Det här ärendet handlar om att förbättra brottsoffers rätt till ekonomisk ersättning, särskilt för kränkningar och för anhöriga till dödsoffret.
Ska riksdagen godkänna regeringens förslag om nya lagar för att stärka brottsoffers skadeståndsrätt och även be regeringen att utreda snabbare utbetalning av skadestånd?
Om förslaget går igenom kommer ersättningen för kränkningar att bli högre, fler yrkesgrupper (som poliser) får lättare att få kränkningsersättning, anhöriga får en ny typ av ersättning, och det blir lättare att säkra skadestånd från de som döms för brott. Regeringen tilldelas även uppdraget att snabbt utreda effektivare utbetalning av skadestånd.
|
Civilutskottets betänkande
|
Stärkt rätt till skadestånd för brottsoffer
Sammanfattning
Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag till ändringar i bl.a. skadeståndslagen och utsökningsbalken.
Lagändringarna syftar till att stärka brottsoffers rätt till skadestånd och handlar bl.a. om att
• åstadkomma en påtaglig höjning av nivåerna på kränkningsersättning
• utvidga rätten till kränkningsersättning för poliser och andra yrkesgrupper med särskild beredskap
• stärka rätten till ersättning för efterlevande anhöriga genom en ny form av ideell ersättning, s.k. särskild anhörigersättning
• utvidga möjligheterna att utmäta frihetsberövandeersättning till förmån för brottsoffer
• ge fordringar som avser skadestånd på grund av brott företräde framför oprioriterade fordringar vid löneutmätning.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2022, med undantag för lagändringen om ändrad företrädesordning vid löneutmätning som föreslås träda i kraft den 10 september 2022.
Vidare föreslår utskottet ett tillkännagivande till regeringen. Enligt tillkännagivandet bör regeringen snarast tillsätta en utredning i enlighet med 2021 års tillkännagivande om effektivare utbetalning av ersättning till brottsoffer genom statens försorg. Utskottets förslag grundas på förslag i motioner.
Utskottet anser att riksdagen bör avslå övriga motionsyrkanden.
I betänkandet finns sex reservationer (S, M, SD, C, KD, L). I en av reservationerna (S) föreslås att riksdagen inte ska göra något tillkännagivande.
Behandlade förslag
Proposition 2021/22:198 Stärkt rätt till skadestånd för brottsoffer.
Tio yrkanden i följdmotioner.
13 yrkanden i motioner från allmänna motionstiden 2021/22.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
Allmänt om bestämmandet av kränkningsersättning
Kränkningsersättning för yrkesgrupper med särskild beredskap
Utmätning till förmån för brottsoffer
Utbetalning av skadestånd till brottsoffer
1.Allmänt om bestämmandet av kränkningsersättning, punkt 2 (C)
2.Kränkningsersättning för yrkesgrupper med särskild beredskap, punkt 3 (M, KD)
3.Kränkningsersättning för yrkesgrupper med särskild beredskap, punkt 3 (SD)
4.Särskild anhörigersättning, punkt 4 (L)
5.Utmätning till förmån för brottsoffer, punkt 5 (M, SD, KD)
6.Utbetalning av skadestånd till brottsoffer, punkt 6 (S)
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Motioner från allmänna motionstiden 2021/22
Bilaga 2
Regeringens lagförslag
Bilaga 3
Justitieutskottets yttrande 2021/22:JuU6y
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
|
1. |
Regeringens lagförslag |
Riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i utsökningsbalken,
2. lag om ändring i skadeståndslagen (1972:207),
3. lag om ändring i brottsskadelagen (2014:322).
Därmed bifaller riksdagen proposition 2021/22:198 punkterna 1–3 och avslår motionerna
2021/22:3778 av Johan Forssell m.fl. (M) yrkande 1 och
2021/22:3787 av Johan Forssell m.fl. (M) yrkande 3.
|
2. |
Allmänt om bestämmandet av kränkningsersättning |
Riksdagen avslår motion
2021/22:4595 av Ola Johansson och Johan Hedin (båda C) yrkande 2.
Reservation 1 (C)
|
3. |
Kränkningsersättning för yrkesgrupper med särskild beredskap |
Riksdagen avslår motionerna
2021/22:2528 av Adam Marttinen m.fl. (SD) yrkande 40,
2021/22:3781 av Johan Forssell m.fl. (M) yrkande 14,
2021/22:4628 av Mikael Eskilandersson m.fl. (SD) yrkande 2 och
2021/22:4634 av Viktor Wärnick m.fl. (M).
Reservation 2 (M, KD)
Reservation 3 (SD)
|
4. |
Särskild anhörigersättning |
Riksdagen avslår motion
2021/22:4533 av Robert Hannah m.fl. (L) yrkande 2.
Reservation 4 (L)
|
5. |
Utmätning till förmån för brottsoffer |
Riksdagen avslår motionerna
2021/22:4627 av Larry Söder m.fl. (KD) yrkande 2 och
2021/22:4628 av Mikael Eskilandersson m.fl. (SD) yrkande 3.
Reservation 5 (M, SD, KD)
|
6. |
Utbetalning av skadestånd till brottsoffer |
Riksdagen ställer sig bakom det som utskottet anför om effektivare utbetalning av skadestånd till brottsoffer och tillkännager detta för regeringen.
Därmed bifaller riksdagen motionerna
2021/22:197 av Mikael Larsson (C),
2021/22:429 av Ann-Sofie Lifvenhage (M),
2021/22:455 av Linda Westerlund Snecker m.fl. (V) yrkande 11,
2021/22:2561 av Ann-Christine From Utterstedt m.fl. (SD) yrkande 12,
2021/22:3579 av Johan Hedin m.fl. (C) yrkande 38,
2021/22:3778 av Johan Forssell m.fl. (M) yrkande 2,
2021/22:3974 av Johan Pehrson m.fl. (L) yrkande 83,
2021/22:4031 av Ulf Kristersson m.fl. (M) yrkande 51,
2021/22:4187 av Andreas Carlson m.fl. (KD) yrkande 16,
2021/22:4533 av Robert Hannah m.fl. (L) yrkande 1,
2021/22:4595 av Ola Johansson och Johan Hedin (båda C) yrkande 1,
2021/22:4627 av Larry Söder m.fl. (KD) yrkande 1 och
2021/22:4628 av Mikael Eskilandersson m.fl. (SD) yrkande 1.
Reservation 6 (S)
Stockholm den 19 maj 2022
På civilutskottets vägnar
Emma Hult
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Emma Hult (MP), Larry Söder (KD), Johan Löfstrand (S), Viktor Wärnick (M), Elin Lundgren (S), Cecilie Tenfjord Toftby (M), Mikael Eskilandersson (SD), Leif Nysmed (S), Ola Johansson (C), Lars Püss (M), Roger Hedlund (SD), Sanne Lennström (S), Joakim Järrebring (S), Robert Hannah (L), David Josefsson (M), Jon Thorbjörnson (V) och Ann-Christine From Utterstedt (SD).
I betänkandet behandlar utskottet proposition 2021/22:198 Stärkt rätt till skadestånd för brottsoffer. I propositionen finns en redogörelse för ärendets beredning fram till regeringens beslut om propositionen.
Regeringens förslag till riksdagsbeslut återges i bilaga 1. Regeringens lagförslag finns i bilaga 2.
Fem motioner med sammanlagt tio yrkanden har väckts med anledning av propositionen. I betänkandet behandlar utskottet även tolv motioner med 13 yrkanden från allmänna motionstiden 2021/22. Förslagen i motionerna finns i bilaga 1.
Riksdagen tillkännagav i december 2018 för regeringen att den bör återkomma med ett lagförslag om fördubblad kränkningsersättning till brottsoffer (bet. 2018/19:JuU1, rskr. 2018/19:73). Vidare riktade riksdagen i april och november 2019 två tillkännagivanden till regeringen om en utvidgad rätt till kränkningsersättning för poliser (bet. 2018/19:JuU10, rskr. 2018/19:191 och bet. 2019/20:JuU8, rskr. 2019/20:43). I betänkandet behandlas även den redovisning av hanteringen av dessa tillkännagivanden som regeringen gör i propositionen.
I ärendet har utskottet också tagit emot en skrivelse från allmänheten.
Avsnittet är disponerat så att utskottet inleder med att behandla regeringens lagförslag och motionsyrkanden från allmänna motionstiden som får anses tillgodosedda genom lagförslagen. Därefter behandlas motioner som samtliga innehåller förslag på tillkännagivanden till regeringen i frågor som anknyter till lagförslagen.
