Det här ärendet handlar om att ändra reglerna för hur man hanterar finansiella företag, som banker, när de hamnar i en kris. Målet är att skattebetalarna inte ska behöva betala när ett företag går omkull.
Ska riksdagen godkänna regeringens förslag att införa nya lagar för hur finansiella företag ska hanteras i kris, som att de ska ha tillräckligt med egna pengar att täcka kostnader vid en kris, och samtidigt avslå en motion från M och SD?
Om förslaget går igenom kommer de nya reglerna att träda i kraft den 1 juli 2021. Det innebär att finansiella företag måste ha ett nytt minimikrav på kapital och skulder (MREL-kravet) för att lättare kunna skriva ner skulder eller omvandla dem till eget kapital vid en kris, istället för att staten ska behöva ingripa.
|
Finansutskottets betänkande
|
Ändringar i regelverket om hantering av finansiella företag i kris
Sammanfattning
Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag till ändringar i regelverket om hantering av finansiella företag i kris. Propositionen innehåller de lagändringar som krävs för att anpassa svensk rätt till nya bestämmelser i EU:s tillsynsförordning och för att genomföra nya regler i EU:s krishanteringsdirektiv i svensk rätt.
Vid en kris kan ett finansiellt företag försättas i resolution i stället för i likvidation eller konkurs. Det är då ägarna och borgenärerna, inte skattebetalarna, som ska bära förlusterna i ett sådant företag. Det sker i huvudsak genom att kapital och skulder får skrivas ned eller konverteras i resolution, men skulder får också skrivas ned eller konverteras utanför resolution. För att det ska finnas kapital och skulder att skriva ned eller konvertera ska företagen uppfylla ett minimikrav på nedskrivningsbara skulder (MREL-kravet).
Regeringen föreslår i korthet att det nuvarande MREL-kravet ska ersättas av ett nytt krav på kapitalbas och kvalificerade skulder. I förhållande till det nuvarande MREL-kravet innebär det en uttömmande reglering av hur kravet ska uttryckas, bestämmas och uppfyllas samt att storleken på kravet bl.a. ska vara beroende av om företaget är en systemviktig resolutionsenhet eller inte. Fler företag än tidigare ska omfattas av det nya kravet, och förslaget innebär också att det tydliggörs vilka företag inom en koncern som kan komma ifråga för resolution.
Sammantaget syftar förslaget till att säkerställa en effektiv hantering av finansiella företag i kris genom att underlätta för nedskrivning eller konver-tering av kapital och skulder utanför och i resolution.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2021. Dessutom föreslås vissa ikraftträdande- och övergångsbestämmelser.
Utskottet anser att riksdagen bör avslå motionen.
I betänkandet finns en reservation (M, SD).
Behandlade förslag
Proposition 2020/21:155 Ändringar i regelverket om hantering av finansiella företag i kris.
Ett yrkande i en följdmotion.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
Beräkningen av kravet på efterställda skulder
Propositionen i den del som tas upp i motionen
Beräkningen av kravet på efterställda skulder, punkt 2 (M, SD)
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Bilaga 2
Regeringens lagförslag
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
|
1. |
Regeringens lagförslag |
Riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i lagen (2015:1016) om resolution,
2. lag om ändring i lagen (1999:1309) om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden,
3. lag om ändring i lagen (2004:46) om värdepappersfonder,
4. lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,
5. lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2020/21:155 punkterna 1–5.
|
2. |
Beräkningen av kravet på efterställda skulder |
Riksdagen avslår motion
2020/21:3964 av Elisabeth Svantesson m.fl. (M).
Reservation (M, SD)
Stockholm den 27 maj 2021
På finansutskottets vägnar
Åsa Westlund
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Åsa Westlund (S), Elisabeth Svantesson (M), Gunilla Carlsson (S), Edward Riedl (M), Adnan Dibrani (S), Emil Källström (C), Ulla Andersson (V), Jan Ericson (M), Dennis Dioukarev (SD), Ingela Nylund Watz (S), Jakob Forssmed (KD), Ingemar Nilsson (S), Charlotte Quensel (SD), Karolina Skog (MP), Magdalena Schröder (M) och Alexander Christiansson (SD).
