En riksdagsledamot undrar om Kriminalvården har tillräckligt med plats för alla som döms till fängelse, speciellt med tanke på de allvarliga varningarna i media.
Inget beslut – Det här är en fråga från en riksdagsledamot till en minister för att få klarhet i ett problem.
Justitieministern kommer att svara på frågan om Kriminalvårdens platser, vilket ger mer information till riksdagen och allmänheten.
Besvarad av Justitieminister Gunnar Strömmer
till Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Svar på fråga 2024/25:954 av Sanna Backeskog (S)
Kriminalvårdens platskapacitet
Sanna Backeskog har frågat mig om jag kan ge besked gällande när i tid Sverige är i kapp med utbyggnadsarbetet så att platskapaciteten i Kriminalvården står i samklang med platsbehovet.
Kriminalvården har ett ansträngt läge. Den höga beläggningsgraden i anstalter och häkten beror framför allt på att utbyggnaden av myndighetens verksamhet inleddes alldeles för sent. Beslut och prioriteringar av tidigare regeringar har inte varit tillräckliga. Regeringen och Kriminalvården arbetar intensivt och målmedvetet för att både komma till rätta med den ansträngda beläggningssituationen här och nu och för att skapa goda förutsättningar för en fortsatt expansion, med god säkerhet och effektiva återfallsförebyggande insatser.
Antalet häktes- och anstaltsplatser behöver nu öka i snabb takt. Att lösa den akuta beläggningssituationen är helt nödvändigt. Betydande ekonomiska förstärkningar har redan gjorts.
På regeringens uppdrag har Kriminalvården tagit fram en kapacitetsrapport som sträcker sig över de kommande tio åren med anledning reformerna i Tidöavtalet. Kriminalvården redogör i sin rapport att myndigheten kan bygga ut kapaciteten till 29 000 platser i häkte och anstalt till 2034. Det innebär nästan en tredubbling av antalet platser jämfört med idag.
Kriminalvårdens nya utbyggnadsplan är ett viktigt underlag för regeringen. Myndighetens redovisning bygger dock på prognoser och utbyggnaden är ett långsiktigt arbete. För att markera att det fortsatt finns stora osäkerheter kring platsbehovet redovisar Kriminalvården därför ett möjligt spann i sin rapport som bygger på olika tänkbara scenarier. Kapacitetsrapporten redovisades i mars och bereds nu i Regeringskansliet och regeringen avser att återkomma i frågan om utbyggnaden.
Samtidigt som antalet platser ska bli fler ska innehållet i Kriminalvårdens verksamhet utvecklas och effektiviseras. Regeringen har därför utsett en nationell samordnare för att stödja utbyggnaden av Kriminalvården som bland annat ska bedriva ett utåtriktat arbete mot aktörer inom den kommunala sektorn, fastighetsmarknaden och statliga myndigheter samt samverka med dessa i syfte att underlätta tillskapandet av häktes- och anstaltsplatser. Det råder ingen tvekan om att den pågående expansionen innebär utmaningar och kommer att ställa krav på nya prioriteringar och arbetssätt. Men inriktningen är entydig: Även i framtiden ska effektivt återfallsförebyggande arbete bedrivas i både anstalt och frivård.
I sammanhanget vill jag också nämna Trygghetsberedningen, som hösten 2024 överlämnade sitt slutbetänkande. Denna eniga parlamentariska beredning lämnade flera bedömningar och förslag som syftar till att stärka det återfallsförebyggande arbetet. Dessa förslag bereds nu inom Regeringskansliet.
Slutligen några ord om säkerheten. Det är högsta prioritet för regeringen och Kriminalvården att verksamheten i landets anstalter och häkten kan bedrivas med hög säkerhet för medarbetare och intagna. Myndigheten arbetar systematiskt med dessa frågor och hög säkerhet är också ett grundackord i den plan för expansion som nu bereds i Regeringskansliet.
Stockholm den 2 april 2025
Gunnar Strömmer
av Sanna Backeskog (S)
till Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Förra veckan kunde vi läsa larmrapporter från Kriminalvården i Dagens Nyheter med rubriken ”Kriminalvården larmar: Risk att fångarna slår ihjäl varandra”. I artikeln citeras säkerhetschefen på Kriminalvården:
– Riskerna är kopplade till att vi har alldeles för många intagna på en för liten yta.
Svensk kriminalvård har länge varit ett föredöme för andra länder på grund av förmågan att arbeta utifrån två viktiga principer: Att brottsoffer ska få upprättelse för brott som begås och att förövaren straffas. Och vidare att tiden på anstalt används för att förhindra återfall i brott. Alltså komma ”Bättre ut”.
Men nu beskriver både Seko, ST och Akavia som myndigheten Kriminalvården själv en alltmer alarmerande situation med fler konflikter mellan intagna och mer hot och otillåten påverkan mot medarbetare.
I Riksrevisionens rapport Verktyg för förändring – Kriminalvårdens behandlingsverksamhet är slutsatsen att Kriminalvårdens behandlingsverksamhet inte fullt ut bedrivs på ett effektivt sätt då verksamheten är underdimensionerad och det saknas både personal och lokaler.
Den rådande kapacitetsbristen, med brist på såväl fysiska lokaler som kompetenta, erfarna medarbetare inom Kriminalvården, leder till att färre får ta del av återfallsförebyggande behandlingsprogrammen. För att ytterligare betona behovet av att också lyfta de strukturella problem som Kriminalvården står mitt i i dag går det att poängtera att endast 22 procent av klienterna på anstalt och 13 procent inom frivården fullföljde ett behandlingsprogram under år 2023. Resultatet är långt ifrån målsättningen om att 75 procent av klienterna som har behov av behandlingsprogram ska få ta del av dem. Riksrevisionen påtalar också att överbeläggningarna och bristen på personal gör att Kriminalvården har svårt att upprätthålla den stödjande miljö i anstalterna som klienter behöver för att fullt ut kunna tillgodogöra sig behandlingsprogrammen.
Alla prognoser visar att platsbristen kommer att förvärras. Kriminalvården skriver i sin senaste kapacitetsrapport att myndigheten befinner sig i en historiskt stor utbyggnad och att påverkan på myndigheten är betydande redan i dag – men att denna påverkan kommer att öka väsentligt och att man ser ett behov av en tredubbling av antalet platser till 2034 jämfört med i dag.
Jag är oroad över en utveckling där Kriminalvården riskerar att förändras till att bara handla om förvaring, likt ett straffverk – en plats där destruktiva machonormer, antidemokratiska åsikter och radikalisering kan spridas. Och där klienterna efter verkställighet i anstalt faktiskt riskerar att komma ut i samhället sämre rustade för ett liv fritt från kriminalitet.
Justitieministern har återkommande lovat att regeringens intention är att det återfallsförebyggande arbetet ska stärkas. Det är bra, men tyvärr lyser åtgärderna med sin frånvaro. Det i kombination med en välfärd som inte får de resurser som behövs för att stoppa nyrekryteringen av unga och en för långsam utbyggnad av anstalter är mycket oroväckande.
Min fråga till justitieminister Gunnar Strömmer är:
Kan ministern ge ett besked gällande när i tid Sverige är i kapp med utbyggnadsarbetet så att platskapaciteten står i samklang med platsbehovet?