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen antar regeringens lagförslag om stärkt rätt till skadestånd för brottsoffer samt avslår motionsyrkanden som får anses tillgodosedda genom lagförslagen.
Riksdagens tillkännagivanden
Riksdagen tillkännagav i december 2018 för regeringen att den bör återkomma med ett lagförslag om fördubblad kränkningsersättning till brottsoffer (bet. 2018/19:JuU1, rskr. 2018/19:73). Enligt riksdagen behöver brottsofferperspektivet stärkas, och den kränkning som brottsoffret lidit efter att ha utsatts för brott bör värderas högre i skadeståndshänseende för att stå i bättre överensstämmelse med de etiska och sociala värderingar som är rådande i dag.
Vidare riktade riksdagen i april och november 2019 två tillkännagivanden till regeringen om en utvidgad rätt till kränkningsersättning för poliser (bet. 2018/19:JuU10, rskr. 2018/19:191 och bet. 2019/20:JuU8, rskr. 2019/20:43). Enligt tillkännagivandena bör regeringen genomföra åtgärder för att modernisera lagstiftningen så att kränkningsersättning betalas ut i fler fall än i dag när poliser är brottsoffer. Riksdagen anförde bl.a. att poliser anses ha bättre förutsättningar än andra att tåla angrepp men att de krävande uppgifter som följer med uppdraget som polis samtidigt inte innebär att enskilda poliser ska behöva tåla vad som helst.
Propositionen
Inledning
I propositionen föreslår regeringen lagändringar för att utvidga brottsoffers rätt till skadestånd och möjlighet att få ut sådan ersättning. Det övergripande syftet med lagändringarna är att stärka brottsoffers ställning och minska skadeverkningarna av brott.
Höjda nivåer på kränkningsersättning
Regeringen föreslår att bestämmelserna i skadeståndslagen (1972:207) om hur kränkningsersättning bestäms ska ändras i syfte att påtagligt höja nivåerna på ersättningen. Vid bedömningen av vad som utgör skälig kränkningsersättning ska ersättningen bestämmas på ett sätt som även innebär att den kränkte får upprättelse för angreppet.
Vidare ska ytterligare fyra omständigheter särskilt beaktas vid skälighetsbedömningen. Det gäller om handlingen
– riktat sig mot någon som den skadeståndsskyldige har eller tidigare har haft ett nära förhållande till
– tagits upp med ett tekniskt hjälpmedel under förhållanden som inneburit risk för att upptagningen sprids
– utförts av flera personer tillsammans mot den skadelidande eller
– innefattat hot som påtagligt har förstärkts genom anspelning på ett våldskapital.
Utvidgad rätt till kränkningsersättning för poliser och andra yrkesgrupper med särskild beredskap
Regeringen föreslår att rätten till kränkningsersättning för poliser och personer inom andra yrkesgrupper med särskild beredskap ska utvidgas. Sålunda ska det i skadeståndslagen införas en särskild bestämmelse som anger att om den som utsätts för brott i tjänsten får anses ha en särskild beredskap för angreppet ska det vid bedömningen av om kränkningen är allvarlig särskilt beaktas om angreppet riktar sig mot den angripnes privata sfär eller är fysiskt.
Stärkt rätt till ideell ersättning för efterlevande anhöriga
Brottsskadeersättning ska kunna betalas för skada som ersätts enligt den nya bestämmelsen om särskild anhörigersättning. Rätten till sådan brottsskadeersättning ska ha samma omfattning som rätten till särskild anhörigersättning enligt skadeståndslagen, och ersättningen ska bestämmas på samma sätt som enligt skadeståndslagen. I den utsträckning en domstol har prövat ett yrkande om särskild anhörigersättning i sak ska Brottsoffermyndigheten som huvudregel inte få bestämma brottsskadeersättningen i den delen till ett lägre belopp än vad som följer av domstolens avgörande.
Det ska även göras vissa ändringar i skadeståndslagen och brottsskadelagen till följd av att det införs en rätt till särskild anhörigersättning.
Utvidgade utmätningsmöjligheter till förmån för brottsoffer
Utmätning av frihetsberövandeersättning
Regeringen föreslår att viss ersättning enligt lagen (1998:714) om ersättning vid frihetsberövanden och andra tvångsåtgärder (frihetsberövandelagen) ska kunna utmätas för fordringar som avser skadestånd på grund av brott.
Om det finns flera sökande som har fordringar som avser skadestånd på grund av brott ska utmätning av frihetsberövandeersättningen som huvudregel ske samtidigt för dessa sökande.
Ändrad företrädesordning vid löneutmätning
Regeringen föreslår att företrädesordningen vid löneutmätning ändras på så sätt att fordringar som avser skadestånd på grund av brott ska ha företräde framför oprioriterade fordringar.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
Lagändringen om ändrad företrädesordning vid löneutmätning föreslås träda i kraft den 10 september 2022 och övriga lagändringar den 1 juli 2022.
Riksdagens tillkännagivanden
Genom förslagen om höjda nivåer på kränkningsersättning och om en utvidgad rätt till kränkningsersättning för poliser och andra yrkesgrupper med särskild beredskap anser regeringen att de aktuella tillkännagivandena är tillgodosedda och därmed slutbehandlade.
Motionerna
I kommittémotion 2021/22:3778 av Johan Forssell m.fl. (M) yrkande 1 begärs ett tillkännagivande till regeringen om att påskynda arbetet med förslaget om fördubblad kränkningsersättning i betänkandet Ersättning till brottsoffer.
I kommittémotion 2021/22:3787 av Johan Forssell m.fl. (M) yrkande 3 föreslås ett tillkännagivande till regeringen om att skadeståndet för den som utsatts för ett sexualbrott bör höjas avsevärt.
Yttrande från justitieutskottet
Justitieutskottet ser positivt på regeringens förslag om att utvidga rätten till kränkningsersättning för poliser och personer inom andra yrkesgrupper med särskild beredskap. Justitieutskottet anser därför att civilutskottet bör tillstyrka lagförslaget i den delen.
Vidare har justitieutskottet inget att invända mot regeringens redovisning av riksdagens tillkännagivanden.
Utskottets ställningstagande
Civilutskottet ser, liksom justitieutskottet i berörd del, positivt på regeringens lagförslag om en stärkt rätt till skadestånd för brottsoffer samt konstaterar att det inte har väckts någon motion som går emot att riksdagen nu antar lagförslagen. Dessa bör därför antas av de skäl som anförs i propositionen.
Vidare får motionsyrkandena i detta avsnitt anses tillgodosedda genom lagförslagen och bör därför avslås.
I likhet med justitieutskottet har civilutskottet inget att invända mot regeringens redovisning av hanteringen av riksdagens tillkännagivanden.
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår ett motionsyrkande om en utökning av de omständigheter som särskilt ska beaktas när kränkningsersättningen bestäms.
Jämför reservation 1 (C).
Motionen
I kommittémotion 2021/22:4595 yrkande 2 begär Ola Johansson och Johan Hedin (båda C) ett tillkännagivande till regeringen om att även hatbrottsmotiv och att brott riktas mot någon inom ramen för hans eller hennes yrkesutövning bör beaktas särskilt inom ramen för den skälighetsbedömning som ska göras vid fastställande av kränkningsersättningens storlek.
Omständigheter som särskilt ska beaktas vid bestämmande av kränkningsersättningens storlek
Enligt gällande reglering ska skadestånd med anledning av kränkning bestämmas efter vad som är skäligt med hänsyn till handlingens art och varaktighet. Vid den bedömningen ska särskilt beaktas om handlingen
Omständigheterna knyter an till handlingen och har ansetts vara så grundläggande vid bestämmandet av kränkningsersättningen att de bör komma till uttryck i lagen. Även andra relevanta omständigheter kan dock påverka ersättningens storlek, dvs. uppräkningen är inte uttömmande. (Se prop. 2000/01:68 s. 52 f.)
Lagförslagen i detta ärende innebär att ersättningen ska bestämmas på ett sätt som även innebär att den kränkte får upprättelse för angreppet. Vidare ska ytterligare fyra omständigheter särskilt beaktas vid skälighetsbedömningen. Det gäller om handlingen
– riktat sig mot någon som den skadeståndsskyldige har eller tidigare har haft ett nära förhållande till
– tagits upp med ett tekniskt hjälpmedel under förhållanden som inneburit risk för att upptagningen sprids
– utförts av flera personer tillsammans mot den skadelidande eller
– innefattat hot som påtagligt har förstärkts genom anspelning på ett våldskapital.