I betänkandet behandlas proposition 2020/21:155 Ändringar i regelverket om hantering av finansiella företag i kris. Förslaget innehåller de lagändringar som krävs för att anpassa svensk rätt till nya bestämmelser i EU:s tillsynsförord-ning[1] och för att genomföra nya regler i EU:s krishanteringsdirektiv[2] i svensk rätt. Lagändringarna gäller framför allt lagen (2015:1016) om resolution.
Här behandlas också en följdmotion som har väckts med anledning av propositionen.
Förslaget är en del av EU:s s.k. bankpaket. Utredningen om EU:s bankpaket om riskreducerande åtgärder har haft i uppdrag att lämna förslag för att anpassa svensk rätt till dessa ändringar. Utredningen har redovisat sitt uppdrag i betänkandet EU:s bankpaket om riskreducerande åtgärder (SOU 2019:60). Den del av utredningens förslag som gäller regelverket om kapitaltäckning har redan genomförts (prop. 2020/21:36, bet. 2020/21:FiU37, rskr. 2020/21:116).
I propositionen finns en redogörelse för ärendets beredning fram till regeringens beslut om propositionen.
Regeringen har lämnat en faktapromemoria till riksdagen under förhand-lingarna om ändringarna i tillsynsförordningen och krishanteringsdirektivet (2016/17:FPM39). Den 17 januari 2017 höll utskottet en överläggning med regeringen om en revidering av EU:s krishanteringsregelverk, och den 31 januari 2017 subsidiaritetsprövades förslaget av utskottet. Vidare lämnade regeringen information till utskottet om förslaget den 8 juni och 26 oktober 2017 samt den 25 oktober 2018.
Regeringens förslag till riksdagsbeslut återges i bilaga 1. Också yrkandet i följdmotionen återges i bilaga 1. Regeringens lagförslag finns i bilaga 2.
Den globala finanskrisen under 2008–2009 visade att det fanns brister i förut-sättningarna för att hantera kreditinstitut och värdepappersbolag (institut) i kris.
Krishanteringsdirektivet – som antogs i maj 2014 – skapar förutsättningar för avveckling eller rekonstruktion av institut i kris som alternativ till likvida-tion och konkurs (s.k. resolution) och syftar till att öka motståndskraften hos instituten, minska riskerna för framtida finanskriser och minska kostnaderna för skattebetalarna i händelse av en finanskris. Resolution innebär att resolu-tionsmyndigheten (i Sverige Riksgäldskontoret) får ta kontroll över ett institut i kris för en rekonstruktion eller avveckling om det behövs för att värna den finansiella stabiliteten.
Regelverket om krishantering bygger på att ett instituts ägare och borge-närer, inte staten, ska bära förlusterna i ett institut som försätts i resolution. Det sker framför allt genom att eget kapital och skulder konverteras eller skrivs ned (det s.k. skuldnedskrivningsverktyget). Skuldnedskrivningsverktyget kan tillämpas under förutsättning att institutet har tillräckligt med kapital och skulder att konvertera eller skriva ned. På så sätt kan förluster absorberas och institutet återkapitaliseras. I regelverket finns det därför regler om ett minimikrav på eget kapital och skulder som kan användas för nedskrivning eller konvertering (eng. Minimum requirement for own funds and eligible liabilities, i det följande benämnt MREL-kravet).
Krishanteringsdirektivet har i svensk rätt framför allt genomförts i lagen (2015:1016) om resolution (se prop 2015/16:5, bet. 2015/16:FiU17, rskr. 2015/16:117).
Efter att krishanteringsdirektivet antogs kom G20-länderna överens om ett särskilt minimikrav på nedskrivningsbara skulder och eget kapital för globalt systemviktiga institut, s.k. total förlustabsorberingsförmåga (eng. Total loss absorbing capacity, i det följande benämnt TLAC-standarden). Under våren 2019 antog Europaparlamentet och rådet ändringar i rättsakterna på området, det s.k. bankpaketet. Ändringarna innebär i huvudsak att MREL-kravet ersätts av ett krav på kapitalbas och kvalificerade skulder och att TLAC-standarden genomförs på EU-nivå.
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen antar regeringens förslag till ändringar i regelverket om hantering av finansiella företag i kris. Genom lagändringarna anpassas svensk rätt till nya bestämmelser i EU:s tillsynsförordning och genomförs nya regler i EU:s krishanteringsdirektiv i svensk rätt.
Nya definitioner av skulder m.m.
Genom ändringarna i krishanteringsdirektivet införs nya definitioner av bl.a. skulder, som regeringen föreslår genomförs genom motsvarande ändringar i lagen om resolution.
En ny definition gäller uttrycket nedskrivningsbara skulder, som ska ersätta uttrycket kvalificerade skulder och avse skulder som inte undantas från nedskrivning eller konvertering. Det nya uttrycket tar sikte på samtliga skulder som kan användas inom ett resolutionsförfarande och anknyter till att det rör sig om skulder som kan skrivas ned eller konverteras. Definitionen ändras också på så sätt att det görs vissa tillägg om vilka skulder som inte får skrivas ned eller konverteras.
Med uttrycket kvalificerade skulder ska avses de nedskrivningsbara skulder som får användas för att uppfylla kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder.
Med efterställda kvalificerade instrument ska avses kvalificerade skulder som får användas för att uppfylla ett krav på en viss andel av efterställda skulder inom ramen för kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder.
Ändringarna i krishanteringsdirektivet innehåller också nya definitioner som är avsedda att underlätta identifieringen av de företag som ska försättas i resolution: resolutionsenhet och resolutionsgrupp. En resolutionsenhet ska avse en juridisk person med säte inom EES som enligt en resolutionsplan är föremål för resolutionsåtgärder. En resolutionsgrupp ska avse en resolutionsenhet och dess dotterföretag (som bl.a. inte själva utgör resolutionsenheter eller dotterföretag till andra resolutionsenheter).
Förslaget innehåller också definitioner av bl.a. globalt systemviktigt institut samt av globalt, europeiskt respektive nationellt systemviktig resolutionsen-het. Med nationellt systemviktig resolutionsenhet ska avses en resolutionsen-het som inte är en globalt eller europeiskt systemviktig resolutionsenhet, men som Riksgäldskontoret bedömer vara en sannolik systemrisk i händelse av fallissemang.
Resolutionsplaner
Som Sveriges resolutionsmyndighet planerar Riksgäldskontoret för hur en kris ska hanteras för varje institut. Analys och bedömningar för respektive institut samlas i en s.k. resolutionsplan, som beskriver hur institutet ska hanteras om det försätts i resolution. För att genomföra ändringar i krishanteringsdirektivet föreslår regeringen att det i lagen om resolution anges att Riksgäldskontoret ska identifiera resolutionsenheter och resolutionsgrupper inom respektive koncern. Vidare ska en resolutionsplan och en koncernresolutionsplan, utöver resolutionsåtgärder, innehålla åtgärder för nedskrivning eller konvertering utanför resolution.
Bedömningen av en koncerns möjlighet till resolution ska inte längre göras utifrån de individuella koncernföretagen. I stället ska Riksgäldskontoret pröva möjligheten att försätta koncernen eller en resolutionsgrupp i resolution. En sådan prövning ska också gälla för en gränsöverskridande koncern.
Om det råder oenighet om en resolutionsplan för en gränsöverskridande koncern eller resolutionsgrupp och Riksgäldskontoret har invänt mot den samordnande resolutionsmyndighetens resolutionsplan, får Riksgäldskontoret upprätta en egen resolutionsplan. Det är enligt ändringarna i krishanterings-direktivet bara de resolutionsmyndigheter som invänder mot den samordnande resolutionsmyndighetens koncernresolutionsplan som har rätt att upprätta en separat plan för det dotterföretag som de ansvarar för.
Lagförslaget innehåller också vissa utökade befogenheter för Riksgälds-kontoret när det gäller att åtgärda eller avlägsna resolutionshinder. Exempelvis ska myndigheten kunna förelägga företaget att uppfylla kraven om kapitalbas och kvalificerade skulder.
Riksgäldskontoret ska enligt förslaget även hantera ansökningar om till-stånd för återköp m.m. av kvalificerade skuldinstrument och få ta ut avgifter för prövningen av sådana ansökningar.
Krav på kapitalbas och kvalificerade skulder
Vid en kris kan ett institut försättas i resolution i stället för i likvidation eller konkurs, och det är ägarna och borgenärerna, inte skattebetalarna, som ska bära förlusterna i ett sådant institut. Det sker i huvudsak genom att kapital och skulder konverteras eller skrivs ned i resolution. För att det ska finnas kapital och skulder att konvertera eller skriva ned ska instituten uppfylla ett minimi-krav på nedskrivningsbara skulder (MREL-kravet). Ändringarna i krishanter-ingsdirektivet innebär i korthet att det nuvarande MREL-kravet ska ersättas av ett nytt krav på kapitalbas och kvalificerade skulder. I förhållande till det nuvarande MREL-kravet innebär det att fler typer av företag kommer att omfattas av det nya kravet, att kravet gäller kapital och olika slag av skulder och att storleken på kravet är beroende av exempelvis om företaget är en systemviktig resolutionsenhet eller inte samt om företaget ingår i en resolu-tionsgrupp eller inte. Avsikten med det nya kravet är att underlätta för konvertering eller nedskrivning av kapital och skulder utanför och i resolution.
Regeringen föreslår att det nya kravet regleras i ett nytt kapitel i lagen om resolution (4 kap.). Det nya kapitlet innehåller bestämmelser om krav för finansiella företag på innehav av kapitalbas och kvalificerade skulder i syfte att möjliggöra för förlustabsorbering och återkapitalisering inom eller utom resolution. Kretsen av företag som ska omfattas av det nya kravet utökas. Man föreslår också bestämmelser om undantag från kravet för bl.a. institut som inte är resolutionsenheter men som är dotterföretag.
För att ett företag ska ha kapital och skulder som kan konverteras eller skrivas ned (i eller utanför resolution) ska Riksgäldskontoret, efter att Finansinspektionen fått tillfälle att lämna synpunkter, besluta att ett företag ska uppfylla ett krav på kapitalbas och kvalificerade skulder. Kravet ska beslutas i anslutning till resolutionsplaneringen och det ska uttryckas som procentandelar av det totala riskvägda exponeringsbeloppet enligt det unions-rättsliga regelverket om kapitaltäckning (den riskvägda kvoten) och det totala exponeringsmåttet enligt samma regelverk (bruttosoliditetskvoten). För en globalt systemviktig resolutionsenhet och för ett större dotterföretag till ett globalt systemviktigt institut hemmahörande utanför EES framgår storleken på dessa kvoter av tillsynsförordningen. Riksgäldskontoret har dock möjlighet att under vissa villkor besluta om högre kvoter för dessa företag.
Lagförslaget innehåller vidare bestämmelser om hur och på vilken nivå kravet ska bestämmas och uppfyllas. Vissa företag ska uppfylla kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder på individuell nivå medan andra ska uppfylla det på konsoliderad nivå inom exempelvis en resolutionsgrupp. Ändringarna i krishanteringsdirektivet innehåller detaljerade regler om att en del av kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder för systemviktiga institut ska uppfyllas med kapitalbas och efterställda skulder (efterställningskrav). Motivet till detta är att ett sådant krav ökar förutsättningarna för genomförandet av resolution. Kravet på efterställda skulder minskar också risken för att skulder högre upp i förmånsrättsordningen, såsom insättningar, behöver skrivas ned och kan därigenom även leda till en ökad förutsägbarhet för hur förluster fördelas vid ett fallissemang. Resolutionsmyndigheten ska också kunna besluta om ett alternativt efterställningskrav för en globalt, europeiskt eller nationellt systemviktig resolutionsenhet utifrån en individuell bedömning.
Dessutom innehåller lagförslaget bestämmelser om tidsfrister. Till exempel ska europeiskt och nationellt systemviktiga resolutionsenheter uppfylla kraven på kapitalbas och kvalificerade skulder samt efterställningskravet fr.o.m. tre år efter den dag då de har uppfyllt förutsättningarna för att vara en sådan systemviktig resolutionsenhet.
Ett företag ska enligt förslaget årligen offentliggöra hur kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder uppfylls. Lagförslaget innehåller också bestämmel-ser om övervakning av kravet, bl.a. utdelningsrestriktioner och ingripande-möjligheter samt bestämmelser om gränsöverskridande samarbete mellan re-solutionsmyndigheter.
Avtalsenligt erkännande av nedskrivning och konvertering samt befogenheten att vidta tillfälliga åtgärder
En viktig aspekt i en effektiv resolution är att säkerställa att en motpart i ett finansiellt avtal inte kan säga upp sina skyldigheter enbart på grund av att ett företag försätts i resolution eller blir föremål för tillfälliga åtgärder. Genom ändringarna i krishanteringsdirektivet har det införts vissa nya bestämmelser om avtalsenligt erkännande av befogenheten att vidta tillfälliga åtgärder. Ändringarna i direktivet innebär också vissa ytterligare undantag från kravet på att ta in avtalsvillkor om nedskrivning och konvertering. Regeringen föreslår att motsvarande bestämmelser införs i lagen om resolution.
Nedskrivning och konvertering utanför resolution
Syftet med nedskrivning och konvertering utanför resolution är att stärka kapitalbasen och därigenom förhindra resolution. Genom ändringarna i kris-hanteringsdirektivet utökas befogenheten att skriva ned eller konvertera kapital utanför resolution. För att genomföra direktivändringarna i denna del föreslår regeringen bl.a. att Finansinspektionens befogenhet att utanför resolu-tion besluta om nedskrivning eller konvertering av relevanta kapitalinstrument ska utökas till att också omfatta nedskrivning eller konvertering av vissa kvalificerade skulder.
Samarbete och informationsutbyte
Riksgäldskontoret ska enligt förslaget i vissa ytterligare fall när enighet inte har kunnat nås med andra resolutionsmyndigheter få hänskjuta ett ärende till Europeiska bankmyndigheten för bindande medling.
Investerarskydd för icke-professionella kunder
Enligt ändringarna i krishanteringsdirektivet införs ett särskilt skydd för konsumenter och andra icke-professionella kunder vid köp av vissa kvalifi-cerade skulder. Det införs också ett nytt ytterligare skydd för icke-profes-sionella kunder som har en mindre portfölj med finansiella instrument (högst 500 000 euro). Regeringen föreslår att motsvarande bestämmelser införs i svensk rätt.
Övrigt
Övriga delar av lagförslaget rör bl.a. förutsättningarna för resolution av hol-dingföretag. Enligt gällande rätt får resolutionsmyndigheten försätta ett hol-dingföretag i resolution om både det företaget och ett institut som är dotter-företag till företaget uppfyller förutsättningarna för resolution. De föreslagna lagändringarna innebär att Riksgäldskontoret ska försätta ett holdingföretag i resolution redan om holdingföretaget uppfyller förutsättningarna för resolu-tion.
Även resolutionsmyndighetens befogenheter att besluta om vissa tillfälliga åtgärder berörs av ändringarna i krishanteringsdirektivet. För att uppfylla direktivet i denna del föreslår regeringen bl.a. att kvalificerade insättningar och finansiella instrument samt medel som omfattas av investerarskydd inte längre ska undantas från Riksgäldskontorets befogenhet att tillfälligt förbjuda ett företag som är försatt resolution att fullgöra sina förpliktelser.
För att genomföra ändringar i det s.k. finality-direktivet[3] föreslår regeringen att det ska förtydligas att med clearingorganisation ska också avses ett företag som har tillstånd att driva clearingverksamhet enligt unionsrätten. Vidare föreslås att clearingmedlemmar i en central motpart ska få vara deltagare i avvecklingssystem.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
Regeringen föreslår att lagändringarna ska träda i kraft den 1 juli 2021. Dessutom föreslås vissa ikraftträdande- och övergångsbestämmelser. Riks-gäldskontoret ska fastställa lämpliga övergångsperioder för när företagen ska uppfylla kraven på kapitalbas och kvalificerade skulder.
Utskottet anser att riksdagen av de skäl som anförs i propositionen bör anta regeringens lagförslag.
Utskottet övergår nu till att behandla följdmotionen, som innehåller ett yrkande om ett tillkännagivande i en fråga som rör lagförslaget.
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår ett motionsyrkande om att se över lagen om resolution med avseende på hur det alternativa kravet på efterställda skulder ska beräknas. Utskottet menar att det är rimligt att, liksom regeringen gör i propositionen, se detta som en tillämpningsfråga som får avgöras av Riksgäldskontoret, t.ex. med beaktande av praxis från Gemensamma resolutionsnämnden.
Jämför reservation (M, SD).
I kommittémotion 2020/21:3964 av Elisabeth Svantesson m.fl. (M) anför motionärerna att regeringen har utelämnat vissa centrala bestämmelser i det svenska genomförandet av EU:s krishanteringsdirektiv. Detta möjliggör enligt motionärerna en tillämpning som innebär att svenska banker kan bli föremål för ett efterställningskrav som är väsentligt högre än för banker i resten av Europa. Samtidigt har svenska banker redan höga kapitalkrav i en europeisk jämförelse.
Resolutionsmyndigheten kan fastställa efterställningskravet på två sätt. Enligt ändringarna i krishanteringsdirektivet (artikel 45b.7) får det s.k. alternativa efterställningskravet inte överskrida det högre av
• 8 procent av företagets totala skulder och egna kapital eller
• det kombinerade buffertkravet, två gånger kapitalbaskravet och två gånger de särskilda kapitalbaskraven.
Motionärerna påpekar att det av bestämmelsen i direktivet framgår att det är summan av kapitalbas och efterställda skulder för att möta det kombinerade buffertkravet och efterställningskravet som regleras. Denna del av bestämmel-sen saknas i det svenska genomförandet, enligt propositionens förslag i 4 kap. 15 § lagen om resolution. Detta betyder enligt motionärerna att en svensk resolutionsenhet kan behöva uppfylla det alternativa efterställningskravet med ett belopp som är väsentligt högre än för resolutionsenheter i resten av Europa.
Motionärerna anför vidare att redan med direktivets explicita takbegräns-ningar kan Riksgäldskontoret ställa ett efterställningskrav som är betydligt högre än genomsnittet för europeiska banker. Regeringens förslag till genom-förande av direktivet kan enligt motionärerna innebära att svenska banker i hög grad blir beroende av en dyrare form av marknadsfinansiering, vilket ökar sårbarheten för svenska banker och det svenska finansiella systemet.
Mot den bakgrunden anser motionärerna att regeringen, för att reducera riskerna för snedvriden konkurrens, skyndsamt ska se över regelverket och återkomma med ett nytt förslag så att EU:s krishanteringsdirektiv fullt ut genomförs i lagen om resolution.
Regeringens överväganden när det gäller de delar av lagförslaget som motionärerna tar upp behandlas i avsnitt 8.4 i propositionen.
Ändringarna i krishanteringsdirektivet innehåller detaljerade regler om att en del av kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder ska uppfyllas med kapitalbas och efterställda skulder (efterställningskrav). Motivet till detta är att ett sådant efterställningskrav ökar förutsättningarna för genomförandet av resolution. Resolutionsmyndigheten ska enligt direktivändringarna också under vissa förutsättningar kunna besluta om ett alternativt efterställningskrav för (globalt, europeiskt eller nationellt) systemviktiga resolutionsenheter utifrån en individuell bedömning. Möjligheten att besluta om ett alternativt efterställningskrav gäller under vissa förutsättningar även för icke system-viktiga resolutionsenheter. För att genomföra dessa ändringar föreslår reger-ingen i propositionen att motsvarande bestämmelser införs i lagen om resolution.
Enligt regeringens lagförslag ska därmed Riksgäldskontoret ha möjlighet att under vissa förutsättningar besluta om ett alternativt efterställningskrav för (globalt, europeiskt eller nationellt) systemviktiga resolutionsenheter. Riks-gäldskontoret ska även ha möjlighet att under vissa förutsättningar besluta om ett alternativt efterställningskrav för icke systemviktiga resolutionsenheter. För såväl systemviktiga som icke systemviktiga resolutionsenheter ska det alternativa efterställningskravet avse ett belopp som inte får överstiga det högre av
• 8 procent av företagets totala skulder och egna kapital eller
• det kombinerade buffertkravet, två gånger kapitalbaskravet[4] och två gånger de särskilda kapitalbaskraven[5].
Regeringen skriver i propositionen (s. 101–102):
En fråga är om det alternativa efterställningskravet ska bestämmas med hänsyn till, dvs. med avräkning av, vad resolutionsenheten är skyldig att hålla av kapital för att uppfylla det kombinerade buffertkravet. Svenska Bankföreningen framför att krishanteringsdirektivet ska förstås som att en sådan avräkning ska ske, även i förhållande till den riskvägda kvoten. Lag-rådet anser att frågan bör övervägas vidare under den fortsatta bered-ningen.
Enligt regeringens mening får det i första hand ankomma på Riksgälds-kontoret att ta ställning till den frågan, t.ex. med beaktande av praxis från Gemensamma resolutionsnämnden (SRB).
Om krishanteringsdirektivet (artikel 45b.7) genomförs i svensk rätt på det sätt som föreslås i propositionen riskerar det enligt motionärerna att öppna för en tillämpning som innebär att svenska banker kan bli föremål för ett efterställningskrav som är väsentligt högre i Sverige än i andra medlemsstater.
Ändringarna i krishanteringsdirektivet innebär att bankerna ska uppfylla ett krav på kapitalbas och kvalificerade skulder (huvudkravet). Vissa banker (systemviktiga) ska uppfylla kravet med s.k. efterställda skulder (delkrav). Delkravet är som huvudregel 8 procent av totala skulder och eget kapital (efterställningskravet). Resolutionsmyndigheten får göra undantag från hu-vudregeln om det krävs för att underlätta resolution och besluta om ett högre delkrav (det alternativa efterställningskravet). Det alternativa efterställnings-kravet får inte vara högre än 8 procent av företagets totala skulder och eget kapital, eller summan av det kombinerade buffertkravet, två gånger kapital-baskravet och två gånger de särskilda kapitalbaskraven. Det högsta av dessa belopp utgör alltså ett tak för det alternativa efterställningskravet. Frågan här gäller i vilken mån det kapital som en bank är skyldig att hålla för att uppfylla det kombinerade buffertkravet ska avräknas från det alternativa efterställ-ningskravet. Den frågan besvaras inte i krishanteringsdirektivet, och slutsatsen i propositionen är att det får vara Riksgäldskontorets uppgift att ta ställning, t.ex. med beaktande av praxis från Gemensamma resolutionsnämnden (SRB).
Det kan noteras att kommissionen har tagit upp frågeställningen i ett tillkännagivande om tolkning av vissa rättsliga bestämmelser i den reviderade ramen för återhämtning och resolution av banker, som svar på frågor som ställts av medlemsstaternas myndigheter (2020/C 321/01, fråga 33). Svaret från kommissionen ger dock ingen klar vägledning till hur direktivet ska tolkas i denna del.
Utskottet menar därför att det är rimligt att, liksom regeringen gör i propositionen, se detta som en tillämpningsfråga som får avgöras av Riksgäldskontoret, t.ex. med beaktande av praxis från SRB.
Därmed avstyrks motionen.
|
Beräkningen av kravet på efterställda skulder, punkt 2 (M, SD) |
av Elisabeth Svantesson (M), Edward Riedl (M), Jan Ericson (M), Dennis Dioukarev (SD), Charlotte Quensel (SD), Magdalena Schröder (M) och Alexander Christiansson (SD).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde ha följande lydelse:
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.
Därmed bifaller riksdagen motion
2020/21:3964 av Elisabeth Svantesson m.fl. (M).
Ställningstagande
Regeringen har i propositionen valt att utelämna vissa centrala bestämmelser i det svenska genomförandet av EU:s krishanteringsdirektiv. Detta möjliggör för en tillämpning som innebär att svenska banker kan bli föremål för ett efterställningskrav som är väsentligt högre än för banker i resten av Europa. Samtidigt har svenska banker redan höga kapitalkrav i en europeisk jäm-förelse.
Resolutionsmyndigheten kan fastställa efterställningskravet på två sätt. Enligt ändringarna i krishanteringsdirektivet (artikel 45b.7) får det s.k. alternativa efterställningskravet inte överskrida det högre av
• 8 procent av företagets totala skulder och egna kapital eller
• det kombinerade buffertkravet, två gånger kapitalbaskravet och två gånger de särskilda kapitalbaskraven.
Av bestämmelsen i direktivet framgår också att det är summan av kapitalbas och efterställda skulder för att möta det kombinerade buffertkravet och efterställningskravet som regleras. Denna del av bestämmelsen saknas i det svenska genomförandet, enligt propositionens förslag i 4 kap. 15 § lagen om resolution. Detta betyder att en svensk resolutionsenhet kan behöva uppfylla det alternativa efterställningskravet med ett belopp som är väsentligt högre än för resolutionsenheter i resten av Europa.
Redan med direktivets explicita takbegränsningar kan Riksgäldskontoret ställa ett efterställningskrav som är betydligt högre än genomsnittet för europeiska banker. Regeringens förslag till genomförande av direktivet kan innebära att svenska banker i hög grad blir beroende av en dyrare form av marknadsfinansiering, vilket ökar sårbarheten för svenska banker och det svenska finansiella systemet.
Mot den bakgrunden anser vi att regeringen, för att reducera riskerna för snedvriden konkurrens, skyndsamt ska se över regelverket och återkomma med ett nytt förslag så att EU:s krishanteringsdirektiv fullt ut genomförs i lagen om resolution.
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
1.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2015:1016) om resolution.
2.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1999:1309) om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden.
3.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2004:46) om värdepappersfonder.
4.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse.
5.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen skyndsamt ska se över och återkomma med ett nytt förslag så att EU:s krishanteringsdirektiv fullt ut genomförs i lagen (2015:1016) om resolution för att reducera riskerna för snedvriden konkurrens och tillkännager detta för regeringen.
Bilaga 2
[1] Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om
tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av
förordning (EU) nr 648/2012.
[2] Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012 i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/879.
[3] Europaparlamentets och rådets direktiv 98/26/EG av den 19 maj 1998 om slutgiltig avveckling i system för överföring av betalningar och värdepapper.
[4] Enligt artikel 92.1 c i tillsynsförordningen eller artikel 11.1 i värdepappersbolags-förordningen.
[5] Enligt 2 kap. 1 § lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappers-bolag eller enligt artikel 40 i värdepappersbolagsdirektivet.