget är för långtgående, och Hyresgästföreningen samt Hovrätten över Skåne och Blekinge anser att regeringen hade kunnat gå fram med andra åtgärder. Införandet av ett tak för andrahandshyror bör vara en tillräcklig åtgärd för att stärka andrahandshyresgästernas ställning. Jag anser därför att riksdagen bör avslå regeringens förslag om förverkande vid för hög andrahandshyra. Mitt ställ­nings­tagande föranleder också vissa följdändringar i regeringens förslag.

 

 

3.	Kriminalisering av otillåten andrahandsuthyrning till överhyra, punkt 3 (M, KD)

av Larry Söder (KD), Carl-Oskar Bohlin (M), Cecilie Tenfjord Toftby (M), Lars Beckman (M) och David Josefsson (M).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde ha följande lydelse:

Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i jordabalken i de delar det avser 12 kap. 65 c §.

Därmed bifaller riksdagen motionerna

2018/19:3083 av Larry Söder m.fl. (KD) yrkande 3 och

2018/19:3087 av Mats Green m.fl. (M) samt

avslår proposition 2018/19:107 punkt 1 i denna del.

 

 

Ställningstagande

Att göra det straffbart att hyra ut en lägenhet i andra hand utan tillstånd till en för hög hyra kan enligt regeringen förväntas ha en avskräckande effekt på de hyresgäster som missbrukar sin hyresrätt.

I likhet med flera remissinstanser och Lagrådet anser vi att det inte finns tillräckligt starka skäl för en så ingripande åtgärd som en kriminalisering innebär. Det finns inte säkra belägg för att problemet är av sådant allvarligt slag som krävs för att en kriminalisering ska framstå som nödvändig. Regeringens förslag om ändringar i de civilrättsliga följderna är enligt vår mening tillräckliga åtgärder för att avskräcka denna typ av otillåten andrahandsuthyrning. Vi anser därför att riksdagen bör avslå regeringens förslag om kriminalisering av otillåten andrahandsuthyrning till överhyra.

 

 

4.	Lagförslagen i övrigt, punkt 4 – motiveringen (SD)

av Mikael Eskilandersson (SD), Angelica Lundberg (SD) och Cassandra Sundin (SD).

 

 

Ställningstagande

Enligt regeringens förslag måste förstahandshyresgästen använda lägenheten som bostad i beaktansvärd utsträckning för att inte en upplåtelse av lägenheten eller en del av den ska utgöra en tillståndspliktig andrahandsupplåtelse. I författningskommentaren och övervägandena till förslaget anges att med beaktansvärd utsträckning avses 2–3 dagar per vecka eller 80–100 dagar per år.

Vi delar regeringens uppfattning att lägenheten ska användas i beaktansvärd utsträckning för att upplåtelsen inte ska utgöra en tillstånds­pliktig andrahandsupplåtelse. Det kan dock förekomma situationer då personer inte uppfyller kravet på ett visst antal dagar per vecka eller år, men där hyresgästen ändå har behov av bostaden på grund av arbete, näringsverksam­het, studier eller familjesituation. Vi anser därför att det i förarbetena bör klargöras att begreppet beaktansvärd utsträckning inte ska baseras på ett förutbestämt antal dagar per år eller vecka, utan att begreppet i stället ska definieras som att personen har ett återkommande boendebehov där personen i någon utsträck­ning är verksam i studier, arbete eller näringsverk­sam­het.

Vårt ställningstagande innebär att motionen tillgodoses och att den därför ska avslås.

 

 

5.	Lagstiftningens framtida utformning, punkt 5 (SD)

av Mikael Eskilandersson (SD), Angelica Lundberg (SD) och Cassandra Sundin (SD).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2018/19:3084 av Roger Hedlund m.fl. (SD) yrkandena 1 och 2 samt

avslår motionerna

2018/19:3076 av Momodou Malcolm Jallow m.fl. (V) yrkande 2 och

2018/19:3083 av Larry Söder m.fl. (KD) yrkande 4.

 

 

Ställningstagande

Vi välkomnar att åtgärder vidtas i syfte att motverka att personer tecknar ett lägenhetskontrakt i syfte att snabbt byta hyresrätten mot ersättning och har därför ställt oss bakom regeringens förslag. Samtidigt riskerar förslaget om en ettårsfrist för byte att skapa mer stelbenthet på en hyresmarknad som redan i dag är relativt trög och där exempelvis arbetstagare inte snabbt kan flytta till en ny hyresrätt på annan ort. Byte till ett arbete eller uppstart av näringsverksamhet på annan ort ska inte betraktas som synnerliga skäl på en normalt fungerande arbetsmarknad. Det bör även beaktas att provanställningar är standardiserade till sex månader. För att tillgodose dessa fall, då personer behöver genomföra byten av hyresrätter i samband med byte av sysselsättning, behövs en undantagsregel från kravet på ett års boendetid.

Vi har också ställt oss bakom regeringens förslag om skärpta straff för olaglig handel med hyreskontrakt. Enligt propositionen ska det högsta straffet för grovt brott vara fyra års fängelse. Eftersom den grovt kriminella sektorn på ett mer systematiskt sätt handlar med hyreskontrakt, står dess brottslighet enligt vår mening i proportion till grovt bedrägeri och grovt skattebrott. Därför anser vi att straffskalan för grovt brott ska harmoniseras med den som gäller för grovt bedrägeri och grovt skattebrott, vilket innebär att maximistraffet skulle vara sex års fängelse.

Det är regeringens uppgift att ta nödvändiga initiativ i frågorna och återkomma till riksdagen med lagförslag.

Vad som anförts ovan bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

 

6.	Lagstiftningens framtida utformning, punkt 5 (V)

av Jon Thorbjörnson (V).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2018/19:3076 av Momodou Malcolm Jallow m.fl. (V) yrkande 2 och

avslår motionerna

2018/19:3083 av Larry Söder m.fl. (KD) yrkande 4 och

2018/19:3084 av Roger Hedlund m.fl. (SD) yrkandena 1 och 2.

 

 

Ställningstagande

Jag välkomnar och har ställt mig bakom regeringens förslag om att strama upp reglerna kring andrahandsuthyrning av hyreslägenheter. Ockerhyror och otillåten andrahandsuthyrning är två växande problem i bostadsbristens Sverige. Jag vill i detta sammanhang påpeka att andrahandshyresgäster i det ägda bostadsbeståndet befinner sig i en minst lika utsatt situation som andrahandshyresgäster på hyresmarknaden. Införandet av privatuthyrnings­lagen har lett till kraftigt höjda andrahandshyror i exempelvis bostadsrätter. Att hyra en bostadsrätt i andra hand är 138 procent dyrare än motsvarande hyra för ett förstahandskontrakt (Boverkets rapport 2018:29). De höga andrahands­hyrorna slår hårt mot dem som tvingas hyra en bostadsrätt i andra hand för att ha någonstans att bo – främst yngre ensamhushåll med lägre inkomster. Vinnarna är bostadsrättsägarna som redan gynnas med ränte- och ROT-avdrag.

Det går inte att blunda för den negativa utveckling som skett sedan privat­uthyrningslagen infördes i form av kraftigt höjda andrahandshyror – hyresnivåer som inte kan beskrivas som annat än ockerhyror. Jag anser därför att privatuthyrningslagen bör ses över i syfte att öka andrahandshyresgästernas trygghet. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

 

7.	Lagstiftningens framtida utformning, punkt 5 (KD)

av Larry Söder (KD).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde ha följande lydelse:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.

Därmed bifaller riksdagen motion

2018/19:3083 av Larry Söder m.fl. (KD) yrkande 4 och

avslår motionerna

2018/19:3076 av Momodou Malcolm Jallow m.fl. (V) yrkande 2 och

2018/19:3084 av Roger Hedlund m.fl. (SD) yrkandena 1 och 2.

 

 

Ställningstagande

Enligt propositionen ska hyran vid en upplåtelse i andra hand inte få vara högre än förstahandshyran, med tillägg för möbler, utrustning och andra nyttigheter som ingår i upplåtelsen. Tillägget för möbler m.m. ska inte få överstiga förstahandshyran med mer än 15 procent. Andrahandshyrorna har, som regeringen noterat, ökat väsentligt mer än förstahandshyrorna. Detta beror till stor del på att marknadspriset i det befintliga beståndet vida överstiger det reglerade priset. I det nuvarande systemet har således andrahandsuthyrning­arna blivit något av en ventil.

Jag håller med regeringen om att syftet med en andrahandsuthyrning inte ska vara att förstahandshyresgästen ska tjäna pengar på uthyrningen. Nuvaran­de lagstiftning och situationen på bostadsmarknaden har dock inneburit att intjäning är möjlig. Detta får sannolikt konsekvensen att förstahands­hyresgäster inte säger upp sitt kontrakt utan i stället väljer att hyra ut bostaden så länge detta är möjligt. Jag ser att ett hyrestak kan vara en framkomlig väg för att minimera dessa tendenser, men samtidigt finns det en risk för att ett hyrestak spär på den svarta marknaden. Hyrestaket måste därför följas upp och utvärderas. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.

 

 

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition 2018/19:107 Åtgärder mot handel med hyreskontrakt:

1.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i jordabalken.

2.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i hyresför-handlingslagen (1978:304).

Följdmotionerna

2018/19:3076 av Momodou Malcolm Jallow m.fl. (V):

1.Riksdagen avslår propositionen i den del som avser förslaget om att kriminalisera köp av hyreskontrakt.

2.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att privatuthyrningslagen bör ses över i syfte att öka andrahandshyresgästernas trygghet och tillkännager detta för regeringen.

2018/19:3083 av Larry Söder m.fl. (KD):

1.Riksdagen avslår regeringens förslag om att göra det straffbart att betala särskild ersättning för att hyra en bostadslägenhet eller för att förvärva hyresrätten till en sådan lägenhet.

2.Riksdagen avslår regeringens förslag om att hyresrätten ska vara förverkad i de fall hyran är högre än det satta taket.

3.Riksdagen avslår regeringens förslag om att det ska vara straffbart att hyra ut en lägenhet i andra hand utan samtycke av hyresvärden eller tillstånd av hyresnämnden till en hyra som överstiger förstahandshyran med tillåtna tillägg för möbler och andra nyttigheter som ingår i upplåtelsen.

4.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att genomföra en uppföljning av konsekvenserna av hyrestaket för andrahandsuthyrningar och tillkännager detta för regeringen.

2018/19:3084 av Roger Hedlund m.fl. (SD):

1.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa ett undantag från kravet om ett års boendetid för bytesrätt av hyreskontrakt och tillkännager detta för regeringen.

2.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att harmonisera den högsta straffsatsen för olaglig handel med hyresrättskontrakt med grovt bedrägeri och grovt skattebrott och tillkännager detta för regeringen.

3.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om regeringens förslag om en tydligare gräns mellan inneboende- och andrahandsupplåtelser med de motivuttalanden som framgår av motionen och tillkännager detta för regeringen.

2018/19:3087 av Mats Green m.fl. (M):

Riksdagen avslår propositionen i den del som gäller 12 kap. 65 c § jordabalken.

 

 

 

Bilaga 2

Regeringens lagförslag