Syftet med tillägget av de nya omständigheterna är enligt propositionen att åstadkomma mer individualiserade bedömningar utifrån omständigheterna i det enskilda fallet och därmed möjliggöra relativa höjningar av kränkningsersättningsnivåerna för vissa särskilt integritetskränkande handlingar. Gemensamt för de nya omständigheterna är, anför regeringen, dels att de typiskt sett ökar graden av kränkning, dels ligger i linje med senare års förstärkningar av det straffrättsliga skyddet för vissa handlingar.
När det gäller förslag från några remissinstanser om ytterligare omständigheter som ska beaktas särskilt när kränkningsersättningen bestäms anför regeringen i propositionen följande (s. 23 f.):
Några remissinstanser lämnar förslag på ytterligare omständigheter som ska beaktas särskilt när kränkningsersättningen bestäms. Som framhölls i samband med 2002 års reform av kränkningsersättningsreglerna är det inte möjligt att räkna upp eller närmare precisera alla relevanta omständigheter, utan i lagen uttrycks de typiskt sett viktigaste omständigheterna (se prop. 2000/01:68 s. 52 f.). Även andra omständigheter än de som räknas upp kan alltså beaktas när kränkningsersättningen bestäms, och det ankommer på rättstillämpningen att bestämma vad som ska beaktas i ett enskilt fall. Som Göteborgs tingsrätt och Åklagarmyndigheten pekar på finns det även en risk för att en omfattande uppräkning över omständigheter som särskilt ska beaktas kan leda till att andra angelägna omständigheter inte beaktas. Det finns därför även ett värde i att uppräkningen inte blir alltför omfattande. Mot denna bakgrund anser regeringen att fler omständigheter än de som föreslås av utredningen inte bör anges i lagen. Regeringen vill, med anledning av förslaget från Brottsoffermyndigheten att även den omständigheten att brottet haft ett hatmotiv bör tas med i uppräkningen, understryka att det vid bestämmandet av kränkningsersättning måste beaktas om angreppet strider mot grundläggande samhällsvärderingar, t.ex. alla människors lika värde (se prop. 2000/01:68 s. 53).
Yttrande från justitieutskottet
Justitieutskottet anser att civilutskottet bör avstyrka motionsyrkandet.
Utskottets ställningstagande
Civilutskottet konstaterar att de omständigheter som särskilt ska beaktas när kränkningsersättningens storlek bestäms knyter an till handlingen och har ansetts vara så grundläggande i sammanhanget att de bör komma till uttryck i lagen. Den nya reglering som utskottet tidigare i betänkandet ställt sig bakom innebär bl.a. att ytterligare fyra omständigheter särskilt ska beaktas vid skälighetsbedömningen. Syftet är att möjliggöra relativa höjningar av kränkningsersättningsnivåerna för vissa särskilt integritetskränkande handlingar. Gemensamt för de nya omständigheterna är att de dels typiskt sett ökar graden av kränkning, dels ligger i linje med senare års förstärkningar av det straffrättsliga skyddet för vissa handlingar. Utskottet delar regeringens bedömning att fler omständigheter än de som föreslagits av utredningen inte bör anges i lagen. Som regeringen framhåller i propositionen kan dock även andra relevanta omständigheter påverka ersättningens storlek, dvs. uppräkningen är inte uttömmande. Det är alltså en uppgift för rättstillämpningen att bestämma vad som ska beaktas i ett enskilt fall. Som vidare understryks i propositionen, med hänvisning till äldre förarbetsuttalanden, måste det vid bestämmande av kränkningsersättningen beaktas om angreppet strider mot grundläggande samhällsvärderingar, t.ex. alla människors lika värde.
Därmed bör, som också justitieutskottet föreslår, motionsyrkandet avslås.
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkanden om kränkningsersättning för yrkesgrupper med särskild beredskap. Utskottet hänvisar till det lagförslag som utskottet ställt sig bakom.
Jämför reservation 2 (M, KD) och 3 (SD).
Motionerna
I kommittémotion 2021/22:4634 av Viktor Wärnick m.fl. (M) begärs ett tillkännagivande till regeringen om att särbehandlingen av poliser och andra yrkesgrupper med särskild beredskap i fråga om ersättning för kränkning ska göras till ett uttryckligt undantag i skadeståndslagen. Motionärerna ser en risk för att den nya regleringen inte kommer att få eftersträvad effekt. Ett liknande förslag finns i kommittémotion 2021/22:3781 av Johan Forssell m.fl. (M) yrkande 14.
I kommittémotion 2021/22:4628 av Mikael Eskilandersson m.fl. (SD) yrkande 2 föreslås ett tillkännagivande till regeringen om att rätten till kränkningsersättning ska vara lika för alla, oavsett yrkesgrupp. Ett liknande förslag finns i kommittémotion 2021/22:2528 av Adam Marttinen m.fl. (SD) yrkande 40.
Den nya regleringen om kränkningsersättning för poliser och andra yrkesgrupper med särskild beredskap
Den nya regleringen om kränkningsersättning för poliser och andra yrkesgrupper med särskild beredskap innebär att det i skadeståndslagen införs en särskild bestämmelse som anger att om den som utsätts för brott i tjänsten får anses ha en särskild beredskap för angreppet ska det vid bedömningen av om kränkningen är allvarlig särskilt beaktas om angreppet riktar sig mot den angripnes privata sfär eller är fysiskt.
Propositionen
Betydelsen av särskild beredskap för ett angrepp
Regeringen anför i propositionen att det närmast är en självklarhet att hänsyn behöver tas till vem som blir utsatt för ett brott och under vilka omständigheter det sker när man bedömer om den angripnes personliga integritet blivit allvarligt kränkt. Detta gäller oavsett vem den angripne är. Att det kan krävas något mer för att en allvarlig kränkning ska kunna konstateras när ett angrepp riktas mot någon som tillhör en viss yrkesgrupp och har en särskild beredskap för angreppet är därmed enligt regeringen rimligt och bör gälla även fortsättningsvis. Regeringen delar därför inte uppfattningen hos en remissinstans att den angripnes eventuella beredskap för angreppet inte bör ha någon betydelse för allvarlighetsbedömningen. Av samma skäl kan regeringen heller inte ställa sig bakom uppfattningen hos en annan remissinstans att beredskap för angrepp endast i yttersta undantagsfall bör kunna påverka rätten till kränkningsersättning.
Allmänt om de nya riktlinjerna vid allvarlighetsbedömningen
När det gäller de nya riktlinjerna vid allvarlighetsbedömningen anför regeringen att det visserligen redan i dag normalt finns en rätt till kränkningsersättning när det är fråga om en brottslig handling som direkt angriper den privata sfären (prop. 2000/01:68 s. 50 och 66). Detta bör enligt regeringen gälla även fortsättningsvis och tydliggöras. Som utredningen konstaterar är det en sak att bli angripen i egenskap av yrkesperson och en annan sak att bli utsatt för ett angrepp av mer personlig karaktär. Sådana angrepp går många gånger ”igenom uniformen”. När det gäller fysiska angrepp visar utredningens praxisgenomgång att domstolarna ställer förhållandevis höga krav på ett fysiskt angrepp för att det ska anses innebära en allvarlig kränkning. Regeringen delar utredningens bedömning att det finns anledning att se mer allvarligt på situationer där poliser och personer inom andra yrkesgrupper med särskild beredskap utsätts för brottsliga angrepp i tjänsten som innefattar någon form av fysiskt angrepp av inte alltför lindrigt slag. Skyddet för den kroppsliga integriteten bör därför stärkas genom att det i lag anges att det vid allvarlighetsbedömningen särskilt ska beaktas om ett angrepp är fysiskt. Enligt regeringen bedöms de föreslagna riktlinjerna leda till att kränkningsersättning tillerkänns i fler fall än i dag.
Närmare om de omständigheter som särskilt ska beaktas vid allvarlighetsbedömningen
Regeringen utvecklar i propositionens författningskommentar följande om de omständigheter som särskilt ska beaktas vid allvarlighetsbedömningen (s. 53 f.):
Med angrepp som riktar sig mot den privata sfären avses angrepp som är av mer personlig karaktär och inte riktar sig mot den angripne i dennes egenskap av yrkesperson. Som exempel kan nämnas rasistiska, sexistiska eller liknande tillmälen och hot som anspelar på den angripnes familj och andra närstående.
Med fysiska angrepp avses t.ex. slag, sparkar, bett, rivningar och bespottning. Det krävs inte att ett brott är fullbordat i straffrättslig mening för att det ska betraktas som ett fysiskt angrepp. Även försöksbrott kan alltså vara att hänföra till de fysiska angreppen.
Angrepp som riktar sig mot den angripnes privata sfär eller fysiska angrepp bör som utgångspunkt anses innebära att kravet på allvarlig kränkning är uppfyllt. Samtidigt ska allvarlighetsbedömningen – som alltid – göras utifrån en samlad bedömning av samtliga relevanta omständigheter där viss ledning kan hämtas från uppräkningen i 5 kap. 6 § av faktorer som påverkar kränkningsersättningens storlek (se prop. 2000/01:68 s. 65). Det förhållandet att angreppet riktat sig mot den privata sfären eller varit fysiskt är omständigheter som särskilt ska beaktas vid den bedömningen, men är inte de enda omständigheter som kan beaktas. Av detta följer t.ex. att även verbala angrepp som inte riktar sig mot den angripnes privata sfär kan anses innebära en allvarlig kränkning, beroende på omständigheterna i det enskilda fallet. Vidare kan det även vid allvarlighetsbedömningen ha betydelse vilken situation angreppet sker i och i vilken utsträckning den angripne har skäl för ökad beredskap. Det är inte ovanligt att situationen är sådan att den eller de som genomför ett ingripande eller annan tjänsteåtgärd har anledning att förvänta sig ett visst verbalt och fysiskt motstånd. Lindrigare fysiska angrepp som utgör rena försök att undkomma eller försvåra ingripandet bör lika lite som hittills normalt anses utgöra allvarliga kränkningar i skadeståndsrättslig mening. Uppsåtliga fysiska angrepp i form av t.ex. knytnävsslag i ansiktet, sparkar mot känsliga delar av kroppen, bett på oskyddade kroppsdelar, klös i ansiktet eller på andra oskyddade delar av kroppen och liknande bör däremot normalt leda till att angreppet bedöms utgöra en allvarlig kränkning. Detsamma gäller angrepp med någon form av vapen eller annat tillhygge och andra typer av fysiska angrepp som t.ex. bespottning eller andra angrepp som leder till att den angripne får någon form av kroppsvätska på huden. Även om det för personer som angrips i tjänsten i vissa fall krävs något mer än normalt för att ett angrepp ska anses utgöra en allvarlig kränkning, bör kraven inte ställas så högt att den personliga kränkningen hamnar i bakgrunden (se prop. 2000/01:68 s. 66).
Yttrande från justitieutskottet
Justitieutskottet anser att civilutskottet bör avstyrka motionsyrkandena. Detta motiveras med att justitieutskottet bedömer att den nya bestämmelsen i skadeståndslagen om vad som särskilt ska beaktas vid allvarlighetsbedömningen bör leda till att kränkningsersättning tillerkänns poliser och andra yrkesgrupper med särskild beredskap i fler fall än i dag.
Utskottets ställningstagande
Civilutskottet har tidigare i betänkandet ställt sig bakom en ny reglering om kränkningsersättning för poliser och andra yrkesgrupper med särskild beredskap. Regleringen innebär att det i skadeståndslagen införs en särskild bestämmelse som anger att om den som utsätts för brott i tjänsten får anses ha en särskild beredskap för angreppet ska det vid bedömningen av om kränkningen är allvarlig särskilt beaktas om angreppet riktar sig mot den angripnes privata sfär eller är fysiskt.
Som regeringen anför är det närmast en självklarhet att hänsyn behöver tas till vem som blir utsatt för ett brott och under vilka omständigheter det sker när man bedömer om den angripnes personliga integritet har blivit allvarligt kränkt. Detta gäller oavsett vem den angripne är. Att det kan krävas något mer för att en allvarlig kränkning ska kunna konstateras när ett angrepp riktas mot någon som tillhör en viss yrkesgrupp och har en särskild beredskap för angreppet är därmed rimligt och bör gälla även fortsättningsvis. Därmed avstyrker civilutskottet, i enlighet med justitieutskottets förslag, motionerna 2021/22:2528 (SD) yrkande 40 och 2021/22:4628 (SD) yrkande 2.
När det gäller övriga motionsyrkanden redovisas i propositionen att domstolarna i dag ställer förhållandevis höga krav på ett fysiskt angrepp för att det ska anses innebära en allvarlig kränkning. Regeringen framhåller att det finns anledning att se mer allvarligt på situationer där poliser och personer inom andra yrkesgrupper med särskild beredskap utsätts för brottsliga angrepp i tjänsten som innefattar någon form av fysiskt angrepp av inte alltför lindrigt slag. Innebörden av de nya riktlinjerna vid allvarlighetsbedömningen är enligt propositionen att angrepp som riktar sig mot den angripnes privata sfär eller fysiska angrepp som utgångspunkt bör anses innebära att kravet på allvarlig kränkning är uppfyllt. Detta förtydligas bl.a. med att lindrigare fysiska angrepp som utgör rena försök att undkomma eller försvåra ingripandet lika lite som hittills normalt bör anses utgöra allvarliga kränkningar i skadeståndsrättslig mening. Däremot bör uppsåtliga fysiska angrepp i form av t.ex. knytnävsslag i ansiktet, sparkar mot känsliga delar av kroppen, bett på oskyddade kroppsdelar, klös i ansiktet eller på andra oskyddade delar av kroppen och liknande normalt leda till att angreppet bedöms utgöra en allvarlig kränkning. Detsamma gäller angrepp med någon form av vapen eller annat tillhygge och andra typer av fysiska angrepp som t.ex. bespottning eller andra angrepp som leder till att den angripne får någon form av kroppsvätska på huden. I likhet med regeringen och justitieutskottet bedömer civilutskottet att de nya riktlinjerna kommer att leda till att kränkningsersättning tillerkänns i fler fall än i dag. Därmed avstyrks, i enlighet med justitieutskottets förslag, även de resterande motionsyrkandena.
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår ett motionsyrkande om den nya ersättningsformen särskild anhörigersättning.
Jämför reservation 4 (L).
Motionen
I kommittémotion 2021/22:4533 av Robert Hannah m.fl. (L) yrkande 2 begärs ett tillkännagivande till regeringen om att nivån på den nya ersättningsformen särskild anhörigersättning behöver uppfattas som skälig.
Regleringen om ideell ersättning för efterlevande anhöriga
Reglerna om anhörigersättning
Sedan tidigare finns det en rätt till s.k. anhörigersättning för den som stod en dödad person särskilt nära. Det som ersätts är s.k. sveda och värk i form av psykiska besvär som går utöver sådana känslor av sorg och saknad som ett dödsfall brukar medföra för nära anhöriga. Det finns schabloner för anhörigersättning som innebär att den anhörige inte behöver styrka de psykiska besvärens omfattning eller varaktighet med läkarintyg eller annan utredning. De nuvarande schablonerna för anhörigersättning slogs fast i ett avgörande från Högsta domstolen 2017 (rättsfallet NJA 2017 s. 1208). Enligt avgörandet motsvarar ersättningen 60 000 kronor om dödsfallet har orsakats uppsåtligen eller av grov oaktsamhet som ligger mycket nära ett uppsåtligt handlande. I övriga fall uppgår ersättningen till 30 000 kronor. Om det görs gällande att besvären har varit ovanligt omfattande eller långvariga kan särskild bevisning krävas för att högre belopp än schablonerna ska dömas ut.
De nya reglerna om särskild anhörigersättning
Den nya regleringen om särskild anhörigersättning innebär en ny form av rent ideell ersättning för efterlevande anhöriga som ska betalas ut vid sidan av den befintliga anhörigersättningen. Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet genom brott orsakar någon annans död ska betala särskild anhörigersättning till den som stod den avlidne särskilt nära, om det inte är uppenbart oskäligt. Det handlar här om ersättning för de momentana känslor av t.ex. chock, förtvivlan, maktlöshet och ilska som typiskt sett uppstår hos den som förlorar en nära anhörig till följd av ett brott (dvs. något annat än det medicinskt påvisbara lidande som ersätts genom anhörigersättningen). Den särskilda anhörigersättningen ska oberoende av omständigheterna i det enskilda fallet bestämmas till ett skäligt belopp som är lika stort för var och en av de ersättningsberättigade. Det innebär att ersättningen ska vara helt schabloniserad.
I propositionen anför regeringen att det lagstadgade kravet på att den särskilda anhörigersättningen ska bestämmas till ett skäligt belopp möjliggör att ersättningens storlek utvecklas över tid. Detta kan vara motiverat t.ex. med hänsyn till penningvärdesförändringar, den allmänna utvecklingen av ersättningsnivåerna för andra ideella skadestånd eller en allmänt förändrad syn i samhället på hur den aktuella typen av skador bör ersättas. När schablonen bestäms bör den, framhåller regeringen, inte sättas så lågt att den riskerar att motverka sitt syfte men inte så högt att den jämfört med nivåerna för kränkningsersättning framstår som omotiverad. Vidare bör den sammanlagda ersättningen i form av anhörigersättning och särskild anhörigersättning hamna på en rimlig nivå.
När det närmare gäller synen på det initiala schablonbeloppet anför regeringen följande (s. 35 f. i propositionen):
När det gäller schablonens storlek redovisar utredningen – utifrån vissa utgångspunkter och med beaktande av kostnadsaspekter – sin syn på vilket belopp som bör anses skäligt vid införandet av reglerna om särskild anhörigersättning (50 000 kr, se SOU 2021:64 s. 253 f.). Några remissinstanser, bl.a. RAV, förespråkar ett högre belopp. Det finns här skäl att återigen betona att inget belopp kommer att uppfattas som tillräckligt av alla. Det väsentliga är att beloppet innebär att ersättningen ger en adekvat kompensation för de momentana känslor av t.ex. chock, förtvivlan, maktlöshet och ilska som typiskt sett uppstår hos den efterlevande anhörige. För att detta ska kunna uppnås får beloppet inte vara alltför lågt, samtidigt som det är nödvändigt att förhålla sig till att ersättningen ingår i ett ersättningssystem som behöver vara rationellt. Regeringen anser att utredningens syn på det initiala schablonbeloppet framstår som rimlig.
Utskottets ställningstagande
Enligt gällande ordning finns det en rätt till anhörigersättning för den som stod en dödad person särskilt nära. Det som ersätts är sveda och värk i form av psykiska besvär som går utöver sådana känslor av sorg och saknad som ett dödsfall brukar medföra för nära anhöriga. Enligt nuvarande schabloner motsvarar anhörigersättningen 60 000 kronor när dödsfallet har orsakats uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, och i övriga fall uppgår ersättningen till 30 000 kronor.
Genom den lagreglering som utskottet tidigare i betänkandet ställt sig bakom införs en ny form av rent ideell ersättning för efterlevande anhöriga, särskild anhörigersättning. Denna ska betalas ut vid sidan av, dvs. utöver, den befintliga anhörigersättningen. Det handlar här om ersättning för de momentana känslor av t.ex. chock, förtvivlan, maktlöshet och ilska som typiskt sett uppstår hos den som förlorar en nära anhörig till följd av ett brott. Den särskilda anhörigersättningen ska oberoende av omständigheterna i det enskilda fallet bestämmas till ett skäligt belopp som är lika stort för var och en av de ersättningsberättigade. Det innebär att ersättningen ska vara helt schabloniserad. När schablonen bestäms bör den, framhålls det i propositionen, inte sättas så lågt att den riskerar att motverka sitt syfte men inte så högt att den jämfört med nivåerna för kränkningsersättning framstår som omotiverad. Dessutom bör den sammanlagda ersättningen i form av anhörigersättning och särskild anhörigersättning hamna på en rimlig nivå.
När det gäller schablonens storlek betonas vidare i propositionen att inget belopp kommer att uppfattas som tillräckligt av alla. Det väsentliga är enligt regeringen att beloppet innebär att ersättningen ger en adekvat kompensation för de momentana känslor av t.ex. chock, förtvivlan, maktlöshet och ilska som typiskt sett uppstår hos den efterlevande anhörige. För att detta ska kunna uppnås får beloppet inte vara alltför lågt, samtidigt som det är nödvändigt att förhålla sig till att ersättningen ingår i ett ersättningssystem som behöver vara rationellt. Regeringen uttalar att utredningens syn på det initiala schablonbeloppet, 50 000 kronor, framstår som rimlig.
Utskottet finner inte skäl att föreslå någon åtgärd med anledning av motionsyrkandet, som därför avstyrks.
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkanden om att ytterligare inskränka utmätningsförbudet till förmån för brottsoffer. Utskottet hänvisar till ett nyligen meddelat tillkännagivande i saken.
Jämför reservation 5 (M, SD, KD).
Motionerna
I kommittémotion 2021/22:4628 av Mikael Eskilandersson m.fl. (SD) yrkande 3 begärs ett tillkännagivande om att regeringen ska återkomma till riksdagen med förslag som innebär att allt tilldömt skadestånd omedelbart ska vara utmätningsbart i förhållande till brottsoffer.
I kommittémotion 2021/22:4627 av Larry Söder m.fl. (KD) yrkande 2 föreslås ett motsvarande tillkännagivande till regeringen om att även skadestånd som tillkommer gäldenären med anledning av personskada, falskt åtal, ärekränkning eller annat sådant ska kunna utmätas.
Den nya regleringen om utmätning av frihetsberövandeersättning
Den nya regleringen om utmätning av frihetsberövandeersättning innebär att viss ersättning enligt frihetsberövandelagen ska kunna utmätas för fordringar som avser skadestånd på grund av brott. Undantaget från utmätningsförbudet gäller sådan frihetsberövandeersättning som betalas ut på strikt grund, bl.a. ersättning som någon tillerkänns från staten efter att ha varit häktad på grund av en brottsmisstanke utan att åtal väckts, och omfattar ersättning för både ekonomisk och ideell skada. Även egendom som har trätt i ersättningens ställe (s.k. surrogation) kan omfattas (jfr rättsfallet NJA 2018 s. 966). För annan ersättning enligt frihetsberövandelagen – som betalas ut på grund av att beslutet om frihetsberövande vilade på felaktiga grunder och därför var oriktigt eller på grund av personskada – gäller däremot skyddet mot utmätning.
När det gäller andra former av skadestånd än frihetsberövandeersättning som omfattas av utmätningsförbudet hänvisar regeringen i propositionen till att utredningen anser att eventuella förändringar bör föregås av en mer allmän översyn av bestämmelserna om undantag från utmätning.
Riksdagens tillkännagivande
Riksdagen tillkännagav i februari 2022, på utskottets förslag, för regeringen att den bör låta se över utmätningsförbudet när det gäller andra slags skadestånd än frihetsberövandeersättning (bet. 2021/22:CU7, rskr. 2021/22:158). Utskottet uttalade att det är angeläget att brottsoffer får större möjligheter till utmätning av gärningspersoners tillgångar i form av skadestånd. Utskottet konstaterade att Utredningen om stärkt rätt till skadestånd för brottsoffer inte hade tittat närmare på frågan om huruvida utmätningsförbudet bör inskränkas i förhållande till brottsoffer även när det gäller andra former av skadestånd än frihetsberövandeersättning samt att utredningen i den delen hänvisat till att eventuella förändringar bör föregås av en mer allmän översyn av utsökningsbalkens olika bestämmelser om undantag från utmätning. Utskottet ansåg att regeringen bör ta initiativ till en sådan översyn.
Utskottets ställningstagande
Genom den nya reglering som utskottet tidigare i betänkandet ställt sig bakom kommer viss ersättning enligt frihetsberövandelagen att kunna utmätas för fordringar som avser skadestånd på grund av brott. Utöver detta meddelade riksdagen så sent som i februari 2022, på utskottets förslag, ett tillkännagivande om att regeringen bör ta initiativ till en översyn av utmätningsförbudet när det gäller andra slags skadestånd än frihetsberövandeersättning. Utskottet uttalade då att det är angeläget att brottsoffer får större möjligheter till utmätning av gärningspersoners tillgångar i form av skadestånd.
Enligt utskottet är det inte motiverat med ytterligare ett tillkännagivande i saken, och motionsyrkandena avstyrks därför.
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen ställer sig bakom det som utskottet anför om effektivare utbetalning av skadestånd till brottsoffer och tillkännager detta för regeringen.
Jämför reservation 6 (S).
Bakgrund
I samband med att en dom på skadestånd skickas ut till parterna får de skriftlig information om betalning av skadeståndet. När domen har vunnit laga kraft skickar domstolen den till Kronofogdemyndigheten, som i sin tur skickar en skriftlig förfrågan till den brottsutsatte om huruvida han eller hon vill ha hjälp med att driva in skadeståndet. Om den brottsutsatte vill det skickar Kronofogdemyndigheten en uppmaning till den som ska betala skadeståndet att betala in beloppet till myndigheten. Den skadeståndsskyldige har då två veckor på sig att betala. Om han eller hon inte gör det gör Kronofogdemyndigheten en tillgångsutredning för att ta reda på om den skadeståndsskyldige har möjlighet att betala. Om tillgångsutredningen visar att gärningspersonen inte kan betala hela det utdömda skadeståndet ska den brottsutsatte undersöka om han eller hon har någon försäkring som kan täcka skadeståndet eller delar av det. I den utsträckning försäkringsersättning inte betalas ut kan den brottsutsatte vända sig till Brottsoffermyndigheten och ansöka om brottsskadeersättning. Förutsättningarna för utbetalning av sådan ersättning anges i brottsskadelagen (2014:322). Om brottsskadeersättning betalas ut inträder staten i den skadelidandes rätt till skadestånd.
Motionerna
I partimotion 2021/22:4031 av Ulf Kristersson m.fl. (M) yrkande 51 och kommittémotion 2021/22:3778 av Johan Forssell m.fl. (M) yrkande 2 begärs tillkännagivanden till regeringen om att skyndsamt låta utreda en ordning där det skadestånd som en domstol fastställt betalas ut direkt av staten, som sedan kräver gärningspersonen på beloppet.
Ett motsvarande förslag finns i motion 2021/22:429 av Ann-Sofie Lifvenhage (M).
I kommittémotion 2021/22:4628 av Mikael Eskilandersson m.fl. (SD) yrkande 1 begärs ett tillkännagivande till regeringen om att inrätta en statlig skadeståndsgaranti för brottsoffer. Innebörden är att staten går in och betalar ut skadeståndet till brottsoffret och sedan kräver gärningspersonen på beloppet. Samma förslag finns i kommittémotion 2021/22:2561 av Ann-Christine From Utterstedt m.fl. (SD) yrkande 12.
I kommittémotion 2021/22:4595 yrkande 1 föreslår Ola Johansson och Johan Hedin (båda C) ett tillkännagivande om att regeringen bör återkomma med förslag på hur staten kan ta ett större ansvar för indrivningsprocessen när det gäller skadestånd till brottsoffer. Ett förslag med samma innebörd finns i kommittémotion 2021/22:3579 av Johan Hedin m.fl. (C) yrkande 38.
I kommittémotion 2021/22:455 av Linda Westerlund Snecker m.fl. (V) yrkande 11 föreslås ett tillkännagivande om att regeringen bör utreda hur utbetalning av brottsskadeersättning kan bli enklare. Motionärerna hänvisar till ordningen i Norge där den norska staten betalar ut ersättning till brottsoffret och sedan kräver gärningspersonen på beloppet.
I kommittémotion 2021/22:4627 av Larry Söder m.fl. (KD) yrkande 1 begärs ett tillkännagivande till regeringen om automatisk utbetalning av skadestånd till brottsoffer. Enligt motionärerna bör staten gå in och betala ut skadestånd till brottsoffer efter en lagakraftvunnen dom och sedan kräva gärningspersonen på beloppet. Ett liknande förslag om att regeringen snarast ska tillsätta en utredning om automatisk utbetalning av skadestånd läggs fram i kommittémotion 2021/22:4187 av Andreas Carlson m.fl. (KD) yrkande 16.
I kommittémotion 2021/22:4533 av Robert Hannah m.fl. (L) yrkande 1 föreslås ett tillkännagivande till regeringen om att ge brottsoffer stärkta möjligheter att få ersättning från dömda gärningspersoner. Enligt motionärerna behövs en bredare översyn av regelverket som går ut på att staten antingen betalar ut beloppet till brottsoffret och sedan tar över fordran eller ger bättre juridiskt stöd för att driva in ersättningen. Ett motsvarande förslag läggs fram i kommittémotion 2021/22:3974 av Johan Pehrson m.fl. (L) yrkande 83.
I motion 2021/22:197 begär Mikael Larsson (C) ett tillkännagivande till regeringen om att säkerställa att skadestånd betalas ut till de drabbade inom rimlig tid.
Propositionen
Regeringen anför i propositionen följande om brottsoffers möjlighet att få ut sin ersättning (s. 41 f.):
Ersättningssystemets legitimitet förutsätter att brottsoffer ges goda möjligheter att få ut sin ersättning, bl.a. genom ändamålsenligt utformade utmätningsregler. Av minst lika stor betydelse är att systemet i sin helhet fungerar tillfredsställande och dessutom uppfattas som begripligt. Vikten av ett fungerande ersättningssystem tas upp av utredningen och bejakas av flera remissinstanser, bl.a. Barnombudsmannen, Rädda barnen och RAV. För att öka förståelsen för systemet utför inte minst Brottsoffermyndigheten ett värdefullt arbete i form av informationsinsatser. På uppdrag av regeringen lanserade myndigheten nyligen en ersättningsguide i syfte att tillgodose brottsoffers behov av individualiserad information om möjligheterna till ersättning. Guiden är ett led i arbetet med att förbättra den information som ges till brottsoffer och öka deras möjligheter att få ersättning.
Brottsofferjouren Sverige och RAV tar upp att de helst skulle vilja ha en ordning som innebär att ersättning betalas direkt av staten. Den frågan har även varit föremål för behandling i riksdagen. Riksdagen har tillkännagett för regeringen att en ordning där ett ersättningsbelopp som fastställts av domstolen utbetalas direkt av Brottsoffermyndigheten, utan att brottsoffret måste agera gentemot en gärningsperson, bör utredas (bet. 2020/21:JuU27 punkt 40, rskr. 2020/21:345). Den frågan kan inte övervägas inom ramen för detta lagstiftningsärende. Regeringen avser att återkomma i frågan vid lämpligt tillfälle.
Riksdagens tillkännagivande om effektivare hantering av ersättning till brottsoffer
Riksdagen riktade våren 2021, på justitieutskottets förslag, ett tillkännagivande till regeringen om effektivare hantering av ersättning till brottsoffer (bet. 2020/21:JuU27, rskr. 2020/21:345). Justitieutskottet anförde i sitt betänkande följande (s. 79 f.):
Det är viktigt att ansvaret för ett brott är tydligt. Skadeståndsskyldigheten är en del av den konsekvens som åläggs den som har dömts för brott. Samtidigt vore det naturligtvis allra enklast för det enskilda brottsoffret om han eller hon kunde få ersättning av staten direkt efter brottet eller om brottsskadeersättningen betalades direkt efter att domen hade vunnit laga kraft. Dagens system innebär att brottsoffret ibland själv behöver kontakta den skadeståndsskyldige för att få sin ersättning.
Utskottet menar att det inte är en rimlig ordning att brottsoffret själv tvingas ägna både tid och kraft åt att få sin självklara rätt. En ordning där ett ersättningsbelopp som fastställts av domstolen utbetalas direkt av Brottsoffermyndigheten, utan att brottsoffret själv måste agera gentemot en gärningsman, i samband med att en dom vinner laga kraft bör därför utredas. Det skulle underlätta utbetalningen av den ersättning som ett brottsoffer får rätt till och därmed minska brottsoffrets lidande. Vad utskottet nu har anfört bör riksdagen ge regeringen till känna.
Yttrande från justitieutskottet
I sitt yttrande anför justitieutskottet följande:
När det gäller motioner om utbetalning av skadestånd har utskottet tidigare konstaterat att dagens system innebär att brottsoffret ibland själv behöver kontakta den skadeståndsskyldige för att få sin ersättning. Enligt utskottet är det dock inte en rimlig ordning att brottsoffret själv tvingas ägna både tid och kraft åt att få sin självklara rätt. Utskottet har därför funnit att det bör utredas en ordning där ett ersättningsbelopp som fastställts av domstolen utbetalas direkt av Brottsoffermyndigheten, utan att brottsoffret själv måste agera gentemot en gärningsman, i samband med att en dom vinner laga kraft. Detta har riksdagen också tillkännagett för regeringen. Även om utskottet har förståelse för att det i detta lagstiftningsärende har saknats ett beredningsunderlag för att lämna ett sådant förslag anser utskottet att regeringen snarast bör tillsätta en utredning i enlighet med det tidigare tillkännagivandet i frågan. Justitieutskottet anser därför, från de utgångspunkter som utskottet har att beakta, att civilutskottet bör föreslå riksdagen att göra ett tillkännagivande med detta innehåll. Ett sådant ställningstagande innebär ett tillstyrkande av motionerna 2021/22:4595 (C) yrkande 1, 2021/22:4533 (L) yrkande 1, 2021/22:4627 (KD) yrkande 1 och 2021/22:4628 (SD) yrkande 1 tillsammans med följande motioner från den allmänna motionstiden 2021/22: 2021/22:197 (C), 2021/22:429 (M), 2021/22:455 (V) yrkande 11, 2021/22:2561 (SD) yrkande 12, 2021/22:3579 (C) yrkande 38, 2021/22:3778 (M) yrkande 2, 2021/22:3974 (L) yrkande 83, 2021/22:4031 (M) yrkande 51 och 2021/22:4187 (KD) yrkande 16.
Utskottets ställningstagande
Genom de lagförslag som civilutskottet tidigare i betänkandet ställt sig bakom utvidgas brottsoffers rätt till skadestånd och möjlighet att få ut sådan ersättning. Detta är positivt. För att stärka brottsoffers ställning reellt krävs det dock att samtliga led i ersättningssystemet fungerar. Även det sista ledet i detta system – utbetalningen av ersättningen – måste alltså fungera på ett effektivt sätt. Civilutskottet konstaterar att den nuvarande ordningen för utbetalning av skadestånd innebär att ett brottsoffer kan behöva göra flera ansökningar hos olika instanser för att få ut den ersättning som han eller hon har rätt till enligt domstolens avgörande. Det är inte rimligt att brottsoffer måste lägga ned tid och kraft på att göra sin självklara rätt gällande. Som redovisas ovan riktade riksdagen därför våren 2021, på justitieutskottets förslag, ett tillkännagivande till regeringen om effektivare hantering av ersättning till brottsoffer. Tillkännagivandet innebär att regeringen bör låta utreda en ordning där staten går in och förskotterar det ersättningsbelopp som fastställts av domstolen i samband med att domen vinner laga kraft. Justitieutskottet anser i sitt yttrande, med anledning av de nu aktuella motionerna, att regeringen snarast bör tillsätta en utredning i enlighet med tillkännagivandet. Civilutskottet har inte någon annan uppfattning.
Regeringen bör därför snarast tillsätta en utredning i enlighet med 2021 års tillkännagivande om effektivare utbetalning av ersättning till brottsoffer genom statens försorg. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.
|
1. |
Allmänt om bestämmandet av kränkningsersättning, punkt 2 (C) |
av Ola Johansson (C).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde ha följande lydelse:
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.
Därmed bifaller riksdagen motion
2021/22:4595 av Ola Johansson och Johan Hedin (båda C) yrkande 2.
Ställningstagande
Jag anser att den nya regleringen om hur skadestånd med anledning av kränkning ska bestämmas i stora drag är ändamålsenligt utformad, och jag har därför tidigare i betänkandet ställt mig bakom denna. Det finns dock skäl att för framtiden förbättra reglerna ytterligare genom att utöka uppräkningen av de omständigheter som särskilt ska beaktas när kränkningsersättningens storlek bestäms. Sålunda bör, som Brottsoffermyndigheten föreslagit, den omständigheten att det har funnits ett hatbrottsmotiv läggas till i uppräkningen. Samma sak gäller, som Vårdförbundet föreslagit, den omständigheten att handlingen har riktat sig mot någon i hans eller hennes yrkesutövning. Regeringen bör därför återkomma med ett lagförslag av den innebörden. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.
|
2. |
Kränkningsersättning för yrkesgrupper med särskild beredskap, punkt 3 (M, KD) |
av Larry Söder (KD), Viktor Wärnick (M), Cecilie Tenfjord Toftby (M), Lars Püss (M) och David Josefsson (M).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde ha följande lydelse:
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.
Därmed bifaller riksdagen motionerna
2021/22:3781 av Johan Forssell m.fl. (M) yrkande 14 och
2021/22:4634 av Viktor Wärnick m.fl. (M) samt
avslår motionerna
2021/22:2528 av Adam Marttinen m.fl. (SD) yrkande 40 och
2021/22:4628 av Mikael Eskilandersson m.fl. (SD) yrkande 2.
Ställningstagande
Det är viktigt att poliser och andra yrkesgrupper med särskild beredskap får en större rätt till kränkningsersättning än vad som är fallet i dag, och vi har tidigare i betänkandet ställt oss bakom regeringens lagförslag som syftar till en sådan utvidgning. Det finns dock skäl att ändra denna reglering för framtiden för att säkerställa att det eftersträvade syftet verkligen uppnås. I likhet med flera remissinstanser ser vi nämligen en betydande risk för att den nya regleringen i praktiken inte kommer att leda till någon ökad rätt till kränkningsersättning för de aktuella yrkesgrupperna.
Regeringen bör därför snarast återkomma till riksdagen med ett lagförslag där särbehandlingen av poliser och andra yrkesgrupper med särskild beredskap i stället görs till ett uttryckligt undantag i skadeståndslagen. Så skulle kunna ske genom att det anges i regleringen att det vid bedömningen av om en kränkning är allvarlig kan vägas in att den skadelidande till följd av sitt yrke hade en särskild beredskap att utsättas för brott, men bara om det finns särskilda skäl för att väga in denna aspekt. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.
|
3. |
Kränkningsersättning för yrkesgrupper med särskild beredskap, punkt 3 (SD) |
av Mikael Eskilandersson (SD), Roger Hedlund (SD) och Ann-Christine From Utterstedt (SD).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde ha följande lydelse:
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.
Därmed bifaller riksdagen motionerna
2021/22:2528 av Adam Marttinen m.fl. (SD) yrkande 40 och
2021/22:4628 av Mikael Eskilandersson m.fl. (SD) yrkande 2 och
avslår motionerna
2021/22:3781 av Johan Forssell m.fl. (M) yrkande 14 och
2021/22:4634 av Viktor Wärnick m.fl. (M).
Ställningstagande
Den nya regleringen om kränkningsersättning för yrkesgrupper med särskild beredskap innebär att bl.a. poliser, ordningsvakter och sjukvårdspersonal inom psykiatrin även i fortsättningen ska behöva tåla mer kränkande behandling än andra medborgare och därmed ha sämre förutsättningar att beviljas kränkningsersättning. Poliser är visserligen utbildade för och förberedda på situationer där de kan mötas med våld, men de är inte utbildade för att särskilt tåla kränkande behandling. Vi menar att ingen ska behöva utstå våld, hot eller kränkningar i yrkesutövningen. Alla kränkningar ska inberäknas, även verbala angrepp som inte direkt kan hänföras till den angripnes privata sfär. Respekten för poliser måste öka, bl.a. för att fler ska vilja söka sig till yrket. Rätten till kränkningsersättning för dessa yrkesgrupper ska därför likställas med övriga medborgares rätt till kränkningsersättning. Regeringen bör återkomma med ett lagförslag av den innebörden. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.
|
4. |
av Robert Hannah (L).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde ha följande lydelse:
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.
Därmed bifaller riksdagen motion
2021/22:4533 av Robert Hannah m.fl. (L) yrkande 2.
Ställningstagande
Jag har tidigare i betänkandet ställt mig bakom regeringens lagförslag om en ny form av ideell ersättning för efterlevande anhöriga, särskild anhörigersättning, som ska betalas ut vid sidan av den befintliga anhörigersättningen. Den nya regleringen är ett steg i rätt riktning, men Brottsoffermyndigheten och Riksorganisationen för anhöriga till våldsdödade (RAV) menar att den kommer att leda till för låg ersättning. Jag anser att ersättningen bör motsvara den ideella skada som det innebär att mista en nära anhörig. Regeringen behöver garantera att ersättningen står i överensstämmelse med det allmänna rättsmedvetandet för att den ska uppfattas som skälig och legitim. En för låg ersättning riskerar att uppfattas som stötande av den som tar emot den.
Regeringen bör därför återkomma med ett lagförslag som säkerställer att den särskilda anhörigersättningen snabbt kommer de anhöriga till del och har en skälig nivå som står i rimlig proportion till det lidande som de anhöriga drabbats av. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.
|
5. |
av Larry Söder (KD), Viktor Wärnick (M), Cecilie Tenfjord Toftby (M), Mikael Eskilandersson (SD), Lars Püss (M), Roger Hedlund (SD), David Josefsson (M) och Ann-Christine From Utterstedt (SD).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde ha följande lydelse:
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.
Därmed bifaller riksdagen motionerna
2021/22:4627 av Larry Söder m.fl. (KD) yrkande 2 och
2021/22:4628 av Mikael Eskilandersson m.fl. (SD) yrkande 3.
Ställningstagande
Genom den nya reglering som vi tidigare i betänkandet ställt oss bakom kommer viss ersättning enligt frihetsberövandelagen att kunna utmätas för fordringar som avser skadestånd på grund av brott. Detta är positivt men långt ifrån tillräckligt för att ge brottsoffer rimliga möjligheter att få ut sitt skadestånd från gärningspersonen. Därför meddelade riksdagen i februari 2022, på utskottets förslag, ett tillkännagivande om att regeringen bör ta initiativ till en översyn av utmätningsförbudet när det gäller andra slags skadestånd än frihetsberövandeersättning. Vi anser att regeringen, efter genomförd översyn, ska återkomma till riksdagen med lagförslag som innebär att alla slags skadestånd som en gärningsperson tillerkänts omedelbart ska kunna utmätas av gärningspersonens brottsoffer. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.
|
6. |
av Johan Löfstrand (S), Elin Lundgren (S), Leif Nysmed (S), Sanne Lennström (S) och Joakim Järrebring (S).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde ha följande lydelse:
Riksdagen avslår motionerna
2021/22:197 av Mikael Larsson (C),
2021/22:429 av Ann-Sofie Lifvenhage (M),
2021/22:455 av Linda Westerlund Snecker m.fl. (V) yrkande 11,
2021/22:2561 av Ann-Christine From Utterstedt m.fl. (SD) yrkande 12,
2021/22:3579 av Johan Hedin m.fl. (C) yrkande 38,
2021/22:3778 av Johan Forssell m.fl. (M) yrkande 2,
2021/22:3974 av Johan Pehrson m.fl. (L) yrkande 83,
2021/22:4031 av Ulf Kristersson m.fl. (M) yrkande 51,
2021/22:4187 av Andreas Carlson m.fl. (KD) yrkande 16,
2021/22:4533 av Robert Hannah m.fl. (L) yrkande 1,
2021/22:4595 av Ola Johansson och Johan Hedin (båda C) yrkande 1,
2021/22:4627 av Larry Söder m.fl. (KD) yrkande 1 och
2021/22:4628 av Mikael Eskilandersson m.fl. (SD) yrkande 1.
Ställningstagande
Genom de lagförslag som ett enigt utskott tidigare i betänkandet ställt sig bakom kommer fler brottsoffer att få rätt till skadestånd och brottsskadeersättning, och dessa ersättningar blir högre än i dag. Vidare får brottsoffer bättre möjligheter att utmäta gärningspersonens tillgångar genom utmätning av frihetsberövandeersättning samt ändrad företrädesordning vid löneutmätning.
Som också framhålls av regeringen i propositionen är det, förutom ändamålsenligt utformade utmätningsregler m.m., av minst lika stor betydelse att ersättningssystemet i sin helhet fungerar tillfredsställande och dessutom uppfattas som begripligt. På uppdrag av regeringen lanserade Brottsoffermyndigheten nyligen en ersättningsguide i syfte att tillgodose brottsoffers behov av individualiserad information om möjligheterna till ersättning. Guiden är ett led i arbetet med att förbättra den information som ges till brottsoffer och öka deras möjligheter att få ersättning.
Frågan om en ordning där staten betalar ut ersättning till brottsoffret efter att domen på skadestånd vunnit laga kraft har utretts i närtid. I det sammanhanget lyftes att en sådan ordning bl.a. skulle minska incitamenten för enskilda att teckna det överfallsskydd som ofta finns i svenska hemförsäkringar, vilket på sikt skulle kunna leda till att skyddet helt togs bort ur hemförsäkringarna. Detta skulle framför allt drabba de brottsoffer som inte får sin sak prövad i domstol. En sådan ordning skulle också medföra en betydande kostnadsökning för staten. Den dåvarande regeringen ansåg att en förändring av det angivna slaget måste föregås av noggranna överväganden, och det lämnades då inget förslag i saken. (Se prop. 2013/14:94 s. 20 f.)
I den här aktuella propositionen anför regeringen att flera remissinstanser förespråkar en ordning där staten går in och förskotterar ersättningen till brottsoffret, i enlighet med vad även riksdagen har framfört bör utredas i ett tillkännagivande från juni 2021. Regeringen förklarar att den frågan inte kan övervägas inom ramen för detta lagstiftningsärende men att regeringen avser att återkomma i frågan vid lämpligt tillfälle. Därmed anser vi att det saknas skäl för ett nytt tillkännagivande av det slag som begärs i motionerna. Motionsyrkandena bör därför avslås.
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
1.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i utsökningsbalken.
2.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i skadeståndslagen (1972:207).
3.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i brottsskadelagen (2014:322).
1.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge brottsoffer stärkta möjligheter att få ersättning från dömda gärningspersoner och tillkännager detta för regeringen.
2.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att nivån på den nya ersättningsformen särskild anhörigersättning behöver uppfattas som skälig och tillkännager detta för regeringen.
1.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge i uppdrag åt regeringen att återkomma med förslag på hur staten kan ta ett större ansvar för indrivningsprocessen när det gäller skadestånd till brottsoffer och tillkännager detta för regeringen.
2.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att även hatbrottsmotiv samt att brott riktas mot någon inom ramen för hans eller hennes yrkesutövning bör beaktas särskilt inom ramen för den skälighetsbedömning som ska göras vid fastställande av kränkningsersättningens storlek och tillkännager detta för regeringen.
1.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om automatisk utbetalning av skadestånd till brottsoffer och tillkännager detta för regeringen.
2.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att även skadestånd som tillkommer gäldenären med anledning av personskada, frihetsberövande, falskt åtal, ärekränkning eller annat sådant ska kunna utmätas och tillkännager detta för regeringen.
1.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att inrätta en statlig skadeståndsgaranti för brottsoffer och tillkännager detta för regeringen.
2.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att rätten till kränkningsersättning ska vara likvärdig för alla, oavsett yrkesgrupp, och tillkännager detta för regeringen.
3.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen ska återkomma till riksdagen med förslag som innebär att allt tilldömt skadestånd omedelbart ska vara utmätningsbart i förhållande till brottsoffer och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att särbehandlingen av poliser och andra yrkesgrupper med särskild beredskap i fråga om ersättning för kränkning bör göras till ett uttryckligt undantag i skadeståndslagen (1972:207), och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Motioner från allmänna motionstiden 2021/22
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att säkerställa att skadestånd utbetalas till de drabbade, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över regelverket för brottsskadeersättning så att brottsofferperspektivet betonas och att utreda om den av domstol fastställda ersättningen kan betalas ut genom Brottsoffermyndigheten utan att brottsoffret själv måste agera, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
11.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör utreda hur utbetalning av brottsskadeersättning kan bli enklare och tillkännager detta för regeringen.
40.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om stärkt rätt till kränkningsersättning och tillkännager detta för regeringen.
12.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en statlig skadeståndsgaranti och tillkännager detta för regeringen.
38.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om förändringar av systemet med kränkningsersättning och skadeståndsersättning och tillkännager detta för regeringen.
1.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om fördubblad kränkningsersättning och tillkännager detta för regeringen.
2.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att skyndsamt tillsätta en utredning rörande effektivare hantering av ersättning till brottsoffer och tillkännager detta för regeringen.
14.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ökade möjligheter för poliser att få skadestånd i form av kränkningsersättning och tillkännager detta för regeringen.
3.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att skadestånden för de som utsatts för ett sexualbrott bör höjas avsevärt och tillkännager detta för regeringen.
83.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om reformerade skadeståndsregler och tillkännager detta för regeringen.
51.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över regelverket för brottsskadeersättning och tillkännager detta för regeringen.
16.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen snarast ska tillsätta en utredning om automatisk utbetalning av skadestånd och tillkännager detta för regeringen.
Bilaga 2
Bilaga 3
Justitieutskottets yttrande 2021/22:JuU